SeaPlanePilot
Medlem
Tack för intressant rapport och fina bilder!
Hoppas det går bättre i år med uv-fotograferingen
Hoppas det går bättre i år med uv-fotograferingen
Sofia drar till Indo - igen. Med stopp i Singapore
- Thread starter Sofia
- Startdatum
Sofia
Medlem
Tack för intressant rapport och fina bilder!
Hoppas det går bättre i år med uv-fotograferingen
Tack än så länge går det utmärkt, mer bilder och rapport kommer när jag inte längre riskerar att använda båtens hela internetkvot på en gång
Tack för en trevlig läsning i hammocken. Dessutom var det trevlig bilder. Såg att du drack rosa champagne, det kanske är något för mej som inte är någon älskare av den vita champagnen. Jag har trots min aktningsfulla ålder inte provat rosa champagne. Det kanske är dags att prova QR framöver nu när dom är med i One Word.
Ricci
Medlem
Ok jag ska jag ska men internet på båten är begränsat så den stora ansamlingen bilder får vänta tills jag är tillbaka på land igen.
Men vad händer då?
Flög ett litet propellerplan från Bali till Bina (BMU) för nördar
Mr Sofia möter mig på flygplatsen, stackarn har fått vänta 2 timmar pga försenat flyg.
Som enda "bulle" dvs utlänning, på planet blir jag givetvis utstirrad av alla och lyckas dessutom bjuda alla vid det 5 meter långa bagagebandet på ett skratt när jag helt missar en liten man och med hjälp av bysten nästan knockar honom. Inte mitt fel att han var en halvmeter kortare än jag!!!
Hur som helst, skönt att vara tillbaka på fantastiska the Waow och möta gamla och nya besättningsmedlemmar och bara vara.
Lyxig hytt, mannen i mitt lov och en vulkan med utbrott, vad mer kan en flicka önska sig? Vulkanen Gunung API Sangeang hade ett så kraftigt utbrott för några veckor sedan att hon påverkade flygtrafiken i Australien minsann, och omnämndes i Aftonbladet
Nu ringer klockan för middag, to be continued!
Ska strax gå ut och kolla på lavaströmmen igen
Intressant att du väljer Bima som flygplats istället för Labuanbajo (på Flores sidan), är det pga liveaboardbåten eller något annat?
(Lite nyfiken då jag alltid valt Labuanbajo som flygplats när jag dykt runt Komodo)
Sofia
Medlem
Det var inte jag som valde just Bima utan båtens itinierary är Bima till Labuan Bajo. Ska man göra vulkanön Sangeang, Pulau Banta och Gili Lawa Laut är det bättre att utgå från Bima eftersom man då tar dom på vägen, så att säga.
Sofia
Medlem
Jag ber om ursäkt för att fortsättningen dröjt. Jag kom åter till Stockholm morgonen den 29/7. Dessvärre blev onsdagen den 30/7 dagen då min älskade mamma gick vidare in i nästa liv och en massa annat tog över mitt.
Jag är dock ok, tar dag för dag som den kommer och att tänka tillbaka på trevliga saker är precis det jag nog ska göra, så here goes:
Det tog inte lång tid att vänja sig vid dive-eat-sleep igen och på the Waow är livet synnerligen okomplicerat och lätt och jag kommer troligen att sitta hemma och undra varför jag inte automagiskt serveras en trerätters lunch och dito middag
Sista kvällen är det alltid BBQ och alltid lika smarrigt.
Tripen bjöd även på många överjordiskt vackra solnedgångar. Här med min favoritvulkan i bakgrunden.
Man kunde även se röken från min favoritvulkan, mäktigt!
Jag behövde för en gångs skull inte göra något alls, inte ens dyka faktiskt om jag inte kände för det. Nu kände jag allt som oftast för att dyka och återuppta bekantskapen med gamla favoritdykplatser men det ÄR kallt i södra Komodo så ibland undrade man faktiskt vad f-n man håller på med, huttra i 70 minuter liksom...Men, det var helt klart värt det och nattdyket i Rinca Bay, Torpedo Alley var sååå worth waiting for!
De andra gästerna var blandade från Frankrike, Australien och Tyskland och mer ofta än inte blev det sena kvällar med Bintang och lokalt, helt ok rödvin. En kväll kom gitarren fram och alla som ville och kunde fick spela så mycket de orkade och alla sjöng hellre än bra. Jag var lite trött sen kvällen innan när jag och Mr Sofia rycktes med och drack en helt flaska rom medans vi tittade på Gordon Ramseys kitchen nightmares så jag la mig tidigt men de andra härdade ut till 4 på morgonen och några sov inte alls. Det blev inte så mycket dykt den dagen
Jag tog även massage av fantastiska Aulia och jäklar, efter hennes hårda nypor kändes kroppen som ny och håret stod på ända (besparar er bild på det dock).
Första dagarna blåste det halv storm och sen blåste det ingenting=det var inte läge att hissa seglen direkt. Mot slutet på trippen fick vi dock utmärkt segelväder och vi gjorde god fart för halvvind i några timmar, mycket trevligt och undertecknad fick såklart stå till rors!
Jag är dock ok, tar dag för dag som den kommer och att tänka tillbaka på trevliga saker är precis det jag nog ska göra, så here goes:
Det tog inte lång tid att vänja sig vid dive-eat-sleep igen och på the Waow är livet synnerligen okomplicerat och lätt och jag kommer troligen att sitta hemma och undra varför jag inte automagiskt serveras en trerätters lunch och dito middag
Sista kvällen är det alltid BBQ och alltid lika smarrigt.
Tripen bjöd även på många överjordiskt vackra solnedgångar. Här med min favoritvulkan i bakgrunden.
Man kunde även se röken från min favoritvulkan, mäktigt!
Jag behövde för en gångs skull inte göra något alls, inte ens dyka faktiskt om jag inte kände för det. Nu kände jag allt som oftast för att dyka och återuppta bekantskapen med gamla favoritdykplatser men det ÄR kallt i södra Komodo så ibland undrade man faktiskt vad f-n man håller på med, huttra i 70 minuter liksom...Men, det var helt klart värt det och nattdyket i Rinca Bay, Torpedo Alley var sååå worth waiting for!
De andra gästerna var blandade från Frankrike, Australien och Tyskland och mer ofta än inte blev det sena kvällar med Bintang och lokalt, helt ok rödvin. En kväll kom gitarren fram och alla som ville och kunde fick spela så mycket de orkade och alla sjöng hellre än bra. Jag var lite trött sen kvällen innan när jag och Mr Sofia rycktes med och drack en helt flaska rom medans vi tittade på Gordon Ramseys kitchen nightmares så jag la mig tidigt men de andra härdade ut till 4 på morgonen och några sov inte alls. Det blev inte så mycket dykt den dagen
Jag tog även massage av fantastiska Aulia och jäklar, efter hennes hårda nypor kändes kroppen som ny och håret stod på ända (besparar er bild på det dock).
Första dagarna blåste det halv storm och sen blåste det ingenting=det var inte läge att hissa seglen direkt. Mot slutet på trippen fick vi dock utmärkt segelväder och vi gjorde god fart för halvvind i några timmar, mycket trevligt och undertecknad fick såklart stå till rors!
Attachments
Sofia
Medlem
Häpp! Nu fick man inte ladda upp fler än 10 bilder till varje inlägg så jag får göra det i delar. Här kommer det mera:
Dessvärre har alltid trevligt (och tack och lov även otrevligt) ett slut och de andra gästerna klev av båten i Labuan Bajo medan jag stannade kvar en dag till och hängde med karln och crew. Sen klev även vi av eftersom nya gäster skulle komma och vår hytt behövdes fixas och städas.
Det är ju alltid vanskligt att boka hotell på rekommendationer på Tripadvisor och hotellsiter men Laprima i Bajo överträffade helt klart alla förväntningar. Vi anlände med Zodiac till hotellets strand, vilket skapade en del uppståndelse bland personalen och checkade in i vårt (uppgraderade) rum med en underbar över Bajo bay och därmed även the Waow. Rummet var rent, sängen mycket skönt och duschen varm. Poolområdet riktigt trevligt och ölen kall. Vad mer kan man önska sig?
Lite roligt måste man få ha ibland!
På kvällen promenerade vi in till centrala Labuan Bajo, om man nu kan säga det, och åt utsökt mat på en restaurang med det något dubiösa namnet Made in Italy men tonfisk carpaccion var perfekt och pizzan underbar. Dessutom bjöd ägaren Marco (som fö är Mr Sofias pokerpartner) på en uppfriskande limoncello efter maten.
När vi kom tillbaka till hotellet efter kort tur bakpå en motorcykeltaxi bjöds det på underhållning vid poolen av lyteskomikslaget. Gode gud, vissa människor borde få stämbanden bortopererade! Men, vi kunde i alla fall skratta åt eländet och drack vin och spelade backgammon
En smärre miss i kommunikationen gjorde att vi missade frukosten men den snälla personalen löste problemet på ett utmärkt sätt och fixade fram te, kaffe, omeletter och mer bröd och pålägg än vi kunde få i oss, föredömligt och sånt som får en att rekommendera hotellet.
Samma typ av plan som tog mig till Bima transporterade mig från Labuan Bajo. Det har, sedan jag var i Bajo senast byggts en helt ny flygplatsterminal som ser väldigt furturistisk ut á la 80-tal, och därmed ganska tja, öststatsaktig ut. Den står hur som helst ut rejält från omgivningen som ett nylandat ufo...Ufot fungerade dock utmärkt vad gällde incheckning och ombordstigning.
Vet inte riktigt vad man ska tycka om ett bönekort...
Flygningen var precis som en flygning ska vara, okomplicerad. Väl på plats på Bali fick jag vänta på min chaufför då ett missförstånd om möterplats skett men mr Inyoman kom och hämtade mig och körde mig den gamla välbekanta vägen till Sanur. Väl införstådd med att jag visste var jag skulle frågade han mig om vilken väg jag trodde var smartast att ta. Trevligt!
Dessvärre har alltid trevligt (och tack och lov även otrevligt) ett slut och de andra gästerna klev av båten i Labuan Bajo medan jag stannade kvar en dag till och hängde med karln och crew. Sen klev även vi av eftersom nya gäster skulle komma och vår hytt behövdes fixas och städas.
Det är ju alltid vanskligt att boka hotell på rekommendationer på Tripadvisor och hotellsiter men Laprima i Bajo överträffade helt klart alla förväntningar. Vi anlände med Zodiac till hotellets strand, vilket skapade en del uppståndelse bland personalen och checkade in i vårt (uppgraderade) rum med en underbar över Bajo bay och därmed även the Waow. Rummet var rent, sängen mycket skönt och duschen varm. Poolområdet riktigt trevligt och ölen kall. Vad mer kan man önska sig?
Lite roligt måste man få ha ibland!
På kvällen promenerade vi in till centrala Labuan Bajo, om man nu kan säga det, och åt utsökt mat på en restaurang med det något dubiösa namnet Made in Italy men tonfisk carpaccion var perfekt och pizzan underbar. Dessutom bjöd ägaren Marco (som fö är Mr Sofias pokerpartner) på en uppfriskande limoncello efter maten.
När vi kom tillbaka till hotellet efter kort tur bakpå en motorcykeltaxi bjöds det på underhållning vid poolen av lyteskomikslaget. Gode gud, vissa människor borde få stämbanden bortopererade! Men, vi kunde i alla fall skratta åt eländet och drack vin och spelade backgammon
En smärre miss i kommunikationen gjorde att vi missade frukosten men den snälla personalen löste problemet på ett utmärkt sätt och fixade fram te, kaffe, omeletter och mer bröd och pålägg än vi kunde få i oss, föredömligt och sånt som får en att rekommendera hotellet.
Samma typ av plan som tog mig till Bima transporterade mig från Labuan Bajo. Det har, sedan jag var i Bajo senast byggts en helt ny flygplatsterminal som ser väldigt furturistisk ut á la 80-tal, och därmed ganska tja, öststatsaktig ut. Den står hur som helst ut rejält från omgivningen som ett nylandat ufo...Ufot fungerade dock utmärkt vad gällde incheckning och ombordstigning.
Vet inte riktigt vad man ska tycka om ett bönekort...
Flygningen var precis som en flygning ska vara, okomplicerad. Väl på plats på Bali fick jag vänta på min chaufför då ett missförstånd om möterplats skett men mr Inyoman kom och hämtade mig och körde mig den gamla välbekanta vägen till Sanur. Väl införstådd med att jag visste var jag skulle frågade han mig om vilken väg jag trodde var smartast att ta. Trevligt!
Attachments
Sofia
Medlem
Brytning igen, jag tar tydligen för mycket bilder...
Sen checkade jag in på underbara boutique hotellet Kejora Suites. I princip allt var perfekt och jag kan verkligen rekommendera detta hotell för någon som letar efter boende på Bali. Away från allt jobbigt i Kuta Beach och ändå hyfsat nära flygplatsen, mindre än en timme i tät trafik. Allt var såå fint! Liten privat veranda, stort rum, stort badrum med skön dusch. Poolen direkt utanför rummet. Ja, inget att klaga på alls.
Träffade lite kompisar under eftermiddagen och kvällen samt shoppade souvenirer på Hardy's för att slippa hålla på att pruta och greja. En annan gömd hemlighet i Sanur; du köper samma souvenirer på Hardy's som på gatan, kanske något dyrare om du inte är en jävel på att pruta. Helt fritt från tjafs och absolut värt några rupiah i mina ögon.
Att träffa nytt folk är alltid trevligt och intressant, särskilt när det är frun till han som bestämmer över Mr. Sofias liv. Hon och jag kom dock utmärkt överens och tillsammans med hennes väninnor knäckte vi några flaskor lokalt rödvin på en fin strandrestaurang för att sen övergå till GT vid hennes pool tills alla barnens ylande om olika saker inte längre kunde ignoreras och kvällen tog slut.
Sista dagen blev en sovmorgon i den gigantiska sängen. Vaknade faktiskt flera gånger under natten av att jag inte kunde känna en kant, sängen var verkligen stor, minst 2x2 meter och är man van att hänga halvvägs över kanten, ja då får man torgskräck
Gillar det här med att ha en egen chaufför som man ringer när man vill åka nånstans. Om det är någon som söker en bra chaufför på Bali får gärna höra av sig. Mr Inyoman var mycket bra, körde säkert och kom i tid.
Återigen, han kom i tid och tog mig till flygplatsen på rekordtid.
Bali Airport
Vid incheckningen fick jag dock vänta ganska länge då två agenter hade fullt sjå med att checka on en Silver-statusfamij som skulle flyga i ekonomi. Givetvis har Silvermedlemma tillgång till Business check-in enligt Qatars principer men det var en massa nästan-tonåringar utan tillstymmelse till styrsel. Tröttsamt men jag hade inte bråttom så det var ingen egentlig fara.
Flygplatsen på Bali, Ngurah Rai Airport, var så mycket bättre än förra gången jag var här i oktober 2013 men tyvärr använde QR fortfarande samma miseabla lounge där det var gott om ingenting. Undermålig förtäring, varm öl osv osv. Inte ens toaletter fanns inom loungeområdet men å andra sidan hade faciliteterna utökats så det gick ok ändå. Förra gången fanns det typ en toalett i hela avgångshallen.
Boardingen blev fördröjd av okänd anledning, folk sprang omkring och pratade i walkie talkies om saker jag inte uppfattade (min Bahasa är ok i vanliga fall). Men tillslut fick de halta och lytta boarda följda av oss priviligierade i C.
Ganska svettig stormade jag fram efter ett äldre franskt par som höll hand. Tror damen var extremt flygrädd...bara för att få vänta vi dörren...
Väl ombord var allt som vanligt på en QR flight i C. Uppmärksamt service, god mat, gott om dryck och tilltal med namn, eller i alla fall försök därtill.
Ska villigt erkänna att jag var bra mör efter en dag med sovmorgon, poolsnack, pedikyr, taxi till flygplatsen och sen business class. Jag förstår inte hur dom orkar, dom där Hollywood-fruarna...
Hasade dock runt länge i sätet och svor och kunde inte hitta en bekväm ställning innan jag kom på att jag inte fällt sätet till sovläget (165) lutning. Ibland får man skylla sig själv och sen sov jag så ok man kan göra.
Den underbart goda aptitretaren, med ett glas Billecart-Salmon. Jag bad om, och fick, en till
Snubben framför mig satt och pillade med sitt hår HELA vägen till Doha, extremt störande faktiskt.
Sen tog min tur slut och pga El Eid, dvs slutet på Ramadan, var flyget typ fullt och C var fullt av kids som tog upp platser som givetvis borde varit mina.
6 timmar i ekonomi har dock permanent givit mig bc-syndromet trots att det inte egentligen fanns något att klaga på. Jag blev till och med tilltalad med namn och fick en personlig introduktion av en stressad flygvärdinna. Sen när de lugnat ner sig blev jag fortfarande tilltalad med namn. Plus till QR, igen. Maten var helt ok. Kollade på film och drack asmycket rödvin och fick en hel flaska vatten efter att jag föreslagit att de skulle ge mig en istället för att springa med små glas med vatten titt som tätt. Ingen annan fick doch en hel flaska så jag vet inte varför jag fick en. Brukar ofs inte vara ett problem på QR..
Men nej min nästa long haul blir i en blandning av C och F, tack vare @Dr. Miles
Men låt mig avsluta en sak i taget.
Resan var underbar, jag såg nya och gamla saker under och över ytan. Träffade underbara människor och framför allt min älskade livspartner, som trots att han är så långt borta ändå är nära,
Ibland har man bara en massa tur i de val man gör.
Selamat datang di Indonesia!
Om någon är intresserad kan jag ladda upp lite mer dykbilder, just let me know!
Sen checkade jag in på underbara boutique hotellet Kejora Suites. I princip allt var perfekt och jag kan verkligen rekommendera detta hotell för någon som letar efter boende på Bali. Away från allt jobbigt i Kuta Beach och ändå hyfsat nära flygplatsen, mindre än en timme i tät trafik. Allt var såå fint! Liten privat veranda, stort rum, stort badrum med skön dusch. Poolen direkt utanför rummet. Ja, inget att klaga på alls.
Träffade lite kompisar under eftermiddagen och kvällen samt shoppade souvenirer på Hardy's för att slippa hålla på att pruta och greja. En annan gömd hemlighet i Sanur; du köper samma souvenirer på Hardy's som på gatan, kanske något dyrare om du inte är en jävel på att pruta. Helt fritt från tjafs och absolut värt några rupiah i mina ögon.
Att träffa nytt folk är alltid trevligt och intressant, särskilt när det är frun till han som bestämmer över Mr. Sofias liv. Hon och jag kom dock utmärkt överens och tillsammans med hennes väninnor knäckte vi några flaskor lokalt rödvin på en fin strandrestaurang för att sen övergå till GT vid hennes pool tills alla barnens ylande om olika saker inte längre kunde ignoreras och kvällen tog slut.
Sista dagen blev en sovmorgon i den gigantiska sängen. Vaknade faktiskt flera gånger under natten av att jag inte kunde känna en kant, sängen var verkligen stor, minst 2x2 meter och är man van att hänga halvvägs över kanten, ja då får man torgskräck
Gillar det här med att ha en egen chaufför som man ringer när man vill åka nånstans. Om det är någon som söker en bra chaufför på Bali får gärna höra av sig. Mr Inyoman var mycket bra, körde säkert och kom i tid.
Återigen, han kom i tid och tog mig till flygplatsen på rekordtid.
Bali Airport
Vid incheckningen fick jag dock vänta ganska länge då två agenter hade fullt sjå med att checka on en Silver-statusfamij som skulle flyga i ekonomi. Givetvis har Silvermedlemma tillgång till Business check-in enligt Qatars principer men det var en massa nästan-tonåringar utan tillstymmelse till styrsel. Tröttsamt men jag hade inte bråttom så det var ingen egentlig fara.
Flygplatsen på Bali, Ngurah Rai Airport, var så mycket bättre än förra gången jag var här i oktober 2013 men tyvärr använde QR fortfarande samma miseabla lounge där det var gott om ingenting. Undermålig förtäring, varm öl osv osv. Inte ens toaletter fanns inom loungeområdet men å andra sidan hade faciliteterna utökats så det gick ok ändå. Förra gången fanns det typ en toalett i hela avgångshallen.
Boardingen blev fördröjd av okänd anledning, folk sprang omkring och pratade i walkie talkies om saker jag inte uppfattade (min Bahasa är ok i vanliga fall). Men tillslut fick de halta och lytta boarda följda av oss priviligierade i C.
Ganska svettig stormade jag fram efter ett äldre franskt par som höll hand. Tror damen var extremt flygrädd...bara för att få vänta vi dörren...
Väl ombord var allt som vanligt på en QR flight i C. Uppmärksamt service, god mat, gott om dryck och tilltal med namn, eller i alla fall försök därtill.
Ska villigt erkänna att jag var bra mör efter en dag med sovmorgon, poolsnack, pedikyr, taxi till flygplatsen och sen business class. Jag förstår inte hur dom orkar, dom där Hollywood-fruarna...
Hasade dock runt länge i sätet och svor och kunde inte hitta en bekväm ställning innan jag kom på att jag inte fällt sätet till sovläget (165) lutning. Ibland får man skylla sig själv och sen sov jag så ok man kan göra.
Den underbart goda aptitretaren, med ett glas Billecart-Salmon. Jag bad om, och fick, en till
Snubben framför mig satt och pillade med sitt hår HELA vägen till Doha, extremt störande faktiskt.
Sen tog min tur slut och pga El Eid, dvs slutet på Ramadan, var flyget typ fullt och C var fullt av kids som tog upp platser som givetvis borde varit mina.
6 timmar i ekonomi har dock permanent givit mig bc-syndromet trots att det inte egentligen fanns något att klaga på. Jag blev till och med tilltalad med namn och fick en personlig introduktion av en stressad flygvärdinna. Sen när de lugnat ner sig blev jag fortfarande tilltalad med namn. Plus till QR, igen. Maten var helt ok. Kollade på film och drack asmycket rödvin och fick en hel flaska vatten efter att jag föreslagit att de skulle ge mig en istället för att springa med små glas med vatten titt som tätt. Ingen annan fick doch en hel flaska så jag vet inte varför jag fick en. Brukar ofs inte vara ett problem på QR..
Men nej min nästa long haul blir i en blandning av C och F, tack vare @Dr. Miles
Men låt mig avsluta en sak i taget.
Resan var underbar, jag såg nya och gamla saker under och över ytan. Träffade underbara människor och framför allt min älskade livspartner, som trots att han är så långt borta ändå är nära,
Ibland har man bara en massa tur i de val man gör.
Selamat datang di Indonesia!
Om någon är intresserad kan jag ladda upp lite mer dykbilder, just let me know!
