Det jag hänger upp mig på är alla flata medpassagerare utan civilkurage som inte hjälper till och oskadliggör hotet mot säkerheten. Själv hatar jag att flyga. Jag är annars en väldigt "tuff" person som inte är "rädd" för något utan jag kan hantera det mesta men när det gäller flygning så blir jag nojjig. Jag har lärt mig genom åren att hantera det genom "rutiner" och erfarenheter. Det här innebär att det kan bli jobbigt för mina medpassagerare om det är något eller någon som faller utanför mina rutiner och erfarenheter. Allt, som i min värld, riskerar säkerheten tas omhand direkt från min sida. Är medveten om att det kan verka pompöst och självgott att jag skall vara den som avgör vad som anses vara "rätt" eller "fel". Dock så verkar det hittills som jag har gjort mer rätt än fel om man skall använda flygpersonalen och myndigheters uttalanden som måttstock på rättfärdigheten.
Lyckligtvis har jag under alla år bara behövt ingripa och hjälpa till två gånger.
En gång på - 80 talet mellan ARN - LPA, då en full norrman ballade ur. Senaste gången var förra året då en väldigt förvirrad och hotfull typ mellan FRA - MEX vägrade konsekvent att lyssna och som till slut blev fysisk. Här fanns det inte valet att bara gå ned och landa så han fick känna på vad mina gamla wushu titlar i kombination med rädsla kan leda till.
Jag fick ligga ned med ett klassiskt benlås i över 20 min innan han lugnade ned sig såpass mycket att jag kunde, tillsammans med en manlig steward, få ned han i ett säte och binda fast han. Inte en enda gång så fick vi hjälp av de andra passagerarna.