Min första Businessclass-resa. Thailand-Filippinerna-Indonesien.
- Thread starter Impendill
- Startdatum
Hur många kommer boka resor till Noa Noa nu?
Hehe, han ville ju ha sällskap sa han.
När våra latar dagar var över på Noa Noa och vi skulle tillbaka till Palawan igen bad vi om att få åka samma "Bonka" som vi gjorde ut till ön. Andy ordnade med det och vi tackade för oss och lovade att komma tillbaka igen.
Jag kom att tänka på uttern, den var blind enligt Andy. Men vi var skeptiska till det då den bara simmade iväg med de vita skorna och inte de andra den gången...hmm..
Väl i Taytay tog vi en minibuss upp till El Nido. Den var knökfull och om det fanns 12 platser var vi säkert 17 personer i den. Bilturen var lika hysterisk som den upp till Taytay. En gång gjorde chauffören en omkörning i uppförsbacke på grus och mötte då en stor buss, båda fordonen tvärnitade och det skrek om däcken på gruset. Det var ganska obehagligt.
När vi kom fram till El Nido letade vi upp vårt hotell och slängde in våra väskor. Vi hade bokat beach-front med jacuzzi på balkongen och utsikt över hela viken.
Vi var tre som skulle dela rum, min bror skulle givetvis bo på hostel igen.
El Nido är en liten stad/by som ligger inne i bukten på den nordvästra sidan uppe på Palawan. Det finns ingen bankomat och elen är bara på ett visst antal timmar per dygn. Det går dock att ta ut pengar från bensinstationen i stan men uttagen är begränsade. Det finns ett bra utbud med restauranger och barer och vi hittade vår favorit direkt! "Pukka Bar", en reagge-ställe med skit bra live musik! Det var nog det bästa jag hört live någonsin. Där satt vi varje kväll och natt och njöt av musiken.
På bongotrummorna satt en liten pojke och spelade med sina flippflopps och fick det att låta som att han aldrig gjort annat än att spela trummor vilket antagligen stämde. Det var grymt bra!
Vi hade åkt till El Nido som var syftet med resan för att träffa de Filippinska killarna till en av mina vänner och åka med dem på en båtutflykt via deras resebyrå. Vi sökte upp "Islanen Tours" och träffade en mycket trevlig man, Mr Von Datuin.
Han tog hand om oss och fick oss att känna oss som hemma. Vi bokade in en heldags båtutflykt för hela sällskapet och även för min far med fru som skulle komma till El Nido dagen efter.
På morgonen mötte vi alla upp och hjälpte till att lasta båten med öl och mat för hela dagen.
Mr Von!
Observera GAIS-halsduken han har på huvudet
Min pappa har varit i farten igen.
Här spelade man in svenska Robinson en säsong.
I den här lagunen tappade jag min mobiltelefon. Den fungerar dock fortfarande även om den lever sitt egna liv emellanåt.
Vi hade en fantastisk dag ute på havet och bokade in en ny utflykt när vi kom iland igen. Då skulle vi bestiga berget som låg intill El Nido.
Det var en tuff vandring/klättring som tog några timmar i terräng som var mer eller mindre livsfarlig på vissa ställen men när vi väl kom upp till toppen så slogs vi av en häftig utsikt!
Det var en härlig utflykt och när vi kom ner på marken igen så blev det en kall öl och ett bad i vår jacuzzi.
Vår guide Mr. Von kom förbi hotellet senare och bjöd in oss alla till deras julfest som skulle vara på kvällen med firman och familjerna. Vi gjorde oss i ordning och promenerade bort till där festen skulle vara och möttes av ett glatt sällskap som var i full rulle med att stycka upp grisen de hade grillat. ( Vid den här tiden var jag inte vegetarian).
Det var en häftig upplevelse att få vara med dem på sitt julfirande och vi var mycket glada att vi blev inbjudna. De bjöd på allt, både mat och dryck och vi dansade och festade långt in på natten.
När det var dags för julklappsutdelning hade vi givetvis införskaffat julklappar för att ge bort. Det var kul och jag tog tillfället i akt att önska god jul och gott nytt år på den lilla Tagalog jag lärt mig till sjöss när vi jobbat med Filippinsk besättning. Det uppskattades.
När det var dags för min pappa att dela ut paket ville han ge det till Von för att han varit så hjälpsam och generös och tagit hand om oss under den veckan vi var i El Nido. Varken jag eller min bror visste vad han skulle ge bort, men vi kunde tänka oss att det var något udda eller speciellt eftersom att han gillar att skoja till det lite.
Han får alltså en matchtröja från GAIS. Vem f*n tar med sig en GAIS-tröja på en resa till Filippinerna och än mindre en halsduk? Jo, min far.
Varför då undrar vi?
Von blev glad i alla fall! Han måste vara Palawans förste och enda Gaisare eller vad tror ni?
Senare under kvällen lärde han sig även en hejarramsa
En av båtarna som tillhörde företaget var min vän från Sveriges pappa som byggt tillsammans med killarna på Islanen. De döpte den till "Bajen Bacuit" eftersom att han är Hammarbyare. Den målades också i Hammarbys färger. Bacuit är det gamla namnet för El Nido på tagalog.
Bajen Bacuit stod på land och hade en skada i skrovet efter Tyfonen Yolanda som nyss dragit förbi innan vi kom ner.
Farsan var där och tejpade på Gais-dekaler på båten och Daniel som svensken som äger den heter blev ganska förvånad när han kom ner några månader senare och fick se det
(varför har man med Gais-dekaler till Filippinerna?)
Dagen efter julfesten blev en tung dag. Vi vaknade ganska sent och kände av kvällen med råge. Dagen var ganska grå och det drog in ett rejält oväder över byn.
Vi satte oss på ett ställe för att käka lite frukost och ta en återställare. Det blev en "Wengweng", åtta olika sorters sprit och lite grenadin på toppen för att färgsätta. Den smakade inget vidare men den gjorde sin sak!
Vår vän hade gått upp innan oss och satt sig på samma restaurang med sin kaffe och bok. Han var minst sagt bakfull och det syntes på honom.
Vi smög in på restaurangen utan att han såg oss och beställde en wengweng till honom och bad servitören ställa den på bordet utan att säga något.
Eftersom att han inte visste att den var från oss så gestikulerade han med händerna att han inte beställt något. Vi satt och spejade på honom och skrattade. Han rörde inte groggen. Vi beställde in en Screwdriver och bad servitören ställa fram den och säga "it's good for your hangover". Då tittade han upp och skrattade och tittade runt i restaurangen efter oss då han förstod att vi beställt in den. Det var kul Han kan aldrig dricka något dagen efter.
Här grävde vi ner min bror en dag när vi inte hade något att göra. Han fick sandloppor
I en hängkorg över havet intog vi lunchen.
El Nido var ett fint ställe, dit vill jag gärna åka tillbaka! Vi fick en vän på köpet Mr. Von, utan honom hade inte vistelsen blivit så bra som den blev.
Han berättade att han fått tänderna utsparkade av en grodman i vattnet när de simmat för nära varandra. Därför bekostade vi hans tandläkarbesök som julklapp och som en gest för att han gav oss så mycket.
Om ni åker till El Nido så sök upp Islanen tours och hälsa från oss så blir ni väl omhändertagna!
Det var bökigt och jobbigt att ta sig dit med minibus i 6-7 timmar från Puerto Prinsessa men det går att flyga från Manilla. Det är små propellerplan och man kan inte ha med så mycket bagage men jag vet folk som flugit dit och det var inga problem.
Vår resa skulle senare gå söderut igen på Palawan och det kommer i nästa inlägg.
Jag kom att tänka på uttern, den var blind enligt Andy. Men vi var skeptiska till det då den bara simmade iväg med de vita skorna och inte de andra den gången...hmm..
Väl i Taytay tog vi en minibuss upp till El Nido. Den var knökfull och om det fanns 12 platser var vi säkert 17 personer i den. Bilturen var lika hysterisk som den upp till Taytay. En gång gjorde chauffören en omkörning i uppförsbacke på grus och mötte då en stor buss, båda fordonen tvärnitade och det skrek om däcken på gruset. Det var ganska obehagligt.
När vi kom fram till El Nido letade vi upp vårt hotell och slängde in våra väskor. Vi hade bokat beach-front med jacuzzi på balkongen och utsikt över hela viken.
Vi var tre som skulle dela rum, min bror skulle givetvis bo på hostel igen.
El Nido är en liten stad/by som ligger inne i bukten på den nordvästra sidan uppe på Palawan. Det finns ingen bankomat och elen är bara på ett visst antal timmar per dygn. Det går dock att ta ut pengar från bensinstationen i stan men uttagen är begränsade. Det finns ett bra utbud med restauranger och barer och vi hittade vår favorit direkt! "Pukka Bar", en reagge-ställe med skit bra live musik! Det var nog det bästa jag hört live någonsin. Där satt vi varje kväll och natt och njöt av musiken.
På bongotrummorna satt en liten pojke och spelade med sina flippflopps och fick det att låta som att han aldrig gjort annat än att spela trummor vilket antagligen stämde. Det var grymt bra!
Vi hade åkt till El Nido som var syftet med resan för att träffa de Filippinska killarna till en av mina vänner och åka med dem på en båtutflykt via deras resebyrå. Vi sökte upp "Islanen Tours" och träffade en mycket trevlig man, Mr Von Datuin.
Han tog hand om oss och fick oss att känna oss som hemma. Vi bokade in en heldags båtutflykt för hela sällskapet och även för min far med fru som skulle komma till El Nido dagen efter.
På morgonen mötte vi alla upp och hjälpte till att lasta båten med öl och mat för hela dagen.
Mr Von!
Observera GAIS-halsduken han har på huvudet
Min pappa har varit i farten igen.
Här spelade man in svenska Robinson en säsong.
I den här lagunen tappade jag min mobiltelefon. Den fungerar dock fortfarande även om den lever sitt egna liv emellanåt.
Vi hade en fantastisk dag ute på havet och bokade in en ny utflykt när vi kom iland igen. Då skulle vi bestiga berget som låg intill El Nido.
Det var en tuff vandring/klättring som tog några timmar i terräng som var mer eller mindre livsfarlig på vissa ställen men när vi väl kom upp till toppen så slogs vi av en häftig utsikt!
Det var en härlig utflykt och när vi kom ner på marken igen så blev det en kall öl och ett bad i vår jacuzzi.
Vår guide Mr. Von kom förbi hotellet senare och bjöd in oss alla till deras julfest som skulle vara på kvällen med firman och familjerna. Vi gjorde oss i ordning och promenerade bort till där festen skulle vara och möttes av ett glatt sällskap som var i full rulle med att stycka upp grisen de hade grillat. ( Vid den här tiden var jag inte vegetarian).
Det var en häftig upplevelse att få vara med dem på sitt julfirande och vi var mycket glada att vi blev inbjudna. De bjöd på allt, både mat och dryck och vi dansade och festade långt in på natten.
När det var dags för julklappsutdelning hade vi givetvis införskaffat julklappar för att ge bort. Det var kul och jag tog tillfället i akt att önska god jul och gott nytt år på den lilla Tagalog jag lärt mig till sjöss när vi jobbat med Filippinsk besättning. Det uppskattades.
När det var dags för min pappa att dela ut paket ville han ge det till Von för att han varit så hjälpsam och generös och tagit hand om oss under den veckan vi var i El Nido. Varken jag eller min bror visste vad han skulle ge bort, men vi kunde tänka oss att det var något udda eller speciellt eftersom att han gillar att skoja till det lite.
Han får alltså en matchtröja från GAIS. Vem f*n tar med sig en GAIS-tröja på en resa till Filippinerna och än mindre en halsduk? Jo, min far.
Varför då undrar vi?
Von blev glad i alla fall! Han måste vara Palawans förste och enda Gaisare eller vad tror ni?
Senare under kvällen lärde han sig även en hejarramsa
En av båtarna som tillhörde företaget var min vän från Sveriges pappa som byggt tillsammans med killarna på Islanen. De döpte den till "Bajen Bacuit" eftersom att han är Hammarbyare. Den målades också i Hammarbys färger. Bacuit är det gamla namnet för El Nido på tagalog.
Bajen Bacuit stod på land och hade en skada i skrovet efter Tyfonen Yolanda som nyss dragit förbi innan vi kom ner.
Farsan var där och tejpade på Gais-dekaler på båten och Daniel som svensken som äger den heter blev ganska förvånad när han kom ner några månader senare och fick se det
(varför har man med Gais-dekaler till Filippinerna?)
Dagen efter julfesten blev en tung dag. Vi vaknade ganska sent och kände av kvällen med råge. Dagen var ganska grå och det drog in ett rejält oväder över byn.
Vi satte oss på ett ställe för att käka lite frukost och ta en återställare. Det blev en "Wengweng", åtta olika sorters sprit och lite grenadin på toppen för att färgsätta. Den smakade inget vidare men den gjorde sin sak!
Vår vän hade gått upp innan oss och satt sig på samma restaurang med sin kaffe och bok. Han var minst sagt bakfull och det syntes på honom.
Vi smög in på restaurangen utan att han såg oss och beställde en wengweng till honom och bad servitören ställa den på bordet utan att säga något.
Eftersom att han inte visste att den var från oss så gestikulerade han med händerna att han inte beställt något. Vi satt och spejade på honom och skrattade. Han rörde inte groggen. Vi beställde in en Screwdriver och bad servitören ställa fram den och säga "it's good for your hangover". Då tittade han upp och skrattade och tittade runt i restaurangen efter oss då han förstod att vi beställt in den. Det var kul
Han kan aldrig dricka något dagen efter. Här grävde vi ner min bror en dag när vi inte hade något att göra. Han fick sandloppor
I en hängkorg över havet intog vi lunchen.
El Nido var ett fint ställe, dit vill jag gärna åka tillbaka! Vi fick en vän på köpet Mr. Von, utan honom hade inte vistelsen blivit så bra som den blev.
Han berättade att han fått tänderna utsparkade av en grodman i vattnet när de simmat för nära varandra. Därför bekostade vi hans tandläkarbesök som julklapp och som en gest för att han gav oss så mycket.
Om ni åker till El Nido så sök upp Islanen tours och hälsa från oss så blir ni väl omhändertagna!
Det var bökigt och jobbigt att ta sig dit med minibus i 6-7 timmar från Puerto Prinsessa men det går att flyga från Manilla. Det är små propellerplan och man kan inte ha med så mycket bagage men jag vet folk som flugit dit och det var inga problem.
Vår resa skulle senare gå söderut igen på Palawan och det kommer i nästa inlägg.
När det var dags att lämna El Nido hjälpte Von oss att ordna med en privat minibuss som skulle ta oss sex ner mot Puerto Prinsessa igen. Vi skulle stanna ca 5 mil norr om staden på ett ställe som kallas för Honda Bay med jättefin snorkling och dylikt.
Vi tackade och kramade om Von och lovade att komma tillbaka och hälsa på snart igen.
Än så länge har vi inte haft vägarna förbi El Nido men jag har lovat min fru att jag ska ta med henne dit. Hon är dock lite tveksam till bilfärden på ön för att ta sig dit.
Färden ner gick lugnt tillväga då Von talat om för chauffören att ta det lugnt med oss turister Det tog sin tid och efter ett par stopp med några felkörningar och sex timmar senare var vi framme.
På ett stopp på vägen visar min kompis upp sin tatuering.
Familjeutflykt
Väl framme vid Honda bay och Villa Leonora som boendet hette möttes vi av ett ödsligt hotell utan varken gäster eller personal när vi ankom. Hotellet låg alldeles vid stranden mitt på vägen mellan två mindre orter och det var svårt för chauffören att hitta dit.
Den enda bilden jag har från Villa Leonora
Vi hade betalt för 3 nätter men stannade bara 1. Hotellet var katastrof! Personalen var oerfaren och inte alls hjälpsamma. Ägaren som var en rik britt var oförskämd och körde med stackarna som arbetade på hotellet. Vi var de enda som bodde på hotellet och när vi skulle äta första kvällen tog det nästan 2 timmar för maten att anlända. Kycklingen var fortfarande blodig och det mesta var oätligt. De erbjöd att tillaga maten lite till vilket de gjorde men då blev det bara torrt och äckligt.
I alla fall, vi valde att åka vidare redan dagen därpå eftersom att vi hade hamnat mitt ute i ingenstans på ett hotell som vi inte trivdes på. Jag minns att min pappa gick för att beställa en rom och cola. Det kunde han inte. Där emot gick det utmärkt att köpa en cola och en shot rom för att göra den själv... Konstig nivå på service men men.
Vi missade snorklingen i Honda Bay då vi valde att åka till Puerto Prinsessa för att fira nyår där. Vi kom dit 2 dagar tidigare än planerat och hade ett hotell bokat men det var fullt så vi fick bo två nätter på ett annat hotell. Det var trevligt med pool på taket på 5:e våningen. Det fanns en bar uppe vid poolen som var obemannad. Vi ringde till receptionen så att det skulle komma någon för att servera oss. Då svarade det att vi kunde servera oss själva och skriva upp vad vi tar så att de kunde lägga det på rumsnotan senare. Sagt och gjort Personalen var väldigt trevlig och lättsamma. Vi fick en bra kontakt med hotellpersonalen och trivdes väldigt bra de två dagarna vi bodde där.
Vi gjorde några utflykter genom hotellet. En guidad tur genom Puerto prinsessa där vi besökte olika sevärdheter, kyrkor, hantverkstillverkning, krokodilfarm osv.
En kyrka i staden
Halv fem ölen.
En dag när vi var på stranden ville vi ha något att dricka. I kiosken vi handlade fick vi inte gå iväg med glasflaskorna för pantens skull. Vi fick då öl och drink i plastpåsar i stället
Det nya hotellet vi bytte till som vi skulle bo på över nyår var riktigt fint . Det låg alldeles söder om flygplatsen och dessutom ganska nära.
Vi badade mycket i poolen och hängde mycket på hotellet. På kvällarna tog vi en tricykel in till stan och till något som liknade ett diskotek där det var livemusik varje kväll och riktigt mycket med folk! Vi spelade beerpong och festade och dansade. Alla var med sent in på nätterna, till och med min pappa och hans fru. Desto mer onyktra vi blev, desto mer lurades vi på pengar varje gång vi köpte något att dricka. Detta upplevde vi ganska ofta i Filippinerna. Vid ett tillfälle beställde vi en Big mac & Co och en extra cheeseburger på MC. Vi betalade för det och fick kvitto. När ordern kom fanns det ingen cheeseburgare. Vi fick då dividera tills expediten gav sig och slängde fram hamburgaren som hon tidigare sagt fanns inuti big macen. Kommunikationsbrist kan det inte vara då nästan alla talar engelska.
En kväll på klubben fyllde min bror år. Vi sjöng för honom och bandet gratulerade honom med att sjunga för honom också. Någon köpte in absolut vodka till oss och bjöd och det dök upp några tjejer som flörtade med oss. Jag som var upptagen skickade dit min bästa vän som senare under kvällen försvann med en av tjejerna. På morgonen vid 05 väckte han mig med att banka på dörren så jag fick öppna. Jag var måttligt irriterad över att han störde mig i sömnen och pekade på en madrass som låg på golvet som han fick ligga på. Vi hade en dubbelsäng som vi delade men den var så pass liten att vi båda inte fick plats. Vi hade fått massage på rummet en dag tidigare och då hade de med sig en madrass som en av oss låg på. Han fick lägga sig på den med två blöta handdukar som täcke och jag hörde hur han muttrade på golvet. På morgonen vaknade vi båda av att min pappa stod utanför och gal som en tupp med två shotar med rom i till oss. "Room service" sa han när vi öppnade.. Vi höll för näsan och drack upp.
När jag tittade på min kompis såg jag att han hade en ring i örat som han inte minns hur han fått Det gick vilt till i Puerto Prinsessa och han mindes att han och tjejen han träffade hade dragit vidare med hennes kompisar till ett annat ställe som spelade reagge musik live men han kom inte på vad det låg eller hette, bara att det var bra.
Så kvällen efter på nyårsafton försökte vi leta upp stället utan resultat. Vi gick längs med gatorna där han trodde att han kände igen sig och varit kvällen innan. Vi var på väg att ge upp när vi gick förbi ett ställe där någon ropade "Michael"! Det var bartendern som ropade. Han mindes inte henne heller men vi gick in och nu var han säker på att det var rätt ställe. Folk från personalen kom och hälsade på honom och tackade för igår. Min vän är otroligt social av sig och väldigt trevlig och rolig av sig så de gillade honom uppenbarligen. Vi frågade om bandet skulle spela men eftersom att det var nyårsafton så var de lediga. När de märkte hur besvikna vi blev så ringde de in bandet som kom och riggade upp sina grejer och spelade ett tiotal låtar innan de begav sig hemåt igen för att fira. Det var en trevlig gest
Vi satte oss i baren tillsammans med en ett tiotal andra personer. Där fanns en klocka som man kunde ringa i. Mikael frågade vad som hände om man slog i den och bartendern svarade "Noo! You must buy a free.....ring ring ring ring". Innan hon han säga klart ringade han i klockan och han var tvungen att bjuda alla i baren på ett glas. Han fick bestämma själv och valde rom&cola till alla. Vi var ca tio stycken och när tjejen i baren nästan var klar med att hälla upp den sista som tog ett tag då det var tio glas så ringde Mikael i klockan igen. Ten more! Då suckade Filippinarna längst ner vid änden av baren och vi satt till slut med två groggar var
På väg därifrån blev vi inbjudna till en privat nyårsfest i en lokal längs med gatan på väg till vårt hotell. Det verkade som att det var någon familjefest. Det hela slutade med att det var vi som stod för musiken som DJ:s och vi blev bjudna på mat och dryck
Vi hade kul i Puerto Prinsessa men 6 dagar kändes alldeles för långt. Vi skulle resa vidare mot Indonesien men min pappa och hans fru skulle stanna en vecka till i staden.
En av dagarna hade vi bokat en tur till en underjordisk flod "Puerto Princesa Subterranean River National Park". Framröstat till ett av världens sju naturliga underverk. Det blev aldrig av eftersom att det var för mycket sjö när vi väl kom fram för att man skulle kunna ta sig in i grottorna sjövägen. De körde som idioter dit med bussen för att vi skulle hinna men vi kom aldrig fram i tid. Vi var nog nära döden ett par gånger då bilen fick ställ i kurvor med stup rakt ner i raviner. Betalt ville de ha ändå trots att det inte blev något besök i grottan. De fick för bensinen de tankade innan avfärd. 1000 Pesos. Men de skulle ha 2000 pesos var av oss. Vi vägrade och de gav sig till slut.
Tiger air tillbaka till Manilla.
Filippinerna och framför allt Palawan med El Nido var väldigt vackert! Likaså Noa Noa! Däremot så känns det inte som att landet är så vana vid turismen som te.x Thailand. Man är duktig på Engelska till skillnad från Thailändare men kan inte administrera och organisera så där har man mycket att lära. Vi gillade Filippinerna och åker gärna tillbaka (vilket vi också gjort).
Det är billigt att leva och bo och det är relativt smidigt med transporter, mat, hotell osv.
Jag rekommenderar Palawan trots att det var bökigt att ta sig dit.
Mer i nästa inlägg. Då reser vi till Indonesien via Manilla och Kuala Lumpur.
Vi tackade och kramade om Von och lovade att komma tillbaka och hälsa på snart igen.
Än så länge har vi inte haft vägarna förbi El Nido men jag har lovat min fru att jag ska ta med henne dit. Hon är dock lite tveksam till bilfärden på ön för att ta sig dit.
Färden ner gick lugnt tillväga då Von talat om för chauffören att ta det lugnt med oss turister
Det tog sin tid och efter ett par stopp med några felkörningar och sex timmar senare var vi framme. På ett stopp på vägen visar min kompis upp sin tatuering.
Familjeutflykt
Väl framme vid Honda bay och Villa Leonora som boendet hette möttes vi av ett ödsligt hotell utan varken gäster eller personal när vi ankom. Hotellet låg alldeles vid stranden mitt på vägen mellan två mindre orter och det var svårt för chauffören att hitta dit.
Den enda bilden jag har från Villa Leonora
Vi hade betalt för 3 nätter men stannade bara 1. Hotellet var katastrof! Personalen var oerfaren och inte alls hjälpsamma. Ägaren som var en rik britt var oförskämd och körde med stackarna som arbetade på hotellet. Vi var de enda som bodde på hotellet och när vi skulle äta första kvällen tog det nästan 2 timmar för maten att anlända. Kycklingen var fortfarande blodig och det mesta var oätligt. De erbjöd att tillaga maten lite till vilket de gjorde men då blev det bara torrt och äckligt.
I alla fall, vi valde att åka vidare redan dagen därpå eftersom att vi hade hamnat mitt ute i ingenstans på ett hotell som vi inte trivdes på. Jag minns att min pappa gick för att beställa en rom och cola. Det kunde han inte. Där emot gick det utmärkt att köpa en cola och en shot rom för att göra den själv... Konstig nivå på service men men.
Vi missade snorklingen i Honda Bay då vi valde att åka till Puerto Prinsessa för att fira nyår där. Vi kom dit 2 dagar tidigare än planerat och hade ett hotell bokat men det var fullt så vi fick bo två nätter på ett annat hotell. Det var trevligt med pool på taket på 5:e våningen. Det fanns en bar uppe vid poolen som var obemannad. Vi ringde till receptionen så att det skulle komma någon för att servera oss. Då svarade det att vi kunde servera oss själva och skriva upp vad vi tar så att de kunde lägga det på rumsnotan senare. Sagt och gjort
Personalen var väldigt trevlig och lättsamma. Vi fick en bra kontakt med hotellpersonalen och trivdes väldigt bra de två dagarna vi bodde där.Vi gjorde några utflykter genom hotellet. En guidad tur genom Puerto prinsessa där vi besökte olika sevärdheter, kyrkor, hantverkstillverkning, krokodilfarm osv.
En kyrka i staden
Halv fem ölen.
En dag när vi var på stranden ville vi ha något att dricka. I kiosken vi handlade fick vi inte gå iväg med glasflaskorna för pantens skull. Vi fick då öl och drink i plastpåsar i stället
Det nya hotellet vi bytte till som vi skulle bo på över nyår var riktigt fint . Det låg alldeles söder om flygplatsen och dessutom ganska nära.
Vi badade mycket i poolen och hängde mycket på hotellet. På kvällarna tog vi en tricykel in till stan och till något som liknade ett diskotek där det var livemusik varje kväll och riktigt mycket med folk! Vi spelade beerpong och festade och dansade. Alla var med sent in på nätterna, till och med min pappa och hans fru. Desto mer onyktra vi blev, desto mer lurades vi på pengar varje gång vi köpte något att dricka. Detta upplevde vi ganska ofta i Filippinerna. Vid ett tillfälle beställde vi en Big mac & Co och en extra cheeseburger på MC. Vi betalade för det och fick kvitto. När ordern kom fanns det ingen cheeseburgare. Vi fick då dividera tills expediten gav sig och slängde fram hamburgaren som hon tidigare sagt fanns inuti big macen. Kommunikationsbrist kan det inte vara då nästan alla talar engelska.
En kväll på klubben fyllde min bror år. Vi sjöng för honom och bandet gratulerade honom med att sjunga för honom också. Någon köpte in absolut vodka till oss och bjöd och det dök upp några tjejer som flörtade med oss. Jag som var upptagen skickade dit min bästa vän som senare under kvällen försvann med en av tjejerna. På morgonen vid 05 väckte han mig med att banka på dörren så jag fick öppna. Jag var måttligt irriterad över att han störde mig i sömnen och pekade på en madrass som låg på golvet som han fick ligga på. Vi hade en dubbelsäng som vi delade men den var så pass liten att vi båda inte fick plats. Vi hade fått massage på rummet en dag tidigare och då hade de med sig en madrass som en av oss låg på. Han fick lägga sig på den med två blöta handdukar som täcke och jag hörde hur han muttrade på golvet. På morgonen vaknade vi båda av att min pappa stod utanför och gal som en tupp med två shotar med rom i till oss. "Room service" sa han när vi öppnade.. Vi höll för näsan och drack upp.
När jag tittade på min kompis såg jag att han hade en ring i örat som han inte minns hur han fått
Det gick vilt till i Puerto Prinsessa och han mindes att han och tjejen han träffade hade dragit vidare med hennes kompisar till ett annat ställe som spelade reagge musik live men han kom inte på vad det låg eller hette, bara att det var bra.Så kvällen efter på nyårsafton försökte vi leta upp stället utan resultat. Vi gick längs med gatorna där han trodde att han kände igen sig och varit kvällen innan. Vi var på väg att ge upp när vi gick förbi ett ställe där någon ropade "Michael"! Det var bartendern som ropade. Han mindes inte henne heller men vi gick in och nu var han säker på att det var rätt ställe. Folk från personalen kom och hälsade på honom och tackade för igår. Min vän är otroligt social av sig och väldigt trevlig och rolig av sig så de gillade honom uppenbarligen. Vi frågade om bandet skulle spela men eftersom att det var nyårsafton så var de lediga. När de märkte hur besvikna vi blev så ringde de in bandet som kom och riggade upp sina grejer och spelade ett tiotal låtar innan de begav sig hemåt igen för att fira. Det var en trevlig gest
Vi satte oss i baren tillsammans med en ett tiotal andra personer. Där fanns en klocka som man kunde ringa i. Mikael frågade vad som hände om man slog i den och bartendern svarade "Noo! You must buy a free.....ring ring ring ring". Innan hon han säga klart ringade han i klockan och han var tvungen att bjuda alla i baren på ett glas. Han fick bestämma själv och valde rom&cola till alla. Vi var ca tio stycken och när tjejen i baren nästan var klar med att hälla upp den sista som tog ett tag då det var tio glas så ringde Mikael i klockan igen. Ten more! Då suckade Filippinarna längst ner vid änden av baren och vi satt till slut med två groggar var
På väg därifrån blev vi inbjudna till en privat nyårsfest i en lokal längs med gatan på väg till vårt hotell. Det verkade som att det var någon familjefest. Det hela slutade med att det var vi som stod för musiken som DJ:s och vi blev bjudna på mat och dryck
Vi hade kul i Puerto Prinsessa men 6 dagar kändes alldeles för långt. Vi skulle resa vidare mot Indonesien men min pappa och hans fru skulle stanna en vecka till i staden.
En av dagarna hade vi bokat en tur till en underjordisk flod "Puerto Princesa Subterranean River National Park". Framröstat till ett av världens sju naturliga underverk. Det blev aldrig av eftersom att det var för mycket sjö när vi väl kom fram för att man skulle kunna ta sig in i grottorna sjövägen. De körde som idioter dit med bussen för att vi skulle hinna men vi kom aldrig fram i tid. Vi var nog nära döden ett par gånger då bilen fick ställ i kurvor med stup rakt ner i raviner. Betalt ville de ha ändå trots att det inte blev något besök i grottan. De fick för bensinen de tankade innan avfärd. 1000 Pesos. Men de skulle ha 2000 pesos var av oss. Vi vägrade och de gav sig till slut.
Tiger air tillbaka till Manilla.
Filippinerna och framför allt Palawan med El Nido var väldigt vackert! Likaså Noa Noa! Däremot så känns det inte som att landet är så vana vid turismen som te.x Thailand. Man är duktig på Engelska till skillnad från Thailändare men kan inte administrera och organisera så där har man mycket att lära. Vi gillade Filippinerna och åker gärna tillbaka (vilket vi också gjort).
Det är billigt att leva och bo och det är relativt smidigt med transporter, mat, hotell osv.
Jag rekommenderar Palawan trots att det var bökigt att ta sig dit.
Mer i nästa inlägg. Då reser vi till Indonesien via Manilla och Kuala Lumpur.
