Flygvägen till Virihaure

Diskussion i 'Reserapporter' startad av lnixon, 29 Augusti 2011.

  1. lnixon

    lnixon Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    - Du, Göran, sväng inte åt vänster nu, för då krockar vi.

    Det finns en noggrant standardiserad vokabulär som ska användas vid
    radiokommunikation i samband med kommersiell flygtrafik. Jag närde en
    gnagande misstanke att vår pilot struntade i de reglerna.

    Vi hade klivit av flygbussen en timme tidigare. Eller, ja, strikt sett
    var det inte en flygbuss, utan Norrbottens Länstrafiks linje 93 från
    Gällivare via Porjus till Ritsem. I tilltagande duggregn vacklade vi
    ner med tunga ryggsäckar till Lapplandsflygs startplats, en enkel
    asfaltsrundel i videsnåren. Tomt. Blött. Det blygrå molntäcket hängde
    några hundra meter över oss, och på andra sidan Akkajaure såg vi bara
    foten av Akkamassivet. Trekvart kvar till avgång. Det droppade från
    regnjackshuvan ner på min nästipp.

    På en grusplan en liten bit bort stod en vinröd strömlinjeformad
    helikopter bredvid en friggebod och vi såg någon röra sig. Vi gick
    bort dit för att se om det kanske var där vi egentligen borde vara.
    Det visade sig vara Fiskflygs startplats där piloten höll på att göra
    sin Eurocopter klar för avgång för att hämta in några fiskare från
    fjället. Han lät oss söka skydd för regnet i friggeboden, bolagets
    redskapsbod.

    Som lounge betraktat lämnade boden en del övrigt att önska. Ingen mat,
    ingen champagne, ja, faktiskt inte ens en stol. Men när regnet strilar
    ner och man befinner sig i ett knähögt videsnår ute på fjället så är
    ett par kvadratmeter torr golvyta en lyx som överträffar The Private
    Room på SIN. Särskilt som vi inte ens behövde visa boardingkort för
    att komma in.

    Tid för avgång för Fiskflyg, men piloten lät oss stanna kvar i boden
    om vi lovade att slå dörren i lås efter oss.

    Vi tittade ut på regndropparna som föll i vattenpölarna på grusplanen.
    Dripp-dropp.

    Vi skulle till Staloluokta. Staloluokta, i hjärtat av Padjelanta,
    eller Badjelánnda som det mer korrekt stavas - det samiska namnet som
    betyder "Det högre landet".

    Staloluokta ligger längst inne vid en vik av Virihaure, kanske
    Sveriges vackraste sjö. Sten Selander, poet, botanikprofessor och
    akademiledamot på stol nummer sex skrev en gång:

    Och, ja, så är det faktiskt. Jag längtar alltid tillbaka till
    Virihaure.

    Så småningom hörde vi det tyngre ljudet från en Bell 206 Jetranger
    nalkas. Vi gick tillbaka till Lapplandsflygs landningsplats och
    väntade på behörigt avstånd medan helikoptern landade och rotorn
    stannade. Piloten klev ur och hälsade och hjälpte till att stuva in
    oss och våra ryggsäckar. Vi två var de enda passagerarna - det är den
    minsta load jag varit med om på en kommersiell flygning!

    Jag fick sitta bredvid piloten. Trots att jag satt längst fram fick
    jag varken pre-departure drink eller ens en varm handduk.
    Bullerdämpande hörlurar ingick dock. Eller, ja, i alla fall ett fett
    head-set, om man ska vara noga.

    Och så dags för take-off.

    Jag har respekt för helikoptrar. Jag vet hur svårt det är att flyga
    helikopter. Och seriöst, smaka på ordet "vortex-ring". Hur många andra
    färdmedel löper risk att råka ut för vortex-ringar?

    Det var inte första gången jag flög helikopter, men när rotorn varvade
    upp tills marken plötsligt föll iväg under oss och började luta
    magpirrande får jag erkänna att pulsen steg och handflatorna blev
    svettiga.

    Någonting som gjorde dagens flygtur lite extra spännande var trängseln
    i luften. Den här säsongen bedrev såväl Lapplandsflyg, Norrlandsflyg
    som Kallaxflyg både charter- och linjetrafik från Ritsem, och när vi
    lyfte blev vi den femte(!) helikoptern som rörde sig i området. Någon
    flygtrafikledning finns naturligtvis inte här, utan piloterna får
    själva samordna trafiken över radio.

    Vår pilot: "Ja, då lyfter Lapplandsflyg västerut från Ritsem."

    Annan pilot: "*sprak* Och se upp, för Norrlandsflyg kommer in från
    sydost."


    Vår pilot: "Ja, jag ser ingenting, för nu immade huven igen."

    Nå, defrostern fick snabbt bort imman, och det var med skräckblandad
    förtjusning jag såg hur vi flög över Akkajaure, över STFs Akka-stugor
    och Kisuris-stugorna. (Utan att krocka med Göran, som vänligt nog lät
    bli att svänga vänster.) Vi flög längs en vandringsled som jag
    tidigare gått, och det kändes konstigt att färdas en hel dagsetapp på
    bara några minuter.

    Cateringen ombord var förresten under all kritik, inte ens BOB
    erbjöds.

    Färdens höjdpunkt, så att säga, var passet mellan Mulkka och Huornnásj
    på 858 meter över havet. Molnen gick lågt, men det fanns en tunn
    strimma klar luft mellan pasströskeln och underkanten av molnen. En
    omöjligt tunn strimma, föreföll det när helikoptern flög upp mot
    passet. I själva verket fanns det säkert ett par-tre hundra meter att
    spela på, men det kändes som om medarna skulle skrapa i kråkbärsriset
    och som om rotorn skulle vispa upp molnen när vi klämde oss genom.

    På andra sidan passet var vädret en aning bättre, och vi fick se vår
    första skymt av Virihaure blänka i fjärran. Vi kurvade runt Unna och
    Stuor Dijdder och gick in för landning nedanför turiststationen i
    Staloluokta. Vi klättrade ur helikoptern på skakiga ben och ersattes
    av en ensam passagerare som skulle vidare till Kvikkjokk.

    Helikoptern dundrade iväg och lämnade oss i en plötslig tystnad som
    bara bröts av bruset från jåkken som rinner ner från Gieddávrre.

    Vi axlade ryggsäckarna och gick ner för att slå upp tältet vid
    Virihaures strand.
     
    Last edited: 30 Augusti 2011
    11 personer gillar detta.
  2. Fredrik

    Fredrik Medlem

    Ort:
    Stockholm
    Land:
    Sverige Sverige
    Vilken rapport. Tack för den!

    :)
     
  3. rob74

    rob74 Medlem

    Ort:
    Kiruna
    Land:
    Sverige Sverige
    Underbart!
    Har faktiskt flugit helikopter i tjänsten en gång - mellan Årosjokk (utefter vägen till Nikkaluokta) och Allesjaure, ToR! En flygtur på 20 minuter utan vare sig BOB eller bonuspoäng... ;)
     
  4. lnixon

    lnixon Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Så lite så. Nu med färre stavfel också. :p
     
  5. lnixon

    lnixon Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Nu får du nog förklara. Jag kan föreställa mig orsaker att flyga till Alesjaure från Nikkaluokta, Kiruna eller Abisko, men varför flyger man från Årosjokk?
     

Dela sidan

BusinessClass Logo

Hej och välkommen till BusinessClass!

Prenumerera på vårt gratis nyhetsbrev för att få uppdateringar och nyheter om vad som händer runtom i världen och på BusinessClass.

I'm already subscribed
×
BusinessClass Logo

Välkommen till utskickslistan!

Glöm inte att kontrollera din epost och bekräfta din prenumeration.

BusinessClass Logo

Gå med i BusinessClass-gemenskapen!

Gilla oss på Facebook för att få de senaste nyheterna från BusinessClass direkt i ditt flöde.

Bli medlem och delta i våra diskussioner, ställ frågor och dela med dig av din kunskap och dina erfarenheter.

Bli medlem nu!
×