De blåstester som finns är fullt tillräckliga för screening. Det är ju på denna princip trafikpolisen grundar sitt arbete. Blåser man 1 promille är man alkoholist. Detta av följande enkla anledning: Man förbränner UNGEFÄR 0.2 promille per timma. Om man då en förmiddag blåser 1.0 har man alltså vid midnatt kvällen innan haft ÅTMINSTONE 3 promille, vilket är de nivåer våra vana alkisar brukar ha när de trillar in på akuten. Även vid 3 promille är en alkis gående och talbar. Skulle "du och jag" uppnå 1.2-1.8 promille beroende på hur vana vi vore att festa skulle vi bli medvetslösa. Således rör det sig om en styrman med helt uppenbart svåra alkoholproblem. Eller någon som fått för sig att svepa 4 stora starköl till frukost före flygning. Vilket också torde innebära samma diagnos.
Problem med blåstester:
* Den mänskliga faktorn. Folk glömmer att kalibrera om maskiner enligt godkänd procedur, byter inte ut trasiga komponenter osv.
* Utandningen visar inte nödvändigtvis rätt mängd alkohol i blodet beroende på jämviktskinetik, tidpunkt osv.
* Maskinerna gör godtyckliga antaganden om blåsarens hematokrit.
* Alla tre nuvarande mätmetoder använder sig av teknik som kan plocka upp andra ämnen och tolka dessa som etanol.
Visst skulle förfarandet fungera som screening, men frågan är om kostnaden är värd den ökade säkerheten, upplevd såväl som faktiskt jämfört med dagens rutiner. Något sådant antagande bör inte göras lättvindigt bara för att det är piloter istället för vi resenärer som råkar ut för den metaforiska gummihandsken på skrevet.
