Bakgrund och introduktion

Prolog: Många läsare här på BC har nog med förtjusning, en påtaglig ”vill-också-känsla” och säkert även med ett visst mått av avund läst reseberättelser från avkopplande businessresor med de stora bolagen eller exotiska first-class äventyr med ett lyxigt fjärran-östern bolag.

Men sen sitter man där, hopklämd i GO-sätet i ekonomiklass,  sippandes på det halvljumma (gratis-)kaffet och man  vill bara komma fram någon gång. Men är de resorna alltid en pina eller finns det guldkorn bland russinen i kakan? Denna recension kommer handla om just en sådan resa, i vanlig ekonomiklass, från den lilla flygplatsen ut i stora världen. Håll till godo…

 

När flygplatsledningen i Norrköping i februari annonserade att staden skulle få en (ny) reguljärlinje i samarbete med Lufthansa blev i alla fall jag glad! Och lite misstänksam.. Hur ska det gå den här gången? Ligger det någon ulv begraven som om ett par månader har tömt ett nytt bolag på pengar och så står Kungsängen där, återigen, med skägget i brevlådan och undrar vad som hände. Jag minns med fasa turerna med Cimber, Skyways och DAT där flygplatsens rykte fick sig en riktig törn. Dessutom Helsingfors-linjen som bara blev ett litet ”jaså” och bara liksom, försvann.. Det som inledningsvis dessutom kändes negativt, om nu allt annat skulle rulla på, var ju det faktum att det bara bjuds en tur om dagen, på eftermiddagen. Sen har ju även Linköping sin inarbetade KLM-tur till Amsterdam med 2-3 dagliga turer så hur mycket kapacitet behövs till i Östergötland?

Men ändå, München, det smakade gott och i samarbete med Lufthansa. Där borde det finnas muskler.. Det lär ju dock inte bli nån succé om ingen bokar så jag gjorde slag i saken och en resa bokades, en nöjestrip med slutdestination Prag!

På flygplatsen

Den stora fördelen med denna linje är ju just att det blir så lättåtkomligt. Jag brukar räkna på 3 timmar från hemmet till incheckning om Arlanda är avreseplats och till ”min” flygplats Kungsängen har jag från att jag låst dörren, kört bilen lagligt, parkerat och betalat parkering med kortet (vilket ju tar en jäkla tid ibland!) och promenerat in i terminalen cirka 6 minuter! Vid avresa var det faktiskt lite kö vid incheckningsdisken, ca 2 personer. Smidigt var förnamnet och efter security, där det inte var kö då jag la in ett toabesök innan, slog vi oss ner i ett par fåtöljer och väntade.

Jämfört med Linköpings mer moderna inredning i avgångshallen tycker jag Kungsängen är mer trivsam. En liten bar och en liten butik där man kan förse sig med det viktigaste i doft, renlighet och berusningsväg. Det som saknas, eller rättare sagt inte finns, är en lounge för businesspassagerare. Det löser sig ju ganska smidigt på denna linje i och för sig då BMI inte erbjuder något sådant alternativ när man bokar. Det är billig biljett eller dyr biljett med mer flexibilitet.

Jag tyckte mig kunna bedöma att det var ganska gott om passagerare med hänsyn till flygplansstorleken och lite nyfiket började jag räkna huvuden bland barnfamiljen, 40 och 50-talistparen och affärsresenärerna (som talade italienska, engelska, tyska och något slaviskt språk). Jag kom ihåg våra egna huvuden och dryga 30 personer verkade det landa på. Kul! Väl ombord sedan kunde jag bekräfta detta då endast 2 platser gick tomma!

Ombordstigning och första intryck

En kvart försenad rullade kärran in, G-RJXL, en Embrair 135. Tycker den är rätt snygg faktiskt! Lite mer räknande ledde fram till slutsatsen att cirka 25 pax klev av det ankommande planet, som rymmer 37 passagerare. Vi blev snart utsläppta mot trappan upp i kabinen, ombads att helst lämna handbagaget utanför planet då det endast finns platser för detta på ena sidan av kabinens 2+1 konfiguration. Nåväl, vi hade inget i väskan vi inte kunde undvara ett par timmar… På trappan tog Rachel emot med ett leende som inte kändes sådär påklistrat -”jag ler för att jag måste men egentligen undrar jag vad vi gör i bloody Norrkoeping!!” utan det var gediget och gav en hemtrevlig känsla!

Väl ombord var första tanken – Shit vad liten den är! Takhöjd bedömt 180cm så man går ju lite som formad till en bumerang mot sin plats. Och vi skulle ända längs bak! Eller näst längst bak, rad 12. Så många meter att gå blev det ju förstås inte och väl nedsjunken i stolen kom nästa känsla:

Stolen och underhållningssystemet

Vad skönt man sitter! Lätt tillbakalutad i grunden, hyfsat brett och med relativt gott om benutrymme. Sen är ju planet ca 14 år gammalt och har nog inte snyggats till sedan dess. Ingen trasigt alltså men inte nytt och fräscht. Underhållningssystemet bestod av en lycklig fru (min!), och tittut-lek med ena dottern i barnfamiljen som satt på raden framför oss. 😉 Som tur var blev det heller inget öronskrik på hela resan för dessa små tjejer..

Måltider och Service

Personalens personliga bemötande visade sig gälla även för kapten på flighten som avslutade sin första ”call out” på marken med ett glatt ”and that’s all from me, now I leave them all to you Rachel!” Jag kan inte sätta fingret exakt på det men min bestående känsla var att de faktiskt skapade en gemytlig stämning, ganska långt från standard 1:A ”-jag gör bara det som behövs för dessa människor som tydligen måste ut och resa.” Självklart finns det grader och tyckande i allt men jag trivdes i alla fall!

Efter take-off och en bit på väg mot cruise-höjden serverades vi en skinka eller ostfralla, kaffe, the och valfria drycker, även alkoholhaltigt. Detta ingår i samtliga biljetter och det var bara att be om mer om så önskades!

Därefter var det bara att luta sig tillbaka, slumra lite, trots att det inte är någon supertyst kabin. Det går ju absolut att föra samtal, det är inte SAAB 340 brum-brum vi snackar. Men ni som äger ljud-dämpande lurar bör ju ta med dem, i alla fall om man sitter långt bak, nära motorerna. På väg hem satt vi på rad 5 och det var mer nöjsamt för öronen.

Ankomst

Resan tog ca 1:45 mot tidtabellsenligt 2h och det verkar efter lite spanande på Flight-tracker som att det är där någonstans mellan 1:35-1:45 i flygtid man hamnat hittills.

Sen får man dock räkna med buss-gate men på München, som inte för inte är en av Europas (Världens?) bästa flygplaster, går det mesta smidigt, tydligt och enkelt vad gäller transfer. Det ska vi dock inte avhandla här men det blir ytterligare en positiv detalj i sammanhanget, att man flyger till en så väl fungerande flygplats!

Slutsats

Ja, som ni säkert har listat ut så var jag nöjd med denna resa och vad BMI Regional presterade. Jag hoppas verkligen det blir en kontinuitet på denna linjen och att vi snart får en morgonavgång så att hela Münchens utbud av flighter blir tillgängligt. Sen är det ju bara codeshare med Lufthansa så det blir ju inga poäng eller liknande för resan från eller till Norrköping men för mig är det en smal sak då jag ändock kan checka in till slutdestinationen och får åka smidigt från Kungsängen!

Jag ljuger inte när jag som slutkläm kastar in att vi på hemresan hann stå ca 15 sekunder vid bagagebandet innan det började snurra och vår väska dök upp. Det är värt mycket för mig när man rest från den lilla flygplatsen, ut i den stora världen!