17 dagar i Kambodja. Lufthansa & Thai Airways first class
- Thread starter Impendill
- Startdatum
8/6
Väl framme på PNH flygplats tog vi oss till visa on arrival disken och där gick det fort. Lämnade över fotografi och ansökan. Det kostade 30 dollar styck. Någonstans hade jag läst att det skulle kosta 20 dollar varpå jag fick ta ut pengar i en bankomat intill. Kom tillbaka och fick mitt pass och på en sida i det fanns mitt visum i mitt helt nya pass som numera endast pryds utav det och Jordanienstämplar.
Vi hämtade väskorna och tog oss till en taxidisk. Fick en taxi in till stan till "Patio hotel & Urban resort" där vi bokat två nätter i den s.k "sviten".
Vi blev förvånade av att alla priser var i dollar och taxin kostade 12. Det var drygt 1 mil till stan men det tog ganska lång tid.
Trafiken var helt absurd. Inga regler verkar gälla och mopederna var 1000-tals! Helt sjukt.
Trodde att jag sett det mesta i trafikkaos i de asiatiska storstäderna men det var ingenting mot detta. Men av någon konstig anledning flöt allt på. Alla hade samma tänk trots att bilar och mopeder många gånger körde i mötande färdriktning.
Väl framme vid hotellet var inte vårt rum klart. Vi togs om hand och blev visade till Poolen på 7:e våningen. Vädret var underbart och jag somnade direkt efter den långa resan. Efter en stund började det regna och vi tog oss ner en våning till restaurangen under tak. Mitt under middagen kom det kraftigaste skyfallet jag sett! Det bara vräkte ner, och när det var som värst blev det bara värre!
Trodde jag visste vad skyfall var efter att ha varit i Filippinerna mitt i tyfonperiod, men icke! Det blåste och åskade kraftigt och trots att hotellet var byggt 2013 läckte det som ett såll.
Vi fick vårt rum och det var luftigt och fint. Runt 50 kvm med fin utsikt. Sängen var aningen hård annars inget att klaga på. Hade bokat via Rocketmiles för en bra promobonus som skulle hjälps oss att få tillräckligt med miles för en flygning mellan CHC-BNE i vinter. Priset var 1200 kr för en natt. Den andra natten, bokad via hotels kostade bara 600 kr men vad gör man inte för lite miles
vi tjänar några tusen på det i slutändan ändå.
Vi la oss vid 15 och sov till 08 morgonen därpå helt färdiga.
9/6
Vi tog en tuktuk på morgonen till Choeng Ek och "the Killing Fields".
En otäck och skrämmande känsla gick igenom kroppen när vi steg in på området. Med gråten i halsen nästan hela turen så upplevde vi genom den guidade turen i våra hörlurar på svenska en fasansfull berättelse.
Vi såg skelett och benrester spolats fram från regnet under natten. Också tygremsor från de döda från Pol Pot och de röda Khmerernas fruktansvärda massaker! Var 4:e kambodjan torterades och dödades
Pol Pot ställdes aldrig inför rätta utan dog av vad som sägs ha varit en naturlig död vid ca 84 års ålder.
När vi var klara med rundturen åkte vi tuktuk tillbaka med blandade känslor. Vi kände att vi inte ville besöka S21 museet den dagen, det blev för mycket.
Åter till hotellet och där spenderade vi några timmar vid poolen och skulle senare ut på stan för att äta. Att gå 800 m var bara att glömma! Istället blev det tuk tuk till en vegetarisk restaurang "the corn" där vi åt mycket god och billig mat. Restaurangnotorna landade någonstans runt 30 dollar med förrätt att dela, huvudrätt och delad efterrätt. 2 glas öl och vin till.
På kvällen bokade vi ett flyg till Siem Reap med bassaka air vilka jag aldrig hört talas om. Vi sov tidigt och åt morgonen efter frukost innan vi begav oss till flygplatsen vid 07:00.
Väl framme checkade vi in och jag bad om exit row. Det var inga problem och planer var något mer än halvfullt. Flygtiden var beräknad till 35 min och servicen som vilken förstklassig upplevelse som helst. Strax innan landning fick vi fylla i en undersökning om hur vi upplevt flygningen. Kanske hade sin anledning
Planet; en A320-200 var lite äldre men ändå helt ok med mjuka sitsar och bra utrymme även på de andra raderna.
Framme i REP fick vi väskorna fort och tog en taxi för 7 dollar till vårt hotell "Somadevi Angkor Resort & Spa".
Ett ganska stort halvsunkigt hotell med dålig service men med fin pool och sköna sängar. Incheckningen tog tid men så fort vi fått rummet la vi oss vid poolen tills det mulnade på och vi fick söka skydd för regnet igen.
Vi bokade sedan genom hotellet en dagstur till Angkor Wat-templen och fick lägga oss tidigt eftersom att CI skulle åka redan 04:45 för att köpa biljetter och få se soluppgången.
Men innan läggdags blev det ett besök på en alldeles fantastisk liten restaurang vid namn " Georges Rhumerie restaurant" som ägs och drivs av far och son från en liten ö utanför Madagaskar.
Här fanns mycket vegetariskt, franskt och kreolskt mat med egentillverkad och smaksatt Rom man fick provsmaka.
Vid servering kom kocken själv ut med maten och pratade igenom den med alla tillbehör. En mycket gedigen och kulminarisk upplevelse.
Vi köpte med en flaska kokosnötsrom med hem som kul minne.
Sedan gick vi och la oss efter en lång och het dag.
Väl framme på PNH flygplats tog vi oss till visa on arrival disken och där gick det fort. Lämnade över fotografi och ansökan. Det kostade 30 dollar styck. Någonstans hade jag läst att det skulle kosta 20 dollar varpå jag fick ta ut pengar i en bankomat intill. Kom tillbaka och fick mitt pass och på en sida i det fanns mitt visum i mitt helt nya pass som numera endast pryds utav det och Jordanienstämplar.
Vi hämtade väskorna och tog oss till en taxidisk. Fick en taxi in till stan till "Patio hotel & Urban resort" där vi bokat två nätter i den s.k "sviten".
Vi blev förvånade av att alla priser var i dollar och taxin kostade 12. Det var drygt 1 mil till stan men det tog ganska lång tid.
Trafiken var helt absurd. Inga regler verkar gälla och mopederna var 1000-tals! Helt sjukt.
Trodde att jag sett det mesta i trafikkaos i de asiatiska storstäderna men det var ingenting mot detta. Men av någon konstig anledning flöt allt på. Alla hade samma tänk trots att bilar och mopeder många gånger körde i mötande färdriktning.
Väl framme vid hotellet var inte vårt rum klart. Vi togs om hand och blev visade till Poolen på 7:e våningen. Vädret var underbart och jag somnade direkt efter den långa resan. Efter en stund började det regna och vi tog oss ner en våning till restaurangen under tak. Mitt under middagen kom det kraftigaste skyfallet jag sett! Det bara vräkte ner, och när det var som värst blev det bara värre!
Trodde jag visste vad skyfall var efter att ha varit i Filippinerna mitt i tyfonperiod, men icke! Det blåste och åskade kraftigt och trots att hotellet var byggt 2013 läckte det som ett såll.
Vi fick vårt rum och det var luftigt och fint. Runt 50 kvm med fin utsikt. Sängen var aningen hård annars inget att klaga på. Hade bokat via Rocketmiles för en bra promobonus som skulle hjälps oss att få tillräckligt med miles för en flygning mellan CHC-BNE i vinter. Priset var 1200 kr för en natt. Den andra natten, bokad via hotels kostade bara 600 kr men vad gör man inte för lite miles
vi tjänar några tusen på det i slutändan ändå.Vi la oss vid 15 och sov till 08 morgonen därpå helt färdiga.
9/6
Vi tog en tuktuk på morgonen till Choeng Ek och "the Killing Fields".
En otäck och skrämmande känsla gick igenom kroppen när vi steg in på området. Med gråten i halsen nästan hela turen så upplevde vi genom den guidade turen i våra hörlurar på svenska en fasansfull berättelse.
Vi såg skelett och benrester spolats fram från regnet under natten. Också tygremsor från de döda från Pol Pot och de röda Khmerernas fruktansvärda massaker! Var 4:e kambodjan torterades och dödades
Pol Pot ställdes aldrig inför rätta utan dog av vad som sägs ha varit en naturlig död vid ca 84 års ålder.
När vi var klara med rundturen åkte vi tuktuk tillbaka med blandade känslor. Vi kände att vi inte ville besöka S21 museet den dagen, det blev för mycket.
Åter till hotellet och där spenderade vi några timmar vid poolen och skulle senare ut på stan för att äta. Att gå 800 m var bara att glömma! Istället blev det tuk tuk till en vegetarisk restaurang "the corn" där vi åt mycket god och billig mat. Restaurangnotorna landade någonstans runt 30 dollar med förrätt att dela, huvudrätt och delad efterrätt. 2 glas öl och vin till.
På kvällen bokade vi ett flyg till Siem Reap med bassaka air vilka jag aldrig hört talas om. Vi sov tidigt och åt morgonen efter frukost innan vi begav oss till flygplatsen vid 07:00.
Väl framme checkade vi in och jag bad om exit row. Det var inga problem och planer var något mer än halvfullt. Flygtiden var beräknad till 35 min och servicen som vilken förstklassig upplevelse som helst. Strax innan landning fick vi fylla i en undersökning om hur vi upplevt flygningen. Kanske hade sin anledning
Planet; en A320-200 var lite äldre men ändå helt ok med mjuka sitsar och bra utrymme även på de andra raderna.
Framme i REP fick vi väskorna fort och tog en taxi för 7 dollar till vårt hotell "Somadevi Angkor Resort & Spa".
Ett ganska stort halvsunkigt hotell med dålig service men med fin pool och sköna sängar. Incheckningen tog tid men så fort vi fått rummet la vi oss vid poolen tills det mulnade på och vi fick söka skydd för regnet igen.
Vi bokade sedan genom hotellet en dagstur till Angkor Wat-templen och fick lägga oss tidigt eftersom att CI skulle åka redan 04:45 för att köpa biljetter och få se soluppgången.
Men innan läggdags blev det ett besök på en alldeles fantastisk liten restaurang vid namn " Georges Rhumerie restaurant" som ägs och drivs av far och son från en liten ö utanför Madagaskar.
Här fanns mycket vegetariskt, franskt och kreolskt mat med egentillverkad och smaksatt Rom man fick provsmaka.
Vid servering kom kocken själv ut med maten och pratade igenom den med alla tillbehör. En mycket gedigen och kulminarisk upplevelse.
Vi köpte med en flaska kokosnötsrom med hem som kul minne.
Sedan gick vi och la oss efter en lång och het dag.
Nu tror jag att jag blandat ihop datumen en aning så jag skriver inte med dem i detta inlägg:
På morgonen gick vi upp vid 04:00 eftersom att tuk-tuken skulle ta oss till tempelområdena 04:45.
Vi hade bokat kvällen innan och fick betala 22$ för vår chaufför. Vi fick med oss två frukostlådor från hotellet.
Angkor wat ligger inte särskilt långt i från centrum i Siem Reap utan det tar ungefär 20-25 min med lite trafik att ta sig dit. Vi var först tvungna att åka till ett ställe och köpa biljetter. Man kunde välja mellan 1, 3 och 7-dagars biljetter. Vi valde 1 dag bara.
Till biljettkassorna var det lång kö men det gick fort. Det kostade 20$ styck och man blev fotograferad och fick ett dagspass i form av en liten id-sida som i passet.
När vi fått våra biljetter satte vi fart mot Angkor Wat för att hinna se soluppgången. Vi ankom i tid och väntade och väntade och jag filmade med time-elapse men det blev inget bra eftersom att det var för molnigt.
Vi vandrade omkring en stund och när vi var nöjda så gick vi tillbaka till vår chaufför som körde oss till nästa tempel. Så höll det på i några timmar tills vi till slut valde att åka tillbaka till hotellet. Vi såg templet där delar av filmen Thomb Raider spelades in.
Det var häftigt att se världens största religiösa plats. Baksidan av myntet är alla fattiga människor i synnerhet barn som går runt på området och säljer soveunirer, de borde ju vara i skolan i stället. Tyvärr ser det ju ut så bakom alla drinkar, pool och förstaklass-bilder.
Vi försöker att inte ge några pengar till dem utan väljer istället att hjälpa via hjälporganisationer osv för att de skall gagna dem på rätt sätt.
När vi kom tillbaka till hotellet hängde vi vid poolen i några timmar innan det återigen började spöregna. Efter en kort vilopaus på rummet gick vi senare ut på stan för att äta. Vi hade kollat upp en bra restaurang på trip advisor men den var tyvärr full när vi kom. Istället gick vi tvärs över gatan till ett annat mysigt ställe och tur var väl det för där beställde vi in jätte god mat och blev serverade och uppassade av otroligt vänlig personal.
Managern; en ung herre 26 år gammal vid namn Buntheoun kom till vårt bord för att se att vi var nöjda. Han var väldigt pratglad, lika så vi.
Vi pratade i närmre en timme och han berättade om hur det var att leva och bo i ett land som Kambodja. Hur systemet såg ut och hur klyftor och klasskillnaderna mellan folket såg ut.
Han var utbildad ekonom men hade svårt att få jobb. Ursprungligen kom han från Siem Reap men hade spenderat många år i Phnom Pehn för studier och annat.
Han berättade att han startat ett välgörenhetsprojekt "give small causes huge help" och hur han genom det tillsammans med övriga medlemmar samlade in bidrag för att finansiera att pojkar och flickor kunde ha råd att gå klart sin utbildning.
Restaurangen hade också anställda som till skillnad från andra restauranger i landet inte gav de anställda provlöner. Istället fick de fullt betalt och engelskakurser betalda för att motivera dem till framtids studier/arbete etc.
Efter en trevlig pratstund promenerade vi hemåt och min fru ville ha en massage på vägen. Jag köpte med en öl och drack den medan hon fick massage.
Kvinnan som masserade var också väldigt trevlig och pratglad. Hon hette Pran och berättade om lönen, arbetsförhållandena osv. Hon hade en 3 årig son som hon sällan träffade eftersom att sonen bodde med sin mormor i en stad längre bort medan Pran jobbade. Två dagar ledigt per månad och en lön på mellan 60-80$ per månad var tufft för henne. Hon hade också skadat synen och hade svårt att se.
Vi dricksade ordentligt och hon visste inte vart hon skulle ta vägen så glad som hon blev. Hon kramade min fru och bugade säkert 10 gånger. Det var fint att se henne så glad.
När vi kom hem sedan fick min fru en idé. Hon beskrev managern på restaurangen och hans projekt, likaså Prans historia och delade det på sin Facebook.
Här är inlägget i sin helhet:
"FAMILJ & VÄNNER!!
VI BEHÖVER ER HJÄLP. SWISHA 10KR TILL XXXXXXXXXX.
Vi befinner oss nu på en underbar semester i KAMBODJA. Men som (nästan) alltid när man reser finns en baksida som inte syns på våra härliga sol, poolhäng och drink bilder.
Kambodja har på bara några dar charmat oss totalt och dess invånare likaså. Dessvärre är en inte helt ovanlig syn barn som går runt och ber om pengar eller säljer souvenirer. Barn som enligt oss borde gå i skolan. Dilemmat blir ska man ge eller inte? Vi vill gärna göra det...men inte direkt till barnen då vi inte vill uppmuntra dem eller rättare sagt deras vårdnadshavare att fortsätta låta barnen jobba utan istället ska de gå i skolan.
Efter att ha kommit i kontakt med en kille som heter Theoun bestämde vi oss för att medverka i hans välgörenhetsprojekt: "Att skänka pengar till fattiga skolbarn så de kan gå klart sin utbildning". Vi har också kommit i kontakt med en ensamstående mamma som vi gärna skulle vilja hjälpa ytterligare så hon har råd att betala skolavgifter till sin son.
Nu ber vi er alla om en tia vardera. Swishat till nr XXXXXXXXX. Tro mig .. den tian kommer troligtvis inte märkas i din plånbok men vara så uppskattad i deras."
Döm av vår förvåning när vi vaknade på morgonen och hade fått swish från många vänner till en summa av 2000 kr!! Helt fantastiskt !
Vi bad om en tia men många valde att bidra med mer, tack alla!! Vissa bidrag var så stora som 300kr, 200kr 100kr osv.
Vi bestämde träff med Buntheoun via Facebook och talade om att vi ville ge ett bidrag. Han mötte upp på restaurangen och trodde inte sina ögon när han öppnade kuvertet och såg att det låg 150$ dollar där i.
Han dokumenterade allt och bokförde. Sedan la han ut det i sin grupp på Facebook och vilken glädje det blev bland medlemmarna. De var så tacksamma! Vi blev så glada för hur vi tillsammans med alla givmilda och omtänksamma vänner hemma i Sverige kunde bidra till dem.
På vägen hem gick vi förbi salongen där Pran jobbade, hon var inte där. Vi gick för att äta lunch och kom tillbaka någon timme senare och då var hon på plats. Vi tog med henne ut en stund från salongen och berättade för henne att vi ville ge henne ett bidrag och hjälp för att hennes son skulle kunna gå i skolan. Hon blev så rörd och kramade om oss och började nästan gråta. I kuvertet hon fick fanns 50$. Nästan lika mycket som hennes månadslön.
Vi sa hej då till henne och hon önskade oss all lycka och gott på vår resa och i våra liv. Det kändes härligt att få en sådan fin reaktion tillbaka
Senare under dagen fick vi fler swish-betalningar och tänker skänka dem med på vår resa till de som behöver. Om någon vet någon organisation eller liknande får ni gärna tipsa.
Vi har bankkonto till Buntheoun och hans organisation och tänker att om vi inte kommer på något annat så får de resten också.
Känner ni för att bidra med en slant, en tia eller så är ni mer än välkomna att skicka ett PM så kan jag vidarebefordra swishnummer. Postar så klart här i tråden så att ni får se att pengarna kommer till rätta. Givetvis är det frivilligt och ni får göra precis som ni vill.
Sitter på planet (ingen wi-fi, antecknade bara) mellan REP - KOS nu i en ATR på rad 1 och ska strax gå ner för landning. Det drog in ett riktigt åskoväder precis när vi skulle lyfta men det har varit en lugn och behaglig flygning.
Vi ska stanna ( som vi vet nu) en natt i Sihanoukville och tänkte sedan ta oss till Koh Rong. Ni som varit där får gärna tipsa lite vart man ska bo osv.
Såg att det fanns en ö "Phu Quoc" som tillhör Vietnam inte så långt söder om oss. Någon som varit där?
På morgonen gick vi upp vid 04:00 eftersom att tuk-tuken skulle ta oss till tempelområdena 04:45.
Vi hade bokat kvällen innan och fick betala 22$ för vår chaufför. Vi fick med oss två frukostlådor från hotellet.
Angkor wat ligger inte särskilt långt i från centrum i Siem Reap utan det tar ungefär 20-25 min med lite trafik att ta sig dit. Vi var först tvungna att åka till ett ställe och köpa biljetter. Man kunde välja mellan 1, 3 och 7-dagars biljetter. Vi valde 1 dag bara.
Till biljettkassorna var det lång kö men det gick fort. Det kostade 20$ styck och man blev fotograferad och fick ett dagspass i form av en liten id-sida som i passet.
När vi fått våra biljetter satte vi fart mot Angkor Wat för att hinna se soluppgången. Vi ankom i tid och väntade och väntade och jag filmade med time-elapse men det blev inget bra eftersom att det var för molnigt.
Vi vandrade omkring en stund och när vi var nöjda så gick vi tillbaka till vår chaufför som körde oss till nästa tempel. Så höll det på i några timmar tills vi till slut valde att åka tillbaka till hotellet. Vi såg templet där delar av filmen Thomb Raider spelades in.
Det var häftigt att se världens största religiösa plats. Baksidan av myntet är alla fattiga människor i synnerhet barn som går runt på området och säljer soveunirer, de borde ju vara i skolan i stället. Tyvärr ser det ju ut så bakom alla drinkar, pool och förstaklass-bilder.
Vi försöker att inte ge några pengar till dem utan väljer istället att hjälpa via hjälporganisationer osv för att de skall gagna dem på rätt sätt.
När vi kom tillbaka till hotellet hängde vi vid poolen i några timmar innan det återigen började spöregna. Efter en kort vilopaus på rummet gick vi senare ut på stan för att äta. Vi hade kollat upp en bra restaurang på trip advisor men den var tyvärr full när vi kom. Istället gick vi tvärs över gatan till ett annat mysigt ställe och tur var väl det för där beställde vi in jätte god mat och blev serverade och uppassade av otroligt vänlig personal.
Managern; en ung herre 26 år gammal vid namn Buntheoun kom till vårt bord för att se att vi var nöjda. Han var väldigt pratglad, lika så vi.
Vi pratade i närmre en timme och han berättade om hur det var att leva och bo i ett land som Kambodja. Hur systemet såg ut och hur klyftor och klasskillnaderna mellan folket såg ut.
Han var utbildad ekonom men hade svårt att få jobb. Ursprungligen kom han från Siem Reap men hade spenderat många år i Phnom Pehn för studier och annat.
Han berättade att han startat ett välgörenhetsprojekt "give small causes huge help" och hur han genom det tillsammans med övriga medlemmar samlade in bidrag för att finansiera att pojkar och flickor kunde ha råd att gå klart sin utbildning.
Restaurangen hade också anställda som till skillnad från andra restauranger i landet inte gav de anställda provlöner. Istället fick de fullt betalt och engelskakurser betalda för att motivera dem till framtids studier/arbete etc.
Efter en trevlig pratstund promenerade vi hemåt och min fru ville ha en massage på vägen. Jag köpte med en öl och drack den medan hon fick massage.
Kvinnan som masserade var också väldigt trevlig och pratglad. Hon hette Pran och berättade om lönen, arbetsförhållandena osv. Hon hade en 3 årig son som hon sällan träffade eftersom att sonen bodde med sin mormor i en stad längre bort medan Pran jobbade. Två dagar ledigt per månad och en lön på mellan 60-80$ per månad var tufft för henne. Hon hade också skadat synen och hade svårt att se.
Vi dricksade ordentligt och hon visste inte vart hon skulle ta vägen så glad som hon blev. Hon kramade min fru och bugade säkert 10 gånger. Det var fint att se henne så glad.
När vi kom hem sedan fick min fru en idé. Hon beskrev managern på restaurangen och hans projekt, likaså Prans historia och delade det på sin Facebook.
Här är inlägget i sin helhet:
"FAMILJ & VÄNNER!!
VI BEHÖVER ER HJÄLP. SWISHA 10KR TILL XXXXXXXXXX.
Vi befinner oss nu på en underbar semester i KAMBODJA. Men som (nästan) alltid när man reser finns en baksida som inte syns på våra härliga sol, poolhäng och drink bilder.
Kambodja har på bara några dar charmat oss totalt och dess invånare likaså. Dessvärre är en inte helt ovanlig syn barn som går runt och ber om pengar eller säljer souvenirer. Barn som enligt oss borde gå i skolan. Dilemmat blir ska man ge eller inte? Vi vill gärna göra det...men inte direkt till barnen då vi inte vill uppmuntra dem eller rättare sagt deras vårdnadshavare att fortsätta låta barnen jobba utan istället ska de gå i skolan.
Efter att ha kommit i kontakt med en kille som heter Theoun bestämde vi oss för att medverka i hans välgörenhetsprojekt: "Att skänka pengar till fattiga skolbarn så de kan gå klart sin utbildning". Vi har också kommit i kontakt med en ensamstående mamma som vi gärna skulle vilja hjälpa ytterligare så hon har råd att betala skolavgifter till sin son.
Nu ber vi er alla om en tia vardera. Swishat till nr XXXXXXXXX. Tro mig .. den tian kommer troligtvis inte märkas i din plånbok men vara så uppskattad i deras."
Döm av vår förvåning när vi vaknade på morgonen och hade fått swish från många vänner till en summa av 2000 kr!! Helt fantastiskt !
Vi bad om en tia men många valde att bidra med mer, tack alla!! Vissa bidrag var så stora som 300kr, 200kr 100kr osv.
Vi bestämde träff med Buntheoun via Facebook och talade om att vi ville ge ett bidrag. Han mötte upp på restaurangen och trodde inte sina ögon när han öppnade kuvertet och såg att det låg 150$ dollar där i.
Han dokumenterade allt och bokförde. Sedan la han ut det i sin grupp på Facebook och vilken glädje det blev bland medlemmarna. De var så tacksamma! Vi blev så glada för hur vi tillsammans med alla givmilda och omtänksamma vänner hemma i Sverige kunde bidra till dem.
På vägen hem gick vi förbi salongen där Pran jobbade, hon var inte där. Vi gick för att äta lunch och kom tillbaka någon timme senare och då var hon på plats. Vi tog med henne ut en stund från salongen och berättade för henne att vi ville ge henne ett bidrag och hjälp för att hennes son skulle kunna gå i skolan. Hon blev så rörd och kramade om oss och började nästan gråta. I kuvertet hon fick fanns 50$. Nästan lika mycket som hennes månadslön.
Vi sa hej då till henne och hon önskade oss all lycka och gott på vår resa och i våra liv. Det kändes härligt att få en sådan fin reaktion tillbaka
Senare under dagen fick vi fler swish-betalningar och tänker skänka dem med på vår resa till de som behöver. Om någon vet någon organisation eller liknande får ni gärna tipsa.
Vi har bankkonto till Buntheoun och hans organisation och tänker att om vi inte kommer på något annat så får de resten också.
Känner ni för att bidra med en slant, en tia eller så är ni mer än välkomna att skicka ett PM så kan jag vidarebefordra swishnummer. Postar så klart här i tråden så att ni får se att pengarna kommer till rätta. Givetvis är det frivilligt och ni får göra precis som ni vill.
Sitter på planet (ingen wi-fi, antecknade bara) mellan REP - KOS nu i en ATR på rad 1 och ska strax gå ner för landning. Det drog in ett riktigt åskoväder precis när vi skulle lyfta men det har varit en lugn och behaglig flygning.
Vi ska stanna ( som vi vet nu) en natt i Sihanoukville och tänkte sedan ta oss till Koh Rong. Ni som varit där får gärna tipsa lite vart man ska bo osv.
Såg att det fanns en ö "Phu Quoc" som tillhör Vietnam inte så långt söder om oss. Någon som varit där?
Tack @Johanna och @Dreamliner787 för att ni bidrar!
Ubbe
Medlem
Hoppas ni åker till Sihanoukville och besöker Small Hotel som drivs av en svensk Henrik Olsson sedan runt 20 år. Han driver även GoodWill skolan i Sihanoukville som är en skola för fattiga barn. Rekommenderas starkt. Ska dit till jul och hälsa på alla vänner som vi träffat där under åren. De behöver alltid ett bidrag till skolan och det arbetet de utför där.