Förra veckan så åt jag på Atera ** i New York. En intim atmosfär där man sitter vid en hästskoformad bardisk mot köket. Maten serveras framifrån och disken försvinner bakåt. Som på många ställen av den här typen så var det en fix och hemlig meny med 10-tal rätter där valfriheten ligger i vilken dryckesmeny man föredrar. Jag valde den billiga vin-menyn, men blev snabbt avundsjuk på den alkoholfria menyn som serverades bredvid mig. Det var bartending på hög nivå med flytande kväve, droppflaskor och specialredskap. Jag kunde till slut inte hålla mig och bad att få smaka deras "Nogroni", enbärssav, peruviansk kinin och sultananektar. Det var inte långt ifrån en riktig negroni.
Mat och dryck var utmärkt, men när man sitter på det här sättet så blir det nästan oundvikligt att ens fokus hamnar på medpassagerarna istället. Det visade sig (föga förvånande) att de sex personer i min närmaste omkrets alla var vana gastronauter, två hade varit på Fäviken i år och två på Franzén.