SAS Guldregn

Diskussion i 'Reserapporter' startad av nilsson, 22 Oktober 2013.

  1. nilsson

    nilsson Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Så fick jag äntligen tid att skriva klart reserapporten för första
    delen i SAS guldkortsrace. Jag hade en massa resor och annat redan
    inplanerat för oktober, så jag kände mig tvungen att ta tag i första
    EuroBonus Guld-resan så fort som möjligt. Därför blev första resan en
    snabb weekend-trip till Berlin, med utresa fredagen den 4:e med SK2679
    17:25-18:55 och hemresa dagen därpå med SK2678 16:20-17:50. Jag
    undviker resor med retur samma dag, då man ofta missar möjligheten att
    inte äta flygplansmat.

    Jag startade från Linköping efter lunch med gott om tid. Min plan var
    att använda SJ Prio-poäng till tåg till Stockholms central, för att
    sedan ta mig därifrån till ARN. Skillnaden i poäng är ganska stor
    mellan centralen och ARN, eftersom SJ måste betala stationsavgift.

    Efter en försenad avgång på ungefär 5 minuter så börjar tåget rulla
    iväg. Några minuter senare meddelas det dock att det pågår banarbete
    efter Linghems station, vilket gör att det bara är enkelspår. Dessutom
    är det signalfel på streckan, så tågen måste turas om att i omväxlande
    riktning åka långsamt förbi mot stoppsignal. En uppgiven förare ger en
    prognos på 30-60 minuter, "men allt kan hända".

    För ovanlighetens skull så betydde inte det att ingenting händer, utan
    att vi kunde sega oss förbi efter bara några minuters väntan. Jag hade
    övervägt att ta bussen från centralen, men förberedde mig redan nu på
    Arlanda Express istället. Det var lika bra det, för bortåt Katrineholm
    så hamnade vi av oklar anledning bakom ett långsammare tåg, och
    tuffade fram i semstertempo till Södertälje.

    Efter normalt intåg till Stockholm följt av Arlanda Express så var jag
    framme vid fast track ungefär 16:30. 10 minuter senare så hade jag
    snabbt tagit mig igenom, köpt Time och Economist, och installerat mig
    i SAS Business Lounge. Jag tror inte jag spenderat någon tid i den här
    delen av SAS Loungen tidigare, och definitivt inte efter renoveringen,
    men jag måste säga att det ger ett bra intryck. Den stora bardisken är
    lite vilseledande, då man nästan förväntar sig en bartender som rör
    ihop vargtass eller mojito. Men tittar man på fotöljerna och det
    faktiska utbudet av mat och dryck så känns det genast mer
    skandinaviskt lagom. För att ytterligare sänka standarden lite så har
    man installerat väldens mest högljudda läskmaskin. Det lär väl spara
    in pengar på att ingen går för en refill.

    Efter en liten paus med jobbmail och LÄSK FRÅN MASKINEN så vandrar jag
    mot gate 9, längst ut i piren. Boarding skall just till att börja, när
    gate-personalen meddelar att planet är överbokat och den som kan tänka
    sig att åka Lufthansa tre timmar senare istället får resevoucher på
    300 EUR. Jag ställer mig frågan om EuroBonus Guld-erbjudandet
    fortfarande gäller (jag övertygar mig om ja) och om det blir C-klass
    hos Lufthansa. En f.d. medpassagerare har dock redan inlett diskussion med
    gate-personalen, så det blir att fortsätta resan som tänkt. Det är ju
    trots allt SAS Plus som ska testas.

    Boarding är snabb och odramatisk, trots fullt plan. Tyvärr betyder det
    ju också att alla säten är tagna även i Plus. Jag har inte så mycket
    att säga om flighten, förutom att rostbiffsalladen var helt ok. Efter
    en landning i skymning så blir det buss gate, sedan kommer misären...

    Tegel. Att folk gnäller på Arlanda eller ens Skavsta medan denna
    flygplats är öppen för reguljärtrafik är verkligen missriktat
    spenderad energi. Smala korridorer, inga räta vinklar, betong och
    bristfällig skyltning. Min plan var att checka in för morgondagens
    returresa och skriva ut ett boarding card, men efter mycket sökande så
    visade sig att SAS inte har några checkin-kiosker stationerade. Ingen
    verkar ha tänkt på att man ska kunna resa till eller från Tegel
    landvägen, så det blev en försenad taxiresa till Hilton på dåligt
    planerade vägar. Att Hilton ligger i princip rakt ovanpå
    tunnelbanestationen Stadtmitte hjälper föra.

    Hilton Berlin har som alla Hilton jag varit på välkomnande lobby med
    mycket rymd och area, och i det här fallet en modern lobby-bar med
    live-musik. Incheckningen gick snabbt och tack vare att jag bodde i
    Australien när jag skaffade mig mitt HHonors-kort så hade jag, till
    min förvåning, fortfarande guld-status med tillhörande
    rums-uppgradering och lounge-access.

    Väl uppe på min våning så ville inte kortet fungera och gav omväxlande
    gul och röd signal. Ner till lobbyn igen för nytt kort och ett löfte
    om att de skulle skicka upp en tekniker. Upp igen och vänta några
    minuter, varvid en glad tysk som skulle type-castas som hacker i en
    hollywood-film bad mig att prova mitt kort. Det funkade inte och han
    drog slutsatsen att klockan i dörren gick fel, och löse problemet
    genom att dra ytterligare ett kort.

    Rummet var trevligt, välinrett och av helt acceptabel storlek, med
    både skrivbord och fotölj, och badkaret var prytt med en blå
    gummianka. Jag skyndade ned till den väl tilltagna executive loungen
    för att prova på det sista av kvälls-buffén. Här får jag säga att även
    om det inte var något egentligt fel på utbudet, så kändes det
    oinspirerat. Lite lax och lök, morotsstavar med dipp, ost och kex,
    köttbullar. Jag vet att Hilton kan bättre.

    Veckans Sydkorea-resa gjorde sig påmind och jag tog en relativt tidig
    sängång, efter att ha promenerat ett varv runt kvarteret och ätit en
    currywurst. Vid rummet så fungerade inte nyckelkortet igen, så det
    blev ned till lobbyn, skriva ut nytt nyckelkort och löfte om att
    skicka en tekniker. Upp igen och vänta. Jag provade mitt kort
    upprepade gånger, och efter 25-30 försök kom jag in. Strax efter
    anlände teknikern som inte tyckte att det behövdes någon ytterligare
    åtgärd eftersom jag kommit in.

    Ny morgon, som spenderades med att läsa emails och dokument på rummet
    i alla dess olika möbler. Min plan för dagen var att checka ut och ta
    mig till Berlin Zoo, mest för att ha ett mål. Jag hade näst intill
    inget bagage, så jag väljer att ta med mig allt från rummet eftersom
    en snabb koll visar att kortläsaren inte är på bättre humör. Väl
    utomhus så var det mulet, kallt och sur blåst, så jag valde att gå
    tillbaka till hotellet efter att ha gått några kvarter. Jag tog
    istället och satte mig i lobbybaren och jobbade några timmar och
    satsade på att äta en bra lunch istället.

    Efter lite letande så hade jag samlat ihop en lista med
    lunch-kandidater flera av dem låg i närheten, så jag gjorde en plan
    för i vilken ordning jag skulle försöka få ett bord. Överst på listan
    var Fischers Fritz, två-stjärning restaurant inhyst i hotell Regent
    Berlin tre kvarter bort. Jag kom dit 10 minuter innan öppning och
    väntade i hotellets lobby-bar, som hade en trevlig nostalgisk
    känsla. Bara uppsättningen med bitters gjorde att man skulle vilja
    prova den kvällstid.

    Väl inne på Fischers Fritz, med jacka och väska omhändertagen blev jag
    ledsagad till ett bord och erbjuden aperetif. Min servitris första
    förslag var champagne, dry martini och sherry. En dry martini tyckte
    jag mig kunna kosta på mig, och blev mycket förvånad när hon raskt
    plockade fram en liten meny. I den fanns ett uppslag med dry martinins
    historia, en lista över olika rekommenderade blandningar, och ett
    uppslag som presenterade deras sortiment av gin.

    Jag föll för en London martini och blev förvånad när hon igen snabbt
    kom tillbaka, inte med ett martiniglas utan en hel vagn med flaskor
    och vertyg. Sedan blandade hon till en av de mest omsorgsfullt
    tillredda martinis jag någonsin druckit. Det var is i martiniglaset
    (kristall, slipat och med graverat monogram), is i mixerglaset
    (kristall, slipat och med graverat monogram), omrörning i isen i
    martiniglaset, omrörning i isen i mixerglaset, på med barsil och
    tömmning av smältvatten från mixerglaset till martiniglaset. Alla
    handgrepp pågick en god stund tills hon slutligen producerade ett dis
    av citronskalsaerosol när hon cicilerade en twist att toppa glaset
    med, och presenterade en jäkligt god dry martini.

    Medan detta pågick hade en annan medlem av serveringspersonalen
    presenterat dagens menyer, och drickandes en jäkligt god dry martini
    blev det deras business-meny, tre rätter för 45 EUR. Allt väldigt
    gott, ofta utan att vara uppenbart komplicerat. T.ex. så var såsen jag
    fick till fisken enbart skirat smör med kapris och cocktail-tomater.
    Apretif, snacks, ammis, bröd-service, förrätt, huvudrätt, mellanrätt,
    efterrätt, te och petit four senare så var jag väldigt mätt och
    väldigt belåten, och redo att ånyo drabbas av Tegel.

    Jag hade tid innan incheckningen började att ta en noggrannare titt på
    Tegel och dess spännande separation av airside och landside. Efter
    lite fingrande i Lufthansas poäng-shop (jag har 25000 som jag borde
    göra något med) så blev det incheckning och besök till Lufthansas *A
    lounge, i en annan terminal och några trappor upp.

    Lufthansa verkar alltid lyckas bra med sina lounger, och den här var
    både stor och fräsch. Hade jag varit hungrig så hade det gått att
    åtgärda med belåtenhet. Nu blev det ett glas cola och ett litet, litet
    glas kirchwasser (jag tömde flaskan på de ångor den hade kvar). En
    förvånandsvärt tom lounge, men lördag är väl ingen stor resdag.

    När klockan närmade sig boarding så gick jag ned och ut och bort till
    terminalen SAS flyger från, passerade security helt utan kö, och var
    ombord planet kanske 15 minuter senare. SK2678 flögs av Blue1 och en
    trio blonda, finska damer. För att i alla fall plocka något från
    vagnen så tog jag en SAS chokladmuffin för första gången, och jag var
    helt oförberedd på dess inre. Oj, säger jag.

    En lugn och händelsefattig resa följdes av en oanmärkningsvärd ladning
    och jag var strax ute i Arlandas arrival experience. Efter att ha gått
    betydligt mer än nödvändigt så kunde jag ta SJ-regionaltåg tillbaka
    till Linköping. Som på räls kan man säga, om man med det menar nedsatt
    hastighet mellan Kimsta och Linghem på grund av enkelspår som följd av
    banarbete.
     
    22 personer gillar detta.
  2. Stefan62

    Stefan62 Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Kul rapport!
     
  3. vicce

    vicce Medlem

    Ort:
    GBG/Sthlm
    Land:
    Sverige Sverige
    Du verkar ha hunnit med mycket på ditt dygn på resande fot.
     
  4. rob74

    rob74 Medlem

    Ort:
    Kiruna
    Land:
    Sverige Sverige
    Dry Martinin lät som en toppupplevelse i sig! På många hotell har man ju i princip fått instruera personalen hur de ska göra. Nästan så man vill säga "ställ fram grejerna, så fixar jag det själv...". ;)
     

Dela sidan

BusinessClass Logo

Hej och välkommen till BusinessClass!

Prenumerera på vårt gratis nyhetsbrev för att få uppdateringar och nyheter om vad som händer runtom i världen och på BusinessClass.

I'm already subscribed
×
BusinessClass Logo

Välkommen till utskickslistan!

Glöm inte att kontrollera din epost och bekräfta din prenumeration.

BusinessClass Logo

Gå med i BusinessClass-gemenskapen!

Gilla oss på Facebook för att få de senaste nyheterna från BusinessClass direkt i ditt flöde.

Bli medlem och delta i våra diskussioner, ställ frågor och dela med dig av din kunskap och dina erfarenheter.

Bli medlem nu!
×