Bakgrund och introduktion

Jag skulle på en konferens (Photonics West) i San Francisco i början av Februari. Då jag aldrig åkt annat än ekonomiklass tyckte jag att var dags att prova något roligare. Tyvärr var jag dubbelbokad och var tvungen att ta med skid- och vinterkläder för en skidresa i direkt anslutning till konferensen. Efter mycket letande hittade jag en routing med förstaklass Frankfurt-Tokyo-San Francisco och hem med ekonomiklass San Francisco – London – Genève. Resan bokades som två  enkelresor med LifeMiles. De andra delsträckorna recenseras separat.

På flygplatsen

Positioneringsflyg

Efter några nervösa dagar innan resan (oro för flygvädret), p.g separat ekonomibiljett Stockholm Arlanda till Frankfurt, anlände jag punktligt, vid 17 tiden, med SAS SK637. ANA:s NH210 skulle inte gå förrän 20:45. Bagaget kom fram trots avsaknaden av priotaggar. Efter en golgatavandring genom flygplatsen (nåja, svettig och med huvudvärk) kom jag till incheckningsdisken som precis hade öppnat.

Incheckning

En passagerare var framför mig i den separata incheckningen för förstaklassresenärer. Businesskön  var däremot obetydligt kortare än den för ekonomiklass. Min väska priotaggades och checkades in till San Francisco. Jag blev informerad om att jag hade access till Senator-loungen bredvid gaten som var B42. Jag fick även ett boardingpass för United flighten från Tokyo.

Säkerhetskontroll

Säkerhetskontrollen (separat för business- och förstaklass) var illa organiserad, avsaknaden av bord innan kontrollen gjorde det svårt att ta upp elektronik och vätskor på ett organiserat sätt. Därmed blev det onödigt långsamt vid röntgen och metalldetektor. Tursamt nog var det ingen större kö ändå. Skyltningen var, precis som på Arlanda T5, under all kritik, små skyltar för nära själva kontrollen som förklara vad som ska tas upp ur väskan och vad som ska vara kvar. Skyltarna i säkerhetskontrollen borde vara lika stora som reklamskyltarna på resten av flygplatsen.

Jag gick sedan direkt till loungen, Senator-loungen vid gate B43, för kylda drycker och en välbehövlig dusch. Se separat recension.

Jag vandrade ner till gaten strax efter att de börjat ombordstigningen. Naturligtvis separat biljett- och passkontroll för förstaklass.

Lounge:

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Separat jetbrygga till nosen i 777:an och min plats 1K. Jag hälsades välkommen och min vinterjacka togs om hand. Jag misstänker att de hade tagit hand om min ryggsäck också, men jag gav dem inte chansen utan placerade den själv i bagagehyllan. Jag satte mig, sen kom pursern och hälsade mig välkommen och frågade hur jag uttalade mitt namn. Jag misstänker att de fann det svåruttalat enär jag inte blev tilltalad med namn under flygningen.

Sedan serverades det dryck, tidningar och varm handduk. Jag valde Krug och Time magazine. Innan avfärd erbjöds också saker från en bricka toalettartiklar för att komplettera necessären (tyvärr deras gamla, ej den nya rimowan) som fanns vid ens plats. Resterande tre passagerare i förstaklass uppenbarade sig allteftersom tiden närmade sig avfärd. Pushback var punktligt och via högtalarsystemet hälsade en styrman alla passagerare välkomna, presenterade kaptenen och pursern samt informerade om flygningen. F.ö var styrmannens engelska den mest välpolerade jag någonsin hört.

Motorerna hördes inte speciellt mycket men luftkonditionering var rätt ljudlig. Brusreducerande hörlurar fanns så inget större problem.

Stolen och underhållningssystemet

Stol

Stolen eller snarare sviten var  i ljust trä, med harmoniska linjer och utrustad med en tron klädd i blått tyg. Stolen kontrollerades med en löstagbara fjärrkontroll i metall med en stor touch-skärm. Enkelt att använde, något dålig touch-respons. Benutrymmet är fullt tillräckligt för alla under Sumo-storlek.

Underhållningssystem

Underhållningssystemet styrdes med en separat fjärr, skärmen är rejält tilltagen och även den hade touch funktion. Då sviten är så stor var det dock lättare att använda fjärren. Utbudet var ok, inte mer än så. Bra upplösning på skärmen.

Utsikt

Vissa har klagat på att det svårt att se ut ur flygplanet.  Väggarna runt om stolen i förstaklass är nämligen helt symmetriska och lika höga på fönstersidan. Problemet är överdrivet, under starten behöver man luta sig något lite framåt,  när man väl är uppe i luften kan man bara köra fram stolen.

Internet ombord

Fanns inte.

Måltider och Service

Från ombord- till avstigning var man inbäddad i en kokong av professionellt artigt och vänligt omhändertagande. Då man sitter i en svit och knappt hör eller ser de andra passagerarna, hamnar allt fokus på en själv. Något som väl illustreras av ANA:s lätt sexistiska bilder på sin hemsida.  Servicen blev dock aldrig påträngande på något vis.

Jag valde Kaiseki-menyn med undantaget att jag även åt kaviar, ostar och petits fours från den europeiska menyn. Antalet serveringar var väl totalt 11 stycken till middagen. Kaviaren (från lettisk odlad stör, ingen utfiskning här inte!) matchade champagnen på utomordentligt vis. Jag bad pursern om dryckesrekommendationer för fortsättningen och fick Sake (Saika Junmai Ginjo från Kokonoe Saika) och shochu (Satoh Mugi från Satoh Shuzo).

Maten var utmärkt, bäst var de japanska förrätterna och sashimin. Huvudrättens fisk var på gränsen till torr och lite av en besvikelse. Min rekommendation får nog bli att ta den europeiska menyn vid resor till Japan. Annars var allt korrekt tillagat. Det inlagda plommonet var en positiv överraskning. Till ostarna serverades ett gott 30-årigt Tawny portvin. Middagen avslutades med Suntory Hibiki, petits fours och ett rökigt te (Hojicha Kaga) Frukosten var god med färsk frukt, yoghurt, croissant, Darjeeling-te och marmelader.

Sömn

Då vi endast var 4 passagerare fick alla en separat säng-svit. Självklart helt plan säng. Madrass, täcke och kudde var bekväma. Deras myskläder/pyjamas var tyvärr lite för varma för kabinklimatet, så det blev lite varmt. Sov helt ok efter omständigheterna.

Ankomst

Landade något försenade på Tokyo Narita, vilket styrmannen bad om ursäkt för. Vi fick givetvis gå av först. Ingen kö till transfersäkerhetskontrollen,  bättre upplägg än Frankfurt med ett bord där man kan plocka upp sin dator, iPad mm. Gick sedan till ANA:s lounge.

Slutsats

ANA bjuder på en  väl planerad och utförd upplevelse, med utrymmen för improvisation utifrån passagerarnas behov. Man bemöts artigt och professionellt, service och mat är riktigt bra, även jämfört med restauranger på terra firma. En stark rekommendation!