Påsken 2010 fick jag uppleva en speciell plats som är ytterst få förunnat. Allting började december 2009 under en lunch i Chelsea där vi stämt träff med en nära vän. Lunchen var ett pit-stop under en resa från Stockholm till New York med LCY-JFK maskinen som man kan läsa om här. Min gode vän frågade oss (undertecknad + hustru) om vi var sugna på att vara med och hyra en villa på Mustique. För er som inte känner till denna lilla ö i Karibien kan jag berätta att det är en exklusiv ö där endast 64 villor och 2 hotell finns.

Text och foto: Concorde

Bl.a. Tommy Hilfiger och Mick Jagger har sommarställen här. Ön drivs som ett företag,
men tillhör St. Vincent och Grenadinerna. Mustique skiljer sig inte från andra Karibiska öar vad gäller topografi, vegetation, stränder samt kultur. Skillnaden är att på Mustique delar man mysiga vita stränder med en eller två andra familjer, om du har otur. Man åker alltså till Mustique för en garanterat privat, avskild semester. Du betalar för lyxen att ha det bästa för dig själv och ditt sällskap. Det betyder inte att ön är tråkig. På kvällarna är det samkväm på Basil’s Bar där det kan bli spontan konversation med andra besökare. Det bjuds på dans och är Herr Jagger på ön finns det risk att han inte kan låta bli och dra av ett par Stones låtar på scen med Basil’s lokala band.

Vi bestämde oss sent för att följa med, varav den smidigaste rutten via Gatwick till Barbados var oförskämt dyr. Det är i dessa lägen rutinen och kreativiteten som frekvent resenär blev värdefull. Det blev BA till NYC via London, 2 dagars pit-stop i lägenhet i NYC och sedan ner till BGI på American Airlines. På Barbados bytte vi i den privata transfer-hallen till Mustique Airways för den sista timmen innan vi landade i paradiset. Och vilken landning sen! Den agila BN-2 maskinen dyker brant efter att ha passerat en klippa och man smeker marken tills planet dunsar i den konkava banan.

Rutten enligt Great Circle Mapper:

Väl framme efter formalia och passkontrol möttes vi av Kelson, vår Butler.
Man kör golfbilar på denna ö. Ett antal mini jeepar finns. Huset vi hyrde heter Emerald Hill. Det är listat på Mustique’s hemsida om man vill läsa mer. I hyran ingick butlern, två maids, en underbar kock samt Recipe, den konstant leende reggea-gungande trädgårdsmästaren. Två golfbilar fanns till vårt förfogande. Vi var 6 personer som delade på denna villa med 4 sovrum. Nedan följer bilder från en av världens bästa platser.

Utsikten från vår bungalow en tidig morgon.


Poolen med den skapliga utsikten.

Vi brände oss ordentligt (amatörer…) första dagarna. Solen är starkare än man tror så nära zenit. Recipe rykte ut och högg färsk aloe-vera att smörja in oss med.

En av många stränder.

BusinessClass redaktören gillar att ratta.

Vi spenderade mest tid nere på Macaroni Beach. Man parkerar helt enkelt där det passar.


Lite action kan vara kul för att bryta det karibiska ikke-tempot. Fiska makrill t.ex.

Kocken Lydia lagade till fiskarna på kvällen. Det kan inte bli mer ekologiskt än så här.
Detta fick mig för övrigt att tänka på en historia som en vän berättade under resans gång:

En Amerikansk framgångsrik entreprenör besökte Karibien och träffade en lokal fiskare.
Bekrymmrat tittade han på varje dag hur fiskaren åkte ut sen förmiddag med sin lilla eka
för att fiska ett par timmar och återvända med sex fiskar. -Detta går inte, sade Amerikanen.

Diskussionen lyder som följer:
”Hey fisherman, how many fish do you catch each day?”

”Six, man”

”What do you do with those fish?”

”I sell three, give one to my cousin and rest we eat wit da family, man.”

”You know, if you fish twice as long during the day you’ll catch 12 fish and can sell more. When you sell more, you can afford to employ another fisherman.”

”Nice man, aai still don’ understand…”

”With another fisherman in your boat, you will catch 24 fish a day instead, and can buy another boat and better equipment”

”And what do I do with dat, man?”

”Well, with another boat you can catch three times as many fish and get a big fishing vessel.”

”I like dat, man. But what do aai do wit de vessel”?

”With the vessel you’ll catch hundreds of fish so that you can buy another vessel and catch even more fish.”

”What I’m gona do wit all dat fish, man?”

”Well, you sell it so then you have an entire fleet, fishing thousands of fish every day.”

”Ok, and then what, man?”

”Then you will be so rich that you can retire and spend the rest of your life fishing in the Carribean…”

En av restaurangerna, Cotton House. Kanske en av dom underbaraste luncher man kan tänka sig.

Start och landningsbanans utformning samt placering gör för spännande landningar.

Passkontroll/biljettlucka.

Avgångshallen

Mer flygplats



Ett av gängen som var med på resan bodde i ett annat hus med startbanan nedanför poolen.

Bitten Norman-2 Safety on Board.


Mustique sett från ovan. Vi ses snart igen!

”Jumpseat” approach till BGI.

757 Raket till JFK.

Vi hade planerat 2.30h för byte mellan Terminal 8 (American) och Terminal 7 (BA) på JFK. Viss nervositet om att försening från BGI skulle kunna stöka till bytet på JFK, men det gick strålande. Från T8 går Air Train till T7 på några minuter. BA har som nämnt i tidigare reportage en suverän terminal på JFK. Framme på Heathrow var det skönt med en dusch i Galleries First och bubbel-frulle med vacker utsikt.


Som avslutning behöver det sägas att Mustique är ett sant paradis på vår dyrbara planet. Inte lika vackert som t.ex. Bora Bora men det är vetskapen om att man är garanterad en 6 stjärnig service och lugn och ro som gör det till ett paradis. Och självklart magiska stränder samt skönt långsamt karibiskt tempo. Rum Punch, Sir? Yes please!