Haha, men betalade ni cash? Annars hade de ju kunnat debitera er i efterhand för nedskitning av toalett?
Vad är din mest pinsamma upplevelse på ett hotell?
- Thread starter Martin Björnström
- Startdatum
Haha, men betalade ni cash? Annars hade de ju kunnat debitera er i efterhand för nedskitning av toalett?
ACervin
Medlem
Första kvällen på USAs västkust. Man blir ju ganska trött efter en lång flygning. Men vi hade ändå hunnit med en del öl innan läggdags. MIn medresenär behöver gå upp mitt i natten för att göra sig av med lite av ölen, men tar fel på toadörren och hotelrumsdörren och hamnar utan en tråd på kroppen i korridoren och hör hur dörren går i lås bakom honom. Som tur var kommer han i håg kompisens rumsnummer som dessutom var på samma våning och efter en del bankande blir han insläppt. Inte helt komfortabelt att irra runt näck i en hotellrumskorridor. Men nu kommer nästa problem. Hur att komma in på sitt eget rum igen. Det hör till saken att den här killen är ganska stor så att låna rumsgrannens kläder låter sig inte göras. Inte helt lätt att övertyga nattportiern om en extra nyckel klockan 4 på morgonen till ett rum som inte är ens eget och med en 2 m lång näck man på rummet. Det löser sig dock till sist.
Haha, men betalade ni cash? Annars hade de ju kunnat debitera er i efterhand för nedskitning av toalett?
Jodå, vi betalade kontant eftersom på den tiden var det fortfarande så att cash is king gällde i dessa regioner och på de ställen vi inkvarterade på.
Valley
Medlem
Hotel i Greven, DE. Efter en tämligen lång dag och stor del av natt var det dags att smyga ut till rummet i annexet.
Döm om min förvåning när det enbart ligger ett frotté överdrag i sängen.
Jagar rätt på nattpersonalen (=ägaren) och förklarar att man glömt bort att bädda. Hon synnerligen irriterad över sin "lata" personal och sätter genast igång med att fixa till det.
Men......... när hon kom ut till rummet hade hon också ett dylikt frottéöverdrag i handen.
Var med sådant man bäddade där. (Och fy f.n för att sova på frottélakan)
Döm om min förvåning när det enbart ligger ett frotté överdrag i sängen.
Jagar rätt på nattpersonalen (=ägaren) och förklarar att man glömt bort att bädda. Hon synnerligen irriterad över sin "lata" personal och sätter genast igång med att fixa till det.
Men......... när hon kom ut till rummet hade hon också ett dylikt frottéöverdrag i handen.
Var med sådant man bäddade där. (Och fy f.n för att sova på frottélakan)
Ska se om jag kan ta priset med några rejäla skandaler på mitt egna hotell, börjar med en som passar bra in i Valborgstider.
Samtidigt en tankeställare till den som är under illusionen att Sverige är en rättsstat.
Ursäkta att det blir långt, men häng med på dessa premiumupplevelser om ni orkar o vågar:
På en av mina vintersejourer i Thailand bar det sig inte bättre än att jag träffade en australisk dam, och starkt tycke uppstod.
Hon bodde visserligen bitvis i Thailand men hade i övrigt knappt varit norr om ekvatorn.
När det blev dags för avsked försökte jag övertala henne att komma och hälsa på mig en månad senare.
Till slut tyckte hon det kunde vara värt att dels få se det märkliga landet vid nordpolens rand, och dels se om den där semesterkärleken trots det enorma avståndet kunde vara nåt att satsa på.
Hon landade i +2 i gryningen dagen före Valborg, så det började med en köldchock, men det skulle bli desto hetare om öronen....
Första kvällen var dock lovande med en romantisk middag i Stockholm.
Jag var vid tiden hälftenägare i ett "Vildmarkshotell" i en by långt in i obygden.
Hade ordnat att vi skulle fira Valborgsmässoafton där, så hon dels skulle få se svenska landsbygdstraditioner och natur, dels se lite av vad jag sysslade med hemma.
Vi körde upp på eftermiddagen, en 40-milatripp. Äntligen framme högg vi snart in på middagen, som var en italiensk buffé med åtföljande rödviner.
Jag hade peppat henne med att hon skulle få se en typisk svensk Valborgsbrasa, som skulle gå av stapeln i hotellets regi, och brandkårens tillstånd var beviljat.
Vi väntade troget inne i matsalen med välfyllda glas på att brasan skulle ta sig. Personalen rapporterade att virket var så surt, så man hade tvingats kalla in sambon till en av servitriserna vilken var verksam i byns brandkår, och alltså hade fackkunskap.
Till slut bar hans ansträngningar frukt, och lågorna flammade vackert upp till åskådarnas belåtenhet.
Glädjen varar dock knappt 10 minuter, sen hördes plötsligt snabbt annalkande sirener.
Sekunder senare brakar byns brandkår in på gården på andra sidan huset, halva styrkan börjar rulla ut slangar, halva äntrar hotellet och skriker om utrymning.
Jag hade ju tänkt mig en ledig kväll, men måste förstås hitta något befäl för att reda ut vad i hela friden som pågår. Efter en stund framkommer det att en äldre granne tydligen sett lågorna spegla sig i matsalens panoramafönster, och fått illusionen att hela hotellet stod i lågor.
Och hotellbränder har högsta prioritet, man kunde omöjligt spilla tid på att ringa hotellet och kolla, inte heller på att kommunicera med brandmannen som ju faktiskt tuttat på det hela...
Brandbefälet blåser snabbt av insatsen, så jag kan lugna oroliga hotellgäster och återgå till min dam och mitt vinglas.
Trodde jag.
För efter bara några minuter upprepas exakt samma procedur, men denna gång med en än större brandkårsstyrka.
Jag bryter åter upp för att reda ut det hela, denna gång är det centralortens brandkår några mil bort som tydligen fått samma larm.
Och som inte heller funnit det nödvändigt att kommunicera larmet med varken hotellet eller sina kollegor på orten.
Jag lyckas få även denne brandchef att beordra sina styrkor att slå till reträtt, lugnar åter gäster och personal och återvänder till mitt bord.
Känner nu att jag behöver en rejäl cognac för att åter koppla av, och vi avnjuter brasan som nu får flamma ostört resten av kvällen.
När den falnat drar vi oss mot hotellets nattklubb, som nu är välbesökt av firande ortsbor.
Där visar jag min dam den fina svenska traditionen med att svepa snaps, i detta fall blev det tequila.
Vid midnatt tycker jag även att jag efter min hårda dag gjort mig förtjänt av en god grogg.
En stund senare är det dock dags för kvällens tredje myndighetsingripande: Alkoholinspektion.
Sådan görs ju alltid oanmäld, och oftast just på tider då folk gärna vill festa till rejält.
Och kommunens alkoholinspektör var känd för att vara en av de mest obstinata i landet, men vi hade haft en inspektion bara några veckor tidigare, så jag var ändå rätt förvånad.
Men jag var ju inte i tjänst och vi hade inte mycket att dölja, så jag lät honom fjanta runt och göra sitt jobb. Han var eskorterad av två poliser, inte heller helt ovanligt, inspektörer drabbas stundtals av hot o dyl från både krögare och gäster.
Efter utfört värv kommer han fram till mig vid bardisken och vill tjafsa om några skitsaker, jag poängterar att jag inte är i tjänst men lyssnar ändå lite plikttroget.
Snart larvar han dock iväg, och jag tror att jag ska få återgå till dam och drink.
Men icke.
De två kvinnliga poliserna har dröjt sig kvar på stället och spanar runt.
Sånt händer också, dels för att lugna ev. bråkmakare, dels för att spana efter efterlysta brottslingar eller drogmissbruk.
Och nu är det dags för Valborgskvällens fjärde myndighetsingripande.
De kommer fram och undrar om de kan få tala lite med mig. Sannolikt gäller det något tidigare bråk eller så vill de ha information om någon person av intresse,
Jag ursäktar mig åter för min dam, och går ut i foajen.
- Jo, det är så här att vi har stått och kollat lite på dig, och du ger vissa signaler...
- Vad?
- Ja, du slickar dig t ex väldigt ofta om läpparna.
- Jaha?
- ....och det är ett typiskt tecken på drogmissbruk, kan vi få titta lite på dina pupiller också?
- Jooo, jag tycker nog de är lite stora, vad har du tagit?
Plötsligt inser jag att jag faktiskt slickar mig ofta om läpparna, sannolikt en följd av uttorkning efter först en lång bilresa, sen salt italiensk buffé, rödvin, cognac och tequila.
Försöker förklara situationen, men för döva öron. De har bestämt att ta med mig för provtagning. Och denna kan bara ske på centralorten nästan 3 mil bort.
Vädjar till dem att ta hänsyn till att jag har ny flickvän, nyanländ från australien, vad ska hon tro om mig och om det svenska samhället? Naturligtvis förgäves...
Jag måste förstås acceptera, ber bara att få försöka förklara den oväntade situationen för min flickvän
Avslås.
Jag är nu misstänkt för brott, och får inte kommunicera med någon annan, för då skulle bevis kunna undanröjas.
Bryter dock denna regel, skriker åt en av servitriserna att försöka lugna min dam, samtidigt som jag bryskt förs ut.
De charmanta poliserna har tydligen inte sett någon anledning att lite diskret föra ut mig via någon bakdörr, utan har glatt kört upp framför entrén till nattklubben, där nu rökande och köande gäster får se hotelldirektören föras in i baksätet på polisbilen.
(Speciellt en oduglig servitris som vi sparkat nån vecka innan, ger mig en mycket road blick.)
I baksätet får jag knappt plats för en massa systemkassar.
Undslipper mig en syrlig kommentar om vilka fint jobb dom har, som kan göra sina systemärenden på arbetstid.
Men det görs klart för mig att detta är sprit som de beslagtagit från valborgsfirande tonåringar, innan de övergick till mer väsentliga uppgifter.
Just som vi ska åka anländer ytterligare en ditkallad patrull, som ska göra husrannsakan i mitt och min nyvunna flickväns rum, i hopp att hitta en jättelik knarkgömma.
När vi äntligen närmar oss centralorten sprakar det till i polisradion. Husrannsakningspatrullen har med angivande av sin Sherlockförmåga kommit till slutsatsen att byn i praktiken saknat kollektivtrafik, man kan alltså misstänka att jag kommit dit med bil. Samt att nämnda bil även den kan innehålla ytterligare en knarkgömma.
Förhör med personalen bekräftar i vart fall den förstnämnda misstanken, och leder dem till rätt bil.
Den sistnämnda misstanken förstärks av det faktum att vagnen är låst.
Och nu undrar man över radion om damerna kan husrannsaka mina byxfickor för att se om de möjligen innehåller bilnyckeln?
Det gör de förstås. Och med god polisiär effektivitet kommer man fram till att fångtransporten nu ska vända strax före målet, och först möta upp razziapatrullen för att överlämna nyckeln. Detta för att spara tid (för polisen alltså, för mig blev ju effekten den motsatta.)
Och för att inte riskera att hotellpersonal/flickvän gör några dumheter kallar man dit en tredje patrull - nu även med hund - för att fortsatta husrannsakan på vårt rum.
Sista biten in till polisstationen börjar jag t o m själv tvivla på min oskuld. Jag har visserligen aldrig sysslat med något starkare än Remy Martin, men jag är onekligen väldigt torr i munnen. Och känner jag mig inte lite konstig? Kanske har någon gäst smusslat ned nåt i min drink där vid bardisken?
Väl därinne förklarar damerna lugnt proceduren., först ska jag gå på toaletten och pissa i en burk, vilken analyseras direkt. Därefter vidtar en del formaliteter, varefter ett B-prov skickas till Statens Kriminaltekniska Anstalt för att slutligen fastställa min skuld.
På förfrågan svarar en av damerna att hon bedömer att jag tagit antingen kokain eller amfetamin.
Jag får min burk, visas till toaletten och ska just dra igen dörren när en damfot sätts emellan.
Hon förklarar att reglerna säger att hon måste inspektera själva urinerandet för att säkerställa att urinet kommer just från mitt praktfulla organ, och inte från någon behållare med oskyldigt urin som jag påpassligt medfört, och som missats vid den nyss genomförda byxhusrannsakan.
- Då kanske jag kan be att få en manlig polis som utför denna inspektion?
- Tyvärr, det är bara vi två här.
- Men det måste väl finnas manliga poliser i tjänst på centralorten en Valborgsmässoafton?
- Nja, dom är alla upptagna med husrannsakan uppe på hotellet. Så det får bli vi.
- Är detta verkligen förenligt med lagen?
- Jadå!
- Så du menar att i det mer troliga scenariot, att det bara finns manliga poliser tillgängliga, och en dam slickar sig för mycket om läpparna,
måste hon då utstå att en manlig polis böjer sig ner för att inspektera att pisset verkligen kommer från hennes f...a????
- Nja, det måste hon ju inte...
- Men jag ska behöva utstå motsvarande??
- Ja, det råder lite andra regler för män...
Jag inser att mina illusioner om Sverige som en rättsstat med könsdiskriminering förbjudet i lag är krossade, och lyckas efter en stund krysta ut några droppar under dampolisiärt överinseende.
Analysen går hyfsat snabbt och resultatet är förstås negativt, inte ens den starka salamin har gett något utslag.
Jag slappnar äntligen av, förväntar mig en rodnande ursäkt, och snabb återtransport. En av damerna börjar hamra på en dator, kanske är jag berättigad till någon polisiär variant av EU261/2004, dvs kompensation för försening?
- OK, då börjar den formella delen.
- Ursäkta??
- Ja, du är fortfarande misstänkt för narkotikabrott, och det kommer du vara tills B-provet är analyserat.
.. så nu vidtar förhör med dig.
- Var god ange din inställning; erkänner du eller förnekar du narkotikabrott?
Vid det här laget börjar jag bli rejält förbannad, särskilt som risken för ofrivillig drogning nu är borta, så jag bestämmer mig för att ta med dom på en resa...
- OK, jag erkänner narkotikabrott.
- Vad, du erkänner??
- Just det!
- Eeh, då måste jag fråga dig om du önskar ha advokat med under förhöret?
- Självklart, jag är misstänkt för narkotikabrott, det är ju allvarliga saker. Klart jag ska ha en advokat med.
- Jaha.. känner du någon, önskar du någon särskild?
- Ja, jag tar inte vem som helst till en sådan här sak, jag vill ha Leif Silbersky.
- (Suck) .... Ok, då tror jag vi får göra så här, att vi avbryter förhöret här, och så får du senare meddelande om din begäran om Silbersky accepteras, eller om man föreslår någon annan. Därefter kallas du till fortsatt förhör, är det OK?
- Naturligtvis.
Föga förvånande hörde jag aldrig ett ljud om detta. Inget försvararbeslut, ingen kallelse till förhör, inget B-provsresultat, ingen ursäkt, ingenting...
De två polisattrappern... förlåt kvinnliga polisassistenterna körde mig tillbaka i gryningen i 120 i regn på 90-väg. Det började väl bli dags att lämna skiftet, och då gäller väl inte de vanliga trafiksäkerhetsförmaningar poliser brukar vara så angelägna om.
Väckte damen som fått se en hel del intima saker genomrotade av både manlig polis och polishundar av okänt kön.
Tror inte direkt hon bidrog till att ge en positiv bild av Sverige när hon kom tillbaka. Och någon seriös relation blev det aldrig...
Samtidigt en tankeställare till den som är under illusionen att Sverige är en rättsstat.
Ursäkta att det blir långt, men häng med på dessa premiumupplevelser om ni orkar o vågar:
På en av mina vintersejourer i Thailand bar det sig inte bättre än att jag träffade en australisk dam, och starkt tycke uppstod.
Hon bodde visserligen bitvis i Thailand men hade i övrigt knappt varit norr om ekvatorn.
När det blev dags för avsked försökte jag övertala henne att komma och hälsa på mig en månad senare.
Till slut tyckte hon det kunde vara värt att dels få se det märkliga landet vid nordpolens rand, och dels se om den där semesterkärleken trots det enorma avståndet kunde vara nåt att satsa på.
Hon landade i +2 i gryningen dagen före Valborg, så det började med en köldchock, men det skulle bli desto hetare om öronen....
Första kvällen var dock lovande med en romantisk middag i Stockholm.
Jag var vid tiden hälftenägare i ett "Vildmarkshotell" i en by långt in i obygden.
Hade ordnat att vi skulle fira Valborgsmässoafton där, så hon dels skulle få se svenska landsbygdstraditioner och natur, dels se lite av vad jag sysslade med hemma.
Vi körde upp på eftermiddagen, en 40-milatripp. Äntligen framme högg vi snart in på middagen, som var en italiensk buffé med åtföljande rödviner.
Jag hade peppat henne med att hon skulle få se en typisk svensk Valborgsbrasa, som skulle gå av stapeln i hotellets regi, och brandkårens tillstånd var beviljat.
Vi väntade troget inne i matsalen med välfyllda glas på att brasan skulle ta sig. Personalen rapporterade att virket var så surt, så man hade tvingats kalla in sambon till en av servitriserna vilken var verksam i byns brandkår, och alltså hade fackkunskap.
Till slut bar hans ansträngningar frukt, och lågorna flammade vackert upp till åskådarnas belåtenhet.
Glädjen varar dock knappt 10 minuter, sen hördes plötsligt snabbt annalkande sirener.
Sekunder senare brakar byns brandkår in på gården på andra sidan huset, halva styrkan börjar rulla ut slangar, halva äntrar hotellet och skriker om utrymning.
Jag hade ju tänkt mig en ledig kväll, men måste förstås hitta något befäl för att reda ut vad i hela friden som pågår. Efter en stund framkommer det att en äldre granne tydligen sett lågorna spegla sig i matsalens panoramafönster, och fått illusionen att hela hotellet stod i lågor.
Och hotellbränder har högsta prioritet, man kunde omöjligt spilla tid på att ringa hotellet och kolla, inte heller på att kommunicera med brandmannen som ju faktiskt tuttat på det hela...
Brandbefälet blåser snabbt av insatsen, så jag kan lugna oroliga hotellgäster och återgå till min dam och mitt vinglas.
Trodde jag.
För efter bara några minuter upprepas exakt samma procedur, men denna gång med en än större brandkårsstyrka.
Jag bryter åter upp för att reda ut det hela, denna gång är det centralortens brandkår några mil bort som tydligen fått samma larm.
Och som inte heller funnit det nödvändigt att kommunicera larmet med varken hotellet eller sina kollegor på orten.
Jag lyckas få även denne brandchef att beordra sina styrkor att slå till reträtt, lugnar åter gäster och personal och återvänder till mitt bord.
Känner nu att jag behöver en rejäl cognac för att åter koppla av, och vi avnjuter brasan som nu får flamma ostört resten av kvällen.
När den falnat drar vi oss mot hotellets nattklubb, som nu är välbesökt av firande ortsbor.
Där visar jag min dam den fina svenska traditionen med att svepa snaps, i detta fall blev det tequila.
Vid midnatt tycker jag även att jag efter min hårda dag gjort mig förtjänt av en god grogg.
En stund senare är det dock dags för kvällens tredje myndighetsingripande: Alkoholinspektion.
Sådan görs ju alltid oanmäld, och oftast just på tider då folk gärna vill festa till rejält.
Och kommunens alkoholinspektör var känd för att vara en av de mest obstinata i landet, men vi hade haft en inspektion bara några veckor tidigare, så jag var ändå rätt förvånad.
Men jag var ju inte i tjänst och vi hade inte mycket att dölja, så jag lät honom fjanta runt och göra sitt jobb. Han var eskorterad av två poliser, inte heller helt ovanligt, inspektörer drabbas stundtals av hot o dyl från både krögare och gäster.
Efter utfört värv kommer han fram till mig vid bardisken och vill tjafsa om några skitsaker, jag poängterar att jag inte är i tjänst men lyssnar ändå lite plikttroget.
Snart larvar han dock iväg, och jag tror att jag ska få återgå till dam och drink.
Men icke.
De två kvinnliga poliserna har dröjt sig kvar på stället och spanar runt.
Sånt händer också, dels för att lugna ev. bråkmakare, dels för att spana efter efterlysta brottslingar eller drogmissbruk.
Och nu är det dags för Valborgskvällens fjärde myndighetsingripande.
De kommer fram och undrar om de kan få tala lite med mig. Sannolikt gäller det något tidigare bråk eller så vill de ha information om någon person av intresse,
Jag ursäktar mig åter för min dam, och går ut i foajen.
- Jo, det är så här att vi har stått och kollat lite på dig, och du ger vissa signaler...
- Vad?
- Ja, du slickar dig t ex väldigt ofta om läpparna.
- Jaha?
- ....och det är ett typiskt tecken på drogmissbruk, kan vi få titta lite på dina pupiller också?
- Jooo, jag tycker nog de är lite stora, vad har du tagit?
Plötsligt inser jag att jag faktiskt slickar mig ofta om läpparna, sannolikt en följd av uttorkning efter först en lång bilresa, sen salt italiensk buffé, rödvin, cognac och tequila.
Försöker förklara situationen, men för döva öron. De har bestämt att ta med mig för provtagning. Och denna kan bara ske på centralorten nästan 3 mil bort.
Vädjar till dem att ta hänsyn till att jag har ny flickvän, nyanländ från australien, vad ska hon tro om mig och om det svenska samhället? Naturligtvis förgäves...
Jag måste förstås acceptera, ber bara att få försöka förklara den oväntade situationen för min flickvän
Avslås.
Jag är nu misstänkt för brott, och får inte kommunicera med någon annan, för då skulle bevis kunna undanröjas.
Bryter dock denna regel, skriker åt en av servitriserna att försöka lugna min dam, samtidigt som jag bryskt förs ut.
De charmanta poliserna har tydligen inte sett någon anledning att lite diskret föra ut mig via någon bakdörr, utan har glatt kört upp framför entrén till nattklubben, där nu rökande och köande gäster får se hotelldirektören föras in i baksätet på polisbilen.
(Speciellt en oduglig servitris som vi sparkat nån vecka innan, ger mig en mycket road blick.)
I baksätet får jag knappt plats för en massa systemkassar.
Undslipper mig en syrlig kommentar om vilka fint jobb dom har, som kan göra sina systemärenden på arbetstid.
Men det görs klart för mig att detta är sprit som de beslagtagit från valborgsfirande tonåringar, innan de övergick till mer väsentliga uppgifter.
Just som vi ska åka anländer ytterligare en ditkallad patrull, som ska göra husrannsakan i mitt och min nyvunna flickväns rum, i hopp att hitta en jättelik knarkgömma.
När vi äntligen närmar oss centralorten sprakar det till i polisradion. Husrannsakningspatrullen har med angivande av sin Sherlockförmåga kommit till slutsatsen att byn i praktiken saknat kollektivtrafik, man kan alltså misstänka att jag kommit dit med bil. Samt att nämnda bil även den kan innehålla ytterligare en knarkgömma.
Förhör med personalen bekräftar i vart fall den förstnämnda misstanken, och leder dem till rätt bil.
Den sistnämnda misstanken förstärks av det faktum att vagnen är låst.
Och nu undrar man över radion om damerna kan husrannsaka mina byxfickor för att se om de möjligen innehåller bilnyckeln?
Det gör de förstås. Och med god polisiär effektivitet kommer man fram till att fångtransporten nu ska vända strax före målet, och först möta upp razziapatrullen för att överlämna nyckeln. Detta för att spara tid (för polisen alltså, för mig blev ju effekten den motsatta.)
Och för att inte riskera att hotellpersonal/flickvän gör några dumheter kallar man dit en tredje patrull - nu även med hund - för att fortsatta husrannsakan på vårt rum.
Sista biten in till polisstationen börjar jag t o m själv tvivla på min oskuld. Jag har visserligen aldrig sysslat med något starkare än Remy Martin, men jag är onekligen väldigt torr i munnen. Och känner jag mig inte lite konstig? Kanske har någon gäst smusslat ned nåt i min drink där vid bardisken?
Väl därinne förklarar damerna lugnt proceduren., först ska jag gå på toaletten och pissa i en burk, vilken analyseras direkt. Därefter vidtar en del formaliteter, varefter ett B-prov skickas till Statens Kriminaltekniska Anstalt för att slutligen fastställa min skuld.
På förfrågan svarar en av damerna att hon bedömer att jag tagit antingen kokain eller amfetamin.
Jag får min burk, visas till toaletten och ska just dra igen dörren när en damfot sätts emellan.
Hon förklarar att reglerna säger att hon måste inspektera själva urinerandet för att säkerställa att urinet kommer just från mitt praktfulla organ, och inte från någon behållare med oskyldigt urin som jag påpassligt medfört, och som missats vid den nyss genomförda byxhusrannsakan.
- Då kanske jag kan be att få en manlig polis som utför denna inspektion?
- Tyvärr, det är bara vi två här.
- Men det måste väl finnas manliga poliser i tjänst på centralorten en Valborgsmässoafton?
- Nja, dom är alla upptagna med husrannsakan uppe på hotellet. Så det får bli vi.
- Är detta verkligen förenligt med lagen?
- Jadå!
- Så du menar att i det mer troliga scenariot, att det bara finns manliga poliser tillgängliga, och en dam slickar sig för mycket om läpparna,
måste hon då utstå att en manlig polis böjer sig ner för att inspektera att pisset verkligen kommer från hennes f...a????
- Nja, det måste hon ju inte...
- Men jag ska behöva utstå motsvarande??
- Ja, det råder lite andra regler för män...
Jag inser att mina illusioner om Sverige som en rättsstat med könsdiskriminering förbjudet i lag är krossade, och lyckas efter en stund krysta ut några droppar under dampolisiärt överinseende.
Analysen går hyfsat snabbt och resultatet är förstås negativt, inte ens den starka salamin har gett något utslag.
Jag slappnar äntligen av, förväntar mig en rodnande ursäkt, och snabb återtransport. En av damerna börjar hamra på en dator, kanske är jag berättigad till någon polisiär variant av EU261/2004, dvs kompensation för försening?
- OK, då börjar den formella delen.
- Ursäkta??
- Ja, du är fortfarande misstänkt för narkotikabrott, och det kommer du vara tills B-provet är analyserat.
.. så nu vidtar förhör med dig.
- Var god ange din inställning; erkänner du eller förnekar du narkotikabrott?
Vid det här laget börjar jag bli rejält förbannad, särskilt som risken för ofrivillig drogning nu är borta, så jag bestämmer mig för att ta med dom på en resa...
- OK, jag erkänner narkotikabrott.
- Vad, du erkänner??
- Just det!
- Eeh, då måste jag fråga dig om du önskar ha advokat med under förhöret?
- Självklart, jag är misstänkt för narkotikabrott, det är ju allvarliga saker. Klart jag ska ha en advokat med.
- Jaha.. känner du någon, önskar du någon särskild?
- Ja, jag tar inte vem som helst till en sådan här sak, jag vill ha Leif Silbersky.
- (Suck) .... Ok, då tror jag vi får göra så här, att vi avbryter förhöret här, och så får du senare meddelande om din begäran om Silbersky accepteras, eller om man föreslår någon annan. Därefter kallas du till fortsatt förhör, är det OK?
- Naturligtvis.
Föga förvånande hörde jag aldrig ett ljud om detta. Inget försvararbeslut, ingen kallelse till förhör, inget B-provsresultat, ingen ursäkt, ingenting...
De två polisattrappern... förlåt kvinnliga polisassistenterna körde mig tillbaka i gryningen i 120 i regn på 90-väg. Det började väl bli dags att lämna skiftet, och då gäller väl inte de vanliga trafiksäkerhetsförmaningar poliser brukar vara så angelägna om.
Väckte damen som fått se en hel del intima saker genomrotade av både manlig polis och polishundar av okänt kön.
Tror inte direkt hon bidrog till att ge en positiv bild av Sverige när hon kom tillbaka. Och någon seriös relation blev det aldrig...
Last edited:
Haha, vilken kväll/natt/morgon. Tycker synd om dig, men även din date som kommit hela vägen från Australien till Sverige, och får mötas av det här... Kanske inte den bästa reklamen för Sverige.
Underhållande historia i vilket fall.
Detta skedde på ett relativt nyöppnat hotell i södra sverige med stor andel långtidsboende och mestadels studios, då jag besökte en familjemedlem som spenderar närmare ett år där. Jag befann mig inte i rummet den dagen, som tur var.
Så nyckeln till historian är att i dessa rum så finns ett pentry där man kan laga mat. Dessutom hade resturangen på hotellet nyss öppnat för första gången, några veckor tidigare efter att hotellet hade öppnat ungefär ett halvår tidigare.
Kort och gott så bestämde sig min bekanta som bodde där för att tillaga en köttbit, på ett grilljärn. Den minimala köksfläkten klarar självfallet inte av rökutvecklingen av detta, brandalarmet går. Detta är direktkopplat till räddningstjänst, som dyker upp i entren kort senare.
Hotellet med runt 30 rum varav kanske hälften var belagda vid tillfället och resturangen måste utrymmas. Personen bor där fortfarande, några månader efter incidenten.
Så nyckeln till historian är att i dessa rum så finns ett pentry där man kan laga mat. Dessutom hade resturangen på hotellet nyss öppnat för första gången, några veckor tidigare efter att hotellet hade öppnat ungefär ett halvår tidigare.
Kort och gott så bestämde sig min bekanta som bodde där för att tillaga en köttbit, på ett grilljärn. Den minimala köksfläkten klarar självfallet inte av rökutvecklingen av detta, brandalarmet går. Detta är direktkopplat till räddningstjänst, som dyker upp i entren kort senare.
Hotellet med runt 30 rum varav kanske hälften var belagda vid tillfället och resturangen måste utrymmas. Personen bor där fortfarande, några månader efter incidenten.
simonbertilsson
Medlem
Det känns som att vi kan lägga ned tråden. Något värre än JonW's berättelse lär ingen kunna komma med...