Andra sidan av myntet: en affärsresenärs berättelse

[thh]

Man kan byta bransch om resandet blir för jobbigt. Poängen är att resande är självvalt eftersom man alltid har alternativet att sluts och byta karriär.

Var hittar man dessa magiska arbeten med högspecialiserad utbildning där man alltid kan sitta på kontoret 8-17 och aldrig behöver resa?

Nu är det dock så att jag är högutbildad inom en branch där det inte finns tillräckligt många arbeten för nyutexaminerade i Sverige, och jag har därför ca 300 resdagar per år, nu har jag dessutom bosatt mig utomlands så jag har väl ca 60 resdagar per år tillbaka till Sverige, istället.

Det är inte en lönefråga, problemet blir inte löst för att jag accepterar en lägre lön. Jag har en låg lön redan nu. Därför undrar jag om du är beredd att betala min lön tills jag får mitt magiska arbete i Stockholm där jag jobbar 8-17 som enligt dig alltid finns, eller om det bara är ett idiotiskt påstående från någon som är lika insatt i svensk arbetsmarknad som vår regering?

 

[JohanA]

Var hittar man dessa magiska arbeten med högspecialiserad utbildning där man alltid kan sitta på kontoret 8-17 och aldrig behöver resa?

Nu är det dock så att jag är högutbildad inom en branch där det inte finns tillräckligt många arbeten för nyutexaminerade i Sverige, och jag har därför ca 300 resdagar per år, nu har jag dessutom bosatt mig utomlands så jag har väl ca 60 resdagar per år tillbaka till Sverige, istället.

Det är inte en lönefråga, problemet blir inte löst för att jag accepterar en lägre lön. Jag har en låg lön redan nu. Därför undrar jag om du är beredd att betala min lön tills jag får mitt magiska arbete i Stockholm där jag jobbar 8-17 som enligt dig alltid finns, eller om det bara är ett idiotiskt påstående från någon som är lika insatt i svensk arbetsmarknad som vår regering?

Man kan byta bransch sa jag. Du behöver inte bli spydig bara för att någon har en annan åsikt än dig själv.

Om resandet blir för jobbigt, byt jobb. Bli kassörska, brevbärare, servitör, taxichaufför eller något annan som inte innebär resor. Givetvis får du en annan lön, men vill du slippa resandet så är det priset du kan komma att få betala. Sen att majoriteten inte gör det för det skulle sannolikt betyda att man inte kan köpa ny BMW vartannat är en annan sak.

Poängen är att man ska inte klaga över ett resande som man inte är tvingad att ta. Man har sitt eget liv i sina egna händer.

 

[thh]

Man kan byta bransch sa jag. Du behöver inte bli spydig bara för att någon har en annan åsikt än dig själv.

Om resandet blir för jobbigt, byt jobb. Bli kassörska, brevbärare, servitör, taxichaufför eller något annan som inte innebär resor. Givetvis får du en annan lön, men vill du slippa resandet så är det priset du kan komma att få betala. Sen att majoriteten inte gör det för det skulle sannolikt betyda att man inte kan köpa ny BMW vartannat är en annan sak.

Poängen är att man ska inte klaga över ett resande som man inte är tvingad att ta. Man har sitt eget liv i sina egna händer.

Hur många kassörskor, brevbärare, servitörer eller taxichaufförer som har råd att bo i lägenheter med sina familjer inom Stockholm tror jag inte att någon behöver förklara för dig, så vad du egentligen föreslår är att man antingen kan arbeta med ett jobb man är utbildad till och tjänar pengar, eller flytta och arbeta på McDonald's, och du anser att svaret på det valet är likgiltigt.

Nu hävdar du att det är enkelt att få ett jobb som försörjer mig om jag flyttar tillbaka till Stockholm utan signifikant mängd reser - men om jag tolkar dig riktigt vågar du inte plocka fram plånboken själv för att stödja ditt påstående?

Självklart har man ett ansvar för sitt eget liv, men att låtsas som om man bara kan sluta på sitt jobb och att allt kommer lösa sig och att man kan jobba på Ica är inte heller rimligt, och att byta jobb, gå ner i lön och flytta är kanske inte heller ett bra alternativ, eller ens ett alternativ för många. Jag är ingen höginkomsttagare men om jag skulle börja jobba på McDonalds skulle min inkomst mer än halveras över en natt och min arbetstid ökas avsevärt. Dessutom skulle staten ha spenderat 1 miljon på min utbildning till ingen nytta.

Självklart är det möjligt att göra. Det betyder inte att det är rimligt.

 

[JohanA]

Hur många kassörskor, brevbärare, servitörer eller taxichaufförer som har råd att bo i lägenheter med sina familjer inom Stockholm tror jag inte att någon behöver förklara för dig, så vad du egentligen föreslår är att man antingen kan arbeta med ett jobb man är utbildad till och tjänar pengar, eller flytta och arbeta på McDonald's, och du anser att svaret på det valet är likgiltigt.

Nu hävdar du att det är enkelt att få ett jobb som försörjer mig om jag flyttar tillbaka till Stockholm utan signifikant mängd reser - men om jag tolkar dig riktigt vågar du inte plocka fram plånboken själv för att stödja ditt påstående?

Självklart har man ett ansvar för sitt eget liv, men att låtsas som om man bara kan sluta på sitt jobb och att allt kommer lösa sig och att man kan jobba på Ica är inte heller rimligt, och att byta jobb, gå ner i lön och flytta är kanske inte heller ett bra alternativ, eller ens ett alternativ för många. Jag är ingen höginkomsttagare men om jag skulle börja jobba på McDonalds skulle min inkomst mer än halveras över en natt och min arbetstid ökas avsevärt. Dessutom skulle staten ha spenderat 1 miljon på min utbildning till ingen nytta.

Självklart är det möjligt att göra. Det betyder inte att det är rimligt.

Jag talar om vad som är rimlig. Rimligt är att inte klaga över sin resesituation eftersom man själv alltid kan välja att sluta.
Jag klagar inte över min resesituation så jag förstå inte riktig vad min plånbok har med saken att göra.

 

[Fredrik]

Jag talar om vad som är rimlig. Rimligt är att inte klaga över sin resesituation eftersom man själv alltid kan välja att sluta.
Jag klagar inte över min resesituation så jag förstå inte riktig vad min plånbok har med saken att göra.

Man "kan inte" sluta resa om det får för stora effekter på privatekonomin. Tur för dig att du har ett sånt bra jobb men det du inte tar till dig är att för väldigt många människor är resandet en förutsättning för att de ska ha en lön som gör att de kan leva vettigt(vare sig det handlar om att försörja barnen, kunna bo i Stockholm eller vad det nu handlar om). I Sverige där man blir partiledare vid 28 kan inte 40-åringar realistiskt sett skola om sig så när man efter 5-10 års resande tröttnar, eller familjesituationen ändras, är väldigt många inlåsta.

Att stöddigt tro att bara för att det löste sig för mig så gäller det andra också är faktiskt rätt löjligt.

 

[Voyageur]

Nu har jag den stora glädjen av att få resa i stora mängder och alltid privat och njuta av resandet på ett helt annat sätt.

Det jag sett av affärsresandet i min närmsta krets är inget jag skulle vilja ta i själv. Visst det kan te sig glassigt att resa världen runt och se mycket, flyga fint och bo fint. Äta på representation och tjäna gött.

Fast i verkligheten verkar det mest vara en evig diskussion om och när företaget "tvingar" alla anställda att slutligen alltid flyga ekonomi, förhållanden som tänjs och brister pga långa frånvaron, en trötthet av att hela tiden vara på väg någonstans i tjänst och inte kunna slappna av, att behöva sitta i möten och representationer från morgon till kväll och, jag citerar " enbart se insidan av en taxi, ett mötesrum, en restaurang och hotellrummet". Glöm att ta en dag för dig själv och se staden.

Jag skulle förmodligen dö av panik om jag visste att de där få timmarna ombord på flyget i en trång business stol var de som gällde för att få nattens sömn innan dagens möten.....

 

[Senator]

En liten tråkig utveckling i denna tråd tyvärr. Kanske bra om vi kommer ihåg att:
1. Olika människor har olika förutsättningar
2. Olika människor har olika behov
3. Olika människor har olika prioriteringar

Vad som känns bra och rätt för en person passar kanske inte en annan. Så det blir tråkigt om vi skall använda ord som "idioti" och "dum i huvudet" bara för att det finns en olik uppfattning.

En ganska vanlig kommentar jag får är "du reser ju hela tiden, vad spännande"? Jag tycker om resande men destinationen är det viktiga. Men när jag berättar hur mitt liv ser ut blir frågan annorlunda: "hur orkar du"?

Idag är en sådan dag.. I skrivande stund sitter jag vid gaten på Arlanda och väntar på avgång med Austrian till Wien. Klev upp 05.00 en söndag morgon för att hinna med denna. Sedan skall jag till New York där jag har två möten innan jag skall vidare till Nashville för veckan. Hem på söndag, för att sedan vända tillbaka söndagen efter med möten och events i New York, LA, Las Vegas och Palo Alto. Allt detta mitt under en renovering hemma.

Men att det skulle vara så himla glamouröst stämmer nog inte i mitt fall just nu, i mitt tycke..

 

[SASmackan]

Har man barn så är
Glöm aldrig: "Work to live, not live to work"

Jag har hört den här argumentationen från mina vänner en massa gånger och tycker inte att det stämmer.

Kanske inte jag men framförallt min fru har ett jobb som är hennes allra största intresse i livet. Hon spenderar helger och sena kvällar genom att fördjupa sig i sitt ämne utan kompensation.

Mina vänner anser som de flesta att jobba är ett nödvändigt ont för att livnära sig och ha trevliga semestrar - om man hade vunnit 100MSEK på lotto hade man slutat direkt och "så tänker alla"

Jag brukar alltid hänvisa till Zlatan, och med den logiken så borde han slutat spela fotboll när han var 22, eftersom han hade klarat sig med de pengar han hade då.

Svaret blir givetvis: "Men att spela fotboll är ju roligt"

Därmed är min inställning att man ska försöka hitta ett jobb som man tycker är "roligt" och inte se det som ett nödvändigt ont

 

[nota bene]

Därmed är min inställning att man ska försöka hitta ett jobb som man tycker är "roligt" och inte se det som ett nödvändigt ont

Kan inte annat än att hålla med - dock får man inte glömma att det är få förunnat att lyckas hitta ett sådant jobb!

Jag jobbar med något som jag även har ett stort intresse av, och till ganska stor del kan jag planera mitt reseschema själv. Detta gör att trots mycket resande i jobb (och privat) brukar det bli en hel del ledighet och avslappnande inemellan. Därmed inte sagt att det inte finns veckor som ser ut som taxi, flyg, hotell, kundmöten och email, repeat. Och just detta är inte ett dugg glassigt eller intressant när det händer varje dag.

 

[trekker]

Jag ber om ursakt for tonvalet i vissa inlagg jag gjort, dock ar det sa jobbigt att lasa folk som inte forstar att allas forutsattningar ar olika.

For ca 10 ar sedan jobbade jag som konsult at ett storre bolag i London, jag bodde pa vischan mellan Oxford och Reading. Projektet jag blev placerad pa var i Greenwhich, en natt resa pa 3 timmar enkel med tag, tunnelbana och tag igen. De dagar jag inte var pa plats hos kunden var jag ofta tvungen att vara pa firmans kontor i centrala London, en enkel resa pa 1,5 timmar. Detta var innan jag hade barn, men trots att jag kom hem varje kvall var det inte mycket till liv, ut genom dorren fore 7 pa morgonen och hem tidigast kl 7 pa kvallen.

Efter att detta bytte jag jobb till en liten konsultfirma, blev det battre? Nej. Det gallde samma sak dar, ut hos kunden 2 timmar hemifran med bil och om inte hos kunden ner till firmans kontor pa engelska sydkusten. Det som fick bagaren att rinna over dar var nar sekreteraren bokade in mig pa ett motorvagshotell i Peterborough for mina dagar hos kunden.

Nu driver jag sedan ca 8 ar egen firma, slipper jag resa? Nej knappast, men jag kan valja kund och projekt mycket mer. Min forsta kund var dock strax utanfor Manchester, det blev veckopendla 3 timmar enkel vag pa m40 och m6 och sedan nagra natter pa Holiday inn. Efter nagra till projekt sa bildade vi familj och vi flyttade till Manchester, tror du nasta projekt blev i Manchester? Nej det blev pa vischan mellan Oxford och Reading, 10 km fran vart gamla hus. Jag bodde till och med pa hotellet i samma by som vi bodde.

Nu efter manga ar som egenkonsult och branchsen jag jobbar i borjar bli storre borjar det bli storre valfrihet med projekt. Dock fortfarande valdigt sallan finns det projekt just i narheten av dar vi bor. Jag reser garna till t ex Stockholm och jobbar tisdag/onsdag, men inte garna Mandag-Fredag. Jag skulle dock inte kunna byta till ett 8-5 jobb, nar jag hade det for manga manga ar sedan hamnade systemsupport och service alltid pa mig, vilket gjorde att arbetstiden oftast var 8-5 samt 7-12 nar jag kunde ta ner systemen.

Tittar jag over min karriar sedan jag lamnade universitetet sa har jag varit i manga olika sitser, men det ar forst nu jag har tillrackligt med erfarenhet att kunna ge mer krav pa nar och var jag arbetar. Det hjalper ocksa att det gatt bra ekonomiskt sa jag kan tacka nej till projekt som inte passar.