Sofia
Medlem
Den för många fruktade 40-årsdagen närmar sig och vad gör man inte då om åker iväg på en långweekend med bästa tjejkompisarna, som också fyller i år. Tyvärr blev en av oss sjuk men tre kom iväg i alla fall.
Dagen börjar tidigt då planet skulle lyfta 9.10 och morgontrafiken till Arlanda kan vara minst sagt nyckfull. Vi beslutade att ta tåget som trots risken för nedrivna kontaktledningar löper mindre risk att bli väldigt sent.
SL's bästa linje 53 tar mig smidigt direkt från min dörr till centralen där jag möter mina vänner. Tåget både avgår och anländer i tid och även automatincheckningen går smidigt. Dock kan inte bag-dropagenten hjälpa till att ändra seatingen på andra benet utan det får vi fixa i Frankfurt. Nåväl.
Eftersom ingen av oss har status och vi vet att man bara får kaffe i SAS Go hittar vi ett trevligt frukostställe där vi serveras av käcka unga män.
Gatepersonalen gör ett bra jobb med att organisera ombordstigningen efter rader och påpekar sedan via högtalarsystemet att man ska låta bakomvarande passera. Funkar bra och vi kommer iväg punktligt. Min ena kompis är flygrädd och tyckte det var väldigt guppigt och fladdrigt i take off, jag tyckte det var som vanligt
SAS är ju SAS och det finns inte så mycket att orda om, ok benutrymme och varmt kaffe.
Väl framme i Frankfurt letar vi snabbt upp transferdesken, det har börjat suga rejält i öltarmen men formaliteterna måste klaras av först. Den vänliga tjejen fixar snabbt så att åtminstone två av oss får sitta tillsammans och vi styr kosan mot ett ölkafé.
Det är buss ut till planet som gäller och det känns som att vi snarare hamnat på en ersättningsbuss hela vägen till Istanbul än en buss till planet Vi åker och åker och kommer tillslut fram till planet som på riktigt står lääängst bort i hörnan och skäms.
Väl ombord känns det ändå helt ok och planet är ljust och fräscht med de nya tunnare sätena. Jag gillar dom! Jag hade tänkt att trada min fönsterplats mot en plats på samma rad som mina vänner men det kom aldrig nån som ville sitta där så någon byteshandel behövdes aldrig.
Benutrymmet var mer än ok och maten, pasta med tomatsås, smakade också bra. Inget att klaga på. Dessutom serverades öl och vin, till och med bubbelvin, frikostigt. Sova kändes onödigt så vi tillbringade den ganska korta flygresan med att läsa och inta alkoholhaltiga drycker
Väl framme börjar det sedvanliga kaoset med kombinationen av en underdimensionerad flygplats och massor av samtidigt anländande resenärer. En hjälpsam ung man som jag tror var städare pekade oss dock till en passkontroll där kön inte var aslång eller stod helt stilla.
Bagaget kom också ganska snabbt och ca 45 minuter efter landning klev vi in i vår väntande taxi och for i halsbrytande fart med en massa tutande till vårt hotell i Sultanahmet, den historiska delen av Istanbul.
Hotellet överträffade våra förväntningar då man aldrig riktigt vet vad man ska få när man köper en paketresa men läget var toppen och rummen mycket rena och trevliga.
Det enda vi ställde oss lite fundersamma till var dekorationerna. Vad är det för connection med Turkiet och Dalarna? Det kändes som att hotellet var utsmyckat i bästa kurbits-stil men under helgen upptäckte vi diverse kurbitsliknande målningar och moraklockor lite var stans i stan. Vem hade kunnat tro det?!
Snabb uppfräschning och vi sökte oss upp på takterrassen för vår första öl och för att planera kvällen.
Utsikten var fantastisk och bjöd på full kontroll över infarten från Medelhavet till Bosporen. De största fartygen verkade dock passera på morgonen och vi roade oss med att fundera på hur/när/om de åkte tillbaka igen. Kanske finns det ett svart hål i Svarta Havet som slukar fartyg?
Lite trött efter resan går vi till sängs rätt tidigt och laddar för en full dag med shopping och sightseeing på fredagen. Sängarna var supersköna och lakanen var himmelriket för en lakansfetischist som jag. Och helt klart Himlis Filmis approved
Fortsättning följer!
Dagen börjar tidigt då planet skulle lyfta 9.10 och morgontrafiken till Arlanda kan vara minst sagt nyckfull. Vi beslutade att ta tåget som trots risken för nedrivna kontaktledningar löper mindre risk att bli väldigt sent.
SL's bästa linje 53 tar mig smidigt direkt från min dörr till centralen där jag möter mina vänner. Tåget både avgår och anländer i tid och även automatincheckningen går smidigt. Dock kan inte bag-dropagenten hjälpa till att ändra seatingen på andra benet utan det får vi fixa i Frankfurt. Nåväl.
Eftersom ingen av oss har status och vi vet att man bara får kaffe i SAS Go hittar vi ett trevligt frukostställe där vi serveras av käcka unga män.
Gatepersonalen gör ett bra jobb med att organisera ombordstigningen efter rader och påpekar sedan via högtalarsystemet att man ska låta bakomvarande passera. Funkar bra och vi kommer iväg punktligt. Min ena kompis är flygrädd och tyckte det var väldigt guppigt och fladdrigt i take off, jag tyckte det var som vanligt
SAS är ju SAS och det finns inte så mycket att orda om, ok benutrymme och varmt kaffe.
Väl framme i Frankfurt letar vi snabbt upp transferdesken, det har börjat suga rejält i öltarmen men formaliteterna måste klaras av först. Den vänliga tjejen fixar snabbt så att åtminstone två av oss får sitta tillsammans och vi styr kosan mot ett ölkafé.
Det är buss ut till planet som gäller och det känns som att vi snarare hamnat på en ersättningsbuss hela vägen till Istanbul än en buss till planet
Vi åker och åker och kommer tillslut fram till planet som på riktigt står lääängst bort i hörnan och skäms. Väl ombord känns det ändå helt ok och planet är ljust och fräscht med de nya tunnare sätena. Jag gillar dom! Jag hade tänkt att trada min fönsterplats mot en plats på samma rad som mina vänner men det kom aldrig nån som ville sitta där så någon byteshandel behövdes aldrig.
Benutrymmet var mer än ok och maten, pasta med tomatsås, smakade också bra. Inget att klaga på. Dessutom serverades öl och vin, till och med bubbelvin, frikostigt. Sova kändes onödigt så vi tillbringade den ganska korta flygresan med att läsa och inta alkoholhaltiga drycker
Väl framme börjar det sedvanliga kaoset med kombinationen av en underdimensionerad flygplats och massor av samtidigt anländande resenärer. En hjälpsam ung man som jag tror var städare pekade oss dock till en passkontroll där kön inte var aslång eller stod helt stilla.
Bagaget kom också ganska snabbt och ca 45 minuter efter landning klev vi in i vår väntande taxi och for i halsbrytande fart med en massa tutande till vårt hotell i Sultanahmet, den historiska delen av Istanbul.
Hotellet överträffade våra förväntningar då man aldrig riktigt vet vad man ska få när man köper en paketresa men läget var toppen och rummen mycket rena och trevliga.
Det enda vi ställde oss lite fundersamma till var dekorationerna. Vad är det för connection med Turkiet och Dalarna? Det kändes som att hotellet var utsmyckat i bästa kurbits-stil men under helgen upptäckte vi diverse kurbitsliknande målningar och moraklockor lite var stans i stan. Vem hade kunnat tro det?!
Snabb uppfräschning och vi sökte oss upp på takterrassen för vår första öl och för att planera kvällen.
Utsikten var fantastisk och bjöd på full kontroll över infarten från Medelhavet till Bosporen. De största fartygen verkade dock passera på morgonen och vi roade oss med att fundera på hur/när/om de åkte tillbaka igen. Kanske finns det ett svart hål i Svarta Havet som slukar fartyg?
Lite trött efter resan går vi till sängs rätt tidigt och laddar för en full dag med shopping och sightseeing på fredagen. Sängarna var supersköna och lakanen var himmelriket för en lakansfetischist som jag. Och helt klart Himlis Filmis approved
Fortsättning följer!
Last edited:
