Av Ystad:

Som jag lovat i en tidigare tråd i forumet så kommer här en reserapport från min frus och min just avslutade jorden runt resa.

Jag tar bakgrunden här igen:
För några år sedan gjorde jag en jorden runt resa i jobbet – i västervarv: ARN – FRA – GRU – IAH – DFW – SFO – PEK – BKK – DXB – KWI – DXB – MUC – ARN.
Nu har min fru och jag gjort en jorden runt resa, men i östervarv: CPH – VIE – DEL – BKK/DMK – REP – DMK/BKK – HKG – PEK – HND/NRT – HNL – SFO – LAS – YYZ – CPH. Biljetten var en *A RTW (utom DMK – REP – DMK där vi flög med AirAsia). Vi åkte i Z- och D-klass (förutom med AirAsia naturligtvis

Först lite fakta om resan:

Vi avreste 10 augusti och kom hem 28 augusti. Vi var alltså iväg 18 dagar. Men man kan också säga 19 dagar, för precis som Phileas Fogg så ”tjänade” vi ett dygn på att resa österut. Vi reste i 19 dygn men varje dygn var bara 22 h 40 m långt i snitt, och när vi kom hem hade det ”bara” gått 18 dygn.

  • Vi avverkade 13 flygningar med 8 olika bolag (de flesta av dessa har jag recenserat separat).
  • Vi flög totalt 22 295 miles.
  • Vi passerade 14 flygplatser i 9 länder (eller 10 om man väljer att definiera Hong Kong som ett eget land).
  • Vi besökte 13 lounger på 9 flygplatser
  • Vi besökte 6 länder (eller 8 om man väljer att definiera Hong Kong och Macao som egna länder).
  • Vi tillbringade 5 nätter i flygplan och 14 nätter på hotell.

Hela resan avlöpte i stort sett enligt plan och utan problem eller förseningar. Enda förseningen var en timme mellan Tokyo och Honolulu, men det berodde på att en tyfon drog över Tokyo samma dag som vi reste – mer om detta senare. Den största förseningen var faktiskt när vi kom tillbaka till Kastrup och skulle ta tåget till Malmö – då var tågen inställda p g a att det regnat och åskat tidigare på dagen… Det enda som vi upplevde som ett problem var inresan i Kina – men mer om detta också senare.

De flesta flygningarna har jag recenserat separat (se under flyg – recensioner). Låt mig bara säga sammanfattningsvis att flygningarna mestadels var trevliga. Det var bara Austrian (CPH-VIE) och United (HNL-SFO och SFO-LAS) som gjorde oss besvikna.

Jag kommer att beskriva hela resan i denna tråd men dela upp beskrivningen i ett ”kapitel” för varje resmål. Detta var bara en inledning till vad som följer nedan.

Första anhalten: New Delhi, Agra och Taj Mahal.

Vi flög CPH-VIE med Austrian och sedan VIE-DEL med Air India till Delhi.

Austrian använde sig av en inhyrd B737 från Sunexpress Germany och hela den resan var en riktigt trist upplvelse – den tråkigaste på hela resan faktiskt. Om bara de ansvariga för denna site ser till att det finns en möjlighet att recensera denna flygning (f n finns inte denna flygplanstyp definierad för Austrian) så lovar jag att återkomma med en svaveldoftande recension. Låt mig bara säga att jag har flugit en del genom åren, och i flera världsdelar, men jag har sällan upplevt något sämre.

Air India däremot var en riktigt trevlig ny bekantskap för mig. Se min recension av denna resa; Recension: Air India – en positiv ny bekantskap – BusinessClass.se

För vår vistelse i Indien hade jag bokat ett lokalt företag för att köra och guida oss. Jag har varit Delhi tidigare i jobbet och gjorde då en liknande resa med detta företag. Så jag har positiva erfarenheter sen förut och även denna gång blev vi mycket nöjda. Företaget heter Driver India Private Tours; India Tour | Rajasthan Tour Car Rental – Driver India Private Tours. Rekommenderas.

Vi anlände en timme tidigare än planerat, men när vi kom ut ur terminalen stod vår chaufför, Jettu, där och väntade på oss. Vi hade hyrt en lite större bil, Toyota Innova med chafför. Skulle aldrig falla mig in att ens försöka köra bil själv i Indien – det förstår alla som varit där. Att ta sig från flygplatsen till Noida, stadsdelen i Delhi där motorvägen till Agra börjar, tog 2 timmar. Nu var det en 4 eller 5 år sedan jag var i Noida, Delhis svar på Silicon Valley, senast, och det är ju otroligt hur det växer. Indien ligger i startgroparna för en ekonomisk tillväxt a la Kina de senaste 10 – 15 åren. Får man bara ordning på sitt oöverskådliga och byråkratiska skattesystem så tror jag det blir ”åka av” rent ekonomiskt. Och om jag förstått saken rätt så verkar det också som att regering och parlament äntligen börjat ta tag i frågan.

Sedan några år finns en ny motorväg mellan Noida och Agra. Denna motorväg är rak, bred och väldigt lite trafikerad. Tyvärr blir den då också lite tråkig att åka på. Den gamla vägen, som naturligtvis tog längre tid, var mycket mer spännande att åka på. Genom överfulla byar med människor, kor, kameler, bilar och motorcyklar som betraktade trafikregler som något man endast följde när man kände för det. Resan till Agra tog ca 3 timmar.

Väl i Agra tog vi in på hotell ”The Oberoi Amarvillas”. Ett otroligt lyxigt hotell. Rekommenderas. När delar av engelska kungafamiljen besökte Taj Mahal bodde man på detta hotell. Vårt rum låg nästan högst upp och vi hade en hänförande utsikt. Badrummet hade stora fönster så t o m när man satt på ”tronen” såg man Taj Mahal.

Vid hotellet väntade vår guide och vi gav oss efter incheckningen direkt iväg till Taj. Detta var en torsdag och eftersom det alltid är stängt på fredagar var vår enda chans att besöka det nu på eftermiddagen innan man stängde kl 6. Men det är inte särskilt stort så några timmar räcker gott och väl för ett besök. Annars är ju Taj som allra vackrast vid soluppgången. Naturligtvis var där många besökare men det kändes ”uthärdligt” – detta var ju lågsäsong. Vår guide berättade att under högsäsong, på höst/vinter, kan köerna bli ganska omfattande.

Om själva Taj Mahal behöver jag väl inte orda särskilt mycket. Alla vet vad det är. Kanske världens mest kända och vackraste byggnad – finns med på alla ”att besöka innan du dör” listor. Detta var mitt andra besök och jag blev lika imponerad nu som första gången.

Resten av tiden tillbringade vi på hotellet. Med sådana rumspriser gäller det att utnyttja varje minut Vi var nästan ensamma vid den fantastiska poolen både på kvällen och morgonen efter. Jag behöver väl knappast påpeka att maten i restaurangen smakade fantastiskt när vi åt middag. När det gäller frukosten saknar jag ord för att den. Jag har ätit en och annan hotellfrukost genom åren – men detta… Utbudet, fräschheten, servicen – obeskrivligt bra. Och detta i ett land som Indien – man har svårt att fatta det. Men visst, det var inte billigt – smakar det så kostar det.

Vid lunchtid checkade vi ut och hämtades av vår chaufför. Tillbaka till Delhi. Vi han besöka ett relativt nytt och fantastiskt utsmyckat Hindu tempel, Akshardham, Därefter India gate och presidentpalatset. Men sedan började vår tid i Delhi att rinna ut, det var tid att dra vidare. Ut till flygplatsen där vi tog farväl av vår trevliga och artiga chaufför.

45955-74b631809f2cb03dac7ced3cd6a51ab2 45956-5c20982a58d61cd5ca45d857e1df5cbb

-4 45957-7f95d20b2c363a4b4abd69bf94a26f17

Fortsättning följer …

Andra stoppet: Siem Reap och Angkor Wat:

Vi flög från Delhi sent på kvällen med THAI Airways. Resan finns recenserad här: Recension: Med THAI Airways ”en vanlig dag på jobbet” – BusinessClass.se

Vi landade kl 5, lokal tid, i Bangkok, BKK. Vi tog en taxi till hotellet vi skulle bo på när vi kom tillbaka till Bangkok. Detta för att lämna kvar en resväska som vi inte behövde ta med oss till Kambodja.

Med den jorden runt biljett vi bokat med *A fanns ingen möjlighet att göra ett stopp i Siem Reap. Vi hade därför köpt separata biljetter med AirAsia DMK-REP t o r. Detta betydde att vi fick byta flygplats i Bangkok från den nyare BKK till den äldre DMK. När vi kom tillbaka till Bangkok skulle vi stanna där en natt av ”logistiska” själ. Vi hade bokat ett hotell nära BKK. Beskrivningen av detta stopp kommer i ett senare ”kapitel”. Det var detta hotell vi nu stannade till vid och lämnade av en väska. Eftersom det var gott om tid innan vi skulle flyga vidare från DMK passade vi på att slappa två timmar vid hotellets pool.

Därefter taxi till DMK, tog ca 1 timme trots hyfsad trafik. Trafiken i Bangkok är inte ”att leka med”. DMK är Bangkoks gamla flygplats. Efter att BKK invigts 2006 så stängdes DMK för att renoveras och öppnades åter ett år senare. Vi checkade in och åt en relativt god thailändsk lunch på flygplatsen.

Nu skulle vi åka ”boskapstransport” d v s lågprisflygbolag. AirAsia, kan man nog säga, är Asiens motsvarighet till Ryanair. Nu har jag aldrig flugit med Ryanair, och hoppas att aldrig behöva göra det, men jag måste säga att AirAsia var en positiv överraskning. Att det var positivt berodde möjligen på att mina förväntningar var väldigt lågt ställda. Men planet, en Airbus 320 verkade nytt och fräscht och flygvärdinnorna var vänliga och log (något som jag ryktesvägen hört att dom på Ryanair är förbjudna att göra:-(. De var också väldigt effektiva – när alla dess ”lågprisbolagsflygare” med sina enorma handbagage (det kostar ju några kronor att checka in bagaget…) stod och fipplade och försökte pressa in sina väskor i bagagehyllorna så hjälpte flygvärdinnorna till och pushade på. Allt för att boardingen skulle gå undan och planet lyfta i tid. Flygningen tog en timme.

Väl på flygplatsen i Siem Reap gällde det att skaffa visum. Inga problem. 30 US$/person kostade det och fort gick det. Det påminde lite om mina resor i östra Europa på 70- och 80-talet där den huvudsakliga uppgiften för visum och dess avgift var att dra in pengar till statskassan. F ö så var det dollar som verkade gälla överallt. Alla priser var satta i dollar och jag tror knappt att vi såg några Kambodjanska pengar där under vår vistelse.

Utanför flygplatsen möttes vi av hotellets utsända chaufför med en ganska fräsch Lexus. I Siem Reap fanns många Lexus bilar och när jag vid ett senare tillfälle diskuterade detta med chauffören berättade han att dom importerades begagnade ”en masse” från USA. Chauffören var en trevlig prick som hade egen bil och jobbade på frilansbasis för flera hotell och företag som anordnade utflykter. Det blev så att vi använde honom under hela vistelsen. Han var både vänlig och kunnig, jag rekommenderar honom gärna: Mr Phao & co, mail: phaolem@gmail.com.

Vi checkade in på vårt hotell, ”Victoria Angkor Resort & Spa”. Ganska nytt men byggt i gammal kolonialstil, charmigt och prisvärt. Därefter direkt iväg för att köpa biljett för nästa dags tempelbesök. På kvällen middag på en Khmerrestaurang som chauffören rekommenderade, pittoreskt och gott.

Nästa dag blev fantastik. Mycket ansträngande men FANTASTISK. Kl 8 hämtade chauffören oss vid hotellet och sen blev det en ”tempeldag” jag sent skall glömma. Vi besökte 5 tempel.

  1. Angkor Wat, ett 210 ha stort område med ett fantastiskt tempel. Ett världsarv – och det förstår man när man ser det. Mycket folk men ”hanterbart”.
  2. Bayon, inte lika häftigt som Angkor Wat men imponerande. I centrum på det 1000 ha stora Angkor Thom som på 13-1400 talet tros vara världens största stad med 1 miljon invånare.
  3. Baphuon, också i Angkor Thom. Fint även det, men nu började orken tryta i värmen och den höga luftfuktigheten – så vi begav oss iväg till:Lunch) Traditionell khmer mat på en franskägd restaurang – med luftkonditionering, tack o lov.
  4. Banteay Srei, ligger ca 40 km från Angkor Wat. Kännt som ”kvinnotemplet. Förhållandevis litet, men med alldeles fantastiska stensniderier i väggarna. Dessutom omgivet av fantastiska träd. På vägen tillbaka stannade vi vid:Landminemuséet) Intressant – startat på 90-talet av en eldsjäl som fått internationella utmärkelser.
  5. Ta Prohm, ett tempel som man inte restaurerat utan bevarat i det skick som det ”återfanns” i efter flera 100 år av överväxande djungel. En trolsk miljö där man spelat in en del filmscener bl a för filmen Tomb Raider.

En ansträngande dag, men värt det – värt varenda sekund. På kvällen middag på annan Khmerrestaurang, rekommenderad av vår guidebok. Inte lika bra som den chauffören rekommenderat kvällen innan – men helt ok.

Dagen efter, vår sista i Siem Reap, hämtade chauffören oss vid hotellet kl 10. Kl 12 gick planet till Bangkok.

Ett tips: planerar du att besöka Ankor Wat så gör det snart. Besöksantalet ökar med ca 1 miljon per år, förra året ca 4 miljoner besökare, i år räknar man med 5 miljoner. Och ökningen fortsätter – det finns långt framskridna planer för en ny storflygplats i Siem Reap, man bygger nya jättehotell o s v… Det var lågsäsong när vi var där och ändå massor av människor. Jag vågar knappt tänka på hur det kommer att vara om några år.

Men för oss var det nu Bangkok som gällde. Fortsättning följer…

45963-f60044621c955836c9ec3d155ae18259 45964-f226acedea55b7f7a5ae042e00a7c438 45965-d871dbab4fb127076c7f413239734863 45966-d86ae8c421bb839b16e697e07e6b9837

Tredje stopp: Bangkok:

Vi kom till Bangkok, DMK, tidigt på eftermiddagen. Ganska långa köer i passkontrollen – tog ca 1 timme att ta sig igenom. Taxi till hotellet som vi besökt som hastigast några dagar tidigare och lämnat en väska där. Nu skulle vi stanna där en natt för att flyga vidare mot Hong Kong nästa morgon.

Hotellet, ”Ammata Lanta Resort” ligger väldigt praktiskt till det om man skall flyga från BKK – det var också orsaken till att vi valt det. Men det var verkligen inget vanligt själlöst flygplatshotell. Rummen var i själva verket hus på kanske 100 m2, eller så. Det kändes ganska lyxigt, med ca 8 meter i takhöjd i sovrummet, vardagsrum i etage och trägolv i det stora badrummet, faktiskt även i duschen.

Hotellet låg på ena sidan av en konstgjord (antar jag) sjö. Det fanns en restaurang på hotellet, men också några andra runt sjön. Vi provade en av dom på kvällen – god mat i en mysig miljö. Men detta var i stort sett allt vi hann med i Bangkok. Nästa morgon blev det tidig uppstigning, utcheckning och så en 10 minuters resa i hotellets Hummer till flygplatsen (ingick i rumspriset).

Vi var nu på väg mot Hong Kong. Fortsättning följer…

45969-30080a8afff68e09ff2d61a12a8391a4 -1 -2

4’e anhalt: Hong Kong och Macau:

Vi åkte med THAI airways från Bangkok till Hong Kong. Resan finns recenserad här: Flygrecensioner: Thai Airways Business Class Airbus A300 – BusinessClass.se

När vi kom till HKG gick passkontrollen relativt smidigt och snabbt. Vi tog en taxi till hotellet, ”InterContinental Hong Kong”. Man behöver inte åka särskilt långt ifrån flygplatsen innan man förstår att i Hong Kong finns det många HÖGA hus. Vi checkade in på hotellet – jag hade bokat ett rum med havsutsikt och utsikten var i sanning fantastisk. Från 12’e våningen såg vi stora delar av hamnen Hong Kong-ön.

Efter ett tag lämnade vi hotellet, som alltså låg på Kowloon sidan, och tog klassiska Starferry till Hong Kong-ön. En promenad i det omfattande gångsystemet bakom Central ned till Des Voeux Rd Central där vi hoppade på den klassiska 2-vånings spårvagnen. Vi åkte ett 10-tal stationer och hoppade av på måfå. Gick runt lite och släntrade in på vad som verkade vara en enkel men äkta kinesisk ”ank restaurang”. Där åt jag en halv anka, ordentligt mättande, och min fru tog en kycklingrätt.

Efter ett tag tog vi spårvagn tillbaka till Central och färjan. Tillbaka till Kowloon, en promenad i regnet på hamnpromenaden Tsim Sha Tsui till hotellet och så var första dagen i Hong Kong till ända.

Nästa dag steg vi upp relativt tidigt. Iväg med färjan till Hong Kong-ön. Taxi till Victoria Peak Tram Lower Station. Inga köer tack o lov. Den gamla fina kabelvagnen upp till Victoria Peak – med ett stort köpcenter på toppen. Kort promenad i regnet – men när regnet upphörde var utsikten hisnande vacker. Kabelvagnen ner igen. Taxi till Macau färjan – 1 timmes färd med katamaran. I Macau tog vi en gratis buss till casinot Grande Lisboa. Egentligen en ganska trist och deprimerande miljö. Promenad till en klassisk portugisisk restaurang, ”Clube Militar de Macau” men tyvärr blev vi ej insläppta p g a att deras klädkod inte passade ihop med mina kortbyxor. Synd, för stället såg oerhört trevligt ut. Kortbyxor tycker jag annars kan vara ett lämpligt klädesplagg när det är 30 grader varmt. Vi valde i stället att äta lunch ”Macau style” på casinot. Buss tillbaka till färjan. Katamaran till Kowloon. Väl där, promenad till Starferrys terminal. Vi åkte den klassiska 1 timmes hamnrundfarten med en ”retro färja”. Sedan promenad till hotellet för ombyte och lite vila. Senare på kvällen åt vi middag på en, som det kändes, genuin Indisk vegetarisk restaurang nära hotellet – mycket gott.

Sista dagen i Hong Kong steg vi upp kl 6 och tog en taxi till flygplatsen. Nu var vi på väg till Beijing. Fortsättning följer…

-3 -4 -5 -6 -7 -8

5’e stoppet: Beijing:

Vi reste från HKG till PEK med Air Cina. Jag har beskrivit resan här: Recension: En trevlig flygtur med Air China – BusinessClass.se

Efter vår något struliga inresa i Kina, beskrivet i flygrecensionen ovan, kunde vi äntligen lämna flygplatsen. Väl därutanför väntade vår chaufför som tog oss genom den täta Beijingtrafiken direkt till ”glasögon city”. Vid mina tidigare besök i staden har jag tänkt köpa glasögon här men tiden har inte riktigt räckt till då jag endast varit här i jobbet. För 2 år sedan köpte jag ett par i Ho Chi Minh city, progressiva med tunna plastlinser, otroligt billiga och som har fungerat utmärkt. Nu hade vi därför bestämt att ”tanka” glasögon i Beijing. När vi kom till ”glasögon city” gick vi in i första bästa affär i det jättelika komplexet. Där provade vi ut och beställde. Jag 3 par och min fru 2 par glasögon att hämtas nästa dag. Pris ca 950 kr / glasögon med (pirat-)märkesbågar och progressiva tunna plastglas. Billigt, även om jag misstänker att de saltade priset ordentligt. Jag kände mig dock inte särskilt lurad. Lurad kan den känna sig som betalar 5 – 10 000 kr för ett par här i Sverige, och som man dessutom kan få vänta på i veckor innan de är klara.

Därefter åkte vi till hotellet, ”Grand Hotel Beijing”, för att checka in och lämna väskorna. Sedan direkt till restaurang ”Dadong Duck” där vi hade bokat bord, och åt en alldeles fantastik underbart god måltid; pekinganka med tillbehör. Sällan man har ätit så gott – dessutom i en ganska originell miljö. Tillbaka till hotellet – en öl på en uteservering och sedan i säng.

Nästa dag hade vi en behaglig sovmorgon. Kl 9 hämtades vi av guide och chaufför. En trevlig och pratsam kvinnlig guide i 30 års åldern, som förutom att kunna mycket om Kina berättade en hel del om sitt eget liv och hur det är att leva i dagens Kina. Mycket intressant, mycket uppskattat. Vi åkte nu till Kinesiska muren, det tog sådär 1,5 – 2 timmar. Väl där kändes allt mycket mer kommersiellt och utbyggt, med bl a Burger King o liknande ställe, jämfört med förra gången jag var där för 4 år sedan. Linbanan upp till muren, behagligt att slippa gå uppför då det var ca 30 – 32 grader varmt. Väl uppe en fantastisk vy i det klara vackra vädret. En fantastiskt vacker (den vackraste?) del av muren – Mutianyu och till vänster. Många turister, mest kineser, men inte mer än uthärdligt. En FANTASTISK upplevelse. På nervägen med linbanan fick vi av ren tillfällighet åka med den vagn som Bill Clinton åkte med vid sitt besök 1998 – cool.

Bil tillbaka mot Beijing, men först ett stopp vid en typisk (enligt guiden) kinesisk restaurang – lite väl sött och fett, men hyfsat. Behaglig bilresa till ”glasögon city”. Hämtade våra glasögon – med svenska mått mätt fantastiskt snabbt arbetat av optikern, och till en femte- eller tiondel av priset.

Sedan var det var 8 km från ”glasögon city” till hotellet men det tog nästan 2 timmar. Vi fick en känsla för trafikstockning a la Beijing. Vid mina tidigare besök har jag upplevt hur vedervärdigt förorenad luften kan vara här. Men denna gång hade vi tur. Dagen innan vår ankomst hade det regnat kraftigt och nu kändes faktiskt luften både ren och klar.

Väl vid hotellet tog vi adjö av guide och chaufför. Firman som vi anlitade heter ”Catherine Lu Tours”, web: www.catherinelutours.com. Vi var mycket nöjda med dom och kan rekommendera dom å det varmaste.

Vi tog en dusch och vilade en stund på rummet. Därefter en kort promenad till en hot-pot restaurang i närheten. Hot-pot är, tillsammans med anka, det man ”måste” äta om man besöker Beijing . Mycket gott, en riktig upplevelse och varmt som satan. Därefter tillbaka till rummet för en skön natts sömn.

Vår sista dag i staden steg vi upp vid halv 7 tiden. Iväg till Himmelska Fridens Torg (som vi något felaktigt kallar det i Sverige – mer korrekt är ”Torget vid Himmelska Fridens Port” eller på engelska ”Tiananmen Square”). Innan man ens kom i närheten av torget fick man passera en säkerhetskontroll med röntgen, ungefär som på en flygplats. Väl på torget ca 7.15 var det redan fullt av folk. Kön till mausoleet var enorm. Jag hade innan vi kom dit lekt lite med tanken att besöka det – trodde kanske inte att kön skulle vara så lång tidigt på morgonen. Men ack vad jag bedrog mig. Dessutom, att stå flera timmar i kö för att under 5 sekunder passera en vaxdocka är inte så lockande (ryktet säger nämligen att man bytt ut Mao mot en vaxdocka för att inte slita för mycket på den balsamerade kroppen). Kön till den förbjudna staden såg också enorm ut, och allt detta redan tidigt på morgonen – dock var det lördag, det påverkar säkert. Trots att torget är enormt stort så kändes det nästan trångt, säkert flera 10 000-tals människor. Och det verkade bara komma fler o fler. Man kan undra hur trångt det blev senare på dagen…

Vi gick tillbaka till hotellet och köpte lite bröd på vägen för en enkel frukost på rummet. De sista packbestyren och så iväg i taxi till flygplatsen vid 10 tiden. Nu väntade Tokyo och nya äventyr. Fortsättning följer …

-5 -4 -3 -2 -1

6’e stopp: Tokyo:

Vi flög nu vidare till Tokyo och den flygresan var en av de allra bästa på hela resan. Recension här: Recension: ANA håller stilen – BusinessClass.se

Jag har aldrig tidigare besökt Japan, och egentligen aldrig känt något intresse för det, eller behov av att besöka det. Men både min fru och jag blev positivt överraskade av landet, mycket positivt överraskade.

Efter att vi landat gick allt ”som en dans”. Mycket effektiv passkontroll och tull. Stor bekväm taxi till hotellet. Ganska långt att åka men ingen trafik att tala om. 1,5 timmar efter landning var vi på hotellet i den gamla trevliga stadsdelen Asakusa. Det var ett s k Ryokan, ett klassiskt japanskt hotell av traditionell typ. Rummet var litet, med 2 madrasser på golvet och ett litet lågt bord. Liknade ingenting vi bott på tidigare på resan. Spännande.

Vi var trötta, men kände oss upprymda av de positiva vibbar vi kände här så vi gick direkt ut och tog en matbit, öl och sake.

Återigen, Tokyo gav ett första mycket, mycket positivt intryck efter byråkratin och trafikkaoset i Beijing. Alla människor vänliga, artiga och effektiva.

Nästa dag tog vi sovmorgon. Frukost vid 9 tiden på Dennys – äggröra, korv, bacon o pannkakor. Nästan lika bra som en äkta ”grand slam” på Dennys i USA. Sen iväg med lokaltåg till Tokyo Skytree. Där åkte vi 450 m upp i luften med snabbhiss. Det var en hyfsat klar dag så det bjöds på hisnande utsikt över Tokyo. Man kunde t o m skymta Mount Fuji i fjärran. Fika på 440 m höjd med en utsökt god cheesecake. Snabbhiss ner och lokaltåget tillbaka till Asakusa. Vi tog en behaglig 35 minuters båttur längs floden till en park nära centrum varifrån vi promenerade till Ginza, Tokyos förmodligen mest kända stadsdel. Huvudgatan i Ginza var avstängd för biltrafik, troligen p g a att det var söndag. Vi blev inte direkt imponerade. Mestadels s k tjusiga affärer, sådana som man kan se var som helst i världen, men ingen direkt charm – mycket mer av det i Asakusa där vi bodde. Vi tog tunnelbanan tillbaka dit. Allt är otroligt effektivt och välordnat i Tokyo – man imponeras hela tiden av än det ena än det andra (ursäkta att jag tjatar – men jag blev IMPONERAD). I Asakusa tog vi en öl på en Brittisk pub. Därefter en sen lunch på japansk restaurang – sushi och tempura. Gott – men inte godare än vad man kan få i Kista centrum… Till hotellet där vi bad om hjälp med att boka en taxi till den berömda fiskmarknaden nästa morgon kl 3 (!!!). Men tyvärr gick det inte att boka då ”en tyfon var på väg”. Vi fick tyvärr skippa besöket på fiskmarknaden. Vi gick till rummet och vilade några timmar i våra golv-sängar.

På kvällen besökte vi Senso-Jö templet – Tokyos äldsta byggnad. Vi hade tänkt besöka det nästa dag men p g a osäkerheten med tyfonen beslöt vi göra det nu. Templets inomhusdel var stängd men det yttre och området runtomkring var fantastiskt fint. Dessutom nästan folktomt – vilket måste vara ovanligt då templet besöks av 30 miljoner människor varje år. Vi åt en god ”grillmiddag” med en liten gasdriven grill på bordet. På restaurangen råkade vi sitta vid bordet intill en kazakisk kärnfysik-forskare som jobbade i Ryssland och som vi hade ett trevligt samtal med. Han var i Japan på en konferens rörande Large Hadron Colliders – och han verkade uppskatta det faktum att jag döpt min hund till Higgs (efter Peter Higgs). Efter måltiden återvände vi till hotellet för att sova och vänta på tyfonen.

Nästa morgon vaknade vi vid 8-tiden. Ute regnade det – men det kändes inte som en tyfon direkt. På japansk TV pratade man dock bara om väder och tyfon. För att vara på den helt säkra sidan beslöt vi oss för att åka direkt till Narita airport, trots att vårt plan inte skulle avgå förrän 21.35. Utcheckning från hotellet och en 600 meters promenad i kraftigt regn till tågstationen. Direkttåget till flygplatsen tog en timme, men höll tidtabellen exakt trots regn o blåst. Vi kom till flygplatsen 10 timmar före avgång – phuuu. Vi åt lunch i den allmänna delen som innehöll både många restauranger och många affärer. Nu var det bara att vänta på tyfonen, d v s inte ett oväder, inte en storm och inte en orkan, utan just en tyfon. Men detta var Japan, här tycks man klara allt. Tyfonen kom och drog förbi. På kvällen kunde vi flyga vidare till Honolulu endast en timme försenade.

Fortsättning följer…

-1 -2 -3 -4

7’e stoppet: Honolulu:

Hela avresedagen från Tokyo tillbringade vi på NRT p g a tyfonen ”Mindulle”. Vi besökte alla de tre *A loungerna där. Detta, likväl som hela flygningen finns beskrivet här: Recension: En lång dags väntan på Narita – BusinessClass.se

Vi avreste på kvällen från NRT och kom fram på morgonen till HNL. SAMMA DAG – vi hade passerat datumgränsen. Jag kan alltså helt sanningsenligt hävda att detta kom att bli ”den längsta dagen i mitt liv”.

Väl i Honolulu väntade vår förbeställda bil från Hawaii23 (Hawaii23 Transportation) på oss utanför flygplatsen. Direkt iväg till Waikiki och vårt hotell Halekulani, ett gammalt anrikt hotell direkt på stranden. Vi kom till hotellet vid 1-tiden, tyvärr var inte rummet klart så vi fick vänta i hotellets convenience center, men där var det å andra sidan ganska behagligt.

Kl 2 fick vi rummet – ett riktigt tjusigt ett. Total upp-packning ur väskorna för första gången på hela resan – skönt att få en översikt över resegarderoben. Till Dennys tvärs över gatan för en väldigt försenad frukost/lunch. Ombyte, och så i havet – Stilla havet!!! Ett dopp också i poolen. Slapp i skuggan. Efter ett tag slog både min och fruns ”Walmart abstinens” till – vi var ju nu trots allt i USA. Sagt och gjort, iväg i taxi till Walmart och SHOPPING. Efter shoppingen en mycket god middag på Red Lobster. Jag fattar egentligen inte hur dom lyckas – amerikanarna. Jag har genom åren ätit på ett flertal Red Lobster restauranger, från östkust till västkust, och nu också på Hawaii. Alltid lika fräscha råvaror, alltid lika gott, alltid samma flinka betjäning – imponerande. Till slut var också denna, ”den längsta dagen” över, och vi fick en skön natts sömn.

På morgonen nästa dag blev det frukost på Dennys, var annars. Peperoni- och Lumberjack slam. Gott och mättande. Till poolen där nästan alla ”bra” solstolar redan var upptagna. Honolulu vimlar av japanska turister som, trots att dom alltid är vänliga och trevliga, har samma beteende som Tyska turister runt medelhavet; solstolar belägger man när solen går upp… Men vi hittade några stolar så det blev en stunds slapp vid poolen. Medan min fru stannade vi poolen åkte jag iväg till Pearl Harbor Historic Sites – något som jag såg fram emot som en av denna resas absoluta höjdpunkter. Jag hade bokat biljetter på nätet i god tid – man tar bara emot 4000 besökare per dag och jag tror att det i princip alltid är fullbokat, Det kändes som om en gammal pojkdröm gick i uppfyllelse när jag steg ombord på USS Missouri, eller ”Mighty Mo” som hon brukar kallas. Detta var 2’a gången i mitt liv som jag var ombord på ett slagskepp, det finns ju som bekant inte så många kvar. Jag stannade i flera timmar, begrundade de enorma kanonerna, satt en stund på den stora helikopterplattan i aktern, provsatt kaptenens stol på bryggan och stod länge, länge på exakt den plats där 2’a världskriget tog slut kl 9.04 den 2’a september 1945. Det var inte utan att man kände historiens vingslag. Till alla er, som liksom jag har ett marint intresse, vill jag bara säga en sak: ert liv är inte komplett förrän ni promenerat på Mighty Mo’s vackra teakdäck.

Därefter var det dags för en båttur ut till, det av Elvis bekostade, USS Arizona memorial – en gravplats där 1177 människor dog 7 december 1941. Det var också en mäktig upplevelse.

Efter detta minnesvärda besök åkte jag tillbaka till hotellet. Det blev mer bad i Stilla havet och poolen. Vid 6 tiden åkte vi iväg till en Tony Roma’s restaurang där baby ribsen smakade som vanligt, d v s ”fingerlicking good”. Kvällen avslutades med en margerita i baren på Trump tower.

Sista dagen i Honolulu vaknade vi utvilade vid halv 9 tiden. Iväg till Dennys för frukost – samma som dagen innan. Till rummet, packning och sedan till poolen för slapp. Bad i havet, bad i poolen, slapp, bad i havet, bad i poolen o s v. Kl 2 till rummet för slutpackning. Lämnade våra saker i convinience center och checkade ut. Till poolen igen, mer slapp och mer bad. Ett sista dopp i havet – sen ”adjö Stilla havet”. Till convinience center för dusch och ombyte. Kl 19 kom Hawai23 och hämtade oss för transport till flygplatsen. Nu hade vi bara ett stopp kvar, Las Vegas, på vår långa resa.

Fortsättning följer…

-5 -4 -2 -3 -1

8’e och sista stopp: Las Vegas:

Efter två, i vanlig ordning ganska trista, flygningar med United och ett kort stopp på SFO kom vi till LAS på morgonen. Den ena United flygningen finns recenserad här: Recension: United airlines inrikes – en trist upplevelse – BusinessClass.se

Taxi till hotellet, ”Planet Hollywood”. Orsaken till att vi valt detta hotell var att på samma plats låg tidigare hotell Aladdin, ett hotell som vi bodde på 1992 och där Elvis gifte sig med Priscilla 1967. Nostalgi alltså. Annars kunde man säkert valt vilket som helst av alla dessa megastora hotell. Man kan tycka vad man vill om dagens Las Vegas, galet häftigt eller galet dekadent, men galet är det…

Incheckning, en snabbdusch på rummet och så iväg till North Premium outlets. Enklare italiensk lunch och därefter shopping; Reebok, Calvin Klein och HÖJDPUNKTEN; TIMBERLAND, mitt favoritmärke vad gäller skor och kläder. Jag ”tankade” ordentligt med skor, byxor, skjortor och tröjor. Taxi tillbaka till hotellet. Powernap på rummet. Ut igen. Kollade den dekadenta partypoolen med hög diskomusik och fullt med drinkande ungdomar i poolen i sol och 40 gradig värme. Ibland känner man sig bara gammal! Vi tog en titt på själva kasinot. Har sett det förr…egentligen inget som lockar – men så var det för Grand Canyon och inte för spelandet som vi kom hit. Ett besök på Walgreens för lite shopping och sen tillbaka till rummet.

Tidigt på kvällen gick vi för att äta på Gordon Ramsay’s hamburger-restaurang. Men när vi kom dit var det lite för lång kö. Vi beslöt oss för den mexikanska restaurangen intill – inget vi behövde ångra. Förrätt: guacamole som tillreddes vid bordet. Huvudrätt: fajitas – gott som alltid. Men dessa enorma portioner – man orkar bara äta drygt hälften och sen känns det ändå som man ”rullar” från bordet. Till maten drack jag en ”Margarona”, eller hette den kanske ”Cororita”… en margerita med en upp o nervänd corona i. Kl 8 stöp vi uttröttade i säng.

Vi vaknade vid 4 tiden, relativt utvilade. Gick och åt frukost (!) i kasinot. Därefter spelade vi lite – en hel del folk i kasinot även vid denna lite udda tid. Las Vegas är ju, säkert helt korrekt, känd som ”staden som aldrig sover”. Så kl 6.05 iväg med buss till uppsamlingen för Grand Canyon utflykter. Omgruppering och så iväg i långfärdsbuss ca 7.30. Ett första stopp vid den nya bron vid Hoover dammen. Vid 13 tiden ankomst till GRAND CANYON South rim. Och där var den – lika fantastisk som alltid. 1 timmes stopp vid Mather point. Därefter vidare till nytt 1 timmes stopp vid Bright Angel point. En lång resa för 2 timmars Grand Canyon – men värt det, absolut värt det. Finns kanske inget häftigare i hela världen än denna fantastiska natur. Inför denna resa lekte jag lite med tanken att i stället för South rim besöka West rim, som kan nås med buss på bara 2,5 timmar från Las Vegas. Men som en amerikansk bekant jag har sa: ”har du besökt South rim så glöm West rim”. Eftersom jag besökt South rim två gånger tidigare så tog jag honom på orden. Efter besöket en 5 timmars resa tillbaka till Las Vegas. Drygt 1 timmes ”sightseeing” i Vegas för avlämning på olika hotell – till vårt hotell vid 23.10. 17 timmars utflykt för ett 2 timmars besök vid Grand Canyon – men värt det, definitivt värt det.

Till rummet, sedan direkt till Gordon Ramsay’s restaurang ”Burgr” för sen hamburgermiddag. Gott – men fortfarande bara hamburgare. Packning på rummet och lite sömn innan hemresa.

Sista dagen steg vi upp kl 7. Gjorde oss i ordning, checkade ut och så iväg med taxi till flygplatsen. Lämnade Las Vegas utan någon större saknad. Det känns som att staden har ”vuxit sönder” – även om det naturligtvis är fascinerande att se allt tingel tangel.

-4 -3 -2 -1

Vi hade nu två flygningar framför oss. Den första, LAS – YYZ, finns recenserad här: Recension: Air Canada Rouge överträffar lågt ställda förväntningar – BusinessClass.se
Den andra, YYZ – CPH, har jag inte kunnat recensera än då Air Canadas 787 ännu inte finns fördefinierad på denna site. Jag återkommer med en recension när detta är fixat.

Nu var vi hemma. Men jag gör en liten sammanfattning av hela resan…

Kort sammanfattning:

Detta var en väldigt intensiv resa. Men tack vare att vi reste bra, bodde på hyfsade hotell och i de flesta fall kunde utnyttja flygplatsernas lounger så kändes det hela ändock helt ok.

Om jag skall försöka betygsätta resor och flygbolag så blir det ungefär så här:

Första plats och bäst: Air India B787, ANA B787 och Air Canada B787
Andra plats: THAI B777 och A330, Air China A321 och ANA B767
Tredje plats: Air Canada Rouge B767
Fjärde plats: United B757 och B737 och AirAsia A320
Och på en klar sista plats: Austrian/Sunexpress Germany B737

Nu skall man naturligtvis vara försiktig med att generalisera alltför mycket utifrån enskilda flygningar. Men ändå, detta är mina erfarenheter gjorda under augusti månad 2016. Något lite kan det nog tänkas säga ändå.

När det gäller loungerna vi besökt så vill jag på den positiva sidan lyfta fram:
ITC green lounge i Delhi, ANA’s business lounge i satellit 4 på Narita och Air Canada Maple Leaf lounge i Toronto

På den negativa sidan vill jag nämna:
Air Indias lounge i Delhi och Uniteds trista club lounger med sina trista regler.

När det gäller hotellen vi bott på har de alla varit bra, vart och ett på sitt sätt. Inget har gjort oss besviket.
Men jag kan inte låta bli att lyfta fram: ”The Oberoi Amarvilas Agra”. Fantastiskt, FANTASTISKT.

Att på något sätt försöka betygsätta de sevärdheter vi besökt känns omöjligt. Jag tänker därför inte ens försöka.

Nu hoppas jag bara att denna reserapport kan komma till någon nytta.
På samma sätt som jag har haft nytta av många inlägg här inför planeringen av resan, så hoppas jag att någon läsare kan bli hjälpt av denna reserapport inför planeringen av sin resa.