För några dagar sedan flög jag Turkish A330 i business class från Bangkok till Istanbul. Den thailändska maten hade påverkat min mage negativt och vid incheckningen bad jag att få en mittenplats (2+2+2) i stället för min bokade fönsterplats.
Boardingen går segt och barnfamiljer samt rullstolar släpps på först, sedan 15 minuters väntan och slutligen priobording. När jag kommer till min mittplats sitter en kvinna med en tvååring i knät på platsen bredvid min.
Kvinnan känner jag igen från en grupp av tre kvinnor och ett barn som utmärkte sig redan vid gaten. Det var två kvinnor i 30-årsåldern och en kvinna i 60-årsåldern - gissningsvis mormor med barn och barnbarn - alla klädda i mysdress. De hade också enormt med handbagage, bland annat en stor halvgenomskinlig plastsäck fylld med något mjukt.
Efter en stund frågar kvinnan med barnet på utmärkt engelska om jag kan tänka mig att flytta så att hon kan låta barnet sova på min plats. Jag brukar inte vara så pigg på att flytta, men risken för barnskrik samt att barnet redan varit på gång att välta omkull min välkomstdrink flera gånger får mig att acceptera.
Medan vi väntar på att boarding ska bli klar kommer en kvinna från gatepersonalen inspringande och ber att få kontrollera kvinnan med barnets boarding card. Kvinnan från gaten tittar noga på kortet och jämför med en utskriven lista hon har i handen. Till slut lämnar hon tillbaka bordning cardet och går ut.
Til slut hörs "boarding completed" och jag kollar med crew om det är okej att flytta till en tom 2-grupp snett bakåt. Det är inget problem och jag flyttar dit med en suck av lättnad.
När planet lyft och säkerhetsbältsskylten släckts blir det en väldigt spring kring kvinnan och barnet då syster och mormor kommer in från Economy. Efter ett tag sommnar barnet på min f.d. plats. Mamma försvinner in till Economy och mormor tar plats bredvid barnet.
Crew verkar inte alls nöjda och går fram och pratar med mormor, men hon blir kvar i Business och äter middagen som severas. Efter middagen släcks belysningen ned och när folk börjat somna kommer mamma tillbaka och börjar prata med mormor. Tänk er en italiensk mor-dotter-konversation som försöker överrösta två jetmotorer så förstår ni att sömn var omöjlig i Business-kabinen.
Crew dyker upp igen och mamma försvinner tillbaka till Economy. Efter ett tag är hon dock tillbaka och lägger sig och sover tillsammans med barnet på min f.d. plats. Nu sitter alltså mormor på den ordinarie platsen och mamma plus barn ligger på min f.d. plats. Crew ser inte alls nöjda ut, men verkar ha gett upp.
Till landningen försvinner Mormor tillbaka till Economy och mamma sätter sig med barnet i knät.
Att flyga Turkish brukar alltid bjuda på något oväntat och även denna gång.
