Bakgrund och introduktion

Med sina 6h 15min så är JFK-BRU en av de snabbaste atlantkorsningarna man kan göra. Det är svårt att tro när man tittar på en platt karta men en blick på en jordglob förklarar snabbt att

På flygplatsen

Min Request For Upgrade låg fortfarande inne när jag nådde flygplatsen ca 2.5h innan avgång, ett stopp via Brussel Airlines Sales desk där kunniga men kanske något oengagerade expediter knappade fram mig och hänvisade till Business Class desken. Jag var nog en rätt behaglig kund att göra med så fort det stod klart för mig att min upgrade gått igenom. Business Class incheckningen var helt tom så det tog knappt 60 sek att ladda på mitt enda incheckade baggage, få priority tag (som ingen på Landvetter bryr sig om ändå) och boarding card.

 

Säkerhetskontrollen var dock en mindre smidig historia. 6-8 lanes (jag räknade inte) som ledde fram till TSAs säkerhetskontroll där man godtyckligt  vinkade fram folk utan tanke om de var Priority, Economy, handikappade eller t.o.m. utländska dignitärer. De enda som fick verklig förtur var rullstolsbundna och Flygplansbesättning. Någon större väntan var det inte men jag stog i denna kö 10min längre än vad jag väntat mig. Skärpning JFK! Här hade jag en långt bättre upplevelse på EWR i April förra året då jag viftades fram omedelbart  från priority lane. Och varför har man gjort det så komplicerat med så många olika kategorier? Antingen så är man i generell kö eller priority. För någon som jobbar med Lean/Just-in-time så gav mig säkerhetskontrollen på JFK höjt blodtryck med sin ineffektivitet.

 

Star Alliance Business Loungen var däremot en angenämare upplevelse. Jag börjar med att lämna min TUMI carry-on under receptionisternas bevakning för att kunna göra lite sista-minuten shopping. Terminal 1 har några riktigt högklassiga märkesbutiker såsom Cartier, Hermes och Mont Blanc, för att inte nämna storsäljare såsom Victoria’s Secrets och  Michael Kors. Då New York har en förhållandevis hög sales tax så är det att rekommendera att spara så mycket shopping som möjligt till avfärden. Ett Clic Clac armband senare från Hermes så är det dags att spana loungen fullt ut.

 

Jag missade att kolla då det begavs men denna *A lounge tror jag sköts av United och det är en av de fräschare lounger jag upplevt på Amerikansk mark. Gott om fåtöljer, höga barbord, ett business center och ett mediarum med flera stora HD skärmar. Jag frågar om det finns duschar att tillgå men svaret är att så inte är fallet. Det var dock inte helt oväntat. Vi är ju varken i en First lounge eller i Asien. I dryckesväg så finns det en stor selektion av sprit, vin och öl samt tre öl på tapp utvalda efter säsong. Det sista är något jag uppskattar oerhört. Kaffe-, te och espressomaskiner finns också i gott utbud.  Blir man hungrig finns två varma soppor och två olika sorters färdig gjorda mackor utöver en utförlig salladsbuffé. Det låter inte som en stor skillnad från snittloungen men av varje dryckestyp finns flera val vilket gör att selektionen är betydligt högre än vad jag brukar uppleva.

Med en Sam Adams och lite varm kycklingsoppa slår jag mig ned för att läsa tidningen. Serveringspersonalen som jobbar tyst men effektivt tar EJ emot dricks, vilket är första gången jag antagligen upplevt det i USA. Rätt snart så ropas SN501 upp i högtalaren och det är dags att röra sig mot Gate.

 

 

Lounge:

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

När jag anländer till gate är det ingen kö överhuvudtaget. Det verkar som om vi i Lounge har ropats efter sist. I normala fall skulle jag rynkat lite på näsan åt detta men planet denna afton är nästan tomt. Business Class är fyllt till hälften och economy class gapar ännu tommare. Kabinen känns helt klart fräsch och modern med toner i blått med inslag av rött, speciellt på kabinpersonalen. Rätt snart dyker ett glas Laurent Perrier upp utan att jag behöver fråga. Bonuspoäng till den fransktalande flygvärdinnan som dessutom uttalar namnet på utsökt franska [lɔ.ʁɑ̃ pɛ.ʁje].

Stolen och underhållningssystemet

Brussels C klass har en sick sack konfiguration i form av 1-2-1 / 2-1-2 och mitt säte 4K är på en rad av senare vilket innebär att jag har en tom stol bredvid mig och en något reducerad uppläggningsplats (jämför med Jacob Molins recension av SN C). Alla finneserna i stolfällning och massage i varierande våldsamhet finns att tillgå. Gott om benutrymme som går in i hålet under framvarande rads bordsutrymme.

Stjärnan i SNs C-klass är dock deras IFE system med sin 15.3″ LCD touch screen skärm. Lägg därtill deras fräcka handkontroll med touchpad för tummen. Lite ovant till en början men väldigt behagligt att styra skärmen med efter ett tag. Utbudet av filmer var i mitt tycke lite smalt

Måltider och Service

Menyn ger ett val mellan två olika förrätter och två olika varmrätter. Jag väljer pocherad kyckling och biff med vit resp. rött vin till dessa. Maten är av god klass och lämnar smakmässigt ett gott intryck. Möjligtvis föredrar jag mina biffar lite mer rare men det kommer vara en kall dag på Merkurius innan något flygbolag klarar av ett sådant konststycke i luften.

Däremot så har jag lite anmärkningar på uppläggningen. Båda rätterna serveras i sina uppvärmningslådor vilket gör att presentationen lider lite på en i övrigt trevlig middag.

Frukosten är funktionell om än lite smal med endast frukt och yoghurt serverad (jag äter ej bröd men det erbjöds). Då flygningen är så pass kort så kan det vara förståeligt.

Sömn

Med sin korta flygtid så finns det inte mycket tillfälle till sömn på denna sträcka. Om ca 1h försvinner till start/landning (dvs rak stolsrygg) och 2.5h till Middag/frukost så återstår knappa 2h 45min att sova på.

Den korta sömn jag fick var däremot mycket behaglig. Det är väldigt skönt att ligga raklång på flyg och det går utan problem för mina 177cm. För att komma ur stolen i nedfälld position krävs däremot lite akrobatik, bäst att bara fälla upp. Jag prövade inte de medföljande brusreducerande högtalarna utan nyttjade mig av mina egna Bose QC-15.

Ankomst

Jag har inte mindre än en 8h(!) layover till mitt SN flyg mot GOT så jag har förväntningen att använda deras lounge i horisontellt läge. Tyvärr så tillåter ej SN att jag använder deras lounge vid arrival på upgrade. Väldigt stelt! Dock har jag b.flex på min transfer till GOT så jag tillåts köpa lounge-tillträde för 15€. Då jag som sagt var har låååång layover och endast sovit 2.5h så är det ingen snack om saken.

Loungen i sig är lite av ett steg ned om man jämför med SAS-snitt. Gamla, slitna möbler som ser ut att vara från tidigt 90-tal. Mat och dryckesutvalet är helt ok men inte mer, alkoholutbudet är förvisso bättre än snittet med många belgiska öl att tillgå. Det största tecknet att loungen har gått länge utan renovation är den stora avsaknaden av eluttag. Jag är tvungen att lite diskret koppla ut en golvlampa för att kunna ladda min laptop.

Slutsats

Brussels Airlines har idag en av de modernaste och fräschaste C-klasser som finns på marknaden. Det känns nästan synd att atlantflygningen är så kort!

Det finns däremot potential att höja lite ytterligare på servicesidan men jag ser det som ett Europeiskt fenomen snarare än specifikt för SN. Produkten på marken har också en liten väg att gå om man vill utmärka sig mot Allt som allt en mycket behaglig flygning över Atlanten som jag gärna gör om.