Bangkok / Hongkong med Turkish och Emirates i Business och First
- Thread starter Vaniljvodka
- Startdatum
Vaniljvodka
Medlem
Soppa: Air light soup of summer truffles and organic waynaud peppers.
Vaniljvodka
Medlem
Hemskt ledsen, men den kommer faktiskt alldeles strax!
Vaniljvodka
Medlem
Del tre:
Ett dygn senare är vi tillbaka på HKG. Incheckningsproceduren vid förstaklassdisken är nästan avmätt. Snabb och korrekt, men kanske att man velat få ett leende i alla fall. C-check in på BKK gav mig en business-tagg till handbagaget, här får man inget av sorten. Börjar uppenbarligen bli helt jävla bortskämd.
Om jag minns det rätt så fanns det ingen Premium Lane/Fast Track på HKG. Efter security så är det dessutom en passkontroll med ganska mycket folk. Flygplatsen verkar dessutom vara gigantisk om man ska tro den här skylten (förmodligen inte):
Vi provar EK-loungen här med och den är större och luftigare än i Bangkok. Dock inte helt tom som sist. Utbudet av mat är ungefär detsamma, med några andra varianter. Indiska grytan Ragon Josh är helt grym till exempel.
EK0385
Avgång: 21:15
Ankomst: 23:15
Flygplan: Airbus A380-800
Klass: First Class
Sittplats: 2E
Övre bryggan till A380:n igen, men den här gången alltså en vänstersväng. Blir hälsad välkommen med namn och när vi satt oss näst längst fram (mittensätena för att kunna sitta ihop) och jag börjar fotografera överdådigheten omkring oss så kommer den brittiska pursern fram och presenterar sig, frågar om hon kan ta bilder på oss båda och det får hon såklart gärna göra. Hon frågar hur dagen har varit och när jag svarar att den varit hektisk så lovar hon att se till att vi blir väl omhändertagna.
Och det blir vi. Även om jag har lite otur med att den flygvärdinna som har hand om mig större delen av flygningen är lite kort i tonen och verkar stressad av det mesta. Medan alla andra är raka motsatserna.
Jag ber om att få ta en dusch och när vi kommit upp på marschhöjd får jag ganska omgående reda på att det är bråttom när duschen är klar. Hon verkar dock ha svårt att bestämma sig för om jag ska beställa mat först eller inte. Verkar inte som att speciellt många andra i kabinen (i princip fullt = 14 pers) är intresserade av att nyttja duscharna vad jag kan se. Väl därinne så är det, efter en lång dag i HK, en välbehövlig upplevelse. Och samtidigt ungefär så bisarrt som man kan tänka sig.
Tillbaka på min plats blir det Woody Allens "Blue Jasmine" (hans bästa på flera år) och middag. Där framförallt förrätten sticker ut. I övrigt är det faktiskt inte däruppe med TK. Om än väldigt nära.
Ingen necessär delas ut på en sån här kort flygning, men man får ett litet Emirates-kit med krämer och några slags lukt-boxar för att slappna av eller piggas upp av.
Innan start så erbjuder man bara Moët som skumpa och det är först när man kommer upp i luften som de öppnar Dompan. Jag är ju verkligen inget champagne-freak som många andra här, men herregud vilken skillnad. Har iofs alltid tyckt att Moët varit en ganska trist skumpa.
Drar igen dörrarna till sviten och provar att fälla ner stolen helt och hållet. Med den madrass som man kan lägga på så gissar jag att den är helt fantastisk på långflygningar (som om jag nånsin kommer ha råd att prova på en sån…).
Landar i Bangkok enligt tidtabell och vi hade gärna suttit där några timmar till. Får tillgång till Premium Lane även den här gången. Vid vårt bagageband så sitter det två Emirates-damer bakom en disk och bredvid dom står en "chauffeur drive"-vepa. Har ju läst här att limo-transfer inte ingår för flighter mellan BKK och HKG, men vi bestämmer oss för att fråga ändå. De frågar om vi bokat och när vi inte har det så ringer hon ett samtal efter att ha kollat våra boardingkort. Snart så har hon fått svar att det ingår (vet inte om det är nya regler eller om de helt enkelt bara var schysta) och ber oss meddela EK-representanten efter customs. Några minuters väntan och sedan tar han oss till en merca (limo är nog att ta i) med kalla handdukar och vatten som tar oss till Siam Kempinski.
Det är nu dags för ytterligare en complimentary uppgradering. Den här gången är den dock väntad eftersom jag skaffade GHA Platinum via länk här. Då jag bokat ett Executive Room så ska en uppgradering till nästa rumsnivå ingå om tillgänglighet finns. Vid incheckning frågar jag om detta, men då de av nån anledning inte har mitt GHA-nummer inlagt så får jag ta fram det och vips så är vi uppgraderade till en svit. Borde egentligen varit ett Cabana Room med direkt tillgång till poolen via privata patios, men jag gissar att alla såna var upptagna. En svit större än vår lägenhet hemma i Stockholm är dock, eh, helt okej. Att vi har haft ett sanslöst flyt med hotellen på den här resan står ställt bortom allt rimligt tvivel.
De sista dagarna innan avresan hem så åker vi på Chatuchak Weekend Market (som vi hade behövt mer än en halv dag på oss att besöka), hänger vid en disig pool och äter en 21-rätters avsmakningsmeny på Sra Bua by Kiin Kiin på hotellet. Mestadels riktigt bra, men mättnaden är lite för jobbig även dan efter.
…och avslutningsvis den här snöbollen:
Som servitören förstörde genom att hälla nån slags vätska på:
Vi går och lägger oss hyfsat mätta (och belåtna) och dan efter flyger vi hem.
Får inte i oss nån frukost på hotellet, men provar lite goda pork buns och annat i Thai-loungen på BKK.
Så var vi tillbaka vid att inte lyssna på vad som ropas ut i högtalarna. Alla passagerare börjar köa vid bägge ingångar trots stora economy- och business-vepor på vardera sida om dörrarna. När personalen sedan nekar vissa boarding så bestämmer sig andra för att ändå chansa. Vilket leder till att man får tränga sig igenom folkmassan för att komma in genom dörrarna. TK är verkligen inget vidare på att hantera boarding.
TK65
Avgång: 11.10
Ankomst: 17:05
Flygplan: Airbus A340-300
Klass: Business Class
Sittplats: 2B
Den nästsista flighten är snarlik den som tog oss hit. I princip lika hög standard på maten och trevlig kabinpersonal (denna gång mest män i C). Lunchservering efter start, därefter någorlunda sömn i ett par timmar och sedan ytterligare en trerätters strax före landning. Necessär från Crabtree & Evelyn den här gången.
TK1791
Avgång: 21:00
Ankomst: 23:35
Flygplan: Boeing 737-800
Klass: Business Class
Sittplats: 2A
Får i mig lite mer mat i loungen på Atatürk, men till sista flighten hem till Arlanda är det stopp. Sover dock förvånansvärt bra i stolarna med blockat mittsäte.
Men det här med maten alltså: När det är så förbannat bra mat på Turkish Airlines och i deras lounge så äter man (eller i alla fall jag som inte är speciellt van vid att få god flygplansmat) fan ohälsosamt mycket. För att man får, för att det är gratis och för att man inte vill missa något. Kommer hem några kilo tyngre och har haft ett par stunder med mättma på resan som varit ganska jobbiga. Nästa gång jag gör en sån här resa så måste jag bli mer disciplinerad kring mat-upplägget. Som det var nu så åt jag alltså cirka 6-7 ggr på ett dygns resande. Tur att jag inte reser longhaul med TK i tjänsten…
Tack för att ni har läst och tack för snälla kommentarer!
Ett dygn senare är vi tillbaka på HKG. Incheckningsproceduren vid förstaklassdisken är nästan avmätt. Snabb och korrekt, men kanske att man velat få ett leende i alla fall. C-check in på BKK gav mig en business-tagg till handbagaget, här får man inget av sorten. Börjar uppenbarligen bli helt jävla bortskämd.
Om jag minns det rätt så fanns det ingen Premium Lane/Fast Track på HKG. Efter security så är det dessutom en passkontroll med ganska mycket folk. Flygplatsen verkar dessutom vara gigantisk om man ska tro den här skylten (förmodligen inte):
Vi provar EK-loungen här med och den är större och luftigare än i Bangkok. Dock inte helt tom som sist. Utbudet av mat är ungefär detsamma, med några andra varianter. Indiska grytan Ragon Josh är helt grym till exempel.
EK0385
Avgång: 21:15
Ankomst: 23:15
Flygplan: Airbus A380-800
Klass: First Class
Sittplats: 2E
Övre bryggan till A380:n igen, men den här gången alltså en vänstersväng. Blir hälsad välkommen med namn och när vi satt oss näst längst fram (mittensätena för att kunna sitta ihop) och jag börjar fotografera överdådigheten omkring oss så kommer den brittiska pursern fram och presenterar sig, frågar om hon kan ta bilder på oss båda och det får hon såklart gärna göra. Hon frågar hur dagen har varit och när jag svarar att den varit hektisk så lovar hon att se till att vi blir väl omhändertagna.
Och det blir vi. Även om jag har lite otur med att den flygvärdinna som har hand om mig större delen av flygningen är lite kort i tonen och verkar stressad av det mesta. Medan alla andra är raka motsatserna.
Jag ber om att få ta en dusch och när vi kommit upp på marschhöjd får jag ganska omgående reda på att det är bråttom när duschen är klar. Hon verkar dock ha svårt att bestämma sig för om jag ska beställa mat först eller inte. Verkar inte som att speciellt många andra i kabinen (i princip fullt = 14 pers) är intresserade av att nyttja duscharna vad jag kan se. Väl därinne så är det, efter en lång dag i HK, en välbehövlig upplevelse. Och samtidigt ungefär så bisarrt som man kan tänka sig.
Tillbaka på min plats blir det Woody Allens "Blue Jasmine" (hans bästa på flera år) och middag. Där framförallt förrätten sticker ut. I övrigt är det faktiskt inte däruppe med TK. Om än väldigt nära.
Ingen necessär delas ut på en sån här kort flygning, men man får ett litet Emirates-kit med krämer och några slags lukt-boxar för att slappna av eller piggas upp av.
Innan start så erbjuder man bara Moët som skumpa och det är först när man kommer upp i luften som de öppnar Dompan. Jag är ju verkligen inget champagne-freak som många andra här, men herregud vilken skillnad. Har iofs alltid tyckt att Moët varit en ganska trist skumpa.
Drar igen dörrarna till sviten och provar att fälla ner stolen helt och hållet. Med den madrass som man kan lägga på så gissar jag att den är helt fantastisk på långflygningar (som om jag nånsin kommer ha råd att prova på en sån…).
Landar i Bangkok enligt tidtabell och vi hade gärna suttit där några timmar till. Får tillgång till Premium Lane även den här gången. Vid vårt bagageband så sitter det två Emirates-damer bakom en disk och bredvid dom står en "chauffeur drive"-vepa. Har ju läst här att limo-transfer inte ingår för flighter mellan BKK och HKG, men vi bestämmer oss för att fråga ändå. De frågar om vi bokat och när vi inte har det så ringer hon ett samtal efter att ha kollat våra boardingkort. Snart så har hon fått svar att det ingår (vet inte om det är nya regler eller om de helt enkelt bara var schysta) och ber oss meddela EK-representanten efter customs. Några minuters väntan och sedan tar han oss till en merca (limo är nog att ta i) med kalla handdukar och vatten som tar oss till Siam Kempinski.
Det är nu dags för ytterligare en complimentary uppgradering. Den här gången är den dock väntad eftersom jag skaffade GHA Platinum via länk här. Då jag bokat ett Executive Room så ska en uppgradering till nästa rumsnivå ingå om tillgänglighet finns. Vid incheckning frågar jag om detta, men då de av nån anledning inte har mitt GHA-nummer inlagt så får jag ta fram det och vips så är vi uppgraderade till en svit. Borde egentligen varit ett Cabana Room med direkt tillgång till poolen via privata patios, men jag gissar att alla såna var upptagna. En svit större än vår lägenhet hemma i Stockholm är dock, eh, helt okej. Att vi har haft ett sanslöst flyt med hotellen på den här resan står ställt bortom allt rimligt tvivel.
De sista dagarna innan avresan hem så åker vi på Chatuchak Weekend Market (som vi hade behövt mer än en halv dag på oss att besöka), hänger vid en disig pool och äter en 21-rätters avsmakningsmeny på Sra Bua by Kiin Kiin på hotellet. Mestadels riktigt bra, men mättnaden är lite för jobbig även dan efter.
…och avslutningsvis den här snöbollen:
Som servitören förstörde genom att hälla nån slags vätska på:
Vi går och lägger oss hyfsat mätta (och belåtna) och dan efter flyger vi hem.
Får inte i oss nån frukost på hotellet, men provar lite goda pork buns och annat i Thai-loungen på BKK.
Så var vi tillbaka vid att inte lyssna på vad som ropas ut i högtalarna. Alla passagerare börjar köa vid bägge ingångar trots stora economy- och business-vepor på vardera sida om dörrarna. När personalen sedan nekar vissa boarding så bestämmer sig andra för att ändå chansa. Vilket leder till att man får tränga sig igenom folkmassan för att komma in genom dörrarna. TK är verkligen inget vidare på att hantera boarding.
TK65
Avgång: 11.10
Ankomst: 17:05
Flygplan: Airbus A340-300
Klass: Business Class
Sittplats: 2B
Den nästsista flighten är snarlik den som tog oss hit. I princip lika hög standard på maten och trevlig kabinpersonal (denna gång mest män i C). Lunchservering efter start, därefter någorlunda sömn i ett par timmar och sedan ytterligare en trerätters strax före landning. Necessär från Crabtree & Evelyn den här gången.
TK1791
Avgång: 21:00
Ankomst: 23:35
Flygplan: Boeing 737-800
Klass: Business Class
Sittplats: 2A
Får i mig lite mer mat i loungen på Atatürk, men till sista flighten hem till Arlanda är det stopp. Sover dock förvånansvärt bra i stolarna med blockat mittsäte.
Men det här med maten alltså: När det är så förbannat bra mat på Turkish Airlines och i deras lounge så äter man (eller i alla fall jag som inte är speciellt van vid att få god flygplansmat) fan ohälsosamt mycket. För att man får, för att det är gratis och för att man inte vill missa något. Kommer hem några kilo tyngre och har haft ett par stunder med mättma på resan som varit ganska jobbiga. Nästa gång jag gör en sån här resa så måste jag bli mer disciplinerad kring mat-upplägget. Som det var nu så åt jag alltså cirka 6-7 ggr på ett dygns resande. Tur att jag inte reser longhaul med TK i tjänsten…
Tack för att ni har läst och tack för snälla kommentarer!
Last edited:
