Jonas C
Medlem
Introduktion
Här följer en liten reserapport på min sommaresa med familjen till Casablanca, för besök av släkt och goda vänner till familjen. Valet av flygbolag föll denna gång på TAP Portugal, främst då de erbjöd de bästa priserna (jämfört med LH och AF, som vi normalt flyger med), men även möjligheten att ett av världens minsta passagerarflygplan i kommersiell tjänst. Beech 1900D. Biljetterna bokades via resebyrå, och till viss förvåning bokades vi in i de aningen högre bokningsklasserna TAP Classic™.
Utöver möjligheten att tjäna 100% miles till de flesta *A program, så gavs även möjligheten att lägga bud på uppgraderingar till Business Class, via TAP's innovativa tjänst PlusGrade™. Dessvärre var detta ej möjligt att göra direkt via TAP då resan ej var bokad via dem direkt. Däremot fanns möjlighet att ta kontakt direkt med resebyrån gällande uppgraderingen, en möjlighet som jag snabbt övergav då kompetensen hos dessa resebyråer är långt ifrån den bästa (för att inte tala om att de inte ens gick att boka Business biljetter genom dem). Jag såg i slutändan ingen större mening att uppgradera, då ARN-LIS segmenten inkluderade varm mat i Economy.
16 Juni 2012 – Arlanda
Efter att ha släpat fyra tunga resväskor upp och ner från tågperronger i ösregn ankom vi äntligen till Arlanda kl 12.30. Till min förvåning hade incheckningen ej hunnit öppna än, trots att TAP själva uppger att diskarna på outstations är öppna 3 timmar innan avgång. En mindre folkmassa hade redan börjat samlas framför incheckningsdiskarna, men snart nog kom tre Menzies agenter och öppnade upp diskarna. Med enbart en handfull personer i kön till Business disken tog det inte mer än 10 minuter innan väskorna dumpats och boardingkorten skrivits ut. Economy kön var däremot ruskigt lång.
Trots semestersäsongen gick säkerhetskontrollen förvånansvärt snabbt, och inom loppet av 4 minuter var vi Airside på Arlanda. Med lite drygt en timme kvar till boarding begav syrran och jag oss till SAS Loungen, medan min mor nöjde sig med taxfree butikerna.
Vid receptionen möttes vi av en äldre SAS-dam som utöver att scanna boardingkorten även bad om att få kortet, vilket jag såg som lite märkligt då jag aldrig blivit frågat om det förut i en SAS Lounge.
SAS Scandinavian Lounge Arlanda. Relativt tomt och skönt denna lördag eftermiddag.
Matutbudet i loungen var långt ifrån upphetsande. Rått(!!!) bacon, salladsblad, rödlök, svarta oliver och dressing bjöds det på idag. Då bacon slamsorna inte såg så aptitliga nöjde jag mig med lite salladsblad, oliver och dressing. Inte speciellt mättande, men å andra sidan väntas varm måltid ombord på flyget. Lite Bailey's och kaffe fick runda av "maten".
I sofforna bredvid satt två medelålders herrar och förde en tämligen livlig diskussion om bonusprogram, och bästa platserna i upper deck på BA's 747r. Jag misstänker att det måste ha vart två BC:are? Min tagg var tyvärr undanstoppad i väskan, sedan en smått pinsam händelse i MUC. Ska de till att alltid ha den synlig på skandinaviska flygplatser framöver.
Efter en snabb titt på skärmarna visade det sig att boarding redan hade börjat. Min Bailey's sveptes hastigt, innan vi sprang ner för trapporna och iväg till gaten. När vi kom fram var boardingen redan i full gång. En barnfamilj på 5 fick op-ups till Business vilket var lite smått märkligt då jag varken såg dem i Business kön, samt att flighten inte ens var full i Economy. Väl ombord fick jag ett kyligt välkomnande av purserna (som faktiskt vände ryggen mot mig, kan förvisso ha berott på kameran runt halsen), innan vi begav oss till rad 22.
Helt acceptabelt legroom för denna 4 timmars flygning. Uppskattade pitchen till 30-31", vilket räckte för mig som 1.80 lång.
Säkerhetsvideo spelades på skärmarna, innan vi taxade ut mot bana 08-26. Värt att notera var att besättningen inte gjorde sig något större besvär för att se till att kabinen för säker för start/landning. Detta visade sig vara fallet på alla 3 flygningar med kabinpersonal, vilket kan tyda på att TAP har dåliga säkerhetsrutiner inom bolaget. Likt TK...
Takeoff. Skönt att komma ifrån det svenska pissvädret i en månad.
Climbout
Väldigt ljus och trevlig kabin i denna A320:an av nyare slag. Önskar dock att TAP kunde installera slimline stolar likt de flesta andra bolag nuförtiden.
Lunch bestående av tonfisksallad med ruccola till förrätt, kyckling paella till varmrätt, och en extremt översockrad apelsin flan till efterrätt.
Lunchen serverades 90 minuter in i flygningen, vilket enligt mig är på tok för sent, med tanke på den relativt korta flygtiden på 4 timmar. Hade det vart long haul skulle det däremot ha varit mer acceptabelt. Ingen dryckservering utfördes innan maten, och besättningen var motvilliga till att servera något drickbart innan måltiden. Maten i sig var inte mycket att hänga i julgranen. Paellan var smaklös och innehöll inga gönsaker, bara ris + 4 små kycklingbitar. Efterrätten var på tok för översockrad, och påtår på kaffet erbjöds inte. Förrätten däremot var riktigt god!
Inte många flygbolag serverar varm mat inom Europa nuförtiden, så jag ska nog inte klaga allt för mycket på maten. SAS låter ju trots allt sina passagerare svälta på flygningar av samma längd.
Vår flygrutt tog oss rakt över CDG och centrala Paris. Ganska spektakulärt att se både Eiffeltornet och Triumfbågen från luften.
Biscayabukten, inte långt kvar till Lissabon nu!
En väldigt spektakulär inflygning över de centrala delarna av Lissabon, och havet.
Touchdown!
Avstigning skedde vid ett remote stand. Exakt samma plats som sist jag flög rutten, vilket var i Juni 2010.
Eftersom att vårt baggage var incheckat hela vägen till CMN, så gick vi direkt mot utgången. Kort därefter hoppade vi in i en taxi som tog oss hela vägen in till vårt "hotell" i centrala Lissabon. €8.60 kostade resan.
Valet för hotell under detta overnight layover stod mellan Radisson Lisboa, eller ett trevligt Apartment Hotell i Baixa. Då morgondagens flyg avgick så sent som 17.30, såg vi ingen anledning till att bo nära flygplatsen, därav vi valde att låta Radisson utgå denna gång.
För 500kr natten (Hotels.com last minute deal + rabattkod. Ordinarie pris låg på 1500kr/natt) visade sig lägenheten vara ett kap. Lägenheten låg på takvåningen av ett gammalt hus i området Baixa i Lissabons hjärta. Utöver det spektakulära läget var lägenheten helt nyrenoverad, komplett med kök, badrum med handdukar och amentites, vardagsrum och sovrum.
Vardagsrum
Badrum
Sovrum
Utsikten mot gatan.
17 Juni 2012 – Portela Flygplats
Efter en god natts sömn i soffan, traditionell portugisisk frukost, och skön lunch/tidig eftermiddag i det varma vädret i Lissabon, var det nu dags att bege sig till flygplatsen. Efter en €10,20 eller 20 minuters taxiresa från Baixa, ankom vi till Terminal 1 på Portela Flygplatsen strax efter kl 15 på eftermiddagen. Då vi redan fått våra boardingkort till LIS-CMN flighten på Arlanda dagen innan, begav vi oss direkt mot säkerhetskontrollen. Fasttrack fanns tillgängligt för mig, men visade sig inte vara till någon större nytta då ordinarie säkerhetskontroll var ganska tom denna söndag eftermiddag.
Med lite drygt två timmar kvar innan avgång begav jag mig till TAP Premium Lounge. En ganska märklig lounge med total avsaknad av dagsljus. Neonlamporna och LED dioderna som till 100% utgjorde belysningen för denna lounge gav på vissa ställen en viss nattklubslik känsla, och tjaa den otrevliga och arroganta tjejen i receptionen tycktes bara förstärka nattklubbsintrycket.
Övre seating sektionen. Extremt svårt att få tag på en sittplats vid fåtöljerna, då många arroganta besökare valde att sprida ut sitt bagage och sina ben på närliggande fåtöljer.
Lyckades dock få tag på en skön fåtölj på nedervåningen.
F&B sektionen.
Matutbudet i denna lounge bestod av diverse plockmat, så som smörgåsar, tartletter, kallskuret och morots/gurkstavar. Dryckesutbudet bestod av ett begränsat urval av spritdrycker, läsk inkl tonic & ginger ale, samt ett väldigt omfattande utbud av portugisiska viner. Vitt, rött, port och mousserande fanns tillgängligt.
Jag nöjde mig med lite savoury & sweet tarletter, espresso och ginger ale.
Så småningom var det dags för boarding, så jag begav mig bort till Gate 42 i non-schengen delen av terminalen. En 10 minuters promenad, och self-service passkontrol senare var jag framme. Efter att ha mött upp mor och syster vid gaten, var det dags för ombordstigning. Trots en maximal load factor på 19 passagerare var boardingen en lugn och civiliserad process, och en 2 minuters bussresa senare var vi framme vid planet.
Det är inte varje dag man får resa mellan kontinenter i en sån här! Minst sagt en unik och udda upplevelse
Kabinen var extremt trång, men trots detta var benutrymmet helt inom mitt spektrum för tolerans.
Motorstart på plattan.
Takeoff!
Climb
Trots avsaknad av kabinpersonal på denna flygning fanns det faktiskt någon form av service att tillgå.
Servicen bestod av en kyckling och spenat Ciabatta, en flaska vatten och ett par öronproppar (så passande ).
Cruise över Atlanten...
Beech 1900D är ett av ytterst få passagerarflygplan som är certifierade för flygning utan cockpitdörr. Piloterna var dock inga att bråka med!
Tiden går fort när man har kul. Inflygningen till CMN hade redan börjat.
Efter en mjuk landning, taxi till plattan och 2 minuters busstur var vi framme vid Terminal 2 på CMN. Immigrationprocessen tog mer än 40 minuter. Vid baggagehallen hade våra *Priority-taggade väskor plockats av bandet och lagts vid sidan om. Väldigt bra service, jämfört med t.ex ARN. I ankomsthallen möttes vi upp av goda vänner som körde oss till vår lägenhet i Casablanca.
14 Juli 2012 – Mohamed V Flygplats
Efter fyra veckors sol slappande med familj och goda vänner var det äntligen dags att bege sig hem till Sverige. Vi ankom till flygplatsen strax efter 7.30 på morgonen, lite drygt två timmar innan avfärd. Flygplatsen var smockfull, och efter lite trängsel lyckades jag hitta fram till TAP's incheckningsdiskar. Enligt FIDS skulle disk 22 och 23 användas för morgonens avgång till LIS, men enbart 22:an var öppen. En mindre kö hade redan bildats bakom disk 22, så jag parkerade baggagevagnen där, och sprang snabbt iväg till infodisken för att fråga om incheckningen verkligen var öppen. Mindre än två minuter senare återvände jag till disk 22, för att upptäcka att min vagn hade körts åt sidan och kön växt till över 100 personer.
Mycket folk på CMN denna morgon!
När snällt jag bad om att få återfå min plats i kön till passageraren som tagit min plats, sa han fräck åt mig att ställa mig längst bak som alla andra. Vid det här laget var jag lagom förbannad, dels för avsaknaden av Business incheckning, samt det faktum att flera diskar stod tomma. När jag såg mig omkring fanns det flertalet agenter bakom diskarna som istället för att jobba, satt i cirklar och snackade sk*t eller spelade kort, utan att ens bry sig om 100+ passagerare som manuellt måste checkas in p.g.a ett havererat incheckningssystem (vilket jag fick reda på senare).
Att som *G köa i flera timmar bakom 100+ passagerare var totalt bortom mitt spektrum för tolerans. Så jag tog saker i egna händer och gick bort till en "sysslolös" agent, och frågade om avsaknaden av Business disk. Jag blev hänvisad att gå till damen i disk 22, och efter att ha räckt fram *G kortet fick vi lov att skippa hela kön och checka in näst på tur. Detta gjorde bevisligen ett dussintal människor i kön förbannade (inkl gubben som sa åt mig att dra), och vissa av dem skrek till och med ut sin ilska åt mig. Kunde dock inte undgå att känna viss skadegjädje
Den stressade check-in agenten gjorde dock långt ifrån ett bra jobb. Inte nog med att hon glömde sätta *Priority tagg på resväskan med mina kläder, så glömde hon även att skriva ut boardingkorten för morgondagens LIS-ARN, samt ge en lounge inbjudan... Och så tog hon mina redan ifyllda custom forms, vilket resulterade i ytterligare 15 minuter vid passkontrollen.
Airside på CMN. Ganska sterilt och tråkigt, men fönstren är bra för spotting!
Efter passkontroll och security var det inte många minuter kvar till boarding, så jag gick direkt mot gaten som även denna gång var en bussgate. Trots att många passagerare ej var incheckade än skedde boardingen på utsatt tid, vilket resulterade i att planet blev ståendes på marken en timme, medan resterande passangerare checkades in.
Ombordstigning på denna Fokker F100.
Efter drygt en timme i stekande värme på plattan påbörjade vi äntligen vår taxi mot banan.
Takeoff! Fokker F100 använder inte klaffarna vid start, något som är väldigt ovanligt jämfört med de flesta andra flygplanstyper.
Vi nådde cruise över Atlanten, omkring 20 minuter in i flygningen.
Servicen på denna 1-timmes flygning bestod av en portugisisk croissant, med gouda ost och kalkon. Samt en jordgubbsmoothie.
Inflygningen påbörjades strax efter att vi passerat Portugals södra spets.
Short on finals.
Touchdown!
Planet som flög mig till CMN exakt 4 veckor tidigare!
Även denna gång ankom vi till en bussgate, och 10 minuter senare var jag i ankomsthallen på Terminal 1. Likt utresan så blev vi tvungna att spendera natten i Lissabon. Då flyget mot ARN avgick kl 9.00 beslutade vi oss för att bo på Radisson Blu Hotel Lisboa, som ligger ett stenkast bort från flygplatsen.
För €80 natten inkl frukost, flygtransfer och 50 000 Carlsson poäng var detta ett kap. Mina förväntningar på hotellet var dock lågt ställda p.g.a bilderna på hotellets hemsida, som gav intrycket om att rummen var gamla och i dåligt skick. Detta visade sig dock inte vara fallet, så jag antar att hotellet borde överväga att lägga upp nya bilder på rummen på sin hemsida
Vårt standardrum med två dubbelsängar.
Badrummet.
Underbara Lissabon!
Dagen i Lissabon spenderades tillsammans med en väldigt god vän, som råkade vara i staden samtidigt som jag. Här följer lite sightseeing bilder från staden, som jag tog under båda mina kortvisiter.
Parca do Comcércio
Torget i hjärtat av Lissabon.
Santa Justa Hissen
Linbanan i Parque das Nacoes. Byggd för världsutställningen 1998.
Väldigt vackert väder denna eftermiddag
15 Juli 2012 – Portela Flygplats
Efter en god natts sömn och rejäl frukost på Radisson, blev vi körda till Terminal 1 på Portela strax efter kl 7.00. Det var fullt med folk denna morgon, även vid Business disken. Lyckligtvis nog hittade jag en tom check-in automat där jag skrev ut boardingkorten för morgonens flight till Arlanda. Fasttrack kom in väl till hands denna morgon då köerna till ordinarie kontroll såg väldigt långa ut.
Då min syster inte ätit någon frukost än, så begav vi oss till TAP Premium Lounge för att se vad de hade att bjuda på.
Den någorlunda diskreta ingången till loungen.
Denna morgon var loungen smockfull, med mestadels kostympax. Det visade sig vara väldigt svårt att hitta sittplats, så vi fick nöja oss att sitta inklämda i soffan nära F&B sektionen. Utbuden var precis desamma som på utresan, och då jag fortfarande var mätt efter frukost nöjde jag mig med en kopp espresso och lite vatten. Vi lämnade loungen efter drygt 20 minuter, dels då det inte är kul att sitta i en smockfylld lounge, samt att den unkna belysningen inte är så rolig under morgontimmarna.
Utbudet av butiker i terminalen var tämligen varierat, så vi spenderade en god halvtimme i dem, innan vi begav oss mot gaten kl 8.20. Boardingen skedde drygt 20 minuter efter ordinarie tidtabell, p.g.a sent inkommande flyg, och inget priority call gjordes denna gång heller. Väl ombord hälsades vi välkomna av en trevlig besättning bestående av enbart kvinnor, merparten av dem (inte pursern förståss) såg ut att vara under 30.
Pushback skedde 20 minuter efter ordinarie tidtabell.
Takeoff!
Cruise nåddes 25 minuter in i flygningen.
Likt på utresan serverades ingenting förrän 90 minuter in i flygningen, vilket faktiskt råkade vara till min fördel då jag fortfarande var proppmätt efter frukosten på Radisson.
Tiden spenderades istället till aslappning, som tyvärr visade sig vara ganska svårt på grund av medpassagerarna. På den här flygningen hade jag oturen att uppleva en flygresenärs värsta farhågor på en och samma gång. I raden bakom mig satt en rastlös 4 åring som skrek och sparkade mig i stolsryggen. Mamman som var i något slags PMS-liknande tillstånd, tycktes vara totalt motvillig i att få sin unge att bete sig som folk. I gångsätet på raden mitt emot satt en mamma med en ettåring som INTE ville sluta skrika. I vanliga fall skriker ungar i max 15-20 minuter innan de somnar in av utmattning, men tyvärr var detta inte fallet för den här ungen. Det var endast under två ytterst korta tillfällen under flygningen som ungen faktiskt var tyst.
I raden framför satt en minst lika rastlös 4-åring som i raden bakom, och farsan verkade vara mer intresserad i att använda Business toaletten än att få ungen att sitta still. Jag minns att mannen gjorde tre försök att ta sig igenom skynket. De två första gångerna blev han stoppad av en värdinna, den tredje vände han sig tillbaka i ren rädsla. Varför mannen ens ville göra sig besväret att använda Business toaletten (när Y toaletterna bara låg 6 rader bakom) återstår sig vara ett mysterium... För att inte situationen var dålig nog för mig, så valde killen i stolen framför mig att ha sin stol i full recline under HELA flygningen, även under måltiden... Som serverades 90 minuter in i flygningen.
Även denna gång serverades en varm måltid bestående av ruccola sallad med getost, mandlar, gul paprika och vindruvor till förrätt. Kalopsliknande köttgryta och potatis till varmrätt, och mandelflan till efterrätt.
Smak och kvalitétsmässigt stod sig denna måltid bra mycket högre än den som serverades på utresan. Skulle dock säga att varmrätten innehöll för mycket kött och för lite potatis.
Väldigt molnigt över Amsterdam denna eftermiddag.
Resterande delen av flygningen passerade väldigt fort, och snart var det dags för inflygning till Arlanda.
Hejdå solsken...
...Hallå regn
Touchdown!
Vi parkerade på gate 15, nära en mycket välkänd besökare.
Efter avstigning begav vi oss mot bagagehallen, där [hör och häpna!] *Priority väskorna var först ut på bandet. Vi fick dock vänta en kvart till på den sista resväskan, som agenten i CMN glömt sätta *Priority tagg på. Med allt bagage uthämtat, begav vi oss sedan till SkyCity för att ta tåget hem.
Slutsatser
TAP Portugal levererade en förvånansvärt bra Economy produkt, som enligt mig skulle rankas som väl över snittet för Europeiska bolag. Stolarna på A320 var dock av äldre modell, och inte speciellt sköna för längre flygningar. Skulle nog föredra om TAP beslutar sig för att installera slimline stolar i Economy, dels då de erbjuder mer rum för benen, samt bättre förvaringsmöjligheter. Ser mycket fram emot att få flyga TAP snart igen.
Den fullständiga engelska versionen hittar ni här:
Flying Intercontinental On A Beech + More, On TAP — Trip Reports Forum | Airliners.net
Hoppas att ni uppskattade läsningen!
//Jonas
Här följer en liten reserapport på min sommaresa med familjen till Casablanca, för besök av släkt och goda vänner till familjen. Valet av flygbolag föll denna gång på TAP Portugal, främst då de erbjöd de bästa priserna (jämfört med LH och AF, som vi normalt flyger med), men även möjligheten att ett av världens minsta passagerarflygplan i kommersiell tjänst. Beech 1900D. Biljetterna bokades via resebyrå, och till viss förvåning bokades vi in i de aningen högre bokningsklasserna TAP Classic™.
Utöver möjligheten att tjäna 100% miles till de flesta *A program, så gavs även möjligheten att lägga bud på uppgraderingar till Business Class, via TAP's innovativa tjänst PlusGrade™. Dessvärre var detta ej möjligt att göra direkt via TAP då resan ej var bokad via dem direkt. Däremot fanns möjlighet att ta kontakt direkt med resebyrån gällande uppgraderingen, en möjlighet som jag snabbt övergav då kompetensen hos dessa resebyråer är långt ifrån den bästa (för att inte tala om att de inte ens gick att boka Business biljetter genom dem). Jag såg i slutändan ingen större mening att uppgradera, då ARN-LIS segmenten inkluderade varm mat i Economy.
16 Juni 2012 – Arlanda
Efter att ha släpat fyra tunga resväskor upp och ner från tågperronger i ösregn ankom vi äntligen till Arlanda kl 12.30. Till min förvåning hade incheckningen ej hunnit öppna än, trots att TAP själva uppger att diskarna på outstations är öppna 3 timmar innan avgång. En mindre folkmassa hade redan börjat samlas framför incheckningsdiskarna, men snart nog kom tre Menzies agenter och öppnade upp diskarna. Med enbart en handfull personer i kön till Business disken tog det inte mer än 10 minuter innan väskorna dumpats och boardingkorten skrivits ut. Economy kön var däremot ruskigt lång.
Trots semestersäsongen gick säkerhetskontrollen förvånansvärt snabbt, och inom loppet av 4 minuter var vi Airside på Arlanda. Med lite drygt en timme kvar till boarding begav syrran och jag oss till SAS Loungen, medan min mor nöjde sig med taxfree butikerna.
Vid receptionen möttes vi av en äldre SAS-dam som utöver att scanna boardingkorten även bad om att få kortet, vilket jag såg som lite märkligt då jag aldrig blivit frågat om det förut i en SAS Lounge.
SAS Scandinavian Lounge Arlanda. Relativt tomt och skönt denna lördag eftermiddag.
Matutbudet i loungen var långt ifrån upphetsande. Rått(!!!) bacon, salladsblad, rödlök, svarta oliver och dressing bjöds det på idag. Då bacon slamsorna inte såg så aptitliga nöjde jag mig med lite salladsblad, oliver och dressing. Inte speciellt mättande, men å andra sidan väntas varm måltid ombord på flyget. Lite Bailey's och kaffe fick runda av "maten".
I sofforna bredvid satt två medelålders herrar och förde en tämligen livlig diskussion om bonusprogram, och bästa platserna i upper deck på BA's 747r. Jag misstänker att det måste ha vart två BC:are? Min tagg var tyvärr undanstoppad i väskan, sedan en smått pinsam händelse i MUC. Ska de till att alltid ha den synlig på skandinaviska flygplatser framöver.
Efter en snabb titt på skärmarna visade det sig att boarding redan hade börjat. Min Bailey's sveptes hastigt, innan vi sprang ner för trapporna och iväg till gaten. När vi kom fram var boardingen redan i full gång. En barnfamilj på 5 fick op-ups till Business vilket var lite smått märkligt då jag varken såg dem i Business kön, samt att flighten inte ens var full i Economy. Väl ombord fick jag ett kyligt välkomnande av purserna (som faktiskt vände ryggen mot mig, kan förvisso ha berott på kameran runt halsen), innan vi begav oss till rad 22.
Helt acceptabelt legroom för denna 4 timmars flygning. Uppskattade pitchen till 30-31", vilket räckte för mig som 1.80 lång.
Säkerhetsvideo spelades på skärmarna, innan vi taxade ut mot bana 08-26. Värt att notera var att besättningen inte gjorde sig något större besvär för att se till att kabinen för säker för start/landning. Detta visade sig vara fallet på alla 3 flygningar med kabinpersonal, vilket kan tyda på att TAP har dåliga säkerhetsrutiner inom bolaget. Likt TK...
Takeoff. Skönt att komma ifrån det svenska pissvädret i en månad.
Climbout
Väldigt ljus och trevlig kabin i denna A320:an av nyare slag. Önskar dock att TAP kunde installera slimline stolar likt de flesta andra bolag nuförtiden.
Lunch bestående av tonfisksallad med ruccola till förrätt, kyckling paella till varmrätt, och en extremt översockrad apelsin flan till efterrätt.
Lunchen serverades 90 minuter in i flygningen, vilket enligt mig är på tok för sent, med tanke på den relativt korta flygtiden på 4 timmar. Hade det vart long haul skulle det däremot ha varit mer acceptabelt. Ingen dryckservering utfördes innan maten, och besättningen var motvilliga till att servera något drickbart innan måltiden. Maten i sig var inte mycket att hänga i julgranen. Paellan var smaklös och innehöll inga gönsaker, bara ris + 4 små kycklingbitar. Efterrätten var på tok för översockrad, och påtår på kaffet erbjöds inte. Förrätten däremot var riktigt god!
Inte många flygbolag serverar varm mat inom Europa nuförtiden, så jag ska nog inte klaga allt för mycket på maten. SAS låter ju trots allt sina passagerare svälta på flygningar av samma längd.
Vår flygrutt tog oss rakt över CDG och centrala Paris. Ganska spektakulärt att se både Eiffeltornet och Triumfbågen från luften.
Biscayabukten, inte långt kvar till Lissabon nu!
En väldigt spektakulär inflygning över de centrala delarna av Lissabon, och havet.
Touchdown!
Avstigning skedde vid ett remote stand. Exakt samma plats som sist jag flög rutten, vilket var i Juni 2010.
Eftersom att vårt baggage var incheckat hela vägen till CMN, så gick vi direkt mot utgången. Kort därefter hoppade vi in i en taxi som tog oss hela vägen in till vårt "hotell" i centrala Lissabon. €8.60 kostade resan.
Valet för hotell under detta overnight layover stod mellan Radisson Lisboa, eller ett trevligt Apartment Hotell i Baixa. Då morgondagens flyg avgick så sent som 17.30, såg vi ingen anledning till att bo nära flygplatsen, därav vi valde att låta Radisson utgå denna gång.
För 500kr natten (Hotels.com last minute deal + rabattkod. Ordinarie pris låg på 1500kr/natt) visade sig lägenheten vara ett kap. Lägenheten låg på takvåningen av ett gammalt hus i området Baixa i Lissabons hjärta. Utöver det spektakulära läget var lägenheten helt nyrenoverad, komplett med kök, badrum med handdukar och amentites, vardagsrum och sovrum.
Vardagsrum
Badrum
Sovrum
Utsikten mot gatan.
17 Juni 2012 – Portela Flygplats
Efter en god natts sömn i soffan, traditionell portugisisk frukost, och skön lunch/tidig eftermiddag i det varma vädret i Lissabon, var det nu dags att bege sig till flygplatsen. Efter en €10,20 eller 20 minuters taxiresa från Baixa, ankom vi till Terminal 1 på Portela Flygplatsen strax efter kl 15 på eftermiddagen. Då vi redan fått våra boardingkort till LIS-CMN flighten på Arlanda dagen innan, begav vi oss direkt mot säkerhetskontrollen. Fasttrack fanns tillgängligt för mig, men visade sig inte vara till någon större nytta då ordinarie säkerhetskontroll var ganska tom denna söndag eftermiddag.
Med lite drygt två timmar kvar innan avgång begav jag mig till TAP Premium Lounge. En ganska märklig lounge med total avsaknad av dagsljus. Neonlamporna och LED dioderna som till 100% utgjorde belysningen för denna lounge gav på vissa ställen en viss nattklubslik känsla, och tjaa den otrevliga och arroganta tjejen i receptionen tycktes bara förstärka nattklubbsintrycket.
Övre seating sektionen. Extremt svårt att få tag på en sittplats vid fåtöljerna, då många arroganta besökare valde att sprida ut sitt bagage och sina ben på närliggande fåtöljer.
Lyckades dock få tag på en skön fåtölj på nedervåningen.
F&B sektionen.
Matutbudet i denna lounge bestod av diverse plockmat, så som smörgåsar, tartletter, kallskuret och morots/gurkstavar. Dryckesutbudet bestod av ett begränsat urval av spritdrycker, läsk inkl tonic & ginger ale, samt ett väldigt omfattande utbud av portugisiska viner. Vitt, rött, port och mousserande fanns tillgängligt.
Jag nöjde mig med lite savoury & sweet tarletter, espresso och ginger ale.
Så småningom var det dags för boarding, så jag begav mig bort till Gate 42 i non-schengen delen av terminalen. En 10 minuters promenad, och self-service passkontrol senare var jag framme. Efter att ha mött upp mor och syster vid gaten, var det dags för ombordstigning. Trots en maximal load factor på 19 passagerare var boardingen en lugn och civiliserad process, och en 2 minuters bussresa senare var vi framme vid planet.
Det är inte varje dag man får resa mellan kontinenter i en sån här! Minst sagt en unik och udda upplevelse
Kabinen var extremt trång, men trots detta var benutrymmet helt inom mitt spektrum för tolerans.
Motorstart på plattan.
Takeoff!
Climb
Trots avsaknad av kabinpersonal på denna flygning fanns det faktiskt någon form av service att tillgå.
Servicen bestod av en kyckling och spenat Ciabatta, en flaska vatten och ett par öronproppar (så passande ).
Cruise över Atlanten...
Beech 1900D är ett av ytterst få passagerarflygplan som är certifierade för flygning utan cockpitdörr. Piloterna var dock inga att bråka med!
Tiden går fort när man har kul. Inflygningen till CMN hade redan börjat.
Efter en mjuk landning, taxi till plattan och 2 minuters busstur var vi framme vid Terminal 2 på CMN. Immigrationprocessen tog mer än 40 minuter. Vid baggagehallen hade våra *Priority-taggade väskor plockats av bandet och lagts vid sidan om. Väldigt bra service, jämfört med t.ex ARN. I ankomsthallen möttes vi upp av goda vänner som körde oss till vår lägenhet i Casablanca.
14 Juli 2012 – Mohamed V Flygplats
Efter fyra veckors sol slappande med familj och goda vänner var det äntligen dags att bege sig hem till Sverige. Vi ankom till flygplatsen strax efter 7.30 på morgonen, lite drygt två timmar innan avfärd. Flygplatsen var smockfull, och efter lite trängsel lyckades jag hitta fram till TAP's incheckningsdiskar. Enligt FIDS skulle disk 22 och 23 användas för morgonens avgång till LIS, men enbart 22:an var öppen. En mindre kö hade redan bildats bakom disk 22, så jag parkerade baggagevagnen där, och sprang snabbt iväg till infodisken för att fråga om incheckningen verkligen var öppen. Mindre än två minuter senare återvände jag till disk 22, för att upptäcka att min vagn hade körts åt sidan och kön växt till över 100 personer.
Mycket folk på CMN denna morgon!
När snällt jag bad om att få återfå min plats i kön till passageraren som tagit min plats, sa han fräck åt mig att ställa mig längst bak som alla andra. Vid det här laget var jag lagom förbannad, dels för avsaknaden av Business incheckning, samt det faktum att flera diskar stod tomma. När jag såg mig omkring fanns det flertalet agenter bakom diskarna som istället för att jobba, satt i cirklar och snackade sk*t eller spelade kort, utan att ens bry sig om 100+ passagerare som manuellt måste checkas in p.g.a ett havererat incheckningssystem (vilket jag fick reda på senare).
Att som *G köa i flera timmar bakom 100+ passagerare var totalt bortom mitt spektrum för tolerans. Så jag tog saker i egna händer och gick bort till en "sysslolös" agent, och frågade om avsaknaden av Business disk. Jag blev hänvisad att gå till damen i disk 22, och efter att ha räckt fram *G kortet fick vi lov att skippa hela kön och checka in näst på tur. Detta gjorde bevisligen ett dussintal människor i kön förbannade (inkl gubben som sa åt mig att dra), och vissa av dem skrek till och med ut sin ilska åt mig. Kunde dock inte undgå att känna viss skadegjädje
Den stressade check-in agenten gjorde dock långt ifrån ett bra jobb. Inte nog med att hon glömde sätta *Priority tagg på resväskan med mina kläder, så glömde hon även att skriva ut boardingkorten för morgondagens LIS-ARN, samt ge en lounge inbjudan... Och så tog hon mina redan ifyllda custom forms, vilket resulterade i ytterligare 15 minuter vid passkontrollen.
Airside på CMN. Ganska sterilt och tråkigt, men fönstren är bra för spotting!
Efter passkontroll och security var det inte många minuter kvar till boarding, så jag gick direkt mot gaten som även denna gång var en bussgate. Trots att många passagerare ej var incheckade än skedde boardingen på utsatt tid, vilket resulterade i att planet blev ståendes på marken en timme, medan resterande passangerare checkades in.
Ombordstigning på denna Fokker F100.
Efter drygt en timme i stekande värme på plattan påbörjade vi äntligen vår taxi mot banan.
Takeoff! Fokker F100 använder inte klaffarna vid start, något som är väldigt ovanligt jämfört med de flesta andra flygplanstyper.
Vi nådde cruise över Atlanten, omkring 20 minuter in i flygningen.
Servicen på denna 1-timmes flygning bestod av en portugisisk croissant, med gouda ost och kalkon. Samt en jordgubbsmoothie.
Inflygningen påbörjades strax efter att vi passerat Portugals södra spets.
Short on finals.
Touchdown!
Planet som flög mig till CMN exakt 4 veckor tidigare!
Även denna gång ankom vi till en bussgate, och 10 minuter senare var jag i ankomsthallen på Terminal 1. Likt utresan så blev vi tvungna att spendera natten i Lissabon. Då flyget mot ARN avgick kl 9.00 beslutade vi oss för att bo på Radisson Blu Hotel Lisboa, som ligger ett stenkast bort från flygplatsen.
För €80 natten inkl frukost, flygtransfer och 50 000 Carlsson poäng var detta ett kap. Mina förväntningar på hotellet var dock lågt ställda p.g.a bilderna på hotellets hemsida, som gav intrycket om att rummen var gamla och i dåligt skick. Detta visade sig dock inte vara fallet, så jag antar att hotellet borde överväga att lägga upp nya bilder på rummen på sin hemsida
Vårt standardrum med två dubbelsängar.
Badrummet.
Underbara Lissabon!
Dagen i Lissabon spenderades tillsammans med en väldigt god vän, som råkade vara i staden samtidigt som jag. Här följer lite sightseeing bilder från staden, som jag tog under båda mina kortvisiter.
Parca do Comcércio
Torget i hjärtat av Lissabon.
Santa Justa Hissen
Linbanan i Parque das Nacoes. Byggd för världsutställningen 1998.
Väldigt vackert väder denna eftermiddag
15 Juli 2012 – Portela Flygplats
Efter en god natts sömn och rejäl frukost på Radisson, blev vi körda till Terminal 1 på Portela strax efter kl 7.00. Det var fullt med folk denna morgon, även vid Business disken. Lyckligtvis nog hittade jag en tom check-in automat där jag skrev ut boardingkorten för morgonens flight till Arlanda. Fasttrack kom in väl till hands denna morgon då köerna till ordinarie kontroll såg väldigt långa ut.
Då min syster inte ätit någon frukost än, så begav vi oss till TAP Premium Lounge för att se vad de hade att bjuda på.
Den någorlunda diskreta ingången till loungen.
Denna morgon var loungen smockfull, med mestadels kostympax. Det visade sig vara väldigt svårt att hitta sittplats, så vi fick nöja oss att sitta inklämda i soffan nära F&B sektionen. Utbuden var precis desamma som på utresan, och då jag fortfarande var mätt efter frukost nöjde jag mig med en kopp espresso och lite vatten. Vi lämnade loungen efter drygt 20 minuter, dels då det inte är kul att sitta i en smockfylld lounge, samt att den unkna belysningen inte är så rolig under morgontimmarna.
Utbudet av butiker i terminalen var tämligen varierat, så vi spenderade en god halvtimme i dem, innan vi begav oss mot gaten kl 8.20. Boardingen skedde drygt 20 minuter efter ordinarie tidtabell, p.g.a sent inkommande flyg, och inget priority call gjordes denna gång heller. Väl ombord hälsades vi välkomna av en trevlig besättning bestående av enbart kvinnor, merparten av dem (inte pursern förståss) såg ut att vara under 30.
Pushback skedde 20 minuter efter ordinarie tidtabell.
Takeoff!
Cruise nåddes 25 minuter in i flygningen.
Likt på utresan serverades ingenting förrän 90 minuter in i flygningen, vilket faktiskt råkade vara till min fördel då jag fortfarande var proppmätt efter frukosten på Radisson.
Tiden spenderades istället till aslappning, som tyvärr visade sig vara ganska svårt på grund av medpassagerarna. På den här flygningen hade jag oturen att uppleva en flygresenärs värsta farhågor på en och samma gång. I raden bakom mig satt en rastlös 4 åring som skrek och sparkade mig i stolsryggen. Mamman som var i något slags PMS-liknande tillstånd, tycktes vara totalt motvillig i att få sin unge att bete sig som folk. I gångsätet på raden mitt emot satt en mamma med en ettåring som INTE ville sluta skrika. I vanliga fall skriker ungar i max 15-20 minuter innan de somnar in av utmattning, men tyvärr var detta inte fallet för den här ungen. Det var endast under två ytterst korta tillfällen under flygningen som ungen faktiskt var tyst.
I raden framför satt en minst lika rastlös 4-åring som i raden bakom, och farsan verkade vara mer intresserad i att använda Business toaletten än att få ungen att sitta still. Jag minns att mannen gjorde tre försök att ta sig igenom skynket. De två första gångerna blev han stoppad av en värdinna, den tredje vände han sig tillbaka i ren rädsla. Varför mannen ens ville göra sig besväret att använda Business toaletten (när Y toaletterna bara låg 6 rader bakom) återstår sig vara ett mysterium... För att inte situationen var dålig nog för mig, så valde killen i stolen framför mig att ha sin stol i full recline under HELA flygningen, även under måltiden... Som serverades 90 minuter in i flygningen.
Även denna gång serverades en varm måltid bestående av ruccola sallad med getost, mandlar, gul paprika och vindruvor till förrätt. Kalopsliknande köttgryta och potatis till varmrätt, och mandelflan till efterrätt.
Smak och kvalitétsmässigt stod sig denna måltid bra mycket högre än den som serverades på utresan. Skulle dock säga att varmrätten innehöll för mycket kött och för lite potatis.
Väldigt molnigt över Amsterdam denna eftermiddag.
Resterande delen av flygningen passerade väldigt fort, och snart var det dags för inflygning till Arlanda.
Hejdå solsken...
...Hallå regn
Touchdown!
Vi parkerade på gate 15, nära en mycket välkänd besökare.
Efter avstigning begav vi oss mot bagagehallen, där [hör och häpna!] *Priority väskorna var först ut på bandet. Vi fick dock vänta en kvart till på den sista resväskan, som agenten i CMN glömt sätta *Priority tagg på. Med allt bagage uthämtat, begav vi oss sedan till SkyCity för att ta tåget hem.
Slutsatser
TAP Portugal levererade en förvånansvärt bra Economy produkt, som enligt mig skulle rankas som väl över snittet för Europeiska bolag. Stolarna på A320 var dock av äldre modell, och inte speciellt sköna för längre flygningar. Skulle nog föredra om TAP beslutar sig för att installera slimline stolar i Economy, dels då de erbjuder mer rum för benen, samt bättre förvaringsmöjligheter. Ser mycket fram emot att få flyga TAP snart igen.
Den fullständiga engelska versionen hittar ni här:
Flying Intercontinental On A Beech + More, On TAP — Trip Reports Forum | Airliners.net
Hoppas att ni uppskattade läsningen!
//Jonas
Last edited: