Flying Finn
Medlem
Jag har de senaste dryga två månaderna varit på resa i ca. 6 veckor, vilket gör att min nya blogg (Flying Yazata) är ännu utan inlägg och jag har massor med oskrivna historier från mina resor, förutom även ca. 4000 bilder som måste finkammas.
Eftersom min blogg inte ännu har läsare och jag tyckte den här rapporten passar bättre på BC.se än Flyertalk, så börjar jag med en liten minirapport om Timor-Lestes (även känd som Östtimor) nationella stolthelt inom flygfart - Air Timor (IATA: 6C). Där med är den här rapporten exklusiv för er på BC.se.
Jag gjorde en liten avstickare till Díli, landets huvudstad, med Air Timor i form av SIN-DIL-SIN och övernattade 2 nätter (28.-30. juni). Huvudsakliga resmålet för mig var Singapore med vårens rea från Italien (FCO och MXP) i C med EY (tack, @Dr. Miles).
Jag blev mycket förtjust i Timor-Leste och kommer att någon gång resa dit igen, eftersom jag inte var utanför Díli nu den här gången. Jag gjorde bekantskap med en timorer inom administrationen för motståndsmuséet och han ville hjälpa till med kontakter nästa gång jag kommer. Kanske jag t.o.m. får åka med KARETA ESTADO (d.v.s. statens bil) ut till regionerna. Alla statliga bilar har den där texten. Kanske det är frågan om att inte grannen ska tro att du har råd med en bättre bil?
Timor-Leste är ett mångfaldigt land med 17 olika nationella språk, ink. portugisiska, av vilka tetum dominerar i Díli. Landet är Asiens 2. största kristna land. På Asian Civilisations Museum i Singapore pågår just nu en utställning om kristendomen i Asien och där finns även en enkel altardocka i träd från Timor-Leste. Det finns även sunnimuslimer p.g.a. den gångna invasionsperioden. Jag själv besökte endast utanför en av de några moskéerna i Díli.
Timor-Lestes nationella front, FRETILIN, utlyste den timoriska republiken hösten 1975, men landet blev efter ett par månader övergripen av Indonesien. P.g.a. att USA var bara nöjd med att Indonesien garanterade att landet inte blev rött, fick Timor-Leste ingen internationell hjälp. Sovjetunionen stödde aldrig FRETILIN, så Kissingers typiska "OMFG, commies!!!11" -tankegång fungerade inte precis... Både FN:s generalmöte och säkerhetsråd stödde ensidigt Timor-Leste i december 1975 och fördömde Indonesien - även USA (typisk Kissinger-politik från 70-talet), men p.g.a. det hemliga (numera publikt dokument) avtalet mellan USA och Indonesien från början av december samma år, så var timorerna ensamma i sin kamp. Även Portugal hade övergivit dem.
Kampen mot invasionen pågick fram till 1979, så det blev inte lätt för indonesierna. Först 1999 blev det klart att Timor-Leste blir åter igen självständig, vilket slutligen skädde 2002. FN:s fredsbevaringsoperation upphörde i december 2012. Under den indonesiska perioden avled ca. 200 000 timorer p.g.a. krig och förföljning. Landet har numera endast ca. 1,2 milj. invånare. Jag vet att Wikipedia ger ett mindre siffertal för befolkningsförminskningen, men den indonesiska statistiken som hänvisas till på muséet är 20-25 %, så det blir absolut inte ca. 100 000.
Air Timor har inga egna flygplan, men det pågår nu en aktieemission för att få in pengar för nya investeringar. Jag själv växlade några ord med den australiska COO:n för 6C på DIL, när jag skulle resa tillbaka till SIN. I fall någon är intresserad att skapa historia, så är det bara att begära emissionsinformationen per e-post. Jag måste medge att jag själv blev lite sugen på tanke med min tidigare involvering i Timor-Leste i form av aktier i Portugal Telecom SGPS och där med indirekt i Timor Telecom. (Japp, jag har sysslat med lusofoniinvesteringar i min personliga portfölj.)
COO satt tyvärr i C, så det blev ingen längre pratstund Jag snackade inte med dem, men bolagets båda nya australiska piloter som kommer att konsultera bolaget och utbilda lokal personal, var även med på flyget. Lyckades dock inte få en gratis uppgradering till C från Y genom att visa intresse för bolaget... Sablar... Måste väl köpa en liten aktiepost först och sen kräva livstidsuppgraderingar, någon status av typ BAEC Premier?
COO kunde berätta för mig att 6C kommer att inom nära framtiden starta inrikesflygningar med ett eget plan och egen besättning, vilket är orsaken till emissionen. Timor-Leste är inte så stort, men har ett lite motsvarande problem som PNG, d.v.s. vägnätverket är inte optimalt för att ta sig till/från huvudstaden.
6C skjöter alla marktjänster på DIL och båda rutterna är opererade som charterflyg, dock utan de "utmattade" svenssonresnärerna. Singaporerutten flygs av MI (Silkair, MI295 till SIN och MI296 till DIL) tre gånger i veckan och Denpasarrutten flygs av QG (Citilink, QG7310 till DPS och QG7300 till DIL) dagligen.
Jag gick först till Silkairs ordinära check-in i terminal 2 på Changi (vilken är numera kanske min favoritflygplats), eftersom jag upptäckte inte att MI296 har faktiskt en skild incheckning. Servicen var ju den samma som för övriga Silkairs flygningar, men förmodligen p.g.a. att biljetteringen är med 6C, så måste datasystemet köras skilt. Mina boardingkort både på SIN och DIL var MI, men från DIL så stod det PAPER TICKET som typ av biljettering. Ahhh, tillbaka till den Gamla Goda Tiden(TM)!
(Alla mina bilder är på riktigt större, så för den fulla storleken bör du klicka på bilderna. Tack!)
Milda makter! Metallbestick i svenssonklassen år 2016! Jag drack juice p.g.a att jag inte föredrar alkohol i tropisk klimat. Varmrätten var fisk med nudlar.
Nä men nu börjar det bli lite för mycket... Är det här t.o.m. en resa tillbaka till 70-talet? Glass i turistklass.
Lunchen serverades ca. 1 timme efter avgången på den ca. 4 timmar långa flygningen. Ca. 1,5 timme före landningen serverades även småtugg. Lite som BA:s inrikes-C?
Vad månne skulle jag ha fått i C, i fall det här var Y... Det här slår C hos många flygbolag på shorthaul (och kanske även mediumhaul?), för att nu inte tala om Y. Jämför det här med servicen i Y hos SK och AY... Japp, 6C leverar galant i proviant p.g.a. den goda samarbetspartnern.
Aeroporto Internacional Presidente Nicolau Lobato har fått sitt namn efter frihetskämpen och Timor-Lestes första president, Nicolau Lobato. Lobato avled i Indonesiens flygbombningar år 1979. Xanana Gusmão upptog ledningen av kampen mot invaderarna efter honom. Xanana var fängslad av indonesierna 1992-1999 och han blev landets 2. president efter att han blev befriad. Numera är frihetskämpen José Ramos-Horta (delade på Nobels fredspris 1996) landets president och Xanana är minister för utveckling och nyinvesteringar.
DIL är försedd med en praktisk baggagehall. Jag själv flög endast med min ryggsäck och som Schengenmedborgare är sedan december 2015 Timor-Leste ett visumfritt land (tidigare VOA), så jag var ju den första landside från planet.
Terminalhallen på landside är både för ankommande och avgående trafik. Det finns en stor väntsal på airside för avgående passagerare, men jag kom lite senare till flygplatsen p.g.a. att ville minimera tiden i den varma/heta terminalen, så det blev ingen bild från den delen. Det blev direkt boarding för mig efter att jag hade betalat 10 USD som avgångsskatt vid en skild liten lucka, som jag inte först viste om, gått genom passkontrollen och security.
Min fokus är nu på Air Timor, så jag ger er endast några smakbitar på det vardagliga livet i Díli. Mera kommer att finnas på min blogg eller Flyertalk i något skede.
Åtminstone Arbetsmiljöverket skulle få fnatt i Díli. "Äsch, snabbare går det att sprutmåla så här."
En påminnelse om oroligheterna i februari 2008 och den numera övergivna Camp Phoenix. Citat från nätet:
"Modern Western democracy" eller vad ska det här nu kallas för? En av de tre filialerna i Díli. Prisena är dyra även på nordiskt mått.
Fidel Castro som lite yngre? Nej, utan Nicolau Lobato med en trovärden AK-47, statyn är nära flygplatsen. Timorerna var förskräkta när jag tänkte gå flera kilometer i den tropiska värmen och luftfuktigheten till DIL. Japp, jag gick sista biten (2 km?) för att få motion och även njuta av min sista stund i landet. För övrigt blev det en hel del att gå, fast staden är liten.
Snabb och trevlig marktjänst av 6C på DIL. Timorerna tar sitt flygbolag och flygförbindelserna på allvar. Arbetarna har även fått egna aktier i bolaget som en morot.
Säkerhetskollen var hyffsad med metalldetektor och röntgen. Det är även grov pre-security med röntgen för väskor, innan du kommer till incheckningsområdet. Jag hade min vattenflaska kvar i vanliga security, eftersom jag inte viste om de kör vätskeregeln eller inte. Fick kasta bort den, men de var vännliga och inte typ TSA. Boardingkortet och ID kollades även vid avgångsporten (eller ska vi säga dörren till plattan). Air Timor har stiliga arbetskläder och uniformer med sin logo. Även COO hade en logopiké innan han böt till civilkläder på planet till SIN.
6C har t.o.m. OLCI för MI295 och naturligtvis måste jag pröva den. Val av sittplats gick galant och jag hade samma plats i första raden i Y ännu när jag hämtade mitt boardingkort från disken på DIL (tyvärr så reser jag inte med en liten skrivare ). 6C utnyttjar ameliaRES från kanadensiska InteliSys för sina bokningar, så det finns även en modul/funktion för OLCI. OLCI finns av någon orsak i bruk endast för MI295, fast alla bokningar på nätet görs via ameliaRES.
Silkair 9V-SLS (Airbus A320) är redo för att operera flyget MI295 till Changi. På vägen till Timor-Leste flögs MI296 undantagsvis med en Airbus A319 (9V-SBG), så det blev två olika plantyper för mig.
Eftersom det inte finns någon frys ombord, så blev det ingen glass på DIL-SIN. Det finns ingen cateringservice på DIL, vilket medför sina begränsningar för provianteringen.
Jag var mycket imponerad av både Air Timor och Silkair. Jag tycker det har varit smart att inte försöka ta vatten över huvudet med att starta ett flygbolag direkt med egna plan m.m. lik många fattiga länder i bl.a. Afrika har gjort under årens lopp. Resultatet har varit dålig säkerhet och där med ett dåligt rykte som säkert även i dag är ett problem för t.ex. Ethiopian. Jag har ett stort förtroende för 6C:s framtidsplaner, eftersom man har inte "gått med arset först i trädet", som vi finnar brukar säga (japp, jag måste plåga er med lite okorrekt svenska, eftersom liknelsen är perfekt ). D.v.s. man har inte agerat utan att tänka, utan för en gångs skull har man använt goda etablerade lösningar/rutiner.
Det här var min första reseberättelse någonsin på nätet, så jag hoppas att jag lyckades till ert exklusiva glädje.
Ett litet slutbonus: OW existerar som den enda alliansien i Timor-Leste i form av QF:s (Qantas) codeshare till/från DRW (Darwin) med Airnorth (TL). Jag kunde ju ha flugit med den för att samla TP:s, men den här gången ville jag absolut stöda den timoriska nationalekonomin.
Eftersom min blogg inte ännu har läsare och jag tyckte den här rapporten passar bättre på BC.se än Flyertalk, så börjar jag med en liten minirapport om Timor-Lestes (även känd som Östtimor) nationella stolthelt inom flygfart - Air Timor (IATA: 6C). Där med är den här rapporten exklusiv för er på BC.se.
Jag gjorde en liten avstickare till Díli, landets huvudstad, med Air Timor i form av SIN-DIL-SIN och övernattade 2 nätter (28.-30. juni). Huvudsakliga resmålet för mig var Singapore med vårens rea från Italien (FCO och MXP) i C med EY (tack, @Dr. Miles).
Jag blev mycket förtjust i Timor-Leste och kommer att någon gång resa dit igen, eftersom jag inte var utanför Díli nu den här gången. Jag gjorde bekantskap med en timorer inom administrationen för motståndsmuséet och han ville hjälpa till med kontakter nästa gång jag kommer. Kanske jag t.o.m. får åka med KARETA ESTADO (d.v.s. statens bil) ut till regionerna. Alla statliga bilar har den där texten. Kanske det är frågan om att inte grannen ska tro att du har råd med en bättre bil?
Timor-Leste är ett mångfaldigt land med 17 olika nationella språk, ink. portugisiska, av vilka tetum dominerar i Díli. Landet är Asiens 2. största kristna land. På Asian Civilisations Museum i Singapore pågår just nu en utställning om kristendomen i Asien och där finns även en enkel altardocka i träd från Timor-Leste. Det finns även sunnimuslimer p.g.a. den gångna invasionsperioden. Jag själv besökte endast utanför en av de några moskéerna i Díli.
Timor-Lestes nationella front, FRETILIN, utlyste den timoriska republiken hösten 1975, men landet blev efter ett par månader övergripen av Indonesien. P.g.a. att USA var bara nöjd med att Indonesien garanterade att landet inte blev rött, fick Timor-Leste ingen internationell hjälp. Sovjetunionen stödde aldrig FRETILIN, så Kissingers typiska "OMFG, commies!!!11" -tankegång fungerade inte precis... Både FN:s generalmöte och säkerhetsråd stödde ensidigt Timor-Leste i december 1975 och fördömde Indonesien - även USA (typisk Kissinger-politik från 70-talet), men p.g.a. det hemliga (numera publikt dokument) avtalet mellan USA och Indonesien från början av december samma år, så var timorerna ensamma i sin kamp. Även Portugal hade övergivit dem.
Kampen mot invasionen pågick fram till 1979, så det blev inte lätt för indonesierna. Först 1999 blev det klart att Timor-Leste blir åter igen självständig, vilket slutligen skädde 2002. FN:s fredsbevaringsoperation upphörde i december 2012. Under den indonesiska perioden avled ca. 200 000 timorer p.g.a. krig och förföljning. Landet har numera endast ca. 1,2 milj. invånare. Jag vet att Wikipedia ger ett mindre siffertal för befolkningsförminskningen, men den indonesiska statistiken som hänvisas till på muséet är 20-25 %, så det blir absolut inte ca. 100 000.
Air Timor har inga egna flygplan, men det pågår nu en aktieemission för att få in pengar för nya investeringar. Jag själv växlade några ord med den australiska COO:n för 6C på DIL, när jag skulle resa tillbaka till SIN. I fall någon är intresserad att skapa historia, så är det bara att begära emissionsinformationen per e-post. Jag måste medge att jag själv blev lite sugen på tanke med min tidigare involvering i Timor-Leste i form av aktier i Portugal Telecom SGPS och där med indirekt i Timor Telecom. (Japp, jag har sysslat med lusofoniinvesteringar i min personliga portfölj.)
COO satt tyvärr i C, så det blev ingen längre pratstund Jag snackade inte med dem, men bolagets båda nya australiska piloter som kommer att konsultera bolaget och utbilda lokal personal, var även med på flyget. Lyckades dock inte få en gratis uppgradering till C från Y genom att visa intresse för bolaget... Sablar... Måste väl köpa en liten aktiepost först och sen kräva livstidsuppgraderingar, någon status av typ BAEC Premier?
COO kunde berätta för mig att 6C kommer att inom nära framtiden starta inrikesflygningar med ett eget plan och egen besättning, vilket är orsaken till emissionen. Timor-Leste är inte så stort, men har ett lite motsvarande problem som PNG, d.v.s. vägnätverket är inte optimalt för att ta sig till/från huvudstaden.
6C skjöter alla marktjänster på DIL och båda rutterna är opererade som charterflyg, dock utan de "utmattade" svenssonresnärerna. Singaporerutten flygs av MI (Silkair, MI295 till SIN och MI296 till DIL) tre gånger i veckan och Denpasarrutten flygs av QG (Citilink, QG7310 till DPS och QG7300 till DIL) dagligen.
Jag gick först till Silkairs ordinära check-in i terminal 2 på Changi (vilken är numera kanske min favoritflygplats), eftersom jag upptäckte inte att MI296 har faktiskt en skild incheckning. Servicen var ju den samma som för övriga Silkairs flygningar, men förmodligen p.g.a. att biljetteringen är med 6C, så måste datasystemet köras skilt. Mina boardingkort både på SIN och DIL var MI, men från DIL så stod det PAPER TICKET som typ av biljettering. Ahhh, tillbaka till den Gamla Goda Tiden(TM)!
(Alla mina bilder är på riktigt större, så för den fulla storleken bör du klicka på bilderna. Tack!)
Milda makter! Metallbestick i svenssonklassen år 2016! Jag drack juice p.g.a att jag inte föredrar alkohol i tropisk klimat. Varmrätten var fisk med nudlar.
Nä men nu börjar det bli lite för mycket... Är det här t.o.m. en resa tillbaka till 70-talet? Glass i turistklass.
Lunchen serverades ca. 1 timme efter avgången på den ca. 4 timmar långa flygningen. Ca. 1,5 timme före landningen serverades även småtugg. Lite som BA:s inrikes-C?
Vad månne skulle jag ha fått i C, i fall det här var Y... Det här slår C hos många flygbolag på shorthaul (och kanske även mediumhaul?), för att nu inte tala om Y. Jämför det här med servicen i Y hos SK och AY... Japp, 6C leverar galant i proviant p.g.a. den goda samarbetspartnern.
Aeroporto Internacional Presidente Nicolau Lobato har fått sitt namn efter frihetskämpen och Timor-Lestes första president, Nicolau Lobato. Lobato avled i Indonesiens flygbombningar år 1979. Xanana Gusmão upptog ledningen av kampen mot invaderarna efter honom. Xanana var fängslad av indonesierna 1992-1999 och han blev landets 2. president efter att han blev befriad. Numera är frihetskämpen José Ramos-Horta (delade på Nobels fredspris 1996) landets president och Xanana är minister för utveckling och nyinvesteringar.
DIL är försedd med en praktisk baggagehall. Jag själv flög endast med min ryggsäck och som Schengenmedborgare är sedan december 2015 Timor-Leste ett visumfritt land (tidigare VOA), så jag var ju den första landside från planet.
Terminalhallen på landside är både för ankommande och avgående trafik. Det finns en stor väntsal på airside för avgående passagerare, men jag kom lite senare till flygplatsen p.g.a. att ville minimera tiden i den varma/heta terminalen, så det blev ingen bild från den delen. Det blev direkt boarding för mig efter att jag hade betalat 10 USD som avgångsskatt vid en skild liten lucka, som jag inte först viste om, gått genom passkontrollen och security.
Min fokus är nu på Air Timor, så jag ger er endast några smakbitar på det vardagliga livet i Díli. Mera kommer att finnas på min blogg eller Flyertalk i något skede.
Åtminstone Arbetsmiljöverket skulle få fnatt i Díli. "Äsch, snabbare går det att sprutmåla så här."
En påminnelse om oroligheterna i februari 2008 och den numera övergivna Camp Phoenix. Citat från nätet:
Camp Phoenix is the headquarters for the International Stabilisation Force and for the Australian and New Zealand Defence Force’s Joint Task Force 631 as part of Operation Astute. The base came under attack on 7 February 2008.
"Modern Western democracy" eller vad ska det här nu kallas för? En av de tre filialerna i Díli. Prisena är dyra även på nordiskt mått.
Fidel Castro som lite yngre? Nej, utan Nicolau Lobato med en trovärden AK-47, statyn är nära flygplatsen. Timorerna var förskräkta när jag tänkte gå flera kilometer i den tropiska värmen och luftfuktigheten till DIL. Japp, jag gick sista biten (2 km?) för att få motion och även njuta av min sista stund i landet. För övrigt blev det en hel del att gå, fast staden är liten.
Snabb och trevlig marktjänst av 6C på DIL. Timorerna tar sitt flygbolag och flygförbindelserna på allvar. Arbetarna har även fått egna aktier i bolaget som en morot.
Säkerhetskollen var hyffsad med metalldetektor och röntgen. Det är även grov pre-security med röntgen för väskor, innan du kommer till incheckningsområdet. Jag hade min vattenflaska kvar i vanliga security, eftersom jag inte viste om de kör vätskeregeln eller inte. Fick kasta bort den, men de var vännliga och inte typ TSA. Boardingkortet och ID kollades även vid avgångsporten (eller ska vi säga dörren till plattan). Air Timor har stiliga arbetskläder och uniformer med sin logo. Även COO hade en logopiké innan han böt till civilkläder på planet till SIN.
6C har t.o.m. OLCI för MI295 och naturligtvis måste jag pröva den. Val av sittplats gick galant och jag hade samma plats i första raden i Y ännu när jag hämtade mitt boardingkort från disken på DIL (tyvärr så reser jag inte med en liten skrivare ). 6C utnyttjar ameliaRES från kanadensiska InteliSys för sina bokningar, så det finns även en modul/funktion för OLCI. OLCI finns av någon orsak i bruk endast för MI295, fast alla bokningar på nätet görs via ameliaRES.
Silkair 9V-SLS (Airbus A320) är redo för att operera flyget MI295 till Changi. På vägen till Timor-Leste flögs MI296 undantagsvis med en Airbus A319 (9V-SBG), så det blev två olika plantyper för mig.
Eftersom det inte finns någon frys ombord, så blev det ingen glass på DIL-SIN. Det finns ingen cateringservice på DIL, vilket medför sina begränsningar för provianteringen.
Jag var mycket imponerad av både Air Timor och Silkair. Jag tycker det har varit smart att inte försöka ta vatten över huvudet med att starta ett flygbolag direkt med egna plan m.m. lik många fattiga länder i bl.a. Afrika har gjort under årens lopp. Resultatet har varit dålig säkerhet och där med ett dåligt rykte som säkert även i dag är ett problem för t.ex. Ethiopian. Jag har ett stort förtroende för 6C:s framtidsplaner, eftersom man har inte "gått med arset först i trädet", som vi finnar brukar säga (japp, jag måste plåga er med lite okorrekt svenska, eftersom liknelsen är perfekt ). D.v.s. man har inte agerat utan att tänka, utan för en gångs skull har man använt goda etablerade lösningar/rutiner.
Det här var min första reseberättelse någonsin på nätet, så jag hoppas att jag lyckades till ert exklusiva glädje.
Ett litet slutbonus: OW existerar som den enda alliansien i Timor-Leste i form av QF:s (Qantas) codeshare till/från DRW (Darwin) med Airnorth (TL). Jag kunde ju ha flugit med den för att samla TP:s, men den här gången ville jag absolut stöda den timoriska nationalekonomin.