Ja, plötsligt händer det...
I år är det 30 år sedan jag var i Thailand första gången, och ända fram till för 5-6 år sedan hade jag aldrig blivit uppgraderad på Thai Airways.
Det retade mig att så gott som alla jag kände någon gång hade fått uppleva lyckan att sitta en trappa upp i jumbon. Och de försatt heller inte chansen att berätta för mig hur behaglig resan var i premium economy. Jag, å andra sidan, blev surare och surare för varje gång jag åkte utan att bli uppgraderad.
Men för 5-6 år sedan hände det, inte bara en utan två gånger! Jag blev först uppgraderad i gaten på Aralanda, sedan vid incheckningen vid återresan, troligen beroende på att ett hundratal thailändska bärplockare skulle med planet.
Att resa bekvämt är ju ytterst vanebildande och jag insåg snart att jag var fast.
Sedan dess är det slutåkt i economy på långflygningar.
Jag uppnådde också ganska snart guldstatus på Thai Airways.
Dessutom har jag utvecklat en viss förkärlek för att sitta i en lounge och pimpla bubbel.
Av ovanstående kan vi lära att en uppgradering kan få långtgående konsekvenser.
Det ledde ju även till att jag så småningom upptäckte BC och nu sitter här och skriver dessa rader...