Kimmen00
Medlem
Mot Saipan!
Guam Airport – United Lounge Guam
Flyget gick klockan 7 på morgonen så det var tidig uppstigning. Både check-in och security gick smidigt tack vare Gold track, trots väldigt mycket folk på flygplatsen. Guams flygplats består av en ganska så lång terminal (delvis under ombyggnad) med lite taxfree-butiker (dyra priset!) och några restauranger air-side. Det finns en United-lounge som är väldigt bra (för att vara United!). Loungen har loungestolar med utsikt över plattan, mysigt inredd i ”Vaiana-färger”. Fikautbudet är en bemannad bar som gör en massa drinkar/cocktails enligt en drinklista. Amerikansk öl på tapp och flaska. Olika vita och röda viner. Frukostmaten är bacon och ägg, yoghurt och flingor, smörgåsar, olika pålägg samt nudlar. På kvällen fanns det tre olika varmrätter såsom kyckling i sås, dumplings, nudlar etc. Även en del kallskuret och olika smörgåsar samt snacks och godis.
Guam-Saipan UA174K
United kör mellan micronesien-öarna med 737-800 kärror och flygningen var runt 45 minuter. Vi flög economy och det var vanliga trånga united-stolar. Man hann knappt upp innan man skulle ner. En händelselös flygning med lite kaffe som servering.
Saipan
Saipan är en del av Commonwealth of Northern Marianas Islands (tillsammans med öarna Tiaman och Rota), de har amerikanskt medborgarskap och är representerade i senaten men är fristående. Chamorros och Filipiner är de två största befolkningsgrupperna på ön med en befolkning på 60000. Siapan är inte speciellt stor, 2 mil lång och 1 mil bred. Med bil utforskar man ön lätt, det finns mycket att se och många stränder att besöka.
Under tiden vi var på Saipan passerade den tropiska stormen Maria vilken gav upphov till en dag med vräkande ösregn och kraftiga vindar. Det var som att gå ut och ställa sig i ett vattenfall!
Hyatt Regency Saipan
Vi fick vårt rum direkt, klockan 09, och passade på att äta en andra frukost i deras lounge Regency Club. Hotellet är äldre och lite mer slitet än Hyatt Guam, rummen känns inredda som Miami Vice på 80-talet men de är stora och rymliga med bra balkong. Den överväldigande majoriteten på hotellet var koreanska och kinesiska gäster.
Poolen är väldigt stor och fint uppbyggt och slingrar sig genom området, men den känns inte renoverad de senaste 10 åren. Här hade man poolvakter som var extremt nitiska, inget springande och hoppande! Mer än en gång fick de hoppa i och dra upp någon icke-simkunnig kines (som alltid var iklädda simdynor och simpuffar så de såg ut som michelingubbar) som kommit ut på för djupt vatten i poolen.
Hotellet låg direkt på stranden Micro Beach som var lika kritvit som på Guam, egna solstolar och parasoll samt strandbar fanns på hotellets ”del” av stranden. En stor fördel är att det är sandbotten så man kan simma lättare, nackdelen är ju då att fiskarna håller sig borta. I Tumon Bay på Guam var det korallbotten, vilket gav ett rikt fiskliv men långgrunt och svårt att gå på botten utan badskor. Det var även här nästan helt öde på folk både vid havet och poolen. Inte förrän på eftermiddagen dök det upp en del asiater för eftermiddagsbad. Vi hade för övrigt inte ens hört något annat europeiskt språk på hela tiden i Guam/Saipan, annat än ryska ett par gånger. Det är bara asiater samt en del amerikanare som tycks hitta hit.
På hotellområdet fanns flera restauranger samt en liten inomhus shoppinggata med diverse krimskrams-butiker. Hotellet har ett bra gym som vi använde några gånger.
Micro Beach vid hotellet
Regency Club Lounge
Regency loungen tyckte vi var mycket bättre än Hyatt Guams lounge med större och bättre matutbud och betydligt mindre trängsel. Den var ljus och öppen med en inomhusdel och en stor terrass som hade en privat loungepool för adults only.
Loungen serverade cocktail hour varje dag 1730-1930. Det var en mängd kalla och varma rätter som roterade och hög kvalité på detta; ceviche, skaldjur, kallskuret, nudlar i olika såser, olika quesadillas minipizza etc, . Dessutom kom de ut varje dag med olika varma specialiteter från ön såsom grillat fläskkött, varianter på wonton etc. Väldigt gott! Fikan bestod av det vanliga utbudet av röda/vita viner och champagne(!). Ashai på tapp samt Budweiser på flaska. Spritutbudet var en 5-6 olika flaskor vodka, gin, whiskey. Det var väldigt lite folk i loungen och en behaglig lugn och tyst stämning. Mycket bra service och trevligt bemötande.
Solnedgång från Loungens terrass
Att göra på Saipan
Vi hade bokat en hyrbil som vi plockade ut efter ett par dagar på grannhotellets Avis-kontor. En 10000-EB poängare. Fick en hyfsat repig och kantstött Hyndai Sonata men hyrtjejen förklarade glatt att så är hyrbilarna här! Huvudvägarna är bra men så fort man lämnar dem blir det grusväg.
Managaha Island
Managaha Island är en vacker ö bara en 10-minuters speedboatfärd från vår strand. Vi åkte ut dit en dag efter frukost med en privatbåt som vi fixade på stranden dagen innan. Ön beskrivs som en paradisö och det är vi beredda att hålla med om, otroligt exotiskt. Dessvärre medför det ju även en miljon turister och detta var inget undantag. Horder av kineser, koreaner och japaner strömmade in på ön, dock endast till vissa uppstyrda områden. Det är enda gången på hela semestern som vi upplevt mycket folk.
Vi följde inte strömmen av folk, utan begav oss till en annan del av ön där det var färre folk och orörd strand så det störde oss aldrig. Vattnet var smaragdgrönt/turkost och sikten perfekt. Vi snorklade i flera timmar och såg mängder av fisk. Höjdpunkt var en "giant tiggerfish", en över en meter stor Tryckarfisk som var alldeles bredvid oss. Dessutom såg vi sjöhästar. Utmed stranden låg bland annat ett vrak från ett japanskt landstigningsfartyg vilket blivit ett naturligt rev där det kryllade med fisk.
Vi var på Managaha Island tills eftermiddagen, då vi hade avtalat tid att hämtas upp och vid piren låg motorbåten och väntade på oss. Perfekt att slippa trängseln som blir på en ordnad tur, dessutom var detta billigare.
På väg till Managaha Island
Managaha Island
Saipan har en ganska blodig historia från andra världskriget. Slaget om Saipan var det blodigaste i stilla havet och i princip hela den japanska garnisonen blev utraderade till sista man. På norra delen av ön finns många krigshistoriska monument väl värda att besöka, super för en historieintresserad!
Banzai Cliff
Banzai Cliff är ett stup vid havet där japanska soldater i tusentals slängde sig ut mot döden och skrek "Banzai" när de insåg att amerikanerna hade vunnit slaget om Saipan. Mycket dramatisk natur och väldigt, väldigt vackert!
Utsikt från Banzaiklippan
Last Command Post
Den sista japanska bunkern som försvarades av japanerna. Där fanns gamla artilleripjäser och en sönderskjuten stridsvagn. Bunkern bar tydliga tecken av bomber och beskjutning. Man kan verkligen känna historien!
Området runt The Last Command Post
Suicide cliff
Klippan ligger längst upp över The Last Command Post på norra udden av ön. Väl uppe fick man en ryslig insikt i hur det måste ha varit att hoppa rakt ner för stupet, in i döden. Här hoppade tusentals japanska föräldrar och barn ut tillsammans, hellre än att bli tillfångatagen av amerikanska soldater.
Suicide Cliff på avstånd
Utsikt från Självmordsklippan. Nedanför ser man resterna av det gigantiska flygfält amerikanarna byggde för att kunna flyga nonstop och bomba Japan.
Flame trees
På ön kryllade det av dessa stora vackra träd med skarpt röda blad, kallades flame tree. Tydligen omåttligt populärt att stanna och fotograferas under dem. De brukar blomma i april/maj men stod i prunkande blom när vi besökte ön i juli.
Populär foto-spot
Kalabera cave
En gigantisk stor grotta utmed norra sidan av ön. Den användes som fängelse av Spanjorerna under deras kolonialtid samt som sjukhus av japanarna under ockupationen. Väl värt ett besök men vägen dit var under all kritik, en lerväg med meterdjupa hål i, det var till att krypköra i 10 km/h! Inte blev den bättre av hällregnet dagen innan.
Härlig väg, under vattnet döljs meterdjupa hål
Del av grottan
The Grotto
The Grotto är väl en av de största turistattraktionerna på ön. En stor naturlig grotta fylld med vatten där man kan snorkla och dyka. Vi antog redan innan det som bekräftades väl framme, att det var alltför farligt att snorkla där idag, detta på grund av resterna från stormen, surt! Höga vågor slog in från havet mot grottkanten så vi nöjde oss med att se oss omkring. Först fick vi gå ner 140 branta trappsteg. Vi trängdes med 1000 asiatiska turister men det var ändå värt besväret för grottan var väldigt vacker med klarblått vatten. En del dök i organiserade turer men det var inte läge att hoppa i med barnen!
På väg ner
Pau Pau Beach
Vacker strand halvvägs upp mot The Grotto från hotellet. Vi var i princip helt ensamma på stranden. Lugnt vatten och kristallklart. Bra snorkling från stranden!
Garapan
Garapan är ”staden” som Hyatt Regency och en mängd andra hotell ligger i. Det är en ganska typisk turiststad med mängder av ”I Love Saipan”-butiker, restauranger, barer och massagebutiker i varje hörn. Påminde ganska så starkt om valfri turistort i Thailand. Vi strövade runt där någon kväll och shoppade lite souvenirer.
Museum of Saipan
Ett väldigt bra museum om Saipans historia, från första världskriget till efterkrigstiden. Museet ligger runt 200 meter från Hyatt Regency, väldigt smidigt. Det var mycket intressant, även om barnen tyckte det var lite obehagligt då det bland annat visades combat camera-filmer från befrielsen av Saipan.
Från muséet, del av karta över invasionen av Saipan
Shermans i vattnet
Söder om Garapan ligger de stränder där amerikanarna landsteg. Ungefär 300 meter utanför Kilili Beach ligger två Shermanstridsvagnar i vattnet. När jänkarna landsatte sina trupper vid invasionen hade de räknat fel på tidvattnet och de två första vagnarna som rullade av sjönk i vågorna. Besättningarna fick vada i land. De ligger på en runt 2 meters djup och det var väldigt häftigt att snorkla ut till dessa. Plötsligt dök en gigantisk stingrocka upp och simmade förbi oss på några decimeters avstånd. Vi var i princip helt ensamma på Kilili Beach (som vanligt?).
Två av vagnarna ute i vattnet
Vi snorklade ut dit, riktigt häftigt!
En av vagnarna under vattnet
Saipan
Saipan var otroligt intressant om man är intresserad av krigshistoria, familjen fick hänga med till alla ställena men det var spännande för barnen. Man kunde dessutom åka ut till ön Tiaman (tar en dagstripp) och besöka flygbasen som Enola Gay lyfte från med Little Boy. Stränderna var fina och väldigt lite folk, snorklingen tyckte vi var bättre på Guam. Managaha Island var dock ett undantag med väldigt rikt fiskliv. Det finns mycket och göra och se, veckan flöt fort förbi. Trist var att Stormen Maria gjorde att på två dagar såg vi inte solen alls men det spelade egentligen inte så mycket roll vid utforskning av ön.
Utskick på mobilerna
Var vi än kom utmärkte vi oss genom att vara i princip de enda vita så guider, vakter och annan personal kommer fram och pratar, förklarar och är allmänt gästvänliga. De flesta hade inte ens träffat på människor från Europa. Prismässigt så var Saipan lika dyr (om inte ännu dyrare) än Guam. Generellt kan man säga att Saipan känns lite förfallet och eftersatt. Stora "spökhotell" som står och vittrar bort, övergivna hus som är helt sönder, gamla och slita skyltar överallt. Folk är inte fattiga utan det är mer som att man inte tar hand om infrastrukturen. Den kändes lite som kusinen från landet jämfört med Guam.
Koreanerna är galna i selfies etc, denna gång i ösregn!
Efter sex dagar var det dags att flyga vidare till sista ön, Palau!
Fortsättning följer
Guam Airport – United Lounge Guam
Flyget gick klockan 7 på morgonen så det var tidig uppstigning. Både check-in och security gick smidigt tack vare Gold track, trots väldigt mycket folk på flygplatsen. Guams flygplats består av en ganska så lång terminal (delvis under ombyggnad) med lite taxfree-butiker (dyra priset!) och några restauranger air-side. Det finns en United-lounge som är väldigt bra (för att vara United!). Loungen har loungestolar med utsikt över plattan, mysigt inredd i ”Vaiana-färger”. Fikautbudet är en bemannad bar som gör en massa drinkar/cocktails enligt en drinklista. Amerikansk öl på tapp och flaska. Olika vita och röda viner. Frukostmaten är bacon och ägg, yoghurt och flingor, smörgåsar, olika pålägg samt nudlar. På kvällen fanns det tre olika varmrätter såsom kyckling i sås, dumplings, nudlar etc. Även en del kallskuret och olika smörgåsar samt snacks och godis.
Guam-Saipan UA174K
United kör mellan micronesien-öarna med 737-800 kärror och flygningen var runt 45 minuter. Vi flög economy och det var vanliga trånga united-stolar. Man hann knappt upp innan man skulle ner. En händelselös flygning med lite kaffe som servering.
Saipan
Saipan är en del av Commonwealth of Northern Marianas Islands (tillsammans med öarna Tiaman och Rota), de har amerikanskt medborgarskap och är representerade i senaten men är fristående. Chamorros och Filipiner är de två största befolkningsgrupperna på ön med en befolkning på 60000. Siapan är inte speciellt stor, 2 mil lång och 1 mil bred. Med bil utforskar man ön lätt, det finns mycket att se och många stränder att besöka.
Under tiden vi var på Saipan passerade den tropiska stormen Maria vilken gav upphov till en dag med vräkande ösregn och kraftiga vindar. Det var som att gå ut och ställa sig i ett vattenfall!
Hyatt Regency Saipan
Vi fick vårt rum direkt, klockan 09, och passade på att äta en andra frukost i deras lounge Regency Club. Hotellet är äldre och lite mer slitet än Hyatt Guam, rummen känns inredda som Miami Vice på 80-talet men de är stora och rymliga med bra balkong. Den överväldigande majoriteten på hotellet var koreanska och kinesiska gäster.
Poolen är väldigt stor och fint uppbyggt och slingrar sig genom området, men den känns inte renoverad de senaste 10 åren. Här hade man poolvakter som var extremt nitiska, inget springande och hoppande! Mer än en gång fick de hoppa i och dra upp någon icke-simkunnig kines (som alltid var iklädda simdynor och simpuffar så de såg ut som michelingubbar) som kommit ut på för djupt vatten i poolen.
Hotellet låg direkt på stranden Micro Beach som var lika kritvit som på Guam, egna solstolar och parasoll samt strandbar fanns på hotellets ”del” av stranden. En stor fördel är att det är sandbotten så man kan simma lättare, nackdelen är ju då att fiskarna håller sig borta. I Tumon Bay på Guam var det korallbotten, vilket gav ett rikt fiskliv men långgrunt och svårt att gå på botten utan badskor. Det var även här nästan helt öde på folk både vid havet och poolen. Inte förrän på eftermiddagen dök det upp en del asiater för eftermiddagsbad. Vi hade för övrigt inte ens hört något annat europeiskt språk på hela tiden i Guam/Saipan, annat än ryska ett par gånger. Det är bara asiater samt en del amerikanare som tycks hitta hit.
På hotellområdet fanns flera restauranger samt en liten inomhus shoppinggata med diverse krimskrams-butiker. Hotellet har ett bra gym som vi använde några gånger.
Micro Beach vid hotellet
Regency Club Lounge
Regency loungen tyckte vi var mycket bättre än Hyatt Guams lounge med större och bättre matutbud och betydligt mindre trängsel. Den var ljus och öppen med en inomhusdel och en stor terrass som hade en privat loungepool för adults only.
Loungen serverade cocktail hour varje dag 1730-1930. Det var en mängd kalla och varma rätter som roterade och hög kvalité på detta; ceviche, skaldjur, kallskuret, nudlar i olika såser, olika quesadillas minipizza etc, . Dessutom kom de ut varje dag med olika varma specialiteter från ön såsom grillat fläskkött, varianter på wonton etc. Väldigt gott! Fikan bestod av det vanliga utbudet av röda/vita viner och champagne(!). Ashai på tapp samt Budweiser på flaska. Spritutbudet var en 5-6 olika flaskor vodka, gin, whiskey. Det var väldigt lite folk i loungen och en behaglig lugn och tyst stämning. Mycket bra service och trevligt bemötande.
Solnedgång från Loungens terrass
Att göra på Saipan
Vi hade bokat en hyrbil som vi plockade ut efter ett par dagar på grannhotellets Avis-kontor. En 10000-EB poängare. Fick en hyfsat repig och kantstött Hyndai Sonata men hyrtjejen förklarade glatt att så är hyrbilarna här! Huvudvägarna är bra men så fort man lämnar dem blir det grusväg.
Managaha Island
Managaha Island är en vacker ö bara en 10-minuters speedboatfärd från vår strand. Vi åkte ut dit en dag efter frukost med en privatbåt som vi fixade på stranden dagen innan. Ön beskrivs som en paradisö och det är vi beredda att hålla med om, otroligt exotiskt. Dessvärre medför det ju även en miljon turister och detta var inget undantag. Horder av kineser, koreaner och japaner strömmade in på ön, dock endast till vissa uppstyrda områden. Det är enda gången på hela semestern som vi upplevt mycket folk.
Vi följde inte strömmen av folk, utan begav oss till en annan del av ön där det var färre folk och orörd strand så det störde oss aldrig. Vattnet var smaragdgrönt/turkost och sikten perfekt. Vi snorklade i flera timmar och såg mängder av fisk. Höjdpunkt var en "giant tiggerfish", en över en meter stor Tryckarfisk som var alldeles bredvid oss. Dessutom såg vi sjöhästar. Utmed stranden låg bland annat ett vrak från ett japanskt landstigningsfartyg vilket blivit ett naturligt rev där det kryllade med fisk.
Vi var på Managaha Island tills eftermiddagen, då vi hade avtalat tid att hämtas upp och vid piren låg motorbåten och väntade på oss. Perfekt att slippa trängseln som blir på en ordnad tur, dessutom var detta billigare.
På väg till Managaha Island
Managaha Island
Saipan har en ganska blodig historia från andra världskriget. Slaget om Saipan var det blodigaste i stilla havet och i princip hela den japanska garnisonen blev utraderade till sista man. På norra delen av ön finns många krigshistoriska monument väl värda att besöka, super för en historieintresserad!
Banzai Cliff
Banzai Cliff är ett stup vid havet där japanska soldater i tusentals slängde sig ut mot döden och skrek "Banzai" när de insåg att amerikanerna hade vunnit slaget om Saipan. Mycket dramatisk natur och väldigt, väldigt vackert!
Utsikt från Banzaiklippan
Last Command Post
Den sista japanska bunkern som försvarades av japanerna. Där fanns gamla artilleripjäser och en sönderskjuten stridsvagn. Bunkern bar tydliga tecken av bomber och beskjutning. Man kan verkligen känna historien!
Området runt The Last Command Post
Suicide cliff
Klippan ligger längst upp över The Last Command Post på norra udden av ön. Väl uppe fick man en ryslig insikt i hur det måste ha varit att hoppa rakt ner för stupet, in i döden. Här hoppade tusentals japanska föräldrar och barn ut tillsammans, hellre än att bli tillfångatagen av amerikanska soldater.
Suicide Cliff på avstånd
Utsikt från Självmordsklippan. Nedanför ser man resterna av det gigantiska flygfält amerikanarna byggde för att kunna flyga nonstop och bomba Japan.
Flame trees
På ön kryllade det av dessa stora vackra träd med skarpt röda blad, kallades flame tree. Tydligen omåttligt populärt att stanna och fotograferas under dem. De brukar blomma i april/maj men stod i prunkande blom när vi besökte ön i juli.
Populär foto-spot
Kalabera cave
En gigantisk stor grotta utmed norra sidan av ön. Den användes som fängelse av Spanjorerna under deras kolonialtid samt som sjukhus av japanarna under ockupationen. Väl värt ett besök men vägen dit var under all kritik, en lerväg med meterdjupa hål i, det var till att krypköra i 10 km/h! Inte blev den bättre av hällregnet dagen innan.
Härlig väg, under vattnet döljs meterdjupa hål
Del av grottan
The Grotto
The Grotto är väl en av de största turistattraktionerna på ön. En stor naturlig grotta fylld med vatten där man kan snorkla och dyka. Vi antog redan innan det som bekräftades väl framme, att det var alltför farligt att snorkla där idag, detta på grund av resterna från stormen, surt! Höga vågor slog in från havet mot grottkanten så vi nöjde oss med att se oss omkring. Först fick vi gå ner 140 branta trappsteg. Vi trängdes med 1000 asiatiska turister men det var ändå värt besväret för grottan var väldigt vacker med klarblått vatten. En del dök i organiserade turer men det var inte läge att hoppa i med barnen!
På väg ner
Pau Pau Beach
Vacker strand halvvägs upp mot The Grotto från hotellet. Vi var i princip helt ensamma på stranden. Lugnt vatten och kristallklart. Bra snorkling från stranden!
Garapan
Garapan är ”staden” som Hyatt Regency och en mängd andra hotell ligger i. Det är en ganska typisk turiststad med mängder av ”I Love Saipan”-butiker, restauranger, barer och massagebutiker i varje hörn. Påminde ganska så starkt om valfri turistort i Thailand. Vi strövade runt där någon kväll och shoppade lite souvenirer.
Museum of Saipan
Ett väldigt bra museum om Saipans historia, från första världskriget till efterkrigstiden. Museet ligger runt 200 meter från Hyatt Regency, väldigt smidigt. Det var mycket intressant, även om barnen tyckte det var lite obehagligt då det bland annat visades combat camera-filmer från befrielsen av Saipan.
Från muséet, del av karta över invasionen av Saipan
Shermans i vattnet
Söder om Garapan ligger de stränder där amerikanarna landsteg. Ungefär 300 meter utanför Kilili Beach ligger två Shermanstridsvagnar i vattnet. När jänkarna landsatte sina trupper vid invasionen hade de räknat fel på tidvattnet och de två första vagnarna som rullade av sjönk i vågorna. Besättningarna fick vada i land. De ligger på en runt 2 meters djup och det var väldigt häftigt att snorkla ut till dessa. Plötsligt dök en gigantisk stingrocka upp och simmade förbi oss på några decimeters avstånd. Vi var i princip helt ensamma på Kilili Beach (som vanligt?).
Två av vagnarna ute i vattnet
Vi snorklade ut dit, riktigt häftigt!
En av vagnarna under vattnet
Saipan
Saipan var otroligt intressant om man är intresserad av krigshistoria, familjen fick hänga med till alla ställena men det var spännande för barnen. Man kunde dessutom åka ut till ön Tiaman (tar en dagstripp) och besöka flygbasen som Enola Gay lyfte från med Little Boy. Stränderna var fina och väldigt lite folk, snorklingen tyckte vi var bättre på Guam. Managaha Island var dock ett undantag med väldigt rikt fiskliv. Det finns mycket och göra och se, veckan flöt fort förbi. Trist var att Stormen Maria gjorde att på två dagar såg vi inte solen alls men det spelade egentligen inte så mycket roll vid utforskning av ön.
Utskick på mobilerna
Var vi än kom utmärkte vi oss genom att vara i princip de enda vita så guider, vakter och annan personal kommer fram och pratar, förklarar och är allmänt gästvänliga. De flesta hade inte ens träffat på människor från Europa. Prismässigt så var Saipan lika dyr (om inte ännu dyrare) än Guam. Generellt kan man säga att Saipan känns lite förfallet och eftersatt. Stora "spökhotell" som står och vittrar bort, övergivna hus som är helt sönder, gamla och slita skyltar överallt. Folk är inte fattiga utan det är mer som att man inte tar hand om infrastrukturen. Den kändes lite som kusinen från landet jämfört med Guam.
Koreanerna är galna i selfies etc, denna gång i ösregn!
Efter sex dagar var det dags att flyga vidare till sista ön, Palau!
Fortsättning följer
