Jaha, och så dök den här tråden upp igen. Det har upprepats gång på gång, men än en gång då:
1. Traktamente ska täcka merkostnader, det är inte nån slags fickpeng som ska täcka en persons dagliga leverne när denne reser. Får ni traktamente när ni sover hemma? Inte? Men man måste ju äta då också...
2. Finns ingenting som hindrar arbetsgivare från att betala traktamenten i enighet med vad de bedömer vara i både företagets och den anställdes intresse. Skatteverket och svenska folket har inget intresse av att underlåta beskattning av de facto-lönetillägg som tjänar annat än avsett syfte. Vilket traktamenten som rutinmässigt överstiger faktiska merkostnader är.
3. Riskerar ni att gå back på det här? Även när man beaktar traktamentet som merkostnadsersättning och inte tar med sina levnadskostnader hemma i Sverige i kalkylen? Tough luck. Saker som bensinersättning/reseersättning, arbetskläder, ansvarsförsäkringar osv är inte heller helt skattefria/avdragsgilla trots att de ofta är obligatoriska för yrkesutövningen.
4. Om det nu är så väldigt synd om folk som reser så mycket i tjänsten så ska det självfallet avspeglas i kompensationen, men då i form av ja, lön och lönetillägg, inte traktamenten vars syfte, som nämnt, är annat.
5. Jag har full förståelse för det allmänna reaktionsmönstret bland påverkad grupp, jag hade förmodligen varit lika indignerad själv om det drabbat mig. Men någon fingertoppskänsla får man ju ha när man vädrar sin åsikt.