chazzie
Medlem
Om nu inte C lever upp till förväntningarna så är Y faktiskt bra, bland de bättre i benutrymme och fri bar, så en billig Eco med EK är inte att förakta, dessutom får man 30kg incheckat bagage i Y.
En nygammal resa - Sofia reser österut
- Thread starter Sofia
- Startdatum
Om nu inte C lever upp till förväntningarna så är Y faktiskt bra, bland de bättre i benutrymme och fri bar, så en billig Eco med EK är inte att förakta, dessutom får man 30kg incheckat bagage i Y.
NyfikenGrau
Medlem
Tack, Sofia, du skriver väldigt bra måste jag säga. Mycket rolig läsning, 8 skratt av 10 
Sofia
Medlem
Här kommer det mera!
Ja hur gick det sen då? Jo vi landade i god ordning i Dubai efter en snygg inflygning och C fick givetvis kliva av först. Man kom snabbt in i terminalen som var minst sagt gigantisk och överväldigande. Och för, en som är något intoxikerad, aningen svårnavigerad. Efter att ha frågat några olika personer lyckades jag ta mig via terminaltåget till rätt avgångsterminal och lounge. Via en taxfreebutik såklart, där en flaska Captain Morgan Spiced Gold inhandlades. Alltid trevligt att kunna ta sig en hutt efter sista dyket
Intressant var att man inte fick åka rulltrappa med rullväskor (eller om man var gravid), vakten ville att jag skulle åka hiss, men jag hamnade mitt i en stor grupp asiater och kände inte för att trängas i en varm hiss. Hur svårt kan det vara att åka rulltrappa liksom?!
Dekorationerna på flygplatsen var rätt intressanta, som tex ett vattenfall J
Loungen var mycket fin, tyckte jag, personalen artig och förekommande och framför allt vänliga. Inte alls som den snorkiga personalen på flyget. Jag började med att ta en dusch för att sen hitta ett bord i den nästintill tomma loungen. Det fanns lite mat framme men jag var fortfarande varm efter promenaden genom terminalen så det blev en öl och lite snacks. Därefter blev det lite Moët och mer snacks. Efter nån timme till så blev jag faktiskt lite hungrig igen och åt av den goda indiska maten som fanns. Och drack lite mer champagne. Mitt flyg skulle inte avgår förrän den okristliga tiden 04:40 så jag kände att det är lika bra att hålla igång och sen slockna på planet. (Vilket jag också lyckades med).
De började ställa fram frukost när det nästan var tid att gå till gaten så jag slog till på en grön och god hälsodryck, och ett sista glas Moët
Jag har sagt det förr och skäms inte för att säga det igen, men vilken skillnad besättningen gör på en flygning! Här var mottagandet ett helt annat, personalen avslappnad och välkomnande. Jag fick hjälp med mina tunga handbagageväskor av en trevlig steward som frågade hur jag ville bli tilltalad (Miss Sofia), något som sen fungerade med all personal. Jag sa att jag gärna tar lite bubbel (Moët på den här flygningen) och sen sover över frukosten. Jag frågade också om han möjligen kunde skaka fram en pyjamas och han försökte verkligen lura till sig en från F men det gick inte, tråkigt nog. Man kunde se att han uppriktigt beklagade detta och nästan skämdes när jag sa att man fick det på alla QRs flygningar. Han gjorde sedan sitt bästa med att, som han sa, överträffa QR på andra punkter
Jag lyckades sova som en stock ett antal timmar även i jeans och blev sen försiktigt väckt för lunch. Kände mig riktigt fräsch faktiskt och åt Arabiska Mezze till förrätt följt av en god majs- och krabbsoppa samt lammkotletter som var mycket goda. Dock kändes berget av överkokta gröna ärtor lite malplacerat. Av nån konstig anledning har jag här missat att ta bilder annat än på champagneglaset vid start. Ganska märkligt, jag beklagar! Till detta dracks en underbar Pinot Gris.
Inflygningen mot Jakarta bjöd på spektakulära molnformationer som troligen innehöll rejäla åskceller. Jag lyckades dessutom gömma mitt vinglas i det hemliga facket i stolen så jag kunde smutta hela vägen in, mycket trevligt.
Väl av planet så var det marsch till immigration och Visa on Arrival som gällde. Det var inte så himla farlig kö faktiskt och jag var igenom på dryga halvtimmen. Kvinnan som tog emot betalningen sken upp när jag hälsade på Bahasa Indonesia och jag fick ett fast track-kort till själva passkontrollen, tänka sig så lite som behövs ibland!
När jag väl var igenom hade jag några timmar att slå ihjäl innan mitt inrikesflyg mot Sorong via Makassar. Jag promenerade i sakta mak genom avgångshallarna och rekade lite för att sen köpa två Bintang i en coffee shop och sätta mig utanför terminalen med min bagagevagn och läste en bok och tittade på folklivet.
När det väl blev dags för incheckning gick det mycket smidigt och eftersom jag flög med Garuda Indonesia behövde jag inte heller betala övervikt för min väska. Väskan hade på något mystiskt, men inte okänt sätt, lyckats gå upp ca två kilo i vikt mellan Arlanda och Jakarta. Dock lär den ha gått ner en hel del till hemresan eftersom en stor del av bagaget var saker till Mr Sofia (godis, Bailey’s, salami och en massa annat)
Även på relativt korta inrikesflygningar lyckas Garuda servera varm mat även i ekonomiklass. Det är givetvis en enkel anrättning med ris men ändå. Det är en trevlig gest att få en bricka att plocka med och gratis dricka. Faktiskt fanns det på båda benen en riktig businessclass med tjusigare stolar och ett skynke som var bestämt fördraget. Det vore dock synd att säga att beläggningen var något att hänga i julgranen, tror det var en snubbe på ena sträckan och tomt på andra…
I Makassar hade jag plågsamma 2,5 timmar mellan flygen och jag började nu bli riktigt trött. Då gör man dock som alla andra och lägger sig på golvet och sover lite J Funkade utmärkt. Hur som helst var det skönt att landa i Sorong. Googla gärna Sorong, det ligger nästan så långt bort i högra hörnet på Indonesien som man kan komma, i Västra Papua. Snacka om långt-bort-i-stan!
Den här gången kom Mr Sofia och mötte mig på flygplatsen, förra gången hade han supit till kvällen innan och sovit sig igenom 3 alarm. Då var jag inte så imponerad som ni kanske förstår Nu blev det däremot ett kärt återseende och vi hoppade snabbt in i taxin som tog oss till hamnen och sen vidare med ”Scotchie rubber” (en RIB, helt enkelt, men allt måste ha namn här) till underbara MSY Waow.
Efter en frukost på ris och chilistarka stekta salta småfiskar sov jag sen större delen av dagen. För att sen vara back in business och inte särskilt jetlaggad till kvällen och nästa dag.
Häpp! Dags att börja dyka med nya kameran, i nytt undervattenshus osv osv. Dvs tusen saker att oroa sig för att dom ska gå fel. Bland det absolut värsta som kan hända när man dyker är att dränka en kamera. Som ni vet har jag gjort det en gång redan och det är verkligen inte en händelse jag vill upprepa så denna gång har jag ett vacuumalarm på uv-huset. Det i sig är en källa till oro: fungerar det verkligen?! Men jo, det verkar det faktiskt göra. Tack och lov!
Det innebär dock inte att jag genast tar fantastiska bilder som ett proffs, snarare tvärs om. Att gå från en kompaktkamera till systemkamera är en otroligt skillnad. Det är en massa inställningar som ska göras, blixtar som ska positioneras mm. Men, I’m getting there!
Nu blev det en massa text oh inga bilder, det funkar helt enkelt inte att ladda upp bilder från båten, jag är ledsen. Så ni får leva med text just nu och trösta er med att det kommer! Det finns MASSOR av bilder från flygplatsen i Jakarta, på maten inrikes, på båten, på moln, från under vattnet, från stranden osv så ha tålamod mina vänner!
Ja hur gick det sen då? Jo vi landade i god ordning i Dubai efter en snygg inflygning och C fick givetvis kliva av först. Man kom snabbt in i terminalen som var minst sagt gigantisk och överväldigande. Och för, en som är något intoxikerad, aningen svårnavigerad. Efter att ha frågat några olika personer lyckades jag ta mig via terminaltåget till rätt avgångsterminal och lounge. Via en taxfreebutik såklart, där en flaska Captain Morgan Spiced Gold inhandlades. Alltid trevligt att kunna ta sig en hutt efter sista dyket
Intressant var att man inte fick åka rulltrappa med rullväskor (eller om man var gravid), vakten ville att jag skulle åka hiss, men jag hamnade mitt i en stor grupp asiater och kände inte för att trängas i en varm hiss. Hur svårt kan det vara att åka rulltrappa liksom?!
Dekorationerna på flygplatsen var rätt intressanta, som tex ett vattenfall J
Loungen var mycket fin, tyckte jag, personalen artig och förekommande och framför allt vänliga. Inte alls som den snorkiga personalen på flyget. Jag började med att ta en dusch för att sen hitta ett bord i den nästintill tomma loungen. Det fanns lite mat framme men jag var fortfarande varm efter promenaden genom terminalen så det blev en öl och lite snacks. Därefter blev det lite Moët och mer snacks. Efter nån timme till så blev jag faktiskt lite hungrig igen och åt av den goda indiska maten som fanns. Och drack lite mer champagne. Mitt flyg skulle inte avgår förrän den okristliga tiden 04:40 så jag kände att det är lika bra att hålla igång och sen slockna på planet. (Vilket jag också lyckades med).
De började ställa fram frukost när det nästan var tid att gå till gaten så jag slog till på en grön och god hälsodryck, och ett sista glas Moët
Jag har sagt det förr och skäms inte för att säga det igen, men vilken skillnad besättningen gör på en flygning! Här var mottagandet ett helt annat, personalen avslappnad och välkomnande. Jag fick hjälp med mina tunga handbagageväskor av en trevlig steward som frågade hur jag ville bli tilltalad (Miss Sofia), något som sen fungerade med all personal. Jag sa att jag gärna tar lite bubbel (Moët på den här flygningen) och sen sover över frukosten. Jag frågade också om han möjligen kunde skaka fram en pyjamas och han försökte verkligen lura till sig en från F men det gick inte, tråkigt nog. Man kunde se att han uppriktigt beklagade detta och nästan skämdes när jag sa att man fick det på alla QRs flygningar. Han gjorde sedan sitt bästa med att, som han sa, överträffa QR på andra punkter
Jag lyckades sova som en stock ett antal timmar även i jeans och blev sen försiktigt väckt för lunch. Kände mig riktigt fräsch faktiskt och åt Arabiska Mezze till förrätt följt av en god majs- och krabbsoppa samt lammkotletter som var mycket goda. Dock kändes berget av överkokta gröna ärtor lite malplacerat. Av nån konstig anledning har jag här missat att ta bilder annat än på champagneglaset vid start. Ganska märkligt, jag beklagar!
Till detta dracks en underbar Pinot Gris.Inflygningen mot Jakarta bjöd på spektakulära molnformationer som troligen innehöll rejäla åskceller. Jag lyckades dessutom gömma mitt vinglas i det hemliga facket i stolen så jag kunde smutta hela vägen in, mycket trevligt.
Väl av planet så var det marsch till immigration och Visa on Arrival som gällde. Det var inte så himla farlig kö faktiskt och jag var igenom på dryga halvtimmen. Kvinnan som tog emot betalningen sken upp när jag hälsade på Bahasa Indonesia och jag fick ett fast track-kort till själva passkontrollen, tänka sig så lite som behövs ibland!
När jag väl var igenom hade jag några timmar att slå ihjäl innan mitt inrikesflyg mot Sorong via Makassar. Jag promenerade i sakta mak genom avgångshallarna och rekade lite för att sen köpa två Bintang i en coffee shop och sätta mig utanför terminalen med min bagagevagn och läste en bok och tittade på folklivet.
När det väl blev dags för incheckning gick det mycket smidigt och eftersom jag flög med Garuda Indonesia behövde jag inte heller betala övervikt för min väska. Väskan hade på något mystiskt, men inte okänt sätt, lyckats gå upp ca två kilo i vikt mellan Arlanda och Jakarta. Dock lär den ha gått ner en hel del till hemresan eftersom en stor del av bagaget var saker till Mr Sofia (godis, Bailey’s, salami och en massa annat)
Även på relativt korta inrikesflygningar lyckas Garuda servera varm mat även i ekonomiklass. Det är givetvis en enkel anrättning med ris men ändå. Det är en trevlig gest att få en bricka att plocka med och gratis dricka. Faktiskt fanns det på båda benen en riktig businessclass med tjusigare stolar och ett skynke som var bestämt fördraget. Det vore dock synd att säga att beläggningen var något att hänga i julgranen, tror det var en snubbe på ena sträckan och tomt på andra…
I Makassar hade jag plågsamma 2,5 timmar mellan flygen och jag började nu bli riktigt trött. Då gör man dock som alla andra och lägger sig på golvet och sover lite J Funkade utmärkt. Hur som helst var det skönt att landa i Sorong. Googla gärna Sorong, det ligger nästan så långt bort i högra hörnet på Indonesien som man kan komma, i Västra Papua. Snacka om långt-bort-i-stan!
Den här gången kom Mr Sofia och mötte mig på flygplatsen, förra gången hade han supit till kvällen innan och sovit sig igenom 3 alarm. Då var jag inte så imponerad som ni kanske förstår
Nu blev det däremot ett kärt återseende och vi hoppade snabbt in i taxin som tog oss till hamnen och sen vidare med ”Scotchie rubber” (en RIB, helt enkelt, men allt måste ha namn här) till underbara MSY Waow.Efter en frukost på ris och chilistarka stekta salta småfiskar sov jag sen större delen av dagen. För att sen vara back in business och inte särskilt jetlaggad till kvällen och nästa dag.
Häpp! Dags att börja dyka med nya kameran, i nytt undervattenshus osv osv. Dvs tusen saker att oroa sig för att dom ska gå fel. Bland det absolut värsta som kan hända när man dyker är att dränka en kamera. Som ni vet har jag gjort det en gång redan och det är verkligen inte en händelse jag vill upprepa så denna gång har jag ett vacuumalarm på uv-huset. Det i sig är en källa till oro: fungerar det verkligen?! Men jo, det verkar det faktiskt göra. Tack och lov!
Det innebär dock inte att jag genast tar fantastiska bilder som ett proffs, snarare tvärs om. Att gå från en kompaktkamera till systemkamera är en otroligt skillnad. Det är en massa inställningar som ska göras, blixtar som ska positioneras mm. Men, I’m getting there!
Nu blev det en massa text oh inga bilder, det funkar helt enkelt inte att ladda upp bilder från båten, jag är ledsen. Så ni får leva med text just nu och trösta er med att det kommer! Det finns MASSOR av bilder från flygplatsen i Jakarta, på maten inrikes, på båten, på moln, från under vattnet, från stranden osv så ha tålamod mina vänner!
Dr. Miles
Expert
Tack för återrapportering. Mycket trevligt skrivet även utan bilderna.
Eller folk tappar greppet av väskan och den träffar personen efter sig.
http://www.businessclass.se/forum/t...ltrappor-inte-alltid-en-bra-kombination.8054/
Annars ortnamn som Makassar och Sorong påminner mig om slaget i Indonesien under andra världskriget.
Jo, men det kan vara farligt att åka rulltrappa med en eller flera tunga väskor.
Eller folk tappar greppet av väskan och den träffar personen efter sig.
http://www.businessclass.se/forum/t...ltrappor-inte-alltid-en-bra-kombination.8054/
Jag såg en film "En resa bland korallreven" på Cosmonova och det var från Västpapua. Det var en mycket vacker plats.
Annars ortnamn som Makassar och Sorong påminner mig om slaget i Indonesien under andra världskriget.
Christian R
DYKWIA
