Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Medveten resenär - dina stoltaste ögonblick

Senator

Senator

Moderator
@Berglund

Utan tvekan kanske den bästa, finaste medmänskliga reseskildring jag har läst hos oss. Kanske mitt all-time favoritinlägg.

Som en blödig, medelålders förstagångspappa låg jag i sängen i morse och läste detta på telefonen medan min lille son låg och sprallade bredvid mig, halvt sovandes. Jag kom direkt att tänka på min farfar: som nästan fram till "sin sista avgång" (89 år) reste 4 gånger per år med Color Line mellan Bergen och Newcastle. Han avslutade sin seglande professionella karriär som kapten i den norska handelsflottan och havet var hans liv. Han överlevde två tyska sänkningar av hans fartyg (ett torpedanfall i Atlanten och ett flyganfall i Irländska Havet där 5 överlevde, 29 avled) under andra världskriget. Jag minns min pappa hämtade upp farfar på den sista seglingen från Newcastle, han var sista passagerare av skeppet. Gick så långsamt och eskorterades av två anställda. Min pappa fick gå halva landgången för att möta upp honom. "Pappa, det var sista gången nu"? Det var båda överens om.

Så du påminner oss om att våra medresenärer är någons mamma/pappa, farmor/farfar/mormor/morfar eller son/dotter. Och särskilt borde vi se till att farfar/farmor eller mormor/morfar kommer dit de skall. Jag är rätt övertygat de har förtjänat det.

Stort tack. Förlåt OT.

#blödigmedelåldersman
 
M

mjulven

Medlem
Mitt stoltaste ögonblick som medveten resenär var när jag sprang in i en föredetta kollega som nybliven EBG strax utanför säkerhetskontrollen på Arlanda. Han hade brottom med 40 minuter till avgång och den vanliga kön till flyget var lång. Så jag tog med han i genom en tom fasttrack och upp till loungen för en kopp kaffe innan vi skiljdes åt.

Kollegan var mäkta imponerad över dessa faciliteter och blev själv EBG här om veckan.
 
Elias

Elias

Medlem
Berglund skrev:
Jag har många historier men mitt stoltaste ögonblick var inte för mig själv...

En gång för länge sedan hade jag, strax innan jul, varit i Oslo och skulle åka hem till Stockholm med en av SAS eftermiddagsflygningar. Hade tillbringat en stund i SAS loungen och gick sedan ner till gaten. Alla sittplatser i området var fulla utom en, där satt en äldre herre och jag frågade vänligt om sittplatsen bredvid honom möjligen var ledig. Han svarade på fantastiskt klingande norska att det var den och varsågod. Det skulle senare visa sig vara den äldre mannens bästa beslut idag!

Först plingar telefonen till, försening. Jaja, ingen fara, det gick ju ingen nöd på mig där. Snart kommer ytterligare ett SMS om ytterligare försening. Efter ytterligare en stund kommer den flygande personalen gåendes upp för jetbridgen och vad som förefaller vara kaptenen byter några ord med gate agenten och sedan går hela ombordpersonalen. Det är aldrig ett bra tecken tänkte jag. Mycket riktigt, efter ungefär trettio minuter kommer det numera väntade SMS meddelandet om "flight cancelled, rebooking in process". Jaha, det var den middagen tänkte jag! Ringde och avbokade min medverkan på kvällens event. Därefter vände jag mig till den äldre herren som varit så vänlig mot mig och bjudit mig att sitta ned bredvid honom och frågade om jag fick bjuda med mig honom som min gäst till SAS loungen. Där hade han aldrig varit förut, så jag erbjöd mig att bära hans väska och tillsammans tog vi oss till SAS loungen. Trots att mannen var äldre höll han bra tempo med mig på vägen dit, jag misstänkte nämligen att loungen riskerade att bli full och jag ville bjuda åtminstone honom en komfortabel sittplats i vad jag förstod kunde bli en lång kväll.

Att gästa in honom var inga som helst problem, jag älskar SAS! Det bara fungerar! Vi hittade två sittplatser och jag bjöd honom att gå en runda runt serveringsborden och välja vad han ville ha att äta. Han kom tillbaka närmast lyrisk och hade tagit väldigt litet men av nästan allt som bjöds utom soppan och drickan. Medan han åt gick jag och hämtade lite till mig själv, jag hade ju trots allt ganska nyligen ätit samma anrättning. När han sedan förstod att han kunde få ta med sig en tidning eller två ifrån tidningshyllan var hans lycka i det närmaste gjord! Nåväl, loungen fylldes snabbt på och det blev sådär överfullt så att folk närmast står på varandra. Loungepersonalen blev stressade för att nästan alla ville ha personlig information och ingen sådan fanns att ge. Vi ringde den äldre mannens familj i Sverige och meddelade att flyget blivit inställt och började räkna på alternativ. Som guldmedlem kände jag mig inte jätteorolig, jag litade på att SAS skulle hitta ett sätt att få hem mig. Däremot började alternativen för den äldre mannen att försvinna, han skulle vidare från Arlanda med tåg. Det han ursprungligen hade bokat var ju redan kört och vi gick över till det sista tåget för dagen, som gick från Arlanda några minuter över midnatt och bokade en biljett där.

Jag ställde mig i den långa kön till loungepersonalen och när det väl var min tur så frågade jag vänligt om det fanns möjlighet att tillse att den gamle mannen bokades in på samma flyg som mig själv, om det så innebar att jag själv behövde stå över en flight, just för att jag skulle kunna hjälpa honom rätt och se till att även hans kväll slutade väl. Den erfarna SAS medarbetaren insåg att det här var en annorlunda förfrågan mot alla andra hon hört under kvällen och dessutom en rimlig sådan. Hon lyfte luren, bad mig sitta ned och lovade återkomma. Innan hon ens hade kommit fram till våra sittplatser hade det redan kommit SMS, jag var nu ombokad på nästa flight ut och medan hon kom upp till våra platser och förklarade att jag/vi nu hade prioriterats pep det även i den äldre herrens telefon. Vi hade blivit inbokade på samma flight och hon hjälpte mig att seata oss tillsammans.

Hur det nu än gick till, så blev även nästa flyg försenat. Det slutade med att vi kom iväg, på något sätt. Strax efter att vi lyft gick pursern ombord ut i ett meddelande i högtalarna där han beklagade förseningen och även tillade att på grund av problemen så hade man valt att prioritera att komma iväg överhuvudtaget och därför inte hunnit lasta någon mat och den enda drickan som fanns ombord var det som fanns kvar från förra flighten. Ingen, verkligen INGEN ombord brydde sig om det utan tvärtom utbröt en spontan applåd (!) ombord över beslutet att prioritera att vi kom hem till Stockholm överhuvudtaget. Alla var jättenöjda över att alls komma hem ikväll. Ombordpersonalen gjorde vad de kunde med det som fanns och stämningen ombord var ganska uppsluppen, alla var glada att slippa en ofrivillig övernattning i Oslo såhär precis före jul. I ett försök att hjälpa den gamle mannen att hinna med sitt tåg, frågade jag personalen ombord om det var möjligt att arrangera mötande eskort på Arlanda och fick besked att de skulle göra vad de kunde.

När vi landade på Arlanda möttes vi mycket riktigt av en eskort med rullstol, det var inte direkt vad den äldre herren behövde men jag insåg att det trots allt gick fortare än om han skulle gå själv. Jag sprang i förväg med en beskrivning av hans väska. Hur vi än försökte, så hann vi inte utan såväl tåget som sista bussen för hans del hann gå. Fram med Booking.com och boka in honom på ett av hotellen. Det visade sig att bäst pris hade ett hotell som precis hade öppnat i november samma år och således enbart varit öppet i några få veckor. De erbjöd gratis transport från flygplatsen också. Bokade genast ett sådant rum till honom, tackade eskorten för hjälpen och följde själv den gamle mannen ner till upphämtningsplatsen. Shuttlebussen från hotellet kom inom ett par minuter och där skiljdes våra vägar åt. Minibussen tog honom till hans hotell och jag fick kort därefter ett glatt SMS om att allt hade gått bra för hans del och att han var mycket nöjd med rummet. På flygbussen på väg hem ringde jag själv till mannens vuxna son här i Sverige som jag haft kontakt med tidigare under kvällen och meddelade på vilket hotell hans far var inkvarterad. Sonen skulle åka upp med egen bil dagen därpå och själv hämta hem sin pappa till deras julfirande.

Själv åkte jag hem, fick kanske en handfull timmar i den egna sängen innan det var dags att åka ut till Arlanda igen för ny flygning ner till Gran Kanaria och min egen familjs julfirande. När jag precis hade klivit på SAS flyget ner till Las Palmas kommer ett SMS, det är den äldre mannen som ville tacka för hjälpen än en gång och nu var han väldigt förtjust i den stora fina frukosten som ingick i hans hotellnatt. När jag några timmar senare landade nere på Las Palmas och åter slog på min telefon fick jag ytterligare ett meddelande som berättade att han nu var hemma hos sin son och att allt gått väl -
God Jul!

- - -

Många här är otroligt erfarna resenärer och har varit med om i det närmaste allt man kan uppleva på en flygplats och lite till. Och vi har en tendens att bara räkna det som tillkommer oss själva. Mina Eurobonuspoäng blev inte fler, mitt bakkonto blev inte fetare för att jag valde att hjälpa och stanna vid den här mannens sida den här kvällen. Däremot blev hans kväll enormt mycket lättare och hans son kände och har senare uttryckt en mycket stor tacksamhet. Jag gjorde det för att jag hade kunskap, tid och möjlighet. Den här mannen hade varit vänlig mot mig när han erbjöd mig sittplatsen bredvid honom vid gaten och det kändes fantastiskt att kunna göra något tillbaka för honom.

Jag tror att det jag ville säga var att oavsett antalet egna F-resor, oavsett antalet Eurobonuspoäng, helt oavsett färg på ditt plastkort, mängden fiktiva besparingar eller smarta flygrutter vi själva tagit - så finns det en värld där ute med alldeles vanliga människor som inte alls flyger lika ofta, som saknar den vana och kunskap som många här besitter. Kan man och har möjlighet någon gång, så skadar det inte att erbjuda sig att hjälpa någon som ser ut att behöva det.

Det är fortfarande mitt stoltaste ögonblick som medveten resenär. När nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Try it - you might like it!
Klicka för att utvidga...
Tack för denna underbara berättelse! Om fler människor i världen tänkte, agera och reagerade som dig så skulle vi allihopa få en bättre planet.
Hatten av!
 
Karlssonskan

Karlssonskan

Medlem
Berglund skrev:
Jag har många historier men mitt stoltaste ögonblick var inte för mig själv...

En gång för länge sedan hade jag, strax innan jul, varit i Oslo och skulle åka hem till Stockholm med en av SAS eftermiddagsflygningar. Hade tillbringat en stund i SAS loungen och gick sedan ner till gaten. Alla sittplatser i området var fulla utom en, där satt en äldre herre och jag frågade vänligt om sittplatsen bredvid honom möjligen var ledig. Han svarade på fantastiskt klingande norska att det var den och varsågod. Det skulle senare visa sig vara den äldre mannens bästa beslut idag!

Först plingar telefonen till, försening. Jaja, ingen fara, det gick ju ingen nöd på mig där. Snart kommer ytterligare ett SMS om ytterligare försening. Efter ytterligare en stund kommer den flygande personalen gåendes upp för jetbridgen och vad som förefaller vara kaptenen byter några ord med gate agenten och sedan går hela ombordpersonalen. Det är aldrig ett bra tecken tänkte jag. Mycket riktigt, efter ungefär trettio minuter kommer det numera väntade SMS meddelandet om "flight cancelled, rebooking in process". Jaha, det var den middagen tänkte jag! Ringde och avbokade min medverkan på kvällens event. Därefter vände jag mig till den äldre herren som varit så vänlig mot mig och bjudit mig att sitta ned bredvid honom och frågade om jag fick bjuda med mig honom som min gäst till SAS loungen. Där hade han aldrig varit förut, så jag erbjöd mig att bära hans väska och tillsammans tog vi oss till SAS loungen. Trots att mannen var äldre höll han bra tempo med mig på vägen dit, jag misstänkte nämligen att loungen riskerade att bli full och jag ville bjuda åtminstone honom en komfortabel sittplats i vad jag förstod kunde bli en lång kväll.

Att gästa in honom var inga som helst problem, jag älskar SAS! Det bara fungerar! Vi hittade två sittplatser och jag bjöd honom att gå en runda runt serveringsborden och välja vad han ville ha att äta. Han kom tillbaka närmast lyrisk och hade tagit väldigt litet men av nästan allt som bjöds utom soppan och drickan. Medan han åt gick jag och hämtade lite till mig själv, jag hade ju trots allt ganska nyligen ätit samma anrättning. När han sedan förstod att han kunde få ta med sig en tidning eller två ifrån tidningshyllan var hans lycka i det närmaste gjord! Nåväl, loungen fylldes snabbt på och det blev sådär överfullt så att folk närmast står på varandra. Loungepersonalen blev stressade för att nästan alla ville ha personlig information och ingen sådan fanns att ge. Vi ringde den äldre mannens familj i Sverige och meddelade att flyget blivit inställt och började räkna på alternativ. Som guldmedlem kände jag mig inte jätteorolig, jag litade på att SAS skulle hitta ett sätt att få hem mig. Däremot började alternativen för den äldre mannen att försvinna, han skulle vidare från Arlanda med tåg. Det han ursprungligen hade bokat var ju redan kört och vi gick över till det sista tåget för dagen, som gick från Arlanda några minuter över midnatt och bokade en biljett där.

Jag ställde mig i den långa kön till loungepersonalen och när det väl var min tur så frågade jag vänligt om det fanns möjlighet att tillse att den gamle mannen bokades in på samma flyg som mig själv, om det så innebar att jag själv behövde stå över en flight, just för att jag skulle kunna hjälpa honom rätt och se till att även hans kväll slutade väl. Den erfarna SAS medarbetaren insåg att det här var en annorlunda förfrågan mot alla andra hon hört under kvällen och dessutom en rimlig sådan. Hon lyfte luren, bad mig sitta ned och lovade återkomma. Innan hon ens hade kommit fram till våra sittplatser hade det redan kommit SMS, jag var nu ombokad på nästa flight ut och medan hon kom upp till våra platser och förklarade att jag/vi nu hade prioriterats pep det även i den äldre herrens telefon. Vi hade blivit inbokade på samma flight och hon hjälpte mig att seata oss tillsammans.

Hur det nu än gick till, så blev även nästa flyg försenat. Det slutade med att vi kom iväg, på något sätt. Strax efter att vi lyft gick pursern ombord ut i ett meddelande i högtalarna där han beklagade förseningen och även tillade att på grund av problemen så hade man valt att prioritera att komma iväg överhuvudtaget och därför inte hunnit lasta någon mat och den enda drickan som fanns ombord var det som fanns kvar från förra flighten. Ingen, verkligen INGEN ombord brydde sig om det utan tvärtom utbröt en spontan applåd (!) ombord över beslutet att prioritera att vi kom hem till Stockholm överhuvudtaget. Alla var jättenöjda över att alls komma hem ikväll. Ombordpersonalen gjorde vad de kunde med det som fanns och stämningen ombord var ganska uppsluppen, alla var glada att slippa en ofrivillig övernattning i Oslo såhär precis före jul. I ett försök att hjälpa den gamle mannen att hinna med sitt tåg, frågade jag personalen ombord om det var möjligt att arrangera mötande eskort på Arlanda och fick besked att de skulle göra vad de kunde.

När vi landade på Arlanda möttes vi mycket riktigt av en eskort med rullstol, det var inte direkt vad den äldre herren behövde men jag insåg att det trots allt gick fortare än om han skulle gå själv. Jag sprang i förväg med en beskrivning av hans väska. Hur vi än försökte, så hann vi inte utan såväl tåget som sista bussen för hans del hann gå. Fram med Booking.com och boka in honom på ett av hotellen. Det visade sig att bäst pris hade ett hotell som precis hade öppnat i november samma år och således enbart varit öppet i några få veckor. De erbjöd gratis transport från flygplatsen också. Bokade genast ett sådant rum till honom, tackade eskorten för hjälpen och följde själv den gamle mannen ner till upphämtningsplatsen. Shuttlebussen från hotellet kom inom ett par minuter och där skiljdes våra vägar åt. Minibussen tog honom till hans hotell och jag fick kort därefter ett glatt SMS om att allt hade gått bra för hans del och att han var mycket nöjd med rummet. På flygbussen på väg hem ringde jag själv till mannens vuxna son här i Sverige som jag haft kontakt med tidigare under kvällen och meddelade på vilket hotell hans far var inkvarterad. Sonen skulle åka upp med egen bil dagen därpå och själv hämta hem sin pappa till deras julfirande.

Själv åkte jag hem, fick kanske en handfull timmar i den egna sängen innan det var dags att åka ut till Arlanda igen för ny flygning ner till Gran Kanaria och min egen familjs julfirande. När jag precis hade klivit på SAS flyget ner till Las Palmas kommer ett SMS, det är den äldre mannen som ville tacka för hjälpen än en gång och nu var han väldigt förtjust i den stora fina frukosten som ingick i hans hotellnatt. När jag några timmar senare landade nere på Las Palmas och åter slog på min telefon fick jag ytterligare ett meddelande som berättade att han nu var hemma hos sin son och att allt gått väl -
God Jul!

- - -

Många här är otroligt erfarna resenärer och har varit med om i det närmaste allt man kan uppleva på en flygplats och lite till. Och vi har en tendens att bara räkna det som tillkommer oss själva. Mina Eurobonuspoäng blev inte fler, mitt bakkonto blev inte fetare för att jag valde att hjälpa och stanna vid den här mannens sida den här kvällen. Däremot blev hans kväll enormt mycket lättare och hans son kände och har senare uttryckt en mycket stor tacksamhet. Jag gjorde det för att jag hade kunskap, tid och möjlighet. Den här mannen hade varit vänlig mot mig när han erbjöd mig sittplatsen bredvid honom vid gaten och det kändes fantastiskt att kunna göra något tillbaka för honom.

Jag tror att det jag ville säga var att oavsett antalet egna F-resor, oavsett antalet Eurobonuspoäng, helt oavsett färg på ditt plastkort, mängden fiktiva besparingar eller smarta flygrutter vi själva tagit - så finns det en värld där ute med alldeles vanliga människor som inte alls flyger lika ofta, som saknar den vana och kunskap som många här besitter. Kan man och har möjlighet någon gång, så skadar det inte att erbjuda sig att hjälpa någon som ser ut att behöva det.

Det är fortfarande mitt stoltaste ögonblick som medveten resenär. När nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Try it - you might like it!
Klicka för att utvidga...

Tack för att du finns och ger ett extra hopp om mänskligheten. Kände hur det snörptes till i hjärtat när jag läste ditt inlägg.
Jätte tack @Berglund
 
R

ResenärenLars

Medlem
Jag har sagt det förr. För mig innebär "medveten resenär" så mycket mer än att ha koll på priser, lounger, stolstyper, tofflor och gardiner mm, det innebär att se den mycket större bilden, dvs. väga in även de saker som rör sig bakom kulisserna som t ex "modern slavery".

Med detta sagt är några av mina stoltaste ögonblick när jag lyckats övertyga släkt, vänner och framförallt kollegor att undvika flygbolag som Emirates, Etihad och Qatar Airways då en majoritet av underhålls- och servicepersonal på dessa flygbolag faller in under definitionen av "modern slavery".
 
L

LasseFoppa

Medlem
ResenärenLars skrev:
Jag har sagt det förr. För mig innebär "medveten resenär" så mycket mer än att ha koll på priser, lounger, stolstyper, tofflor och gardiner mm, det innebär att se den mycket större bilden, dvs. väga in även de saker som rör sig bakom kulisserna som t ex "modern slavery".

Med detta sagt är några av mina stoltaste ögonblick när jag lyckats övertyga släkt, vänner och framförallt kollegor att undvika flygbolag som Emirates, Etihad och Qatar Airways då en majoritet av underhålls- och servicepersonal på dessa flygbolag faller in under definitionen av "modern slavery".
Klicka för att utvidga...

+1 på den!
 
H

Hachans

Medlem
Sist jag hade anslutning i Frankfurt så gick det åt skogen.

Men jag hade inte bråttom och min inställning var väl mer att skiter det sig så skiter det sig.

Efter en sedvanlig sprint genom terminalerna så blir jag bortvinkad av gatepersonalen - flyget har gått. Börjar försöka leta efter servicecentret och ser en annan kille som uppenbarligen är helt lost. Börjar snacka med honom och han har missat sitt flyg till Rio. Men han hittar knappt ut från Frankfurt och har bara erfarenhet från LCC och dåliga sådana men denna gång reste han med Lufthansa. Så jag tar honom under mina vingar och berättar vad som kommer hända, att han kommer få hotell, osv. Vi letar upp ett öppet servicecenter och får vidare hjälp där och blir sen utskickade i biljetthallen. Min nya kamrat är väldigt bekymrad över sin flickvän som väntar i Brasilien och han ska träffa hennes familj för första gången. Men allt löser sig efter en stund.

Men till slut får han biljetter och hotell, men vi hamnar på olika ställen då jag är guld och han helt statuslös så medan jag knallar över bron till Sheraton så får han hoppa på en skyttel till gud vet var.

Men där skiljdes våra vägar och jag är tämligen säker på att det blev betydligt bättre för honom när han fick vägledning kring hur han skulle gå tillväga.
 
B

Budgetresenär

Medlem
Själviska gärningen: Error fare med KLM (Mistake fare Business med KLM till Taiwan | BusinessClass.se forum | 500 000 inlägg om resor och de intjänade milsen räckte till ytterligare en longhaul, Köpenhamn-Astana (Flying Blue Promo Award, ekonomiklass, men jag fick 3 säten i bredd på nattflyget hem).
Osjälviska gärningar: När vänner/bekanta/kollegor kommer med diverse rese/flygbolags/flygrutt/status/kreditkort-relatetade frågor och jag kan ge dem bra svar.
 
You must log in or register to reply here.
Toppen