Om ni skulle sluta resa i jobbet ?

[rvarttinen]

Jag har faktiskt växlat ner och bytt jobb nyligen, så jag kommer att resa betydligt mindre nu. Det är rätt skönt faktiskt skulle jag säga. Inte minst för att mitt liv fått tillbaka en gnutta plannering. Resandet i sig var inga problem, men att aldrig kunna veta vad man gör i övermorgon är stressande i längden.

I mitt förra liv bytte jag tjänst inom det företag jag var anställd hos just för att dra ned på resande. Vad som hände? från att ha rest ofta till Sydost Asien, så blev nästan lika mycket till USA. Efter ett tag så bytte jag bana och kan nu bestämma rätt mycket själv om var, när och framför allt hur (!) jag reser.
Som agehall nämner, det var väldigt svårt att planera sin egen tid. Visste egentligen inte när man skulle vara och var - saker och ting kunde ändras i sista sekunden.

 

[Jan Petterson]

Jag har precis bytt jobb också och just nu är det totalt resfritt (fast kontoret ligger i Liljeholmen istället för Solna, men om man åkt till kontoret i Helsingfors på morgonen så känns det hanterbart att inte ha egna skrivbordet i samma kommun )

Engelska blir det en hel del nu med, vi har en engelsman och en japan och en del andra nationaliteter med, så det blir förvånat varje gång ett möte är på svenska.

Det är rätt skönt att kunna planera en vardag igen. Å andra sidan får jag se hur länge det varar, vi har en global utrullning framför oss, detaljerna är inte spikade

 

[Mr.A]

Jag skulle inte klara av att sluta resa.
1. Som frilansare är man rädd att karriären dalar hela tiden och därför vill man resa/arbeta så mycket som möjligt.
2. Min bransch är rätt begränsad i Sverige därför måste jag resa för att tjäna pengar.
3. jag gillar att resa för det mesta, även om en dagstripp till Düsseldorf i sig är oglamorös så är det kulturella utbytet värt det och long haul-resorna till Asien, Amerika, Afrika och andra exotiska platser

 

[Stefan Sandström]

jag försökte i flera månader. Men brötihop av uttråkning så börjar resa igen snart.
Pengarna var en liten del av det men det som var svårast var att vakna i samma säng varje dag.

 

[TorbjornMieden]

jag försökte i flera månader. Men brötihop av uttråkning så börjar resa igen snart.
Pengarna var en liten del av det men det som var svårast var att vakna i samma säng varje dag.

ja så kan det ju också bli..dom jobben jag har varit och kollat på har innefattat ca 30-40% resande av och till så jag kommer isf inte trappa ner helt.

Dock så slipper jag alla ad hoc resor som str för 90% av mina resor och dom är inte poppis på hemmafronten..markpersonalen blir ganska sura efter en lång period av ad hoc resor och många andra av dom jobb jag tittat på är lite resor och till div huvudkontor som till slut blir samma lika...men så är det med alla jobb ...

 

[henrik l]

Sedan jag var 16-17 år (är 50 nu) har resande varit en krydda i tillvaron. Även om det i början handlade om att åka 10-15 mil enkel väg till en skid-,eller orienteringstävling, eller senare en dagsresa mellan Umeå-Sundsvall i jobbet, eller bo i Malmö och jobba i Umeå har resan alltid varit en upplevelse. Nu har resefrekvensen minskats till ca tre 2 tvåveckors till Sydostasien per år, plus ytterligare lite jobbrelaterade och privata resor. Men eftersom jag jobbar i universitetsvärlden har jag kunnat planera mitt resande om jag har dragit in finansiering. Eftersom jag hör till den kategorien som inte får speciellt mycket kickar av prylar, men väl av upplevelser så är det väl fullt naturligt att man ofta ser en resa som ett lika stort mål som målet i sig. Men, jag skulle inte vilja byta med er som har 100-200 mer eller mindre oplanerade resdagar per år. Men jag skulle inte stå ut med ett jobb där resemöjligheter var uteslutna.

 

[cikada]

Fram till att jag pensionerade mig för två år sedan hade jag haft mellan 100-200 resdagar/år under större delen av mitt yrkesverksamma liv. Måste erkänna att jag huvudsakligen uppskattade detta men att det fanns avigsidor som man inte kan bortse ifrån, upp i svinottan, hemkomst mitt i natten, frånvaro från hem och familj, tidsomställning m.m. Självklart övervägde det positiva, annars hade jag inte fortsatt. Mötet med andra kulturer och människor och ett stort internationellt kontaktnät (som består efter pensioneringen) är kanske de främsta fördelarna. Samt givetvis den (falska?) känsla av frihet som resandet gav.
Jag reser fortfarande en del men nu på andra villkor (mina egna) och uppskattar resandet (som de sista åren var en plåga) på ett nytt och annat sätt. Kan idag iakttaga de som är på tjänsteresa med lite medlidande men samtidigt känna igen mig i den tillfredsställelse de finner i att slippa vara inlåst på samma arbetsplats hela tiden.
De bestående värden som resandet gett mig är ökad insikt och förståelse för andra länder/kulturer och människor samt en helt avdramatiserad syn på det här med själva resandet, var sig det rör sig om flyg eller annat färdmedel.

 

[David]

Har iofs inte rest speciellt mycket i jobbet men det har ändå blivit en del resande under de senaste 5 åren i Kina, dels resor till diverse resmål i asien men även några resor hem om året. Innan jag flyttade dit 2008 så hade jag en väldigt gles rutt-karta.

Nu är jag hemflyttad och kommer att resa mycket lite i jobbet. Kontor, fabrik och kund finns i Göteborg och det kan endast tänkas bli någon resa neråt Europa för leverantörsbesök men dock väldigt sällan.

Det gäller alltså att resa privat istället. Nu har man ju en helt annan kontinent att ha "nära till" och det är dags att utforska den. Har inte rest speciellt mycket i Europa i vuxen ålder. Först ligger dock ett par-tre resor till Asien som redan är bokade.

 

[TorbjornMieden]

jag skulle tro att mitt privata resande kommer att öka när tjänsteresandet går ner för då blir det ju på mina villkor som jag reser el familjens villkor men jag får mer info om dom tjänsterna jag kollat på till veckan, vi har ska prata villkor på 2 jobb och det kommer blir det som nog avgör.
Jag har insett att jag inte är villig att alls gå ner i grundlön och ser ingen anledning till detta och en av sakerna är ju att det är på management nivå båda tjänsterna är på, att jag får gilla att tappa trakt och förmånsbil visst men vissa saker vägrar jag tumma på

Fortsättning följer....

 

[mry]

Jag reser bara privat och har EBG (max en resa per år inrikes via jobbet typ). Jag trodde faktiskt jag nästan var ensam om att ha EBG för att man bara reser privat, men när jag läser här finns det kanske flera som bara typ reser privat och har EBG och som mig når det på antalet segment med sas metall?