Från Bryssel till Honolulu med British Airways och American Airlines i business
- Thread starter doc
- Startdatum
Gustaf Boo Callert
Medlem
Kul att läsa om era upplevelser, starkt jobbat av en Farfar att följa med på ett sådant äventyr!
/G
/G
lillemannen
Medlem
Kul läsning och snygga bilder =)
Sofia
Medlem
Kul att se att det finns flera ostälskare här på Bc.se
En vis kvinna sade en gång: "om det inte fanns ost skulle jag vara smal"
och jag kan bara instämma. De finaste chokladpralinerna är säkra i min närvaro men en ost lever farligt!
doc
Medlem
Hemresan
Under vistelsen på Hawaii hade jag hållit ögonen öppna för award-platser för att uppgradera oss till First från LAX till LHR. Jag tänkte att det var en kul grej att farfar skulle få åka första klass, när han väl var på sitt livs längsta resa. Precis som jag hoppades på dök det upp tre platser i First på vår flight cirka fyra dagar innan avgång, så mitt i natten ringde jag med Skype till BA i London. Mycket riktigt fanns det platser på flighten, men damen i luren muttrade något om "married segments" och att hon skulle måsta uppgradera oss även på flighten från HNL till LAX. När jag då påpekade för henne att vi redan var bokade i First på AA sa hon att hon skulle se vad hon kunde göra och återkomma sedan. Efter cirka 45 minuter ringde hon upp på min Skype och berättade att allt hade ordnat skolchef uppgraderingen hade gått igenom. Exakt hur bra det ordnat sig skulle visa sig lite längre fram.
Honolulu till Los Angeles
Flight: AA270
Avgång: 07:15
Kabin: First
Maskin: B752
Reg: N689AA
Plats: 5F
Antal TP: 210
Efter en skön vistelse på Hawaii var det återigen en morgon i ottan. Varför envisas amerikanska flygbolag med att man måste vara på flygplatsen två timmar innan avgång? Taxin vägrade hämta oss 5.30, så vid 5.00 började resan ut mot flygplatsen. Det var bara två diskar öppna för incheckning, en för första klass och en för ekonomi. Före oss var i kön stod enbart ett par, men med ett berg av bagage. Deras incheckning tog lång tid, så det blev en bra väntan innan vi vinkades fram. Något visare av mina erfarenheter på vägen ut berättade jag redan vid incheckningen historien om våra namn och fick ett glatt och förstående svar från damen i som checkade in oss. På ett trevligt sätt checkade hon in oss och skrev ut boardingkort för hela resan till Bryssel. Därefter hänvisade hon oss till prioritetskön för säkerhetskontrollen. Vi begav oss så till loungen som på Honolulu drivs i samarbete med JAL och därför heter både Admirals Club och Sakura Lounge. Standarden på denna lounge var klassiskt amerikansk, det japanska extranamnet till trots. Det fanns kaffe och te samt små torra kakor att knapra på.
Vid ombordstigning på planet visar det sig att det är samma besättning som på vägen till Honolulu, varför vi möts av ett glatt "Welcome back!". Susan utbrister på klassiskt amerikanskt manér, "Oh, you're that nice Swiss couple!", men kollegan Perry (som flugit på Stockholm när AA hade flygningar dit) snabbt korrigerar henne med att säga "Swedish". Vi fick hjälp att hänga av oss våra kläder och en välkomst drink med antingen apelsinjuice eller mousserande vin innan avfärd. Då farfar inte alls tyckte det var för tidigt för mousserande fick det bli ett glas bubbel. Strax efter avfärd delades menyerna ut. På denna flygning var menyerna uppkopierade papper, vilket kändes lite low-cost.
Till frukost denna morgon serverades valde vi båda, för att vara lite vågade, den Quiche med portugisisk korv, spenatsås, grönsaker och grillad ananas som fanns på menyn.
Även om denna rätt inte var söt, som den på föregående flygningen, så var kombinationen udda. Min farfar undrade vad man skulle med spenatsåsen och det gjorde ärligt talat jag också. De soltorkade tomtarna passade inte heller in med ananas och svamp. Efter frukost packade jag ned mig själv under filten, satte öronproppar i öronen och en mask för ögonen och sov resten av resan. I och med min sömn missade jag den amerikanska kakan och vaknade med nackspärr samt en säkerhetsbältsorsakad buksmärta. Innan landning bjöds vi på varma nötter. Cirka 45 minuter före tidtabell angjorde vi vår gate på LAX.
Transfer på Los Angeles
I lugn och ro promenerade farfar och jag ut från terminal 4 till Tom Bradley International Terminal (TBIT). Då vi hade boardingkort för hela flygningen gick vi direkt genom säkerhetskontrollen. På LAX har Oneworld en gemensam lounge i TBIT, dit vi nu styrde vår kos. Förstaklass-delen hade en avskalad design.
En liten buffé med enklare mat fanns att tillgå. Stora toaletter och duschrum fanns också samt även fritt trådlöst internet. Jag använde en av de allmänna datorerna i loungen till att cheka in på SAS-flyget som skulle ta oss från Bryssel till Stockholm. Det smärtade att välja ett mittsäte, men farfar behövde sitta vid en gångplats. Boardingkorten skrevs ut på skrivaren i loungen efter lite trixande. Efter lite lätt tilltugg och något att dricka begav vi oss till gaten för boarding.
Los Angeles till London
Flight: BA282
Avgång: 16:45
Kabin: First
Maskin: B747
Reg: G-BYGC
Plats: 5F
Antal TP: 210 (!)
Vid ombordstigningen fick blev vi stoppade i gaten och en man fick åter igen lägga in våra passuppgifter i datorn. Detta tog några minuter och vi fick gå åt sidan. När det var avklarat blev vi hänvisade att använda en främre dörren för ombordstigning.
Vi blev inte ledsagade till våra platser och fick ingen hjälp med väskorna innan jag bad om hjälp med detta. Välkomst drink serverades och det var Laurent-Perrier Grand Siècle 2012 som fuktade min gom. Efter att vi lyft från marken delades menyerna ut.
Jag hade ursprungligen tänkt sitta mitt emot min farfar vid middagen, men det visade sig snart att sätet var för smalt för mina axlar. Det hade varit värre än att åka ekonomi att sitta där och en omöjlighet att äta, då jag inte kunde röra mina armar. Jag återgick därför till mitt eget säte. när dukningen gjordes dukades farfars bord med besticken fel och fick dukas om efter påpekande. Trots att han beställde stilla vatten serverades han kolsyrat.
Efter dessa inledande missar serverade laxtartar som amuse touche. Den smakade gott och det vita vinet passade bra.
Efter detta följde förrätten, där jag valde räkorna. De var väl kryddade och var saftiga och goda. Frukten var ett bra komplement till kryddningen.
Jag hade bett om rekommendationer för huvudrätt och fått biffen rekommenderad. Jag berättade om de farhågor jag har kring kött och flygplan. Jag fick lugnande besked att personen som skötte ugnen skulle vara försiktig. Då sa jag att köttet hellre får vara något för rött än torrt och detta tog flygvärdinnan till sig. Hon lovade att det skulle tillagas enligt önskemål och tillade att hennes kollega som tillredde maten var bra på just detta med kött. Självklart var köttet torrt som en öken när det serverades. Smaken på rätten var dock bra. Jag bad om lite kryddsmör i ett desperat försök att kompensera för det torra köttet. Efter mycket tuggande gick köttbiten ned.
På detta valde jag att prova de ostar som fanns ombord. Personligen var jag inte så förtjust i den camenbert med peppar som serverades, då jag tyckte att själva ostens smak försvann i all peppar.
I övrigt smakade det bra. Då jag var trött och ville sova skippade jag faktiskt efterrätt denna gång. Farfar smakade sachertårtan och tyckte den smakade utmärkt.
Jag gick och bytte om till den BA First-pyjamans man får ombord och undertiden bäddade flygvärdinnan ned stolen till en säng. Ska man jämföra stolen med den i Club World, så är First stolen något bredare och längre. När man ska sova får man också en särskild bäddmadrass, kudde och täcke till stolen. Jag sov utmärkt och vaknade bara några minuter innan frukost skulle serveras.
Jag valde juice, smoothie, frukt till förrätt.
Det hela avslutades med en engelsk frukost, som gjorde mig mätt och belåten.
Vi landade på Heathrow i tid, men det visade sig att det inte fanns någon ledig gate. Det gjorde att vi blev stående på marken i cirka 45 minuter innan vi till sist angjorde en gate vid T5B.
Transfer på Heathrow
Efter att ha tagit minitåget in till T5A, gått genom flight connections och klarat av den tionde säkerhetskontrollen denna resa så begav vi oss till Concorde room. Väl framme hade vi missat tiden till den Cabana vi hade bokat. Eller ja, det återstod 20 minuter av tiden och då ville de inte släppa in oss. Farfar slog sig ned och bad om en kopp kaffe och jag begav mig iväg till duscharna. Efter en snabb dusch tog jag mig en kopp te innan vi var tvungna att gå till gaten för flyget till Bryssel.
London till Bryssel
Flight: BA396
Avgång: 14:15
Kabin: Club Europe
Maskin: A320
Reg: G-EUUN
Plats: 4A
Antal TP: 40
Vid detta laget hade vi blivit så trötta att både jag och farfar sov oss genom hela flygningen. Jag har inget minne av vad som serverades ombord, troligen eftersom det rörde sig om afternoon tea.
Sammanfattning
På det hela taget mitt första riktiga milage run och farfars första riktigt stora resa rund halva jorden. American Airlines överraskade med god service ombord på planen och genom att servera den bästa köttbit jag ätit ombord på flyget mellan JFK och LAX. Dessutom fungerade WiFi över förväntan på samma flygning. Vad gäller BA First är hårdvaran väldigt trevlig, men mat och mjukvara verkar variera en del. Det bästa var dock att vi fick TP och Avios som om vi bokat First, trots att vi uppgraderade från Club World med Avios. Det tackar vi för. Guldet var bärgat och en fantastisk resa var slut, då jag helst glömmer mittsätet 14E på SAS 737-600 hem från Bryssel. Kan bara nämna att farfar kanske hade blivit lite bortskämd, då han klagade på benutrymmet på 14D. Nu ser vi fram emot nästa resa tillsammans.
Under vistelsen på Hawaii hade jag hållit ögonen öppna för award-platser för att uppgradera oss till First från LAX till LHR. Jag tänkte att det var en kul grej att farfar skulle få åka första klass, när han väl var på sitt livs längsta resa. Precis som jag hoppades på dök det upp tre platser i First på vår flight cirka fyra dagar innan avgång, så mitt i natten ringde jag med Skype till BA i London. Mycket riktigt fanns det platser på flighten, men damen i luren muttrade något om "married segments" och att hon skulle måsta uppgradera oss även på flighten från HNL till LAX. När jag då påpekade för henne att vi redan var bokade i First på AA sa hon att hon skulle se vad hon kunde göra och återkomma sedan. Efter cirka 45 minuter ringde hon upp på min Skype och berättade att allt hade ordnat skolchef uppgraderingen hade gått igenom. Exakt hur bra det ordnat sig skulle visa sig lite längre fram.
Honolulu till Los Angeles
Flight: AA270
Avgång: 07:15
Kabin: First
Maskin: B752
Reg: N689AA
Plats: 5F
Antal TP: 210
Efter en skön vistelse på Hawaii var det återigen en morgon i ottan. Varför envisas amerikanska flygbolag med att man måste vara på flygplatsen två timmar innan avgång? Taxin vägrade hämta oss 5.30, så vid 5.00 började resan ut mot flygplatsen. Det var bara två diskar öppna för incheckning, en för första klass och en för ekonomi. Före oss var i kön stod enbart ett par, men med ett berg av bagage. Deras incheckning tog lång tid, så det blev en bra väntan innan vi vinkades fram. Något visare av mina erfarenheter på vägen ut berättade jag redan vid incheckningen historien om våra namn och fick ett glatt och förstående svar från damen i som checkade in oss. På ett trevligt sätt checkade hon in oss och skrev ut boardingkort för hela resan till Bryssel. Därefter hänvisade hon oss till prioritetskön för säkerhetskontrollen. Vi begav oss så till loungen som på Honolulu drivs i samarbete med JAL och därför heter både Admirals Club och Sakura Lounge. Standarden på denna lounge var klassiskt amerikansk, det japanska extranamnet till trots. Det fanns kaffe och te samt små torra kakor att knapra på.
Vid ombordstigning på planet visar det sig att det är samma besättning som på vägen till Honolulu, varför vi möts av ett glatt "Welcome back!". Susan utbrister på klassiskt amerikanskt manér, "Oh, you're that nice Swiss couple!", men kollegan Perry (som flugit på Stockholm när AA hade flygningar dit) snabbt korrigerar henne med att säga "Swedish". Vi fick hjälp att hänga av oss våra kläder och en välkomst drink med antingen apelsinjuice eller mousserande vin innan avfärd. Då farfar inte alls tyckte det var för tidigt för mousserande fick det bli ett glas bubbel. Strax efter avfärd delades menyerna ut. På denna flygning var menyerna uppkopierade papper, vilket kändes lite low-cost.
Till frukost denna morgon serverades valde vi båda, för att vara lite vågade, den Quiche med portugisisk korv, spenatsås, grönsaker och grillad ananas som fanns på menyn.
Även om denna rätt inte var söt, som den på föregående flygningen, så var kombinationen udda. Min farfar undrade vad man skulle med spenatsåsen och det gjorde ärligt talat jag också. De soltorkade tomtarna passade inte heller in med ananas och svamp. Efter frukost packade jag ned mig själv under filten, satte öronproppar i öronen och en mask för ögonen och sov resten av resan. I och med min sömn missade jag den amerikanska kakan och vaknade med nackspärr samt en säkerhetsbältsorsakad buksmärta. Innan landning bjöds vi på varma nötter. Cirka 45 minuter före tidtabell angjorde vi vår gate på LAX.
Transfer på Los Angeles
I lugn och ro promenerade farfar och jag ut från terminal 4 till Tom Bradley International Terminal (TBIT). Då vi hade boardingkort för hela flygningen gick vi direkt genom säkerhetskontrollen. På LAX har Oneworld en gemensam lounge i TBIT, dit vi nu styrde vår kos. Förstaklass-delen hade en avskalad design.
En liten buffé med enklare mat fanns att tillgå. Stora toaletter och duschrum fanns också samt även fritt trådlöst internet. Jag använde en av de allmänna datorerna i loungen till att cheka in på SAS-flyget som skulle ta oss från Bryssel till Stockholm. Det smärtade att välja ett mittsäte, men farfar behövde sitta vid en gångplats. Boardingkorten skrevs ut på skrivaren i loungen efter lite trixande. Efter lite lätt tilltugg och något att dricka begav vi oss till gaten för boarding.
Los Angeles till London
Flight: BA282
Avgång: 16:45
Kabin: First
Maskin: B747
Reg: G-BYGC
Plats: 5F
Antal TP: 210 (!)
Vid ombordstigningen fick blev vi stoppade i gaten och en man fick åter igen lägga in våra passuppgifter i datorn. Detta tog några minuter och vi fick gå åt sidan. När det var avklarat blev vi hänvisade att använda en främre dörren för ombordstigning.
Vi blev inte ledsagade till våra platser och fick ingen hjälp med väskorna innan jag bad om hjälp med detta. Välkomst drink serverades och det var Laurent-Perrier Grand Siècle 2012 som fuktade min gom. Efter att vi lyft från marken delades menyerna ut.
Jag hade ursprungligen tänkt sitta mitt emot min farfar vid middagen, men det visade sig snart att sätet var för smalt för mina axlar. Det hade varit värre än att åka ekonomi att sitta där och en omöjlighet att äta, då jag inte kunde röra mina armar. Jag återgick därför till mitt eget säte. när dukningen gjordes dukades farfars bord med besticken fel och fick dukas om efter påpekande. Trots att han beställde stilla vatten serverades han kolsyrat.
Efter dessa inledande missar serverade laxtartar som amuse touche. Den smakade gott och det vita vinet passade bra.
Efter detta följde förrätten, där jag valde räkorna. De var väl kryddade och var saftiga och goda. Frukten var ett bra komplement till kryddningen.
Jag hade bett om rekommendationer för huvudrätt och fått biffen rekommenderad. Jag berättade om de farhågor jag har kring kött och flygplan. Jag fick lugnande besked att personen som skötte ugnen skulle vara försiktig. Då sa jag att köttet hellre får vara något för rött än torrt och detta tog flygvärdinnan till sig. Hon lovade att det skulle tillagas enligt önskemål och tillade att hennes kollega som tillredde maten var bra på just detta med kött. Självklart var köttet torrt som en öken när det serverades. Smaken på rätten var dock bra. Jag bad om lite kryddsmör i ett desperat försök att kompensera för det torra köttet. Efter mycket tuggande gick köttbiten ned.
På detta valde jag att prova de ostar som fanns ombord. Personligen var jag inte så förtjust i den camenbert med peppar som serverades, då jag tyckte att själva ostens smak försvann i all peppar.
I övrigt smakade det bra. Då jag var trött och ville sova skippade jag faktiskt efterrätt denna gång. Farfar smakade sachertårtan och tyckte den smakade utmärkt.
Jag gick och bytte om till den BA First-pyjamans man får ombord och undertiden bäddade flygvärdinnan ned stolen till en säng. Ska man jämföra stolen med den i Club World, så är First stolen något bredare och längre. När man ska sova får man också en särskild bäddmadrass, kudde och täcke till stolen. Jag sov utmärkt och vaknade bara några minuter innan frukost skulle serveras.
Jag valde juice, smoothie, frukt till förrätt.
Det hela avslutades med en engelsk frukost, som gjorde mig mätt och belåten.
Vi landade på Heathrow i tid, men det visade sig att det inte fanns någon ledig gate. Det gjorde att vi blev stående på marken i cirka 45 minuter innan vi till sist angjorde en gate vid T5B.
Transfer på Heathrow
Efter att ha tagit minitåget in till T5A, gått genom flight connections och klarat av den tionde säkerhetskontrollen denna resa så begav vi oss till Concorde room. Väl framme hade vi missat tiden till den Cabana vi hade bokat. Eller ja, det återstod 20 minuter av tiden och då ville de inte släppa in oss. Farfar slog sig ned och bad om en kopp kaffe och jag begav mig iväg till duscharna. Efter en snabb dusch tog jag mig en kopp te innan vi var tvungna att gå till gaten för flyget till Bryssel.
London till Bryssel
Flight: BA396
Avgång: 14:15
Kabin: Club Europe
Maskin: A320
Reg: G-EUUN
Plats: 4A
Antal TP: 40
Vid detta laget hade vi blivit så trötta att både jag och farfar sov oss genom hela flygningen. Jag har inget minne av vad som serverades ombord, troligen eftersom det rörde sig om afternoon tea.
Sammanfattning
På det hela taget mitt första riktiga milage run och farfars första riktigt stora resa rund halva jorden. American Airlines överraskade med god service ombord på planen och genom att servera den bästa köttbit jag ätit ombord på flyget mellan JFK och LAX. Dessutom fungerade WiFi över förväntan på samma flygning. Vad gäller BA First är hårdvaran väldigt trevlig, men mat och mjukvara verkar variera en del. Det bästa var dock att vi fick TP och Avios som om vi bokat First, trots att vi uppgraderade från Club World med Avios. Det tackar vi för. Guldet var bärgat och en fantastisk resa var slut, då jag helst glömmer mittsätet 14E på SAS 737-600 hem från Bryssel. Kan bara nämna att farfar kanske hade blivit lite bortskämd, då han klagade på benutrymmet på 14D. Nu ser vi fram emot nästa resa tillsammans.
doc
Medlem
Uppgraderingen skulle finansieras med Avios, men några sådana debiterades aldrig utan istället fick vi Avios och TP som om vi skulle bokat First från början. Alltså gratis uppgradering med mer poäng!