Senaste nytt

Födelsedagsresa till Ghana och Togo för lääääänge sedan

Ystad

Medlem
År 2002 fyllde jag 50 år (så läsaren förstår hur väldigt gammal jag är...). För att fira detta besökte min fru och jag Ghana och Togo under 2 veckor. Denna resa är sedan länge i stort sett glömd - men i ett svagt ögonblick råkade jag nämna den i en annan tråd. 4 personer här på sajten har därefter bett mig berätta lite om denna gamla resa i en egen tråd - och varför inte, som vi alla vet är det ju ingenting som är så roligt som att berätta om sig själv och vad man varit med om:)

Och hur kan jag minnas vad jag gjorde på en resa för 14 år sedan? Jo, sedan jag började resa för nöjes skull på 70-talet har jag alltid köpt ett vykort för varje resdag och på baksidan skrivit något kortfattat om vad som hänt under dagen. Det kan ibland vara lite skoj att plocka fram dessa vykort efter 10, 20 eller 30 år och minnas vad man var med om. Det är också dessa vykort som gör det möjligt att beskriva denna resa. (Mina tjänsteresor har jag aldrig dokumenterat på detta sätt.)

Kanske någon undrar varför man åker till Västafrika på födelsedagsresa - och det självklara svaret är naturligtvis: varför inte. Dessutom tycker att Västafrika är lite udda och kul, under de senaste 25 åren har jag nog varit där ca 10 - 15 gånger och förutom Ghana och Togo besökt Senegal, Gambia, Kap Verde och Guinea Bissau.

Ett litet OBS: det som här beskrivs hände alltså för 14 år sedan - och mycket, mycket har hänt i Ghana och Afrika sedan dess. Ghana har t ex haft en kraftig ekonomisk tillväxt, säkert ungefär i "kinesisk takt", under 2000-talet. Så i vissa delar är det nog så att det Ghana som beskrivs här inte längre finns.

Så till själva resan:

Vi åkte ARN - FRA - LOS - ACC t o r med Lufthansa. Resan "betalades" med mina EB poäng. Det jag minns från flygresan var det klara vädret och de fantastiska vyerna över Sahara.

När vi planerade resan visade det sig att en bekants-bekant hade varit en hel del i Ghana. Han var (och är fortfarande) agent för ghananska fotbollsspelare och har "importerat" många sådana till Europa. (Jag vill inte nämna hans namn här - men den som kan lite om afrikansk fotboll kan nog enkelt lista ut vem det är.) Han hade vänligheten att be sin vän "mr Sly" ta hand om oss när vi var i Ghana. Mr Sly var (är?) ägare av fotbollslaget "Liberty Professionals". Så när vi landat i Accra och kom in i terminalbyggnaden stod mr Sly, och hans chaufför, där och hälsade oss välkomna. Pass- och tullkontroll gick därefter som en dans, tog ingen tid alls - vi var ju mr Sly's gäster... Kändes mycket behagligt efter den långa resan - alla som åkt litet i Afrika, söder om Sahara, vet ju att sådant ibland kan ta avsevärd tid. Utanför flygplatsen stod mr Sly's Toyota Landcruiser V8 och vi blev skjutsade till vår hotell, Shangri-la. Där åt vi en god fisk-middag och stiftade bekantskap med den lokala ölen "Star". Sedan stöp vi i säng.

Fortsättning följer...
 

Ystad

Medlem
Följande förmiddag tillbringade vi vid hotellets pool.

20161013_092653.jpg


Vid lunchtid checkade vi ut och blev hämtade av Francis, en annan av mr Sly's anställda, i en Jeep Cherokee V8, en annan av mr Sly's bilar. Vi började förstå att mr Sly var en ganska välbärgad person. Men inte bara det, han var utomordentligt trevlig och generös. Francis och bilen ställdes till vårt förfogande under hela resan - utan kostnad!

Francis, som visade sig vara en mycket behaglig person och som gav oss många inblickar i hur det var/är att leva i Ghana genom berättelser ur sitt eget liv, skjutsade oss till vårt nästa hotell; Coco Beach. Detta hotell ligger direkt vid en fin sandstrand. Här checkade vi nu in och fick en egen liten trevlig bungalow med utsikt över Atlanten.
Direkt efter incheckningen begav vi oss iväg till Accra Sports Stadium för att titta på fotboll. Som mr Sly's gäster fick vi "naturligtvis" VIP-biljetter och fick sitta på president-läktaren med tillgång till presidentens egen lounge. Presidenten var inte där, det var trots allt bara en vanlig ligamatch, men det var ju häftigt ändå.

20161013_092452.jpg

20161013_092556.jpg


Efter matchen åkte vi till minnesmonumentet och museet för Kwame Nkrumah, det självständiga Ghanas första premiärminister. Här fick vi en privat guidad tur, självklart då vi var mr Sly's gäster...:)

20161013_092730.jpg


Därefter, via "vätskekontroll" på en trevlig beach-bar, tillbaka till hotellet. God fisk-middag, med det behagliga ljudet av Atlantens vågor i bakgrunden.
 

Ystad

Medlem
Nästa dag, efter frukost, tog vi en promenad längs stranden. Det spelar ingen roll hur många gånger jag vandrat på olika stränder längs Atlanten - jag tycker det är lika häftigt varje gång.

20161013_092711.jpg


Lunch vid pool-kanten. Då detta var en söndag så var det "pool-party" hela eftermiddagen med sång, musik och dans-uppträdande. Det är (var?) så att i Ghana kan man på söndagar betala för att få tillgång till ett hotells pool-område, utan att bo på hotellet. Detta verkade vara ganska populärt bland expats och någorlunda välbärgade ghananer. Oftast är (var?) det också någon form av underhållning vid poolen dessa dagar.

20161013_092744.jpg


Senare på eftermiddagen badade vi i Atlanten.
Besök på en lokal bar i närheten.
På kvällen hälsade mr Sly själv på för att höra hur vi hade det. En mycket trevlig gest.

Följande dag kom Francis och hämtade oss på förmiddagen. Nu vidtog en tre timmar lång resa till gränsen mot Togo. Tack och lov åkte vi i en stor och bekväm bil ty vägen var av "afrikansk standard". Vid gränsen var det rörigt, på gränsen till kaotiskt, med massor av människor som strömmade åt båda hållen över gränsen. Medan alla andra resenärer var från Västafrika och verkade passera relativt obehindrat så var vi de enda européerna och det "stack" naturligtvis i ögonen på den Togolesiska pass- och tull-polisen. Här skulle kollas - och det noggrant... Men efter diverse stök och diskuterande så plockade jag fram en "grön 20'a" - och som genom ett trollslag löste sig allt och vi var i Togo. Francis fick lämna bilen i Ghana men han följde med oss i en taxi till hotellet, Palm Beach. Där lämnade han oss men lovade att komma och hämta oss två dagar senare - vilket han självfallet också gjorde.
Hotellet var stort, men där var sannerligen inte många gäster. Under våra två dygn där stötte vi nog bara på en handfull andra gäster. Hotellets pool, där vi tillbringade resten av denna dag, hade vi för oss själva hela tiden.
Från hotellets pool-däck hade man utsikt över den vackra men folktomma stranden.

20161013_092817.jpg
 

Ystad

Medlem
Nästa dag började med en utsökt fransk-inspirerad frukost. Afrika är ju kulinariskt intressant på det viset att det skiljer ganska mycket på hotell- och restaurang-maten beroende på vilket europeiskt land som varit kolonialmakt i de olika länderna. I Togo som varit en fransk koloni (och i o f s före det Tysk) fick vi till frukost nybakta croissanter och riktigt gott kaffe.

Efter frukost iväg till "stora marknaden". Som (förmodligen) enda européer här rönte vi naturligtvis stor uppmärksamhet. Denna marknad kontrolleras (eller kontrollerades åtminstone då) av ett antal "mama-benz" ett antal hårdföra affärskvinnor som fått sitt smeknamn efter den typ av bil de lät sig köras runt i. Här köpte jag en skjorta och min fru lite tyg. Ganska billigt trots att priset naturligtvis var ordentligt "saltat".

Efter detta tillbringade vi några timmar vid poolen för att svalka oss men också som ett sätt att slippa undan det hektiska gatulivet. Tyvärr vågade vi oss aldrig ner till stranden hur inbjudande den än såg ut. Både i guideboken och i hotell-receptionen avrådde man oss å det bestämdaste att besöka stranden p g a den stora rånrisken. Lite synd.

Inför lunchen begav vi oss till det makabert mallplacerade hotell "2 februari". Jag ser på nätet att nu är det ett renoverat Radisson Blu hotell - men då var det en patetiskt nedsliten byggnad - byggd till något afrikanskt toppmöte många år tidigare. Där, i en restaurang på 35'e våningen, åt vi lunch. Såhär i efterhand fattar jag inte hur vi vågade ta hissen upp i detta jätte-ruckel. Restaurangen såg i o f s ok ut, men när man t ex gick på toaletten där stod vattnet flera centimeter högt och det sprutade vatten ur ett rör i taket. Maten smakade ok, men den var löjligt dyr - jag tror jag betalade ca 500 sek för 2 luncher och 2 mineralvatten. Säkert flera månadslöner i det landet vid den tiden. Men så var vi säkert också de enda gästerna den månaden... Det enda som imponerade var servicen - den hovmästaren skulle platsat i vilken lyxrestaurang som helst i Paris. Utsikten från restaurangen var på sitt sätt imponerande, men det man såg om man tittade ner var ganska slitet och deprimerande.

20161013_092829.jpg


Efter lunchen tog vi oss till hotell Sarakawa, det på den tiden tjusigaste hotellet i Lome. Där hängde vi i trädgården över lite coca-cola, något starkare var inte att tänka på i den tryckande värmen. Därefter åter till vårt hotell och en lugn "hemmakväll". Med de olika varningar vi fått för kriminaliteten i Lome kändes det lite olustigt att ge sig ut på stan på kvällen - tyvärr.

Dagen efter återigen en utsökt frukost. Därefter iväg till Togos "nationalmuseum". Jag vet inte riktigt vad man skall kalla upplevelsen: tragisk, patetisk, löjeväckande... Museet bestod av 2 små rum med några spjut, sköldar och lite fotografier. Hela besöket med taxi från och till hotellet tog kanske drygt 30 minuter - och då tittade vi verkligen på allt som fanns i museet.

Lite slapp vid poolen och därefter kom Francis, som utlovat, och hämtade oss. Iväg till gränsen för pass- och tullkontroll. Det visade sig att man kom ihåg oss mycket väl där. Min tidigare "gåva" på 20 dollar var tydligen något som imponerat och utan problem var vi tillbaka i Ghana.
 

Ystad

Medlem
Väl tillbaka i Ghana körde Francis oss till ett hotell i Volta-flodens delta. Tyvärr skrev jag aldrig upp namnet på hotellet och jag vet inte om det egentligen ligger "långt in i Ghanas djungel" (som jag skrev i en annan tråd) - men jag minns det definitivt så. De enda gästerna på hotellet förutom oss var en grupp från Ghanas "skogsvårdsstyrelse" som hade någon form av konferens där. Detta var också dagen då jag fyllde år och till middagen beställde vi det bästa som huset hade att erbjuda - otroligt nog hade dom grillad hummer. Jag antar att båtvägen var det inte alltför långt till kusten. Vi åt, njöt och blev inte magsjuka dagen efter...

Följande dag ägnades åt ägnades åt promenader längs floden och slapp vid poolen - otroligt nog hade hotellet, trots sitt läge, en hyfsad pool.

20161013_092403.jpg


20161013_092804.jpg


20161013_092754(0).jpg


Efter ytterligare någon dag här tog vi oss tillbaka till Accra. När vi hade anlänt till hotellet tog vi reda på att de hade en egen bil som skulle kunna köra oss till Accra. Vi bestämde oss då för att utnyttja denna och på så vis bespara Francis besväret med att ta sig från Accra ännu en gång för att köra oss tillbaka till staden. Nu tog vi alltså denna, hotellets bil, till Accra - en resa på 3-4 timmar. Tyvärr var denna bil inte alls lika bekväm som Francis Jeep - men å andra sidan var vi ju i Afrika och lite "hardship" måste man ju uppleva när man är där...

Väl i Accra tog vi in på Labadi Beach hotell. Hotellet hade (har?) trevliga rum, bra restauranger, fina pooler och ligger alldeles vid Accras kanske finaste strand; Labadi beach. Här tillbringade vi nu några behagligt sköna dagar. På dagarna bad i Atlanten och hotellets pool. På kvällen middag på några av stadens finare restauranger. Vi hann också med ett besök på "kulturmarknaden" där jag inhandlade ett schackspel i trä med alldeles fantastiska handsnidade pjäser.

Men så var det dags för hemresa. Till flygplatsen och avresa utan större dramatik. Vid mellanlandningen i Lagos uppstod emellertid lite dramatik med flera nya passagerare som kom ombord och kastade sig ner i första bästa stol för att sedan vägra att flytta på sig. De hade väl inte riktigt uppfattat finessen med numrerade platser... Men med tysk grundlighet redde besättningen upp problemen efter ett tag. När detta var fixat lyfte vi och flygresan hem via Frankfurt blev tämligen händelselös.
 

Ystad

Medlem
Efterord:

Dagen efter vi kom hem ringde telefonen när jag var på jobbet. Det var från mitt kreditkorts-företag som undrade om jag just beställt elektronikprylar från USA med leverans till Ghana, för ca 25 000 sek. Ja, ja så det kan bli. Nu stoppades naturligtvis denna affär, mitt kort spärrades och jag fick efter några dagar ett nytt. Ingen skada skedd, men följande hade antagligen hänt;
När jag är i Afrika använder jag i princip aldrig kreditkort utom på de bästa hotellen. Jag ser alltid till att ha rejält med kontanter med. (Nåja, på senare tid har jag börjat luckra upp denna regel - men förr följde jag den alltid.) Men den sista kvällen i Accra hade kontanterna börjat sina och när vi då åt på en av stadens bästa restauranger så halade jag fram kortet för betalning. Detta var en tid med slippar och kopior. Jag såg naturligtvis till att ta hand om karbonpappret - men det hjälpte alltså inte, trots att detta var en riktigt fin restaurang. Men ingen skada skedd - dock en påminnelse om att vara försiktig.

Slutet gott - allting gott. Och ett tack till er som uppmanade mig att skriva denna reserapport - det har varit riktigt kul att minnas tillbaka.
 

Johanna

Medlem
Vilken fantastiskt fin berättelse och vad sugen jag blir att åka till västra Afrika. Tack för att du delade med dig.
 

Resenären

Medlem
besökt Senegal, Gambia,
Tack för en trevlig rapport. Jag hade en gång en brevvän i Ghana, som jag kom i kontakt med efter att ha lyssnat på Ghana Broadcasting Corp. här i Sverige.
Har du något att berätta om besök i Senegal och Gambia, skulle det vara intressant att få läsa.
 
Toppen