Den här reserapporten kommer ge ett lite annorlunda perspektiv på Boston, och framförallt Bostons förorter. Jag kommer inte vara inne så mycket i stan - jag har sett den förr - men det finns mycket kul att se för den som har tillgång till bil och vågar sig lite utanför stan. Jag uppdaterar rapporten kontinuerligt och svarar på frågor när de dyker upp! Resan är drygt 2 veckor lång så ni som är sugna på returflygningen får ge er till tåls till dess! 
Jag har bott i Boston i ett par år för längesen, men nästan varje år försöker jag åka tillbaka för att hälsa på mina vänner som bor kvar. Det brukar bli en härlig vistelse som kan kombineras med distansjobb, lite extra sommar och sol. Jag har prövat på många vägar, via Keflavik. Via Frankfurt. Via New York. Vad som nu varit billigast. Dock blev jag väldigt glad när jag läste att SAS skulle starta sin direktlinje från Köpenhamn. Jag har min bas i både Stockholm och Skåne så det passade utmärkt. Den här gången blev dock resan Stockholm-Köpenhamn-Boston (och tvärtom på returen).
Linjen är ju en lite udda fågel i SAS sortiment, eftersom den flygs av Privatair med en 737:a. En flygande bränsletank med andra ord för att kunna ta sig över den stora pölen.
Snål som jag är så köpte jag biljetter i SAS Go. Med mitt eurobonus silver så fick jag ju ändå ta med mig en extra väska vilket räcker för eventuella shoppingutsvävningar. Och flygningar i ekonomiklass har jag ju överlevt alla gånger hitintills. Tycker det är roligare att lägga pengarna på annat väl på plats.
Hur som helst, dagen innan flygningen checkade jag in online via SAS hemsida. Påminnelse på mobilen för att inte glömma och lyckades sno åt mig nödutgångsplatser på både flygen vilket verkligen behövs för mina 190cm+. Något elektroniskt boardingkort gick inte att få så skulle bli tvungen att skriva ut det på Arlanda.
Men klockan 7.30 på lördag morgon fick jag skjuts av min bättre hälft till Arlanda. Skitväder gjorde det ju inte svårare att sticka från landet!
(Bild: Tycho Hedén i Uppsala är sjukt tråkig, inte alls som att flyga!)
Lördag morgon tänkte jag att det kommer ju inte vara någon som flyger då. Fel hade jag. Det var knökfullt i Bagdropen men verkade mest vara statuslösa kunder, för i business check-in var det ingen. Check in och fast track i security gick hur bra som helst och jag drällde in i loungen för frukost. Möttes i dörren av en skylt där det stod att den ena delen av loungen var stängd på grund av översvämning. Var som tur var så var det guldloungen och inte min!
En frukost senare så gick jag mot gaten till första flyget som skulle ta mig till Köpenham. Intog min plats på 10A och njöt så mycket det gick av resan. Hamnade sidan om en SAS-crew med badge som satt och surfade på sin mobil under start och landning, vilket det blev ett klagomål till SAS om omedelbart. Jag förstår att det inte är några säkerhetsrisker och liknande, men om man vill att förbudet mot radiosändare ska tas på allvar så får man se till att ha ordning på sin egen personal.
(Bild: Stabil-ish frukost i loungen på Arlanda)
(Bild: Inte mitt flyg på bilden men jag gillar ju flygplan så det fick vara inspiration)
(Bild: Gott om benutrymme på 10A!)
(Bild: Mmm... Kaffe!)
Hur som helst. På CPH hade jag 1 timme och 40 minuter mellan flygen. Letade mig fram till loungen och knaprade lite grönsaksstavar och drack lite cola innan det var dags att bege sig mot icke-schengendelen av området. Vis av erfarenhet vet jag att det kan bli tjockt med köer i passkontrollen när det är många flyg samtidigt. Men nu har de installerat automater vilket gör livet lättare för oss EU-medborgare över 18. Jag hade verkligen inte behövt gå till gaten så tidigt som jag gjorde men nu blev det så ändå.
(Bild: Det är ändå viktigt att ta gymmet från kidsen, det var inte blått så länge - Go team Valor!)
(Bild: Gate C30 - aka långt ner i ingemansland)
Gick ner till gaten som var av typen att ditt boardingkort blev scannat och passet granskat innan du ens fick sätta dig i avgångsområdet. Inte så mycket folk där - planet rymmer ju inte så himla många. När gatenvärdinnan scannar mitt boardingkort biper det ilsket till. Jag har fått ny plats. Kände direkt irritationen stiga. Jag har fått flytta på mig förr när det typ kommer bebisar och har fått fönsterplats längst bak i planet där man sitter sjukt oskönt inklämd. Men oftast är det värt chansningen, speciellt eftersom nödutgången på det här planet också är ett bulkhead seat (mot väggen in mot business class).
(Bild: Det bästa någon någonsin skrivit på mitt boardingkort. Möjligen undantaget den gången den sjukt snygga tjej jag hamnade sidan om en gång som gav mig sitt telefonnummer. Hur det gick till undrar jag fortfarande men jag är/var rätt nöjd med det)
Gatevärdinnan beklagade det inträffade men sa att jag fått en ny fönsterplats och skrev mitt nya platsnummer på boardingkortet. Då såg jag numret, 2A och tyckte att just den fönsterplatsen kommer jag inte ha något emot. Jag tackade så mycket för det och knallade vidare sjukt förväntansfull kring vad som skulle bli min första businessclass-upplevelse någonsin.
(Bild: Här ska jag sitta hela resan. Hur det ser ut i SAS Go anar jag att jag kommer tvingas återkomma till på vägen hem...)
Prioritetsboarding fungerade bra. Alla 20 av oss som satt i en nästan fullsatt business class fick gå på först. När alla var ombord på flyget serverades det champagne såklart. Henriot blev det. Jag vet inte om den är bra eller inte, men den är dyr på systemet och smakade väl okej! Vi fick även menyn utdelad och beslutsångesten kring vad jag skulle äta kom direkt.
(BIld: Kolla mängden benutrymme! Jag tänkte att med så mycket plats så kan jag gå på toa utan att behöva klättra över min bänkgranne och väcka honom om han sover. Jag hade fel. Han lyckades sova med benen på varsin sida av sätet så det gick inte att smyga ut utan att han märkte det. Såg sjukt obekvämt ut dock.)
(Bild: Och kolla så många fönster jag kan kolla ut genom!!)
(Bild: Bubbel ska det va har jag lärt mig här på forumet. Vekligen sidan om tog juice istället. Ha!)
Vi startade prompt enligt tidtabell och uppe i luften fick vi en vit duk på borden, vår ipad med vår IFE och såklart varma nötter med en drink eller mer bubbel. Det fanns många drinkar att välja på men fastnade för en med Ginger Ale. Jag tog foto på hela menyn trodde jag, men de bilderna verkar inte gå att hitta.
(Bild: Varför vill man ha selleri i drinkar? Det smakar skit!)
Hörlurarna var toppen (när jag väl fick ett par som fungerade) och paddan jag fick fungerade, men var nog någon Applevariant som var böjd. Visste jag inte fanns! Utbudet var magert minst sagt. Ett litet antal gamla filmer (Lego-filmen var det bästa som fanns, det kanske säger något) och tv-serier med ett avsnitt vardera.
(Bild: Nya iPad Curve. Special release enbart på SAS! Satt i caset från någon tillverkare, vet inte modellnummer men det hette nog typ Should stand, won't stand eller så)
Efter en stund började maten serveras. Till förrätt blev det rostbiff med sparris, en sallad och extremt gott smör med ett väldigt gott vitt vin som jag inte heller kommer ihåg vad det heter. Till huvudrätt pasta med små goda svampar och parmesanost vilket var mums, och efterätt blev det äppelkaka med kvarg, kaffe och ett gott dessertvin. Det skulle vara en ostbricka däri någonstans enligt menyn men den såg jag inte röken av tyvärr. Det fanns bestick för den, men uppenbarligen ingen ost. Men jag klagar inte. Fick ju sitta här gratis!
(Bild: Sparris - grönsaken som får ett antal procent befolkningen att känna hur konstigt deras urin luktar när de ätit grönsaken. Faktiskt riktigt god förrätt)
(Bild: Pasta med konstiga små svampar (nej, inte sån svamp och inte sån svamp heller). Väldans gott faktiskt. På bild även det bestickset som aldrig kom till användning för att osten saknades)
(Bild: Kaka, på en lördag?? (okej, ni som fattar Johan Glans-referensen gör det. Ni övriga gå genast och kolla upp Johan Glans på Stockholm Live på dutuben eller nåt. Fantastiskt kul. Nästan lika roligt som den här kakan var god. Med kvarg. Varför serverar man saker med kvarg? Kan konstatera att flygplanskaffe blir nästan gott när det är i en riktig mugg)
Hur som helst, när maten hade dukats av var det läge att försöka sova. Det var svårt. Men fick några minuter. Testade att fälla sätet hela vägen men fick flytta mina prylar typ tusen gånger för att stolen skulle gå hela vägen ner. Det gick inte att ha väskan någonstans nere vid stolen för den var ivägen. Skorna tog jag av mig såklart, men de var ivägen trots att de stod allra längst in under stolen framför. Stolen blev ju inte helt platt heller (de gamla stolarna) så det kändes som att man skulle glida av konstant. Och så var den oroväckande nära golvet. Så är det kanske alltid men det kändes halvfräscht. Det var också väldigt uppenbart att alla skarvar i stolen inte hade rengjorts på ett tag utan man bara dammsuger av stolen i uppfällt läge... Sen kunde man ju inte använda sin Ipad liggande, och jag med mina breda axlar kunde inte ligga på rygg utan fick ligga på sidan för att komma mellan armstöden. Anywhooo...
(Bild: Obligatorisk utkiksbild. Roligt att se motorn framifrån på långflygningar för en gångs skull. Ser konstigt nog ut som den brukar göra när jag flyger plus hemma)
Bild: Utsikten när man fällt sätet. IFEn gick ju inte att använda om man ville ligga och slumra. Ställde man den upp riskerade grannen att få den i facet. Höll man den själv ovanför sig skulle man själv få den i huvudet om man somnar. Bara att välja. Jag ställde min ett tag mot grannen och hoppades på det bästa. Jag hann vakna innan turbulensen kom...)
(Bild: Marginellt roligare att titta framåt utan IFEn jämfört med att ligga. Definitivt skönare att sitta så dock. När jag satt upp kunde jag nästan ske skärmen med kartan kring var vi var. Oftast fick jag nöja mig med "fortfarande är typ flygplansstjärten i Europa" och "nu är nosen i USA. Tror jag". Glömde nämna amenitykitet också. Det var rätt tråkigt, fast kul för det var första gången jag fick det. På bilden syns också det gratis vattenpasset vi fick av SAS för att kunna kolla om vi flyger rakt eller svänger. Hyggligt!)
Tiden gick och flygningen gick smärtfritt. Vid något tillfälle (precis när jag blev vansinnigt kissnödig) så tändes skylten för säkerhetsbälte för det var visst lite turbulent. Det skakade lite och det var det. Men piloten tror jag glömde skylten på för den var tänd läääänge. Till slut släcktes den och sen kom andra målet mat. Denna gång en enklare affär i form av lax med sås och tillbehör. Även det riktigt gott. Det fick bli en vanlig cola till det, då jag insåg att berusning, amerikanske gränskontroll och kanske lite bakishet senare på kvällen inte är en bra idé.
(Bild: God lax med lite grejer till. Förstår inte fascinationen av melon i sallad men each to their own I guess. Önskar det fanns mer av den goda Anthon Berg chokladen istället för det här mörka möget men det gick nog åt under resan.)
Sedan började personalen samla in alla prylar vi fått. Det noterades noga vem som fått vad när det lämnades ut och sen prickades alla av när vi lämnade tillbaka.
I Boston landade vi en halvtimme innan tidtabell, och jag är ganska säker på att jag satte nytt personligt rekord genom immigrationen. 20 minuter tog det, från det att jag gick av planet tills det att jag stod och ringde i ankomsthallen med väska och allt och meddelade att jag var framme och att jag hinner med tidigare bussar än jag trott!
(Bild: Stan, dit ska vi så småningom men inte idag)
Min destination är de sydöstra förorterna av Boston. Dit går det ingen kollektivtrafik, men jag tog mig ganska långt med Logan express till Braintree, där jag blev hämtad min värd.
(bild: Bussen går inte så ofta... Men den går. Och smart system med att gå på, och betala för att gå av...)
De södra förorterna, Hingham, Cohasset, Scituate mf.l. är väldigt välmående. Av typen att om du är ute och går för dig själv utan hund eller träningskläder (t.ex. på väg till eller från stationen) så kan det hända att polisen kommer och pratar med dig för du uppträder misstänkt. Det är dock väldigt mysiga ställen och det finns många restauranger att besöka och kolla in.
Mer om det blir det vid ett senare tillfälle. Nästa uppdatering blir under veckan förhoppningsvis, men allra senast när jag åker hem igen då jag anar att jag får rapportera från Go. Med lite tur gästspel i New York och då kollar vi närmare på busstrafiken dit från Boston. Svarar gärna på frågor och så såklart innan dess om någon skulle ha några.
Jag har bott i Boston i ett par år för längesen, men nästan varje år försöker jag åka tillbaka för att hälsa på mina vänner som bor kvar. Det brukar bli en härlig vistelse som kan kombineras med distansjobb, lite extra sommar och sol. Jag har prövat på många vägar, via Keflavik. Via Frankfurt. Via New York. Vad som nu varit billigast. Dock blev jag väldigt glad när jag läste att SAS skulle starta sin direktlinje från Köpenhamn. Jag har min bas i både Stockholm och Skåne så det passade utmärkt. Den här gången blev dock resan Stockholm-Köpenhamn-Boston (och tvärtom på returen).
Linjen är ju en lite udda fågel i SAS sortiment, eftersom den flygs av Privatair med en 737:a. En flygande bränsletank med andra ord för att kunna ta sig över den stora pölen.
Snål som jag är så köpte jag biljetter i SAS Go. Med mitt eurobonus silver så fick jag ju ändå ta med mig en extra väska vilket räcker för eventuella shoppingutsvävningar. Och flygningar i ekonomiklass har jag ju överlevt alla gånger hitintills. Tycker det är roligare att lägga pengarna på annat väl på plats.
Hur som helst, dagen innan flygningen checkade jag in online via SAS hemsida. Påminnelse på mobilen för att inte glömma och lyckades sno åt mig nödutgångsplatser på både flygen vilket verkligen behövs för mina 190cm+. Något elektroniskt boardingkort gick inte att få så skulle bli tvungen att skriva ut det på Arlanda.
Men klockan 7.30 på lördag morgon fick jag skjuts av min bättre hälft till Arlanda. Skitväder gjorde det ju inte svårare att sticka från landet!
(Bild: Tycho Hedén i Uppsala är sjukt tråkig, inte alls som att flyga!)
Lördag morgon tänkte jag att det kommer ju inte vara någon som flyger då. Fel hade jag. Det var knökfullt i Bagdropen men verkade mest vara statuslösa kunder, för i business check-in var det ingen. Check in och fast track i security gick hur bra som helst och jag drällde in i loungen för frukost. Möttes i dörren av en skylt där det stod att den ena delen av loungen var stängd på grund av översvämning. Var som tur var så var det guldloungen och inte min!
En frukost senare så gick jag mot gaten till första flyget som skulle ta mig till Köpenham. Intog min plats på 10A och njöt så mycket det gick av resan. Hamnade sidan om en SAS-crew med badge som satt och surfade på sin mobil under start och landning, vilket det blev ett klagomål till SAS om omedelbart. Jag förstår att det inte är några säkerhetsrisker och liknande, men om man vill att förbudet mot radiosändare ska tas på allvar så får man se till att ha ordning på sin egen personal.
(Bild: Stabil-ish frukost i loungen på Arlanda)
(Bild: Inte mitt flyg på bilden men jag gillar ju flygplan så det fick vara inspiration)
(Bild: Gott om benutrymme på 10A!)
(Bild: Mmm... Kaffe!)
Hur som helst. På CPH hade jag 1 timme och 40 minuter mellan flygen. Letade mig fram till loungen och knaprade lite grönsaksstavar och drack lite cola innan det var dags att bege sig mot icke-schengendelen av området. Vis av erfarenhet vet jag att det kan bli tjockt med köer i passkontrollen när det är många flyg samtidigt. Men nu har de installerat automater vilket gör livet lättare för oss EU-medborgare över 18. Jag hade verkligen inte behövt gå till gaten så tidigt som jag gjorde men nu blev det så ändå.
(Bild: Det är ändå viktigt att ta gymmet från kidsen, det var inte blått så länge - Go team Valor!)
(Bild: Gate C30 - aka långt ner i ingemansland)
Gick ner till gaten som var av typen att ditt boardingkort blev scannat och passet granskat innan du ens fick sätta dig i avgångsområdet. Inte så mycket folk där - planet rymmer ju inte så himla många. När gatenvärdinnan scannar mitt boardingkort biper det ilsket till. Jag har fått ny plats. Kände direkt irritationen stiga. Jag har fått flytta på mig förr när det typ kommer bebisar och har fått fönsterplats längst bak i planet där man sitter sjukt oskönt inklämd. Men oftast är det värt chansningen, speciellt eftersom nödutgången på det här planet också är ett bulkhead seat (mot väggen in mot business class).
(Bild: Det bästa någon någonsin skrivit på mitt boardingkort. Möjligen undantaget den gången den sjukt snygga tjej jag hamnade sidan om en gång som gav mig sitt telefonnummer. Hur det gick till undrar jag fortfarande men jag är/var rätt nöjd med det)
Gatevärdinnan beklagade det inträffade men sa att jag fått en ny fönsterplats och skrev mitt nya platsnummer på boardingkortet. Då såg jag numret, 2A och tyckte att just den fönsterplatsen kommer jag inte ha något emot. Jag tackade så mycket för det och knallade vidare sjukt förväntansfull kring vad som skulle bli min första businessclass-upplevelse någonsin.
(Bild: Här ska jag sitta hela resan. Hur det ser ut i SAS Go anar jag att jag kommer tvingas återkomma till på vägen hem...)
Prioritetsboarding fungerade bra. Alla 20 av oss som satt i en nästan fullsatt business class fick gå på först. När alla var ombord på flyget serverades det champagne såklart. Henriot blev det. Jag vet inte om den är bra eller inte, men den är dyr på systemet och smakade väl okej! Vi fick även menyn utdelad och beslutsångesten kring vad jag skulle äta kom direkt.
(BIld: Kolla mängden benutrymme! Jag tänkte att med så mycket plats så kan jag gå på toa utan att behöva klättra över min bänkgranne och väcka honom om han sover. Jag hade fel. Han lyckades sova med benen på varsin sida av sätet så det gick inte att smyga ut utan att han märkte det. Såg sjukt obekvämt ut dock.)
(Bild: Och kolla så många fönster jag kan kolla ut genom!!)
(Bild: Bubbel ska det va har jag lärt mig här på forumet. Vekligen sidan om tog juice istället. Ha!)
Vi startade prompt enligt tidtabell och uppe i luften fick vi en vit duk på borden, vår ipad med vår IFE och såklart varma nötter med en drink eller mer bubbel. Det fanns många drinkar att välja på men fastnade för en med Ginger Ale. Jag tog foto på hela menyn trodde jag, men de bilderna verkar inte gå att hitta.
(Bild: Varför vill man ha selleri i drinkar? Det smakar skit!)
Hörlurarna var toppen (när jag väl fick ett par som fungerade) och paddan jag fick fungerade, men var nog någon Applevariant som var böjd. Visste jag inte fanns! Utbudet var magert minst sagt. Ett litet antal gamla filmer (Lego-filmen var det bästa som fanns, det kanske säger något) och tv-serier med ett avsnitt vardera.
(Bild: Nya iPad Curve. Special release enbart på SAS! Satt i caset från någon tillverkare, vet inte modellnummer men det hette nog typ Should stand, won't stand eller så)
Efter en stund började maten serveras. Till förrätt blev det rostbiff med sparris, en sallad och extremt gott smör med ett väldigt gott vitt vin som jag inte heller kommer ihåg vad det heter. Till huvudrätt pasta med små goda svampar och parmesanost vilket var mums, och efterätt blev det äppelkaka med kvarg, kaffe och ett gott dessertvin. Det skulle vara en ostbricka däri någonstans enligt menyn men den såg jag inte röken av tyvärr. Det fanns bestick för den, men uppenbarligen ingen ost. Men jag klagar inte. Fick ju sitta här gratis!
(Bild: Sparris - grönsaken som får ett antal procent befolkningen att känna hur konstigt deras urin luktar när de ätit grönsaken. Faktiskt riktigt god förrätt)
(Bild: Pasta med konstiga små svampar (nej, inte sån svamp och inte sån svamp heller). Väldans gott faktiskt. På bild även det bestickset som aldrig kom till användning för att osten saknades)
(Bild: Kaka, på en lördag?? (okej, ni som fattar Johan Glans-referensen gör det. Ni övriga gå genast och kolla upp Johan Glans på Stockholm Live på dutuben eller nåt. Fantastiskt kul. Nästan lika roligt som den här kakan var god. Med kvarg. Varför serverar man saker med kvarg? Kan konstatera att flygplanskaffe blir nästan gott när det är i en riktig mugg)
Hur som helst, när maten hade dukats av var det läge att försöka sova. Det var svårt. Men fick några minuter. Testade att fälla sätet hela vägen men fick flytta mina prylar typ tusen gånger för att stolen skulle gå hela vägen ner. Det gick inte att ha väskan någonstans nere vid stolen för den var ivägen. Skorna tog jag av mig såklart, men de var ivägen trots att de stod allra längst in under stolen framför. Stolen blev ju inte helt platt heller (de gamla stolarna) så det kändes som att man skulle glida av konstant. Och så var den oroväckande nära golvet. Så är det kanske alltid men det kändes halvfräscht. Det var också väldigt uppenbart att alla skarvar i stolen inte hade rengjorts på ett tag utan man bara dammsuger av stolen i uppfällt läge... Sen kunde man ju inte använda sin Ipad liggande, och jag med mina breda axlar kunde inte ligga på rygg utan fick ligga på sidan för att komma mellan armstöden. Anywhooo...
(Bild: Obligatorisk utkiksbild. Roligt att se motorn framifrån på långflygningar för en gångs skull. Ser konstigt nog ut som den brukar göra när jag flyger plus hemma)
Bild: Utsikten när man fällt sätet. IFEn gick ju inte att använda om man ville ligga och slumra. Ställde man den upp riskerade grannen att få den i facet. Höll man den själv ovanför sig skulle man själv få den i huvudet om man somnar. Bara att välja. Jag ställde min ett tag mot grannen och hoppades på det bästa. Jag hann vakna innan turbulensen kom...)
(Bild: Marginellt roligare att titta framåt utan IFEn jämfört med att ligga. Definitivt skönare att sitta så dock. När jag satt upp kunde jag nästan ske skärmen med kartan kring var vi var. Oftast fick jag nöja mig med "fortfarande är typ flygplansstjärten i Europa" och "nu är nosen i USA. Tror jag". Glömde nämna amenitykitet också. Det var rätt tråkigt, fast kul för det var första gången jag fick det. På bilden syns också det gratis vattenpasset vi fick av SAS för att kunna kolla om vi flyger rakt eller svänger. Hyggligt!)
Tiden gick och flygningen gick smärtfritt. Vid något tillfälle (precis när jag blev vansinnigt kissnödig) så tändes skylten för säkerhetsbälte för det var visst lite turbulent. Det skakade lite och det var det. Men piloten tror jag glömde skylten på för den var tänd läääänge. Till slut släcktes den och sen kom andra målet mat. Denna gång en enklare affär i form av lax med sås och tillbehör. Även det riktigt gott. Det fick bli en vanlig cola till det, då jag insåg att berusning, amerikanske gränskontroll och kanske lite bakishet senare på kvällen inte är en bra idé.
(Bild: God lax med lite grejer till. Förstår inte fascinationen av melon i sallad men each to their own I guess. Önskar det fanns mer av den goda Anthon Berg chokladen istället för det här mörka möget men det gick nog åt under resan.)
Sedan började personalen samla in alla prylar vi fått. Det noterades noga vem som fått vad när det lämnades ut och sen prickades alla av när vi lämnade tillbaka.
I Boston landade vi en halvtimme innan tidtabell, och jag är ganska säker på att jag satte nytt personligt rekord genom immigrationen. 20 minuter tog det, från det att jag gick av planet tills det att jag stod och ringde i ankomsthallen med väska och allt och meddelade att jag var framme och att jag hinner med tidigare bussar än jag trott!
(Bild: Stan, dit ska vi så småningom men inte idag)
Min destination är de sydöstra förorterna av Boston. Dit går det ingen kollektivtrafik, men jag tog mig ganska långt med Logan express till Braintree, där jag blev hämtad min värd.
(bild: Bussen går inte så ofta... Men den går. Och smart system med att gå på, och betala för att gå av...)
De södra förorterna, Hingham, Cohasset, Scituate mf.l. är väldigt välmående. Av typen att om du är ute och går för dig själv utan hund eller träningskläder (t.ex. på väg till eller från stationen) så kan det hända att polisen kommer och pratar med dig för du uppträder misstänkt. Det är dock väldigt mysiga ställen och det finns många restauranger att besöka och kolla in.
Mer om det blir det vid ett senare tillfälle. Nästa uppdatering blir under veckan förhoppningsvis, men allra senast när jag åker hem igen då jag anar att jag får rapportera från Go. Med lite tur gästspel i New York och då kollar vi närmare på busstrafiken dit från Boston. Svarar gärna på frågor och så såklart innan dess om någon skulle ha några.
