Bakgrund och introduktion

Då vi hastigt fått två kunder down under blev jag skickad på ett månadslångt uppdrag för att installera våra produkter och utbilda de nya kunderna. Då jag under 2013 siktat på att börja skifta över till oneWorld föll valet på BA Club World via Singapore för att ta mig ner till Australien och vidare till Nya Zealand.

Här berättar jag om första delen av resan, LHR-SIN.

På flygplatsen

Jag anlände från ARN i ganska god tid för min flight till SIN och gick omedelbart till Galleries Club South då jag fortfarande inte hade tillgång till Galleries First.

Galleries Club är en ganska trevlig business lounge. På LHR T5 finns det två, varav South är den större. Den är rent ut sagt gigantisk till ytan, iaf för någon som är van vid *A lounger i Europa. I loungen finns enklare mat för självservering. På dryckesfronten finns rött och vitt vin samt ett antal starkare drycker för självservering. Champange finns att beställa från personalen.

Lounge:

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Boarding hanteras ganska bra av BA på LHR. Priority boarding känns verkligen som priority boarding och allt sker under ganska ordnade former, trots att det är väldigt mycket folk som ska ombord på en 747.

Jag hade lyckats få 64K vilket är fönster i sista raden på övre däck. 64A och K har fördelen att man har en fönsterplats men även fri access till gången då BA har en layout där varannan stol är bakåtvänd. A/K har då en liten ”gång” bakom den som sitter i gången helt för sig själv. Sitter man längre fram måste man kliva över någons fötter för att komma ut i gången. En annan fördel med 64A/K är att man får tre ”fönsterlådor” för sig själv, så man har oändligt med lagringsutrymme.

Det är något speciellt med att komma ombord på en 747 och gå upp på övre däck. Jag har även testat A380 på övre däck vilket är häftigt, men inget slår den klassiska 747. Jag kastade upp mitt stora handbagage i hatthyllan och tryckte ner min datorväska i en av fönsterlådorna och slog mig ner i min stol som skulle bli mitt hem för de kommande 17h. Strax därefter serverades ett glas champange och min kavaj hängdes undan.

Allt detta får en att glömma att man sitter på en ganska gammal och relativt sliten 747. Det är bara så trevligt att jag inte bryr mig om det är lite skavanker här och där i kabinen.

Stolen och underhållningssystemet

BAs Club World stol bygger på moduler där varannan stol är vänd bakåt och varannan framåt. Detta gör att man kan packa folk lite tätare då fotändan kan vara lite smalare till förmån för ett bredare axelparti. Mellan varje stol finns en höj- och sänkbar vägg som man kan köra upp så fort säkerhetsdemonstrationen är klar. TV-skärmen och brickan är infällda i den fasta väggen, i höjd med ryggen på stolsgrannen. Skärmen är vädigt enkel att fälla ut, men brickan är krångligare då den inte riktigt vill fjädra ut. Det krävs lite naglar för att få tag i den och få ut den – en klar designmiss från kostruktörernas sida.

Som oftast när jag reser, använder jag bara IFE till att se flight map. Så också denna gång då jag använder min iPad som privat IFE. Kartan BA använder är en ganska avancerad variant som kan visa 3D vyer och en massa annat skoj. Ganska onödigt, men har man tråkigt kan man alltid pilla med det en stund för att fördriva tiden.

Måltider och Service

På denna sträcka serverades middag och frukost. Till middagen fanns flera alternativ för både förrätt, huvudrätt och efterrätt. Servicen med middag kom igång ganska omgående efter att vi kommit upp på marschhöjd och inleddes med en drink. Jag som bestämt mig för att vara vaken hela vägen till Singapore för att anpassa mig tidsmässigt var inte så sugen på att dricka allt för mycket så jag valde att hålla mig till Coca-Cola.

Till middag blev det en sallad med tigerräkor(?) till förrätt och sedan en biff med potatismos till huvudrätt. Alltihop hade något fint namn som jag inte kommer ihåg nu, men i grund och botten var det precis vad jag just skrev. Till min förvåning var det dock riktigt gott. Däremot hittade jag ingen efterrätt som föll mig i smaken så jag avstod och länsade istället Club Kitchen (BA’s inflight buffé för businesspassagerare) på lite chips och cola.

Ganska snart efter att middagsserveringen avslutats släcktes kabinen ner och man förväntades sova. Detta var ju inte alls vad jag ville och det gjorde min plan väldigt mycket svårare.

Sömn

Tanken var ju att inte sova alls, men mätt och sliten efter en workshop dagarna innan så slumrade jag in ett par timmar innan vi skulle landa. Detta resulterade i att jag sov över frukosten och istället blev väckt precis i tid för att fälla upp stolen inför landning.

Över lag sover jag dock väldigt bra i BAs CW-stolar.

Ankomst

I Singapore görs ett stopp där alla passagerare måste av, även om man som jag skulle fortsätta. Vad jag kunde avgöra var vi i tid men jag kände mig helt förstörd pga ca 2,5h sömn senaste 24h och värmen så i ärlighetens namn vet jag inte säkert.

SIN är dock en föredömligt enkel flygplats att navigera på och jag lyckades utan problem ta mig till loungen. Väl där passade jag på att kolla lite mail och väntade sedan på att det skulle bli dags att återvända till vår gate.

Slutsats

BA Club World är ett bra sätt att resa och avgångstiden från LHR gör att det går rätt bra att ställa om till rätt tid om man ska ner till Australien via SIN. BA är absolut ett bolag jag kan rekommendera till andra på denna sträcka.