Bakgrund och introduktion

Del av jorden runt resa (del 12 av 13)

På flygplatsen

Vi anlände i god tid till LAS. Jag har tidigare varit med om några ”skräckupplevelser” vad gäller kötider vid ankomst och avfart till o från USA (Houstons flygplats resp. med bil från Canada). Sedan dess vill jag alltid ha god tid på mig vid passage av USA’s gränser. Men denna gång gick det utan större problem. Incheckning vid business desk utan kö. Pass- och säkerhetskontroll via s k ”TSA PRECHECK”, tog kanske 5 minuter.

Iväg mot United Club loungen. Kunde inte låta bli att spela bort några dollar p å vägen dit – detta är ju trots allt Las Vegas. F ö så vimlar det av enarmade banditer och andra spelautomater på denna flygplats, men säg den plats i Las Vegas där det INTE finns spelautomater. Förresten finns det säkert en hel del ”tvåarmade banditer” också, i denna stad.

I loungen åt vi frukost. Loungen håller vanlig småtråkig United Club standard. Men några positiva saker vill jag framhålla, det fanns, förutom de vanliga fåtöljerna, riktiga bord att sitta vid. Man kunde få riktig havregrynsgröt till frukosten – mycket uppskattat av mig. Hela ena långväggen var en fönstervägg ut mot plattan och bakom den ”the strip”. Vid halva denna vägg fanns arbetsplatser med utsikt utåt – DET kallar jag en häftig arbetsmiljö.

10.30 dukades frukosten ut och ”lunchen” kom fram. Till frukosten fanns det inget bröd, bara olika sorters muffins. Inget pålägg, men smör – smör till muffins? Men till lunchen kom det in ett slags bröd som påminde om hönökaka. Till brödet fanns det ost och en alldeles fantastiskt god hummus. Men inget smör! Ibland har jag problem att begripa det amerikanska köket.

Det fanns också en bemannad och välutrustad bar. I baren fanns det champagne – Gula änkan. Men det visade sig att allt bjöd man på, utom just champagnen, som kostade 38 US$ för en halvflaska. Synd, jag som skulle uppskattat ett glas till frukosten…

Då det var ganska långt till gaten gav vi oss iväg i god tid dit, kryssande mellan alla spelautomater…

Lounge: United Club, Las Vegas (NV) McCarran International (LAS)

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Vi kom till gaten lite innan ombordstigning. En liten lustig incident var att gatepersonalen i högtalaren ”efterlyste” delar av besättningen – faktiskt. I en arg ton: ”can the missing three persons in the crew come to the gate … please”. Efter en kort stund kom tre flygvärdinnor med andan i halsen och kaffekoppar i händerna. Kan inte minnas att jag varit med om något liknande förut. Lite kul.

Egen kö för business – vi ombord som nr 3 och 4. En liten business kabin; 4 rader med 2+2+2 konfiguration. Hela planet fullt till 100% – som så ofta nu för tiden. Väl ombord bjöds vi på vatten eller apelsinjuice. Menyn delades ut och där stod explicit: ”before take off wather or orangejuce” – ingen champagne här inte. Kabinen såg lite mörk och ”murrig” ut, men stolarna kändes ok.

Stolen och underhållningssystemet

Stolen var väl sådär. Endast möjligt att fälla ryggstödet bakåt en bit, men inget annat. Ingen pitch att skryta med: 38”. Men någorlunda bekvämt och för en lunchflygning på 3,5 timmar så var det ok.

Underhållningssystemet påminde om Uniteds nya system, d v s all underhållning och info via WiFi. Men den positiva skillnaden här var att det delades 10” paddar med hörlurar till alla som ville ha. I ekonomiklass gick det att hyra för 10 US$. Det fanns en praktisk hållare i stolen framför att hänga paddan i. Utbudet av filmer, tv-serier och musik verkade hyfsat. Dock saknades en kartfunktion. Hela upplägget kändes som en bra lösning i o m att man fick låna/hyra padda.

Internet ombord

Egentligen inte, det fanns två nät men de kunde bara användas för infotainment systemet.

Måltider och Service

Business kabinen hanterades av två flygvärdinnor, varav den ena var utomordentligt trevlig och professionell. Det fanns två huvudrätter att välja mellan – kyckling resp. vegetarisk ravioli. Jag valde kycklingen och min fru raviolin. En stor besvikelse var naturligtvis att det fanns ingen champagne ombord.

Måltiden serverades efter att dryckesvagnen dragits 1 gång. Till förrätt grönsallad, såg trist ut så den hoppade jag. Huvudrätterna såg rätt trista ut när de kom in – men både kycklingen och raviolin smakade riktigt hyggligt. Till dessert en jättegod Tiramisu. I avsaknad av favoritdryck drack jag en någorlunda riesling, min fru tog en utsökt Bordeaux, tyvärr sista flaskan så det blev inget över till mig. Kaffe och lite Canadian club.

Efter maten, och alldeles försent, upptäckte jag att de hade ett Argentinskt Malbec vin. Så det fick även bli ett glas sådant. Malbec är min favorit druva, även om många s k vinkännare ser med nedlåtenhet på denna druva så gillar jag oftast viner gjorda på den. Sammanfattningsvis: service och mat bra (med minus för avsaknad av champagne).

Sömn

Inte aktuellt – men skulle nog inte gå så bra i dom stolarna.

Ankomst

Vi ankom i rätt tid långt ut i E-piren. En rejäl promenad, rullbanden fungerade inte, in till tullkontrollen – som gick snabbt och smidigt. En lika lång promenad, fortfarande inga fungerande rullband, ut igen till vårt anslutande flyg.

Slutsats

Jag har inga tidigare erfarenheter från Air Canada Rouge – men efter vad jag hört om bolaget var mina förväntningar ganska lågt ställda. Men med denna utgångspunkt blev jag positivt överraskad. Vi höll tidtabellen. Stolarna var helt ok för en 3.5 timmars eftermiddagsflygning. Servicen vänlig och professionell. Maten smakade bra, däremot champagnen … ja, ja jag skall inte tjata om det.