Bakgrund
Söderhavet är en favoritdestination och i samband med en högtidsdag passade vi på att besöka några nya platser, bland dem Bora Bora i Franska Polynesien. På allmän begäran kommer här en recension av Conrad Bora Bora Nui (CBBN) där vi stannade sju nätter. Trådens titel är förstås en hyllning till @RonnieK och hans recension av Conrad Rangali som vi besökte 2018 mycket tack vare hans inlägg.
Bokning och planering
CBBN är ju ett eftertraktat hotell för oss som gillar att använda poäng och det är snålt med tillgänglighet. För att komma över de billigaste poängrummen (Standard Room Reward med femte natten gratis) krävs det att man bokar ett år i förväg. Vi bokade ungefär ett halvår i förväg och då fanns det bara ”Premium Room Reward” för 128k poäng per natt utan femte natten fri, i gengäld fick man då ett litet bättre rum (King Lagoon View Suite, ett litet snäpp över det ”sämsta” rummet med ”Garden View” från bottenvåningen. Eftersom våra datum var fasta var det bara att acceptera det. Vi bokade fem nätter med poäng och ytterligare två i samma kategori som flexibla betalda nätter med plan att omboka dem till poängnätter när poängkontot fyllts på igen.
Av en slump tittade jag i Hiltonappen under hösten och såg att samtliga våra nätter (5+2) var uppgraderade till det vi egentligen ville ha och var beredda på att köpa uppgradering till - en villa på vattnet (ingångsmodellen ”King Owerwater Villa”). Detta helt utan kommunikation med hotellet. För att inte jinxa bokningen rörde jag den inte mer och lät den halvdyra flexibla bokningen de två sista nätterna vara kvar.
Resan dit
Bora Bora ligger i Franska Polynesien och är alltså en del av Frankrike. Internationella flyg går till Papeete PPT på Tahiti som är ungefär halvvägs mellan Australien och Kalifornien. Det är alltså ett bra stopp på en jorden runt-resa med tanke på att man kan resa i båda riktningar. Vi bokade en enkel award-biljett med SAS till San Francisco SFO och sedan vidare nästa dag med United SFO-PPT, en linje som trafikeras några dagar per vecka. Denna linje avgår på förmiddagen och ankommer tidig kväll lokal tid efter drygt åtta timmars flygning. Det går att hitta enkelbiljetter i ekonomi för omkring 350$ vilket är en bra deal. Det var första hyggligt långa resan i ekonomi på ett antal år men gick utmärkt i en ny Dreamliner med bra underhållning och generös servering. En biljett i Polaris Business skulle kosta $5300 mer per person vilket gjorde det lätt att avstå.
Vi ankom i ösregn i Papeete på kvällen och blev hämtade av personal från vårt Guest house som erbjöd gratis transfer till och från flygplatsen. Vi reste strax före det i skrivande stund coronavirusfria Franska Polynesien hade skärpt sina inresebestämmelser och passerade enkelt passkontrollen för EU-pass. (Men borde man inte få stämpel när man rest så långt?)
Papeete är den enda orten av storlek i Franska Polynesien och i reseskildringar brukar skribenter försöka överträffa varandra i sågningar av staden. Vi bokade medvetet avfärden från Papetee lite senare nästa dag för att kunna utforska staden under några timmar och fann den trevligare än befarat. Marknaden är mycket sevärd, mycket spännande frukt och en hel del souvenirer.
För att komma till Bora Bora behöver man resa vidare med inrikesflyg. Här har Air Tahiti monopol och det är knappast prispress. Vi bokade hela biljetten från SFO till Bora Bora på samma biljett med United code share vilket sparade några hundralappar. Flygtiden är knappt en timme i en ATR72.
Inrikesflyg PPT-BOB.
Flygplatsen på Bora Bora ligger på en egen ö och anlades av amerikanska trupper under Andra världskriget. Den är liten och har enbart inrikesflyg. I flygbiljetten ingår gratis färjetransfer till centralorten Vaitape på huvudön men de flesta stora resorter erbjuder hämtning med båt direkt på flygplatsen. Vi bokade upphämtning med båt t/r direkt med Conrad. Detta kostade 14500 XPF (lokala valutan, 100 XPF är ungefär 9 SEK) och var mycket smidigt. Skönt att slippa kånka väskorna. Båtturen tog cirka 25 minuter och bjöd på fina vyer, vi var en handfull passagerare ombord.
Flygplatstransfer med utsikt.
Läge och ankomst
Bora Bora är namnet på huvudön som är omgiven av en rad mindre öar i lagunen. Det finns en handfull stora resorter med olika lägen, en del på egna öar och andra på huvudön med dess utbud av mat och nöjen. CBBN ligger på en ö utan andra resorter. En del recensenter menar att läget är sämre eftersom man har svårt att se det berömda berget Mt Otemanu från resorten men det är ju en smaksak.
Det berömda Mt Otemanu är synligt från CBBN men man får leta lite...
Vi checkade in i receptionen på ankomstbryggan och fick sedan åka golfbil till vår ”King Overwater Villa” samtidig som vi fick en liten guidning under färden. De nämnde inte någon gång att vi blivit uppgraderade (fyra snäpp - här kunde de ha inkasserat tacksamhetspoäng) och det var inget särskilt välkomnande som HHD. I välkomstbrevet på rummet stod dock att de tackade för lojaliteten.
Rummet
På rummet väntade juice, franskt mineralvatten och choklad när vi checkade in. Vår villa (nummer 338) låg i bortre änden av resorten med ett ostört läge då det saknades grannar på ena sidan. Det finns flera kategorier av ”Overwater villas” och det som skiljer är med några enstaka undantag är utsikten och närvaron av egen pool - storlek och inredning är lika.
Vi bodde längst upp till vänster på kartan (overwater villa) nära punkt 20. Det finns för- och nackdelar med alla lägen men vi var nöjda. Samtliga villor vid piren längst till höger var stängda för uppgradering vid vårt besök.
Höjpunkten i villan är det generösa däcket mot vattnet. Här finns solsängar, vanligt bord med stolar samt två stora nät att slappa i. Badstege och sötvattensdusch finns också. Vid vår villa var vattnet relativt djupt, cirka 4-5 meter.
CBBN var tidigare ett ”vanligt” Hilton och är nyrenoverat vilket märks. Slitaget är minimalt och inredningen smakfull med lite tekniska finesser. Tv:n är framför sängen och lyfts upp med en liten hiss när man vill titta. Det finns tre olika system med bluetooth-högtalare. Det gäller att välja rätt, vid ett tillfälle tyckte vi att ljudet var svagt men vi spelade tydligen ut över däcket mot vattnet i stället så det var bara grannen som hörde...
Det finns förstås dusch, stort badkar och två separata handfat. Walk-in closet och en liten sittgrupp finns också.
Födelsedagspyntad säng. Från sängen är det utsikt mot vattnet genom stora fönster som går att öppna helt.
Resorten
En del (amerikanska) recensenter beskriver området som ”huge”. Det är inte så väldigt stort om ni frågar mig men det finns cyklar att låna och det går att ringa efter en ”buggy” om man inte gillar att gå. Vi gick hela tiden.
Strandområdet är inramat av vattenvillor så det är ont om fri sikt mot vattnet. Många verkar hänga i sina villor och det var aldrig trångt på stranden (visserligen låg beläggning under vårt besök). Det finns en infinity pool med ”swim up”-bar samt diverse kajaker, SUP-brädor och snorkelutrusning att låna gratis. Även minigolfbana med 18 hål samt gym och tennisbana.
Låg beläggning och inga problem att paxa en hängmatta på stranden.
På välkänt resortmanér anordnas diverse aktiviteter typ minigolfturnering och kurs i kokosnötsöppning men det verkade vara begränsad efterfrågan. En bonus är att det är fri tillgång på (korallsnäll) solkräm med SPF30 och SPF50 vilket är välbehövligt.
Tätt mellan vattenvillorna.
Poolområdet.
Kajaker att låna.
Mat och dryck
Det finns en handfull olika matställen där de två största kvällstid är en fransk restaurang och en kinesisk dito. Sushirestaurangen/baren Upa Lounge var tyvärr stängd under vårt besök men verkade lovande. Lunchtid finns en strandrestaurang och man kan även beställa rätter därifrån i poolbaren till cirka klockan 17.
Som HHD ingick förstås frukosten som var dagens matmässiga höjdpunkt. Buffén innehöll förutom det förväntade (ägg, bacon, bröd) även rå marinerad tonfisk (poisson cru) av hög kvalitet samt ett imponerande utbud av perfekta franska bakverk. Det finns också en à la carte-menu med ett antal rätter för 1200 XPF extra. Jag provade en ananansgröt med kokos som var god men buffén räckte mycket väl. Det finns även champagne och drinkar att beställa till barpriser. Det finns ingen lounge och som HHD är det inga extra fringisar i form av mat och dryck utöver frukosten.
Frukosten serverades i den franska restaurangen.
Poisson cru till frukost.
Finfin frukostutsikt
Vi brukar inte äta några stora mängder i varmt klimat och satsade på en stadig frukost följt av en ”lunner” vid 16-tiden i poolrestaurangen. Fransk fine dining eller kinesisk dito lockar inte oss på resorter. Förutom det förväntade i form av pizza och hamburgare fanns ett bra urval av fisk (poké, sashimi, grillad) som vi höll oss till.
Poolbaren har ”golden hour” 16-17 varje dag med halva priset på ett antal drinkar och det finns även en lite finare hotellbar med bra vinutbud och mer icketropiska cocktails och självklart champagne. Drinkar och mat höll hög klass och vi blev både mätta och nöjda.
Meny för ”Golden hour” 16-17.
Tropiska cocktails i poolbaren.
Det går att köpa halvpension (trerätters middag utöver frukosten) för 10300 XPF eller helpension (med tvårätters lunch) för 14900 XPF. Detta var inget alternativ för oss eftersom vi blev mätta nog på frukost + ”lunner”.
Lokal öl, lokal poké.
Djurliv
Det finns inga landlevande däggdjur i Franska Polynesien utan djurlivet är koncentrerat till under ytan. Här tycker jag att resortens största och mest unika kvalitet finns - det är fina koraller och möngder av fisk överallt. Man behöver inte ens snorkelutrustning, det går att se haj, sköldpadda, rockor och allsköns fiskar helt utan extra utrustning. Som dykare och snorklare är man numera van att se mycket död korall men här var det osedvanligt mycket levande - det kändes som att snorkla på 1990-talet igen.
Lättillgängliga koraller. Just denna bild ger inte riktig rättvisa - det är betydligt mer levande.
Tyvärr finns det inget ”husrev” att simma till om man vill snorkla på djupare vatten men djurlivet nära land höll oss sysselsatta i en vecka utan problem. Vill man ha mer avancerad snorkling eller dykning finns det förstås utflykter. Jag tog tyvärr inga undervattensbilder, den vattentäta Iphonen kostade drygt 6000 kr att reparera förra gången jag provade...
Andra aktiviteter
Centralorten på Bora Bora heter Vaitape och dit går det flera turer dagligen från resorten. Fram till kl 16.15 kostar en resa 1500 XPF t/r men kvällstid stiger priset till 4900 XPF. Syftet är förmodligen att få folk att stanna kvar för att äta på resorten då det finns en del alternativ i och kring Vaitape. Vi åt en tidig middag där på restaurang St James och var mycket nöjda. Det finns också lite souvenirer och lokalt liv där att bese. Hustrun testade hotellets spa med balinesisk massör och var mycket nöjd.
Fransk matlagning med italienskt mineralvatten i Vaitape.
Service
De flesta i personalen är franska polynesier förutom några fransmän. Servicen var alltid vänlig och hjälpsam men det hände att beställningar glömdes bort eller tog lite tid. Mer söderhavsmässig än europeisk (och absolut inte asiatisk) service. Om man förväntar sig service likt Singapore Airlines blir man besviken här.
Kostnader
En vanlig synpunkt kring Franska Polynesien är att det är dyrt. Kombinationen franska arbetsvillkor och avlägsen geografisk position gynnar inte prisbilden. Här hålls servicesektorn inte igång av underbetalda gästarbetare vilket i slutändan märks på prislappen. De flesta varmrätterna på resorten kostar kring 3500-4500 XPF och 33 cl lokal öl kostar 1000 XPF. En tröst är att skatt och service ingår i priset, inget extra tillkommer (till skillnad mot Maldiverna, se mer nedan). Till skillnad från andra semesterresmål så speglar priserna på resorten priserna ute i ”verkligheten” - det är ingen parallell ekonomi för turister utan det är (nästan) samma nivå på priserna för bra mat i Vaitape och Papeete.
Det finns resenärer som maxar budgeten genom att shoppa framför allt alkohol på annan plats och det är fritt fram att göra det. Stormarknaden i Vaitape har ett hyggligt utbud av vin och champagne men vi valde att hålla oss till resortens utbud. Vi är alla olika, men om man ska vända på varje slant och räkna på alla priser i menyn försvinner semesterkänslan snabbt.
Hemresa
Hotellet hade koll på när vår flight hem gick trots att vi inte meddelat det (jag har dubbelkollat i mejlkorgen). Bora Boras flygplats är liten och saknar säkerhetskontroll så det räcker att lämna resorten 1h15 min före avgång. Vi var enda passagerarna på denna tur och fick en magnikfik färd i en vacker båt. En värdig avslutning på en utmärkt vistelse.
Privat transfer med båt till flygplatsen.
Conrad Maldiverna eller Conrad Bora Bora?
Vilket är bäst - CBBN eller Conrad Rangali på Maldiverna? Det beror på vad man värdesätter.
För en skandinav är ju Maldiverna görbart för en veckoresa med tanke på avståndet men det är lite väl långt även med BC-mått att åka på veckoresa till Bora Bora. Det vore synd att inte baka in något annat på vägen och personligen tycker jag att denna del av världen är mer intressant.
Conrad Rangali har högre nivå på service och mer lyxkänsla, där skulle en servitör knappast glömma bort en beställning och ha jobbet kvar någon längre tid. Samtidigt finns det inslag av lite mer dekadent lyx och vilja att visa upp sina rikedomar på Conrad Rangali som jag gärna är utan. CBBN är helt enkelt mer avslappnat. Mat och dryck håller jag ungefär likvärdigt och vattenvillan på CBBN slog den på Conrad Rangali rejält. Djurlivet i vattnet är också bättre i Bora Bora, åtminstone mer tillgängligt. Stränderna är snäppet finare på Maldiverna om man värdesätter kritvit sand helt utan störning, man får nästan känslan att de har silat sanden. På CBBN är naturen mer närvarande och vi hade stor nytta av våra nyinköpta Fitkicks (perfekta resortskor!)
Båda resorterna är finare i verkligheten än på bild, så här är det dött lopp. Personligen uppskattar jag bergen och den mer dramatiska naturen på Bora Bora. Vädermässigt kändes det ett par snäpp varmare på Bora Bora, både i luften och vattnet, men det var å andra sidan sommar under vårt besök.
Om jag måste välja (här talar vi lyxproblem) skulle jag återvända till CBBN framför Conrad Rangali, men om man är en sucker för klanderfri service framför avslappning ska man välja tvärtom.
Fråga gärna om ni vill veta mer!
Söderhavet är en favoritdestination och i samband med en högtidsdag passade vi på att besöka några nya platser, bland dem Bora Bora i Franska Polynesien. På allmän begäran kommer här en recension av Conrad Bora Bora Nui (CBBN) där vi stannade sju nätter. Trådens titel är förstås en hyllning till @RonnieK och hans recension av Conrad Rangali som vi besökte 2018 mycket tack vare hans inlägg.
Bokning och planering
CBBN är ju ett eftertraktat hotell för oss som gillar att använda poäng och det är snålt med tillgänglighet. För att komma över de billigaste poängrummen (Standard Room Reward med femte natten gratis) krävs det att man bokar ett år i förväg. Vi bokade ungefär ett halvår i förväg och då fanns det bara ”Premium Room Reward” för 128k poäng per natt utan femte natten fri, i gengäld fick man då ett litet bättre rum (King Lagoon View Suite, ett litet snäpp över det ”sämsta” rummet med ”Garden View” från bottenvåningen. Eftersom våra datum var fasta var det bara att acceptera det. Vi bokade fem nätter med poäng och ytterligare två i samma kategori som flexibla betalda nätter med plan att omboka dem till poängnätter när poängkontot fyllts på igen.
Av en slump tittade jag i Hiltonappen under hösten och såg att samtliga våra nätter (5+2) var uppgraderade till det vi egentligen ville ha och var beredda på att köpa uppgradering till - en villa på vattnet (ingångsmodellen ”King Owerwater Villa”). Detta helt utan kommunikation med hotellet. För att inte jinxa bokningen rörde jag den inte mer och lät den halvdyra flexibla bokningen de två sista nätterna vara kvar.
Resan dit
Bora Bora ligger i Franska Polynesien och är alltså en del av Frankrike. Internationella flyg går till Papeete PPT på Tahiti som är ungefär halvvägs mellan Australien och Kalifornien. Det är alltså ett bra stopp på en jorden runt-resa med tanke på att man kan resa i båda riktningar. Vi bokade en enkel award-biljett med SAS till San Francisco SFO och sedan vidare nästa dag med United SFO-PPT, en linje som trafikeras några dagar per vecka. Denna linje avgår på förmiddagen och ankommer tidig kväll lokal tid efter drygt åtta timmars flygning. Det går att hitta enkelbiljetter i ekonomi för omkring 350$ vilket är en bra deal. Det var första hyggligt långa resan i ekonomi på ett antal år men gick utmärkt i en ny Dreamliner med bra underhållning och generös servering. En biljett i Polaris Business skulle kosta $5300 mer per person vilket gjorde det lätt att avstå.
Vi ankom i ösregn i Papeete på kvällen och blev hämtade av personal från vårt Guest house som erbjöd gratis transfer till och från flygplatsen. Vi reste strax före det i skrivande stund coronavirusfria Franska Polynesien hade skärpt sina inresebestämmelser och passerade enkelt passkontrollen för EU-pass. (Men borde man inte få stämpel när man rest så långt?)
Papeete är den enda orten av storlek i Franska Polynesien och i reseskildringar brukar skribenter försöka överträffa varandra i sågningar av staden. Vi bokade medvetet avfärden från Papetee lite senare nästa dag för att kunna utforska staden under några timmar och fann den trevligare än befarat. Marknaden är mycket sevärd, mycket spännande frukt och en hel del souvenirer.
För att komma till Bora Bora behöver man resa vidare med inrikesflyg. Här har Air Tahiti monopol och det är knappast prispress. Vi bokade hela biljetten från SFO till Bora Bora på samma biljett med United code share vilket sparade några hundralappar. Flygtiden är knappt en timme i en ATR72.
Inrikesflyg PPT-BOB.
Flygplatsen på Bora Bora ligger på en egen ö och anlades av amerikanska trupper under Andra världskriget. Den är liten och har enbart inrikesflyg. I flygbiljetten ingår gratis färjetransfer till centralorten Vaitape på huvudön men de flesta stora resorter erbjuder hämtning med båt direkt på flygplatsen. Vi bokade upphämtning med båt t/r direkt med Conrad. Detta kostade 14500 XPF (lokala valutan, 100 XPF är ungefär 9 SEK) och var mycket smidigt. Skönt att slippa kånka väskorna. Båtturen tog cirka 25 minuter och bjöd på fina vyer, vi var en handfull passagerare ombord.
Flygplatstransfer med utsikt.
Läge och ankomst
Bora Bora är namnet på huvudön som är omgiven av en rad mindre öar i lagunen. Det finns en handfull stora resorter med olika lägen, en del på egna öar och andra på huvudön med dess utbud av mat och nöjen. CBBN ligger på en ö utan andra resorter. En del recensenter menar att läget är sämre eftersom man har svårt att se det berömda berget Mt Otemanu från resorten men det är ju en smaksak.
Det berömda Mt Otemanu är synligt från CBBN men man får leta lite...
Vi checkade in i receptionen på ankomstbryggan och fick sedan åka golfbil till vår ”King Overwater Villa” samtidig som vi fick en liten guidning under färden. De nämnde inte någon gång att vi blivit uppgraderade (fyra snäpp - här kunde de ha inkasserat tacksamhetspoäng) och det var inget särskilt välkomnande som HHD. I välkomstbrevet på rummet stod dock att de tackade för lojaliteten.
Rummet
På rummet väntade juice, franskt mineralvatten och choklad när vi checkade in. Vår villa (nummer 338) låg i bortre änden av resorten med ett ostört läge då det saknades grannar på ena sidan. Det finns flera kategorier av ”Overwater villas” och det som skiljer är med några enstaka undantag är utsikten och närvaron av egen pool - storlek och inredning är lika.
Vi bodde längst upp till vänster på kartan (overwater villa) nära punkt 20. Det finns för- och nackdelar med alla lägen men vi var nöjda. Samtliga villor vid piren längst till höger var stängda för uppgradering vid vårt besök.
Höjpunkten i villan är det generösa däcket mot vattnet. Här finns solsängar, vanligt bord med stolar samt två stora nät att slappa i. Badstege och sötvattensdusch finns också. Vid vår villa var vattnet relativt djupt, cirka 4-5 meter.
CBBN var tidigare ett ”vanligt” Hilton och är nyrenoverat vilket märks. Slitaget är minimalt och inredningen smakfull med lite tekniska finesser. Tv:n är framför sängen och lyfts upp med en liten hiss när man vill titta. Det finns tre olika system med bluetooth-högtalare. Det gäller att välja rätt, vid ett tillfälle tyckte vi att ljudet var svagt men vi spelade tydligen ut över däcket mot vattnet i stället så det var bara grannen som hörde...
Det finns förstås dusch, stort badkar och två separata handfat. Walk-in closet och en liten sittgrupp finns också.
Födelsedagspyntad säng. Från sängen är det utsikt mot vattnet genom stora fönster som går att öppna helt.
Resorten
En del (amerikanska) recensenter beskriver området som ”huge”. Det är inte så väldigt stort om ni frågar mig men det finns cyklar att låna och det går att ringa efter en ”buggy” om man inte gillar att gå. Vi gick hela tiden.
Strandområdet är inramat av vattenvillor så det är ont om fri sikt mot vattnet. Många verkar hänga i sina villor och det var aldrig trångt på stranden (visserligen låg beläggning under vårt besök). Det finns en infinity pool med ”swim up”-bar samt diverse kajaker, SUP-brädor och snorkelutrusning att låna gratis. Även minigolfbana med 18 hål samt gym och tennisbana.
Låg beläggning och inga problem att paxa en hängmatta på stranden.
På välkänt resortmanér anordnas diverse aktiviteter typ minigolfturnering och kurs i kokosnötsöppning men det verkade vara begränsad efterfrågan. En bonus är att det är fri tillgång på (korallsnäll) solkräm med SPF30 och SPF50 vilket är välbehövligt.
Tätt mellan vattenvillorna.
Poolområdet.
Kajaker att låna.
Mat och dryck
Det finns en handfull olika matställen där de två största kvällstid är en fransk restaurang och en kinesisk dito. Sushirestaurangen/baren Upa Lounge var tyvärr stängd under vårt besök men verkade lovande. Lunchtid finns en strandrestaurang och man kan även beställa rätter därifrån i poolbaren till cirka klockan 17.
Som HHD ingick förstås frukosten som var dagens matmässiga höjdpunkt. Buffén innehöll förutom det förväntade (ägg, bacon, bröd) även rå marinerad tonfisk (poisson cru) av hög kvalitet samt ett imponerande utbud av perfekta franska bakverk. Det finns också en à la carte-menu med ett antal rätter för 1200 XPF extra. Jag provade en ananansgröt med kokos som var god men buffén räckte mycket väl. Det finns även champagne och drinkar att beställa till barpriser. Det finns ingen lounge och som HHD är det inga extra fringisar i form av mat och dryck utöver frukosten.
Frukosten serverades i den franska restaurangen.
Poisson cru till frukost.
Finfin frukostutsikt
Vi brukar inte äta några stora mängder i varmt klimat och satsade på en stadig frukost följt av en ”lunner” vid 16-tiden i poolrestaurangen. Fransk fine dining eller kinesisk dito lockar inte oss på resorter. Förutom det förväntade i form av pizza och hamburgare fanns ett bra urval av fisk (poké, sashimi, grillad) som vi höll oss till.
Poolbaren har ”golden hour” 16-17 varje dag med halva priset på ett antal drinkar och det finns även en lite finare hotellbar med bra vinutbud och mer icketropiska cocktails och självklart champagne. Drinkar och mat höll hög klass och vi blev både mätta och nöjda.
Meny för ”Golden hour” 16-17.
Tropiska cocktails i poolbaren.
Det går att köpa halvpension (trerätters middag utöver frukosten) för 10300 XPF eller helpension (med tvårätters lunch) för 14900 XPF. Detta var inget alternativ för oss eftersom vi blev mätta nog på frukost + ”lunner”.
Lokal öl, lokal poké.
Djurliv
Det finns inga landlevande däggdjur i Franska Polynesien utan djurlivet är koncentrerat till under ytan. Här tycker jag att resortens största och mest unika kvalitet finns - det är fina koraller och möngder av fisk överallt. Man behöver inte ens snorkelutrustning, det går att se haj, sköldpadda, rockor och allsköns fiskar helt utan extra utrustning. Som dykare och snorklare är man numera van att se mycket död korall men här var det osedvanligt mycket levande - det kändes som att snorkla på 1990-talet igen.
Lättillgängliga koraller. Just denna bild ger inte riktig rättvisa - det är betydligt mer levande.
Tyvärr finns det inget ”husrev” att simma till om man vill snorkla på djupare vatten men djurlivet nära land höll oss sysselsatta i en vecka utan problem. Vill man ha mer avancerad snorkling eller dykning finns det förstås utflykter. Jag tog tyvärr inga undervattensbilder, den vattentäta Iphonen kostade drygt 6000 kr att reparera förra gången jag provade...
Andra aktiviteter
Centralorten på Bora Bora heter Vaitape och dit går det flera turer dagligen från resorten. Fram till kl 16.15 kostar en resa 1500 XPF t/r men kvällstid stiger priset till 4900 XPF. Syftet är förmodligen att få folk att stanna kvar för att äta på resorten då det finns en del alternativ i och kring Vaitape. Vi åt en tidig middag där på restaurang St James och var mycket nöjda. Det finns också lite souvenirer och lokalt liv där att bese. Hustrun testade hotellets spa med balinesisk massör och var mycket nöjd.
Fransk matlagning med italienskt mineralvatten i Vaitape.
Service
De flesta i personalen är franska polynesier förutom några fransmän. Servicen var alltid vänlig och hjälpsam men det hände att beställningar glömdes bort eller tog lite tid. Mer söderhavsmässig än europeisk (och absolut inte asiatisk) service. Om man förväntar sig service likt Singapore Airlines blir man besviken här.
Kostnader
En vanlig synpunkt kring Franska Polynesien är att det är dyrt. Kombinationen franska arbetsvillkor och avlägsen geografisk position gynnar inte prisbilden. Här hålls servicesektorn inte igång av underbetalda gästarbetare vilket i slutändan märks på prislappen. De flesta varmrätterna på resorten kostar kring 3500-4500 XPF och 33 cl lokal öl kostar 1000 XPF. En tröst är att skatt och service ingår i priset, inget extra tillkommer (till skillnad mot Maldiverna, se mer nedan). Till skillnad från andra semesterresmål så speglar priserna på resorten priserna ute i ”verkligheten” - det är ingen parallell ekonomi för turister utan det är (nästan) samma nivå på priserna för bra mat i Vaitape och Papeete.
Det finns resenärer som maxar budgeten genom att shoppa framför allt alkohol på annan plats och det är fritt fram att göra det. Stormarknaden i Vaitape har ett hyggligt utbud av vin och champagne men vi valde att hålla oss till resortens utbud. Vi är alla olika, men om man ska vända på varje slant och räkna på alla priser i menyn försvinner semesterkänslan snabbt.
Hemresa
Hotellet hade koll på när vår flight hem gick trots att vi inte meddelat det (jag har dubbelkollat i mejlkorgen). Bora Boras flygplats är liten och saknar säkerhetskontroll så det räcker att lämna resorten 1h15 min före avgång. Vi var enda passagerarna på denna tur och fick en magnikfik färd i en vacker båt. En värdig avslutning på en utmärkt vistelse.
Privat transfer med båt till flygplatsen.
Conrad Maldiverna eller Conrad Bora Bora?
Vilket är bäst - CBBN eller Conrad Rangali på Maldiverna? Det beror på vad man värdesätter.
För en skandinav är ju Maldiverna görbart för en veckoresa med tanke på avståndet men det är lite väl långt även med BC-mått att åka på veckoresa till Bora Bora. Det vore synd att inte baka in något annat på vägen och personligen tycker jag att denna del av världen är mer intressant.
Conrad Rangali har högre nivå på service och mer lyxkänsla, där skulle en servitör knappast glömma bort en beställning och ha jobbet kvar någon längre tid. Samtidigt finns det inslag av lite mer dekadent lyx och vilja att visa upp sina rikedomar på Conrad Rangali som jag gärna är utan. CBBN är helt enkelt mer avslappnat. Mat och dryck håller jag ungefär likvärdigt och vattenvillan på CBBN slog den på Conrad Rangali rejält. Djurlivet i vattnet är också bättre i Bora Bora, åtminstone mer tillgängligt. Stränderna är snäppet finare på Maldiverna om man värdesätter kritvit sand helt utan störning, man får nästan känslan att de har silat sanden. På CBBN är naturen mer närvarande och vi hade stor nytta av våra nyinköpta Fitkicks (perfekta resortskor!)
Båda resorterna är finare i verkligheten än på bild, så här är det dött lopp. Personligen uppskattar jag bergen och den mer dramatiska naturen på Bora Bora. Vädermässigt kändes det ett par snäpp varmare på Bora Bora, både i luften och vattnet, men det var å andra sidan sommar under vårt besök.
Om jag måste välja (här talar vi lyxproblem) skulle jag återvända till CBBN framför Conrad Rangali, men om man är en sucker för klanderfri service framför avslappning ska man välja tvärtom.
Fråga gärna om ni vill veta mer!
