NyfikenGrau
Medlem
Var otålig tonåring som 87-88-89 tjatade om att familjen skulle åka dit eller jag få åka dit själv. Sommaren 90 blev det av första gången, i fasen mellan murfall och återförening, med totalt olika prissättning på allt i de båda stadshalvorna, till och med på samma kollektivtrafik (20 DDR-Pfennig för en biljett på östsidan, knappt en krona högt räknat). Sedan blev det en massa besök tills jag flyttade ner 2003, men då var Berlin sedan flera år i princip en "normal" stad. För varje besök luktade det allt mindre brunkol och galon...
Framför allt Alexanderplatz är ju en sjuk skillnad mot tidigare, när jätteavenyerna var spöklikt tomma på bilar och det gick att räkna antalet caféer på ena handens fingrar (favoriten var masscafeterian med hundratals exakt likadana gula plaststolar i långa rader i det som idag är det stora biokomplexet Cubix).
Min tyska flickvän däremot sparkade boll mot muren som barn och muttrar över att släktingarna på östsidan som alltid fick mat och kläder under alla år bakom muren aldrig mer hörde av sig efter återföreningen.
Har iofs lite medlidande ibland med sådana som aldrig önskade något mer, allra minst en återförening. Tror DDR var ett väldigt bra land för den som var "nöjd med det lilla" och inte hade ambitioner att resa runt i Europa/världen eller göra karriär. Det är nog ofta dessa som idag ingår i massarbetslöshetstalen eller tvingats söka sig västerut för att få jobb.
Framför allt Alexanderplatz är ju en sjuk skillnad mot tidigare, när jätteavenyerna var spöklikt tomma på bilar och det gick att räkna antalet caféer på ena handens fingrar (favoriten var masscafeterian med hundratals exakt likadana gula plaststolar i långa rader i det som idag är det stora biokomplexet Cubix).
Min tyska flickvän däremot sparkade boll mot muren som barn och muttrar över att släktingarna på östsidan som alltid fick mat och kläder under alla år bakom muren aldrig mer hörde av sig efter återföreningen.
Har iofs lite medlidande ibland med sådana som aldrig önskade något mer, allra minst en återförening. Tror DDR var ett väldigt bra land för den som var "nöjd med det lilla" och inte hade ambitioner att resa runt i Europa/världen eller göra karriär. Det är nog ofta dessa som idag ingår i massarbetslöshetstalen eller tvingats söka sig västerut för att få jobb.