WTP
Medlem
Efter många år av resande i Economy kom den dagen då jag äntligen ska (som Bernt Fylking hade sagt) inte vara den som tittar på de lyckligt lottade som går på och av först utan idag är det jag som ska var den som ska svänga till vänster. Var lite småkyligt på Landvetter halv sex på morgonen men klart väder. Som sagt vi skulle flyga först Norwegian till ARN. Checkade in våra väskor och passerade säkerhetskontrollen för att sen ta kaffe och vänta på boardingen. Man märkte tydligt att de flesta pax var pendlare, nästan så att de hälsade på varandra med den berömda tysta skandinaviska nicken. Planet var nästan full, kanske någon enstaka lediga stol. Frugan och jag satte oss på våra 12A och B.
Har inte flugit Norwegian förut och måste säga att jag var positivt överraskad. Planet var jätte fräsch och sätena var ganska bekväma. Planet lyfte 10-ish minuter efter utsatt tid som var 7.15 Besättningen var väldigt effektiv då flighten varar i 45 min. Om du inte vill surfa och twittra eller skryta på FB att du gör det från himlen (som alla gjorde ett tag när de lanserade tjänsten) går det att kolla på tecknad Mr. Bean på de små overhead skärmar. Landade på ARN och våra väskor var redan där, känns som att vi var de enda på hela planet som hade incheckat bagage. Nu börjar det, tänkte jag!
Vi ska checka in på Business Premium counter 55. Kön var inte så lång på Ekonomi heller, men på Business var bara ett par och det dröjde. (Sen fick vi veta när vi småpratade med mannen på planet att hans fru var bokad i ekonomi och de försökte att uppgradera henne men det gick inte). Sen var det vår tur. Killen som jobbade hälsade oss välkommen, fixade våra boarding cards och vi fick inbjudan till Stockholm Arlanda Lounge. Han tog de fina orangea one world business class bagagetaggar fram. Kalla mig fånig men jag njöt av varje sekund.
Nästa grej var Fast track. Killen som jobbade där tittade på våra boarding cards och frågade vad har vi för status?!? Jag svarade att business class biljetterna borde räcka och han nickade och vi fick gå igenom. Det där med status, det fixar vi efter denna resa, tänkte jag. Efter att morsat på Ika Johanesson (hon på Kulturnyheter) när vi samtidigt tar vara bälte på begär vi oss till loungen.
Vi kommer dit snabbt och efter att en praktikant(?) vid receptionen kollar på vår inbjudan och våra boarding cards lite för länge kommer en ”erfaren anställd” som frågar om det är några problem. ”Praktikanten” viskar försiktigt att vi är med i BAEC men saknar status för att komma in men att vi har business class boarding cards. ”Erfaren anställd” tar direkt vara boardingcards från ”praktikanten” och hälsar oss välkommen med ett brett ”sorry-hon-är-ny” leendet.
Det är väldigt lugnt i loungen. Ljust och fräscht, men inget spektakulärt. Utsikt mot parkeringen är lite ledsamt. Tänker på alla inlägg på BC om denna loungen.
Vi tar varsin macka (helt ok) och kaffe. Vi är högst 10 pers i loungen åt gången. Några kommer och några går. Vi träffar det paret från incheckningen där och ser att de fortfarande försöker uppgradera frun till business class. ”Praktikanten” tar deras biljetter och går iväg och jag tänker ”lycka till”.
Då är det dags att gå till gaten som för dagen är F66. Redan vid gaten man märker att det är väldigt lite folk. Vi går på omedelbart och för första gången svänger man till vänster. Vad glad jag blev. Jag visste exakt hur det ser ut från alla filmer på YouTube och bilder man har tittat på men detta är Verkligheten och inte min (ibland!) skev bild av verkligheten. Det var helt annorlunda att uppleva hur rymlig kabinen är och de underbara stolar, fast jag tycker att det är lite undervärderande att kalla de för stolar. Vi sitter på raden 3 i mitten och märker till vår stora förvåning att vi är bara 5 pax i business class den dagen. Äldre herren som vi träffade vid incheckningen och i loungen satt själv och hans fru satt kvar i ekonomi.
Preflight skumpan och en stilig Giorgio Armani amenity kit på bordet och en blick mot frugan som lyste också av glädje gjorde mig upprymd och glad. Sjukt skulle många säga...
Eftersom vi vår så få kändes att vi alla fick en personlig flygvärdinna. De har gjort verkligen allt som var i deras makt att göra vår första business class alldeles för korta resan till Doha underbar. Då vi hade en ganska sen frukost och Qatar kör med dine on demand ville vi vänta med maten. Efter planet lyfte kom påfyllningen och jag kunde verkligen se omkring mig, klicka på allt och utforska kabinen. Jag har redan flugit Dremaliner förut men då var det alltid bakom den berömda gardinen.
Pursern kom fram och sa att hon märkte att jag gillar planet och om jag vill kan hon svara på frågor om jag hade några. Vi småpratade lite och hon sa att det är off-season för Skandinavien och därför är så få resenärer till Doha. Min fru tillhör den gruppen av människor som har väldigt lätt föra att somna/sova. Jag är lite små avis på den egenskapen då hennes huvud inte behöver ens nudda kudden då sover hon redan. Vi är småbarnsföräldrar och det där med vila och sömn är vi ständigt i underläge. Så när jag såg att hon är på väg att somna frågade jag henne vill hon verkligen sova nu!? Då fick jag följande svar: Javisst, vi betalde för komfort också och att kunna sova på riktigt på ett plan det där är komfort!”. Rätt hade hon. Så, all ära till Qatars IFE, den ska jag utforska sen men först måste jag kolla på den sista Mad Men avsnitt ever. En G&T till och iPad fram. Säkert finns ngn som vill diskutera avslutningen, men det tar vi sen…
Skönt och lugnt i kabinen, vi njuter verkligen.
Då var det dags för mat. Vi skulle säga till flygvärdinna typ 15-20 min innan vi vill äta så då hinner de förberedda. Vi tog tid och njöt av maten.
Sen var det dags att njuta av resten av flygningen.
Vi landade 10 min innan utsatt tid och jag var lite ledsen att det gick så snabbt. Pursern sa att vi inte får airbridge och att vi får åka buss istället. Business class pax fick åka en finare buss.
Att gå igenom säkerhetskontroll var som dans på rosor. Personalen vid kön såg vara boarding cards och vi fick gå före.
Vi gick fram till Doha Free City Tour counter och anmälde sig för dagens sista tour som börjar 19.30. Eftersom klockan var strax över 18 och då har vi redan hunnit glo på Nallen som finns i centrum av flygplatsen alldeles för länge gick vi till loungen. Tjejen scannade våra biljetter och med ett brett leende välkomnade oss in. Vi tog rulltrappa upp och ja, vi blev paff! Det finns redan många recensioner så jag kommer inte beskriva i detalj. Men ja, loungen är enorm!
Vi hann gå runt lite och tog en ”fika” och då var det dags för att vår City Tour. Vi samlades på förutbestämd plats och då var det dags att passera passkontroll. Frugan och jag fick igen en separat kö för business class. Sen var det dags att vänta alla andra skall igenom. Vi var ca 20 pers. Det var en liten buss och nästan lite sjabbig. Vår guide var en kille från Nepal som har bott i Doha under 2 år. Men, tro mig jag kunde göra den touren efter bara 1 dag i Doha. Hans engelska var på gränsen men han kompenserade med humör. Han skojade friskt om allt. Efter att vi har sett byggnader och byggander och bygnader och ja… byggnader har vi gjort stopp Souq Waqif traditionell arabisk marknad. Det var varmt som bara den fast det var kl 9 på kvällen. Sen har vi besökt Pearl – konstgjord ö om jag har förstått rätt och sen körde förbi Museum of Islamic Art som tyvärr var stängt på kvällen.
Sen var det dags att uförska Al Mourjan Lounge lite mer då vår nästa leg var kl. 1.35. Vi kom upp och gick till de lite gömda shower rooms som finns vid Quite Area bakom den sallad restaurangen längs bort. Ingen kö och vi kunde gå in till varsin oas.
Först en liten hall där man kunde hänga av sig och sen stor handfat med alla amenities och ett rum där fans toaletten och ett duschrum. Det var nästan i storlek av min studentlya för många år sedan.
Precis när jag går igenom alla ammenities kommer mess från frugan ”Jag dröjer nog, så bara du vet…” Jag tar också lugnt, väldigt lugnt.
Vi har bestämt oss att vi vill sova på vår nästa flight så vi tänkte käka i restaurangen på övre våningen. Och ja, Krug fanns vid baren!
Efter en rejäl måltid begav vi oss till vår gate där Cathay Pacific kärran väntade på oss.
Självklart har jag bokat ”love Seats” igen och vi satt i rad nr 17.
Självklart har man redan hunnit bli lite skadad” av Qatars nya Dreamliner och därför CX kändes lite ”worn out”. Inget fel på den alls bara i jämförelse med QR:s Dremliner. Mindre bord och man kunde inte skjuta det fram eller tillbaks.Toa var mindre och det var någon slags översvämning där. Men det är en äldre plan. Allt annat var bra. Vi sov gott och efter en ok frukost var det dags att gå av och låta Hong Kong ta dig.
P.S. På vägen tillbaka efter underbar tid i The Pear loungen vår upplevelse av CX var mycket bättre.
En pojkdröm som gick i uppfyllelse! Tack alla på forumet.
Har inte flugit Norwegian förut och måste säga att jag var positivt överraskad. Planet var jätte fräsch och sätena var ganska bekväma. Planet lyfte 10-ish minuter efter utsatt tid som var 7.15 Besättningen var väldigt effektiv då flighten varar i 45 min. Om du inte vill surfa och twittra eller skryta på FB att du gör det från himlen (som alla gjorde ett tag när de lanserade tjänsten) går det att kolla på tecknad Mr. Bean på de små overhead skärmar. Landade på ARN och våra väskor var redan där, känns som att vi var de enda på hela planet som hade incheckat bagage. Nu börjar det, tänkte jag!
Vi ska checka in på Business Premium counter 55. Kön var inte så lång på Ekonomi heller, men på Business var bara ett par och det dröjde. (Sen fick vi veta när vi småpratade med mannen på planet att hans fru var bokad i ekonomi och de försökte att uppgradera henne men det gick inte). Sen var det vår tur. Killen som jobbade hälsade oss välkommen, fixade våra boarding cards och vi fick inbjudan till Stockholm Arlanda Lounge. Han tog de fina orangea one world business class bagagetaggar fram. Kalla mig fånig men jag njöt av varje sekund.
Nästa grej var Fast track. Killen som jobbade där tittade på våra boarding cards och frågade vad har vi för status?!? Jag svarade att business class biljetterna borde räcka och han nickade och vi fick gå igenom. Det där med status, det fixar vi efter denna resa, tänkte jag. Efter att morsat på Ika Johanesson (hon på Kulturnyheter) när vi samtidigt tar vara bälte på begär vi oss till loungen.
Vi kommer dit snabbt och efter att en praktikant(?) vid receptionen kollar på vår inbjudan och våra boarding cards lite för länge kommer en ”erfaren anställd” som frågar om det är några problem. ”Praktikanten” viskar försiktigt att vi är med i BAEC men saknar status för att komma in men att vi har business class boarding cards. ”Erfaren anställd” tar direkt vara boardingcards från ”praktikanten” och hälsar oss välkommen med ett brett ”sorry-hon-är-ny” leendet.
Det är väldigt lugnt i loungen. Ljust och fräscht, men inget spektakulärt. Utsikt mot parkeringen är lite ledsamt. Tänker på alla inlägg på BC om denna loungen.
Vi tar varsin macka (helt ok) och kaffe. Vi är högst 10 pers i loungen åt gången. Några kommer och några går. Vi träffar det paret från incheckningen där och ser att de fortfarande försöker uppgradera frun till business class. ”Praktikanten” tar deras biljetter och går iväg och jag tänker ”lycka till”.
Då är det dags att gå till gaten som för dagen är F66. Redan vid gaten man märker att det är väldigt lite folk. Vi går på omedelbart och för första gången svänger man till vänster. Vad glad jag blev. Jag visste exakt hur det ser ut från alla filmer på YouTube och bilder man har tittat på men detta är Verkligheten och inte min (ibland!) skev bild av verkligheten. Det var helt annorlunda att uppleva hur rymlig kabinen är och de underbara stolar, fast jag tycker att det är lite undervärderande att kalla de för stolar. Vi sitter på raden 3 i mitten och märker till vår stora förvåning att vi är bara 5 pax i business class den dagen. Äldre herren som vi träffade vid incheckningen och i loungen satt själv och hans fru satt kvar i ekonomi.
Preflight skumpan och en stilig Giorgio Armani amenity kit på bordet och en blick mot frugan som lyste också av glädje gjorde mig upprymd och glad. Sjukt skulle många säga...
Eftersom vi vår så få kändes att vi alla fick en personlig flygvärdinna. De har gjort verkligen allt som var i deras makt att göra vår första business class alldeles för korta resan till Doha underbar. Då vi hade en ganska sen frukost och Qatar kör med dine on demand ville vi vänta med maten. Efter planet lyfte kom påfyllningen och jag kunde verkligen se omkring mig, klicka på allt och utforska kabinen. Jag har redan flugit Dremaliner förut men då var det alltid bakom den berömda gardinen.
Pursern kom fram och sa att hon märkte att jag gillar planet och om jag vill kan hon svara på frågor om jag hade några. Vi småpratade lite och hon sa att det är off-season för Skandinavien och därför är så få resenärer till Doha. Min fru tillhör den gruppen av människor som har väldigt lätt föra att somna/sova. Jag är lite små avis på den egenskapen då hennes huvud inte behöver ens nudda kudden då sover hon redan. Vi är småbarnsföräldrar och det där med vila och sömn är vi ständigt i underläge. Så när jag såg att hon är på väg att somna frågade jag henne vill hon verkligen sova nu!? Då fick jag följande svar: Javisst, vi betalde för komfort också och att kunna sova på riktigt på ett plan det där är komfort!”. Rätt hade hon. Så, all ära till Qatars IFE, den ska jag utforska sen men först måste jag kolla på den sista Mad Men avsnitt ever. En G&T till och iPad fram. Säkert finns ngn som vill diskutera avslutningen, men det tar vi sen…
Skönt och lugnt i kabinen, vi njuter verkligen.
Då var det dags för mat. Vi skulle säga till flygvärdinna typ 15-20 min innan vi vill äta så då hinner de förberedda. Vi tog tid och njöt av maten.
Sen var det dags att njuta av resten av flygningen.
Vi landade 10 min innan utsatt tid och jag var lite ledsen att det gick så snabbt. Pursern sa att vi inte får airbridge och att vi får åka buss istället. Business class pax fick åka en finare buss.
Att gå igenom säkerhetskontroll var som dans på rosor. Personalen vid kön såg vara boarding cards och vi fick gå före.
Vi gick fram till Doha Free City Tour counter och anmälde sig för dagens sista tour som börjar 19.30. Eftersom klockan var strax över 18 och då har vi redan hunnit glo på Nallen som finns i centrum av flygplatsen alldeles för länge gick vi till loungen. Tjejen scannade våra biljetter och med ett brett leende välkomnade oss in. Vi tog rulltrappa upp och ja, vi blev paff! Det finns redan många recensioner så jag kommer inte beskriva i detalj. Men ja, loungen är enorm!
Vi hann gå runt lite och tog en ”fika” och då var det dags för att vår City Tour. Vi samlades på förutbestämd plats och då var det dags att passera passkontroll. Frugan och jag fick igen en separat kö för business class. Sen var det dags att vänta alla andra skall igenom. Vi var ca 20 pers. Det var en liten buss och nästan lite sjabbig. Vår guide var en kille från Nepal som har bott i Doha under 2 år. Men, tro mig jag kunde göra den touren efter bara 1 dag i Doha. Hans engelska var på gränsen men han kompenserade med humör. Han skojade friskt om allt. Efter att vi har sett byggnader och byggander och bygnader och ja… byggnader har vi gjort stopp Souq Waqif traditionell arabisk marknad. Det var varmt som bara den fast det var kl 9 på kvällen. Sen har vi besökt Pearl – konstgjord ö om jag har förstått rätt och sen körde förbi Museum of Islamic Art som tyvärr var stängt på kvällen.
Sen var det dags att uförska Al Mourjan Lounge lite mer då vår nästa leg var kl. 1.35. Vi kom upp och gick till de lite gömda shower rooms som finns vid Quite Area bakom den sallad restaurangen längs bort. Ingen kö och vi kunde gå in till varsin oas.
Först en liten hall där man kunde hänga av sig och sen stor handfat med alla amenities och ett rum där fans toaletten och ett duschrum. Det var nästan i storlek av min studentlya för många år sedan.
Precis när jag går igenom alla ammenities kommer mess från frugan ”Jag dröjer nog, så bara du vet…” Jag tar också lugnt, väldigt lugnt.
Vi har bestämt oss att vi vill sova på vår nästa flight så vi tänkte käka i restaurangen på övre våningen. Och ja, Krug fanns vid baren!
Efter en rejäl måltid begav vi oss till vår gate där Cathay Pacific kärran väntade på oss.
Självklart har jag bokat ”love Seats” igen och vi satt i rad nr 17.
Självklart har man redan hunnit bli lite skadad” av Qatars nya Dreamliner och därför CX kändes lite ”worn out”. Inget fel på den alls bara i jämförelse med QR:s Dremliner. Mindre bord och man kunde inte skjuta det fram eller tillbaks.Toa var mindre och det var någon slags översvämning där. Men det är en äldre plan. Allt annat var bra. Vi sov gott och efter en ok frukost var det dags att gå av och låta Hong Kong ta dig.
P.S. På vägen tillbaka efter underbar tid i The Pear loungen vår upplevelse av CX var mycket bättre.
En pojkdröm som gick i uppfyllelse! Tack alla på forumet.
Attachments
Last edited: