Senaste nytt

Flying Reimagined - Lever Etihad upp till sitt motto? (Business/First Class)

karho

Medlem
Den här rapporten är lång, så hämta en kopp kaffe och slå dig ner.

Kapitel ett: Stockholm-London ”-Vi har alkohol också”

I taxin på väg mot Arlanda är förväntningarna högt ställda, samtidigt som frågorna hopar sig; Kommer den nyanlända snön och kylan ställa till det för mitt anslutningsflyg till London? Kan Etihad Airways verkligen leva upp till ”Flying reimagined”? Kommer jag att få någon mat över huvud taget ombord på Etihad? (efter Luckys rant om hur maten tagit slut när han flugit Etihad.)

Alla frågorna skulle komma att besvaras, men vi börjar i SAS Gold Lounge på Arlanda. Här är det väldigt lugnt en lördagsmorgon halv sju, max tio personer totalt. Jag gillar den (inte längre så) nya designen, den ger ett fräsch intryck. Nöjde mig med ett glas juice då jag planerar konsumera frukostlåda ombord.

1 lounge.jpg


2 lounge.jpg

3 tagg.jpg

Taggad och klar
Ser på skärmen att mitt planet är försenat från 07:55 till 08:10 men känner ingen större oro eftersom jag har 4½ timme på mig i London till huvudattraktionen. Efter några obekväma försök till loungeselfies (mer bilder på skribenten i rapporter har jag ju önskat, så måste föregå med gott exempel) var det dags att go to gate.

4 selfie.jpg

Boarding börjar 07:55, prioboarding efterlevs, med flera glada Londonresenärer som snällt får sitta ned en stund till och vänta.

5 gate.jpg

Ombord SK525 som kördes av en B738 var det som väntat minst sagt luftigt i främre delen av kabinen, med 4 av 27 platser upptagna. Inte heller bakom det mentala skynket är det trångt, med bara 75 av ca 150 platser upptagna. Frukostlådan levererade en mättnadskänsla helt enligt förväntan.

7 stol.jpg

Clayton får följa med

8 runway.jpg

Take off!


9 uppsala.jpg

Fin vy över Uppsala

10 frukost.jpg

Frukostlåda enligt förväntan

Kabinpersonalen däremot levererade mer än förväntat, med humöret på topp. En trevlig manlig steward förklarade entusiastiskt för oss fyra att vi minsann kunde beställa precis vad vi ville, när vi ville från menyn. Pratglad som han var frågade han vart jag skulle åka osv. Han blev väldigt imponerad av Etihads Chaufförservice, med fri skjuts vart som helst inom UAE både för ankommande av avgående flyg, för både Business och First Class resenärer. Denna service erbjuds också på en mängd outstations, då med en mer begränsad räckvidd från flygplatsen. När jag sen följde stewardens råd att beställa vad jag ville när jag vill - en coca cola och chips - fick jag även då ett peppande tips ”-Vi har alkohol också, det vet du va?”. Även om klockan absolut var fem någonstans i världen, t.ex. i Kyoto, denna morgon runt nio passade jag på starkfikat.

11 fika.jpg

Morgonfika, utan alkohol

Som oftast var det westerly operations på Heathrow vilket ger fin utsikt över centrala London under inflygningen, som jag trots rätt många inflygningar ännu inte ledsnat på. Även kabinpersonalen stod limmad mot fönstren länge, och hann knappt sätta sig ned innan vi tog i backen.

12 london.jpg

London Baby!

Kapitel två, London-Abu Dhabi: ”Jag har skyhöga krav och det här är lagom”

Momenten landning, avstigning och passkontroll flöt alla på utan anmärkning. Då jag hade separata biljetter (British Airways hade ingen awardtillgängliget när jag bokade Etihadflighterna) hade jag bara checkat in väskan till London. Väskan dröjer, även lastpersonalen på Heathrow har visst lite svårt för de där konstiga prioritytaggar. När den väl kommer tog jag tåget från den kungliga terminalen till T4 som Etihad använder sig av. Etihads check in område består av en disk för First Class, två för Business Class och ett gäng för ekonomiklass. Vänlig och snabb service vid disken, de berättar att flyget är slutsålt i Business Class.

4 gate.jpg

Efter säkerhetskontroll är det loungedags. Jag får en guidad rundtur av den trevliga personalen: sitt-del, ät-del, spa-del. För spa-delen finns fem olika behandlingar som är kostnadsfria för samtliga resenärer i premiumkabinerna. Väljer fotmassage och bokar en tid. Fördriver de 30 minuterna fram till massagen med dagens första glas Champagne, och att säkerställa att A6-APB inkommer i tid från Abu Dhabi som EY19. Planet är ett av Etihads fem Airbus 380, som trafikerar de tre destinationerna London, New York och Sydney från basen i Abu Dhabi.

Etihad Airways Premium Lounge är väldigt trevligt designad, men jag får alltid en negativ känsla av att åka en hiss ner till en lounge, då loungen ligger en våning under avgångsplan. Det känns på nåt sätt som att man är förpassad till källaren, fönster i loungen till trots. Fotmassagen är väldigt skön och ett perfekt sätt att börja en flygning på. Funderar på policy kring dricks till massör, men väljer det svenska alternativet - att avstå.

4.1 lounge entre.jpg

Loungen ligger bredvid Skyteam lounge

5 lounge.jpg


6 lounge.jpg

Sittområde

7 lounge.jpg

Matområde

8 lounge.jpg


10 lounge.jpg

Dagens första glas

11 massage.jpg

En fotmassage senare

Efter det är det dags för lunch, i loungen finns både á la Carte och bufféalternativ. Väljer det förstnämnda och slår mig ned. Menyn innehåller några olika för- och varmrätter, och desserter. Soppan till förrätt är kanon, fisken till huvudrätt tyvärr lite torr, känns mer som lagat i förväg än faktiskt lagad på beställning. Fint fruktfat får runda av lunchen.

12 meny lounge.jpg

Loungemeny

13 soppa stor.jpg

Trevlig dukning

14 soppa.jpg

God soppa

15 fisk.jpg


16 frukt.jpg

Alltid trevligt med lounger som erbjuder bordsservering, det kombinerat med Six Senses Spa - även för Business Classresenärer - gör att jag ger loungen ett väldigt högt betyg.

Boarding till EY20 påbörjas klockan 13:25, fyrtio minuter innan planerad avgång. Boarding inleds inte genom något utrop i högtalarna som vanligt, utan genom att gatepersonalen diskret vinkar fram de resenärerna som sitter närmast gate en och en, oavsett vilken klass de reser i.

18 gate.jpg

Ekonomipassagerarna har två ingångar till undervåningen, övriga tre klasser (The Residence, The Apartment & Business Class) går in genom en gemensam ingång på övervåningen. Jag som reser i Business svänger höger innanför dörren.

19 skylt.jpg

Buggig skylt


17 plan.jpg

På väg till stolen gör jag misstaget att fråga kabinpersonalen innan jag låter kameran gå varm på inredningen, får till svar ”-No photos allowed Sir”. Sätter mig ned i stolen istället, och får omgående en varm handduk och ett glas Champagne i handen och tänker att jag ska nog hinna ta lite bilden sen. Etihad serverar väl kyld Jacquart Mosaïque Brut Champagne i Business Class, vilket smakar gott. Strax därefter delas också ett Amenity kit ut. Strumpor har jag gott om, med reseförpackningar med ansiktskräm, hudkräm osv. är något jag faktiskt uppskattar att få i dessa kit.

26 kit.jpg

Kit

27 kit 2.jpg

Med innehåll

Etihad kallar sin senaste produkt i Business Class för Business Studio, som bland annat finns här på Airbus 380. De är placerade enligt principen varannan stol framåtvänd, varannan bakåtvänd, med ett par stolar vända åt samma håll i mitten. Samma upplägg som t.ex. British Airways har i sin Club World. Alltså en 1-2-1 framåtvänd konfiguration med en 1-2-1 bakåtvänd konfiguration en halv rad bakåt, osv.

Business Class består av en större kabin med 42 stolar, och en bakre med 28 stolar. Då alla fönsterplatserna i främre kabinen är tagna när jag bokar biljetten väljer jag en fönsterplats på höger sida i den bakre kabinen, 20K. Att instinktivt välja höger sida är en skada från att resa i ekonomiklass, då det i mitt tycke som högerhänt är lättare att äta med lite extra utrymme till höger om stolen än till vänster, om platsen bredvid är upptagen.

20 c kabin.jpg

Bakre Business Class kabinen

21 stol.jpg


23 stol.jpg


24 stol.jpg


24.1 stol.jpg

Gott om benutrymme och förvaring

24.2 fönster.jpg

Fönstrens persienner stängs med en knapp, antingen öppet (v), halvöppet (mitten) eller stängt (h)

Stolarna är väldigt bekväma, som ensamresande är fönstersätet klart att föredra. Två skäl: Förvaringsmöjligheterna är bättre än övriga – här finns två stora utrymmen längs med fönstret som de andra stolarna saknar, och avskildheten – de stolarna som vetter mot korridoren är mer exponerade mot förbipasserande. Om man reser tillsammans med någon är nog stolsparet i mitten bästa valet, de har en vägg man kan skjuta upp eller ner beroende på hur mycket man orkar lyssna på sin granne. Till vänster om stolen (om man sitter till höger jag gjorde) finns ett litet bord att ställa Champagneglaset på, där på väggen sitter också fjärrkontrollen till IFE. Det finns också några andra mindre fack att förvara saker i. Förvaringshyllor finns i taket både på sidorna och i mitten, de längs med sidorna är dock mindre, så min väska fick bara plats i mitthyllan. Stolen och förvaringen får precis som loungen väldigt högt betyg.

Pushback sker 14:00, 5 minuter före tidtabell. Som vanligt på Heathrow är det massa andra rackarns plan som vill lyfta ungefär samtidigt vilket ger en del köer. Från gate till take off tar det cirka 20 minuter, vilket inte på något sätt gör något.

28 bord.jpg


29 selfie.jpg

Strax efter take off kommer en kvinna ur besättningen som är Food & Bevarage manager och förklarar vad som erbjuds för dagen, och det visar sig att Etihads matupplägg är förvånansvärt likt SAS dito i Plus inom Europa vilket man kanske inte skulle kunnat tro - hon använder till och med samma ord som min Svenska steward tidigare under dagen, ”Order whatever you want, whenever you want”. Där slutar dock likheterna mellan respektive bolags ombordservice i affärsklass. Etihad erbjuder på denna eftermiddagsflygning på en á la carte-meny bestående av tre förrätter, fyra varmrätter, osttallrik och fyra dessertalternativ. Dessutom erbjuds diverse mindre tilltugg från en all day-meny - typ smörgåsar, chips och paj. Allt går att mixa och beställa när man vill.

37.01 mat.jpg


37.1 dryck.jpg

Jag beställer soppa och bubbel till förrätt, följt av en köttbit med tillhörande vin från högra stranden. Efter en stund serveras det varma nötter och mer Champagne, upphälld ur flaskan vid stolen – alltid en trevlig detalj och inget jag förväntar mig i Business Class

36 nötter.jpg

Soppan dröjer dock ett tag, från beställning till servering av soppan tar det 1½ timme, vilket känns som lite för länge. Med en full flight i Business Class och många som ville äta vad det såg ut, fick de slita på bra i köket, och därför tog det sin tid. Jag får det stora bordet omsorgsfullt dukat och soppan serverad, vilken visar sig smaka väldigt gott.

34 bord 1.jpg

Bordet fälls ut så här

35 bord 2.jpg

Rejält bord

Min erfarenhet säger mig att soppa är rätt svårt att misslyckas totalt med ombord, så kör ofta det som förrätt. Utmaningen kommer till varmrätt, med nötkött som kan vara svårt. Även här lyckas kocken prima, både smak och presentation är på topp. Vinet är ett andravin från Château Laroze i Saint Emillion, vid namn La Fleur Laroze. Årgången är 2012 vilket ska vara ett mellanår för regionen vad jag läst, trots det smakar vinet ljuvligt! Jag avslutar med en osttallrik och ett glas dessertvin, vinet är gott men osttallriken är inte vidare inspirerande. Matservicen som helhet håller i mina ögon väldigt hög klass för att vara Business Class. På min lista knockar Etihad ned Turkish Airlines från första platsen när det gäller matservice i Business Class – Jonas, let’s have it! :)

38 soppa.jpg


39 bröd.jpg


40 kött.jpg


41 ost.jpg

Min granne observerar att jag dokumenterar det mesta som sker ombord, fotograferar stolen, kabinen, maten, vinet osv. Efter matserveringen kommer han fram och frågar: ”Hi, are you one of those famous guys like View from the wing?” [anm. en känd flygblogg]. Nej svarar jag, I’m not a famous blogger, men ska försöka skriva en läsvärd reserapport med bilder när jag kommer hem därav alla bilder. Bättre conversation opener med en flygnörd som mig är svår att hitta, så givetvis börjar vi prata, han visar sig vara en (inom sitt område) världskänd läkare som jobbar på UCLA. Med mycket framträdanden på läkarmässor runt om i världen blir det mycket resande, så det känns som en naturlig sak att konversera kring.

Precis som för mig är det här hans premiär på Etihad och precis som jag är han imponerad. Som en oneworld supporter föredrar han American Airlines nya kabin framför British Airways Club World, men håller Etihad som ett klart steg över de båda. Jag tar också upp pågående fighten mellan de tre stora bolagen i USA vs. de tre mellanösternbolagen. Hans åsikt är att de Amerikanska bolagen inte borde vara så snabba att kritisera mellanösternbolagen för statlig backning, ej konkurrera på lika villkor osv., då alla stora Amerikanska flygbolag fått statligt stöd tidigare. Efter en stund glider konversationen in på politik, vilket såklart är livsfarligt – speciellt med en flaska Champagne i kroppen. Som tur var är min granne av ungefär samma politiska uppfattning som jag, så vi kan dela våra förhoppningar och förundringar över läget inom den Amerikanska politiken. Alltid intressant att höra någon annans perspektiv.

Efter en bra stunds trevlig konversation drar vi oss tillbaka till våra respektive Business Studios. Börjar titta på ett avsnitt Veep på den stora fina skärmen, men efter en stund låser sig skärmen och fjärrkontrollen. Kabinpersonalen försöker starta om mitt system flera gånger, men inget lyckas. Får istället en iPad mini med tillhörande hörlurar vilken fungerar fint, dock är skärmen rätt liten. Efter en stund börjar hungern göra sig påmind igen, vilket känns toppen då jag gärna vill prova mer av det Etihad har att erbjuda på menyn. Beställer en kyckling med linser och bulgur, flygvärdinnan säger att hon ska kolla om det finns någon klar, annars kan det dröja upp till 20 minuter. Fem minuter senare dukas bordet upp igen, och kycklingen serveras. Även denna rätt smakar prima, och presenteras snyggt.

42 kyckling.jpg

Runt midnatt lokal tid påbörjas landning av den Tyska piloten. Trettio minuter senare slår planet i backen med en smäll, vilket väcker mina grannar som sitter och småsover i sina stolar. En medlem ur kabinpersonalen välkomnar alla till Abu Dhabi på Arabiska i högtalarna, och ger oss också lite tips i all välmening, som att inte glömma våra personliga tillhörigheter som vi kan haft med oss ombord. Här tycker jag ett styck citat från George Carlin kommer väl till pass:

"The next sentence I hear is full of things that piss me off. ’Before leaving the aircraft, please check around your immediate seating area for any personal belongings you might have brought onboard.’ Well, let's start with immediate seating area – SEAT! It's a goddamn seat! Check around your seat! "For any personal belongings." Well, what other kinds of belongings are there, besides personal – public belongings? Do these people honestly think I might be traveling with a fountain I stole from the park? "You might have brought onboard." Well, I might have brought my arrowhead collection – I didn't, so I'm not going to look for it! I am going to look for things I brought onboard, which seems to enhance my likelihood of finding something, wouldn't you say?"

Vid ankomst får alla resenärer i Business Class en biljett till security Fast Track, vilket visar sig inte göra så stor skillnad eftersom det bara gäller passkontrollen, som har minimal kö, för efterföljande säkerhetskontroll av handbagage är det en gemensam kö som gäller. Efter det väntan på väskor, vilket tar ett bra tag. Ser inte att väskor med priotagg kommer först, tvärtom känns det som jag får vänta väldigt länge på min väska. När väskan väl kommer beger jag mig mot Etihad Arrivals lounge, där man anmäler sig för deras chauffeur service. Kort kö, koll av boardingkort för vidare transport ut direkt till bilen som jag förbokat. Den stora svarta Audin tar mig sedan halvsovande i raskt tempo till Novotel WTC i Dubai, där jag kraschar i sängen runt kl 03 lokal tid.

// destination //

Kapitel tre, Abu Dhabi-Zürich: ”Sir, the ground crew would like to close the gate now”

Efter tre dagar främst fyllda av hårda mässgolv, handskakningar och visitkortsbyten är det dags att bege mig hem till familjen igen. Har beställt chaufför från hotellet till flygplatsen. Exakt 24 timmar innan bilen ska dyka upp kommer det ett SMS från Etihad, som innehåller påminnelse om tiden som är bestämd och ett nummer man kan ringa om något strular – snyggt. 23 timmar och 45 minuter senare plingar det till igen: ”Dear mr karho, Your Etihad Chauffeur has arrived, to contact your driver Sadi, please call 0559xxxxxx [...]”, snyggt igen.

En och en halv timme senare är jag tillbaka på Abu Dhabi flygplats, efter en del köer ut från Dubai, sexfilig motorväg till trots. Business och First class har ett separat incheckningsområde, med många diskar och nästan inga andra resenärer när jag anländer runt 21:30. Snabb och vänlig service vid disken, och efter helt tom pass- och säkerhetskontroll är jag med lätta steg på väg mot Etihad Premium Lounge.

1 c check in.jpg

Business Class Check in

2 f checkin.jpg

First Class check in

3 lounge skylt.jpg


4 lounge entre.jpg

Etihad Premium Lounge i Abu Dhabi är stor, och runt klockan 22 när jag kom dit nästan folktom. Personalen som ger mig en rundtur förklarar att den nog kommer bli full om några timmar, då väldigt många flygningar avgår mellan midnatt och 03, vilket skulle visa sig stämma. I loungen finns flera stationer med olika varm och kall mat, men till skillnad från Londonloungen finns ingen bordsservering av mat. Loungen delas av alla premiumresenärer, det finns ett avskilt mindre område med 60 stolar dit endast First Class passagerare har tillträde. Längst in i detta område finns ett ännu mindre område, endast för passagerare i The Residence. Under mina fyra timmar i loungen såg jag ingen nyttja det innersta området. En intressant sak med första klassområdet är att det inte är uppskyltat – det är ”bara” avskiljande rep framför, och personal framför dessa som kollar (efter F-) boardingkort. Det får till följd att personalen får stoppa pöbeln i Business Class som försöker sätta sig i det lugna fina First området. ”-Are you travelling with us in First Class today Sir/Madam? No? This is only for First class.” hörde jag säkert trettio gånger under kvällen. Skillnaden i service innefattar att man i Firstområdet blir uppassad av personalen vid sin sittplats konstant. More Champagne Sir? Yes, don’t mind if I do.

5 lounge.jpg


6 lounge.jpg


7 lounge.jpg


8 lounge.jpg


8.1 bar.jpg


8.2 bar.jpg


9 lounge.jpg


10 f lounge.jpg

First Class Lounge

10.1 resicence lounge.jpg

The Residence längst in

Loungen må sakna en á la Carte-del, men har mycket annat att erbjuda. Six Senses Spa finns, precis som i London, och väljer även här en fotmassage som precis som i London är väldigt skön. Även här ingår en gratis behandling i alla premiumbiljetter. En annan funktion som finns i denna lounge är Style & Shave by Etihad. Det betyder klippning, rakning och nagelbehandlingar. Jag väljer en wet shave och den filippinska personalen gör en snygg upsell och övertygar mig att jag behöver en manikyr också. First Classpassagerare får en behandling gratis från menyn, så jag fick betala 20USD för mitt livs första manikyr. Manikyr visar sig vara en inte helt otrevlig upplevelse, alltid skönt med någon som pysslar om en, plus att naglarna faktiskt blev väldigt jämna och fina.

20 manikyr.jpg

Rakningen är även den väldigt skön, och faktiskt en väldigt bra service att ha i en lounge. Kanske ännu bättre i en arrival lounge men bra i en lounge oavsett. Pratar en del med den Brittiska barberaren, och kommer på nåt sätt in på löner - utan att jag tog upp det själv. Han berättar att han tjänar motsvarande 35k GBP per år (ca 35k SEK/månad), vilket är dubbelt mot vad han skulle tjänat i UK, dessutom skattefritt. Lön efter ursprung och/eller kön är en tydlig modell i UAE, han berättar också att de Filippinska kvinnorna som jobbar med manikyr och klippning på Style&Shave tjänar 7000 AED (ca 16,5k SEK per månad).

21 shave.jpg

Loungen erbjuder diverse matstationer med varm och kall mat:

11 mat.jpg


11.1 mat.jpg


16 mix mat.jpg


15 mat.jpg


17 dessert.jpg

Runt halv två är det dags att lämna lugnet i loungen och knata bort mot gate 44. Framme vid bussgaten har boarding redan påbörjats, och en halvfull buss står och väntar på fler resenärer. ”-Business class only” ropar gatepersonalen ut när jag ansluter, varpå jag frågar vänligt om First Class också får gå ombord nu, vilket hon tyckte lät som en bra idé och släppte fram mig genom ekonomihavet. Väl ombord på bussen är det en stunds väntan, varpå gatepersonalen släpper på även för resenärer i ekonomiklass, vilket resulterar i en ganska trång buss. Inte det mest premium sättet att ta sig från en terminal till ett flygplan i första klass.

25 gate.jpg


26 ombord.jpg

Ombord förbyts pyttesmå lyxproblem genast mot avslappnad tillfredsställelse. Förstaklasskabinen på Etihads Dreamliner består av åtta säten, eller First Suite som Etihad kallar produkten. Varje säte har dörrar som går att stänga för avskildhet, och en fotpall (med bälte) som går att använda som stol för gäster om man vill äta tillsammans. Fönstersätena på rad två där jag satt är framåtvända, mittsätena är bakåtvända, på rad ett är det tvärtom. Eftersom sätena är bredare vid huvudänden än fotänden är dörren vinklad något jämfört med längdriktningen i planet, tvärtom mellan rad 1 och 2 p.g.a. alternerade riktningar på stolarna, vilket ger en vinklad ”korridor” mellan sätena, där man ska gå.

27 kabin.jpg


28 kabin2.jpg

Stolen då. Stolen är skön, väldigt skön. Min enda referens är Lufthansas förstaklasstol, och även om loppet är jämt vinner Lufthansa det slaget med en noskon. I anslutning till dörren finns en garderob där man kan hänga sin kavaj. Under fotpallen finns förvaring för skor och annat lösöre, och till höger mot fönstret finns ett kylt utrymme med dryck; läsk och vatten. Det finns inga förvaringsutrymmen för väskor i taket, vilket ger en väldigt rymlig känsla i kabinen. Jag lägger min väska i stolen bredvid som är tom, personalen erbjuder sig också att stuva undan den längre fram i kabinen.

29 stol.jpg


30 stol2.jpg


31 stol fram.jpg


31.01 stol insida.jpg

Insida stol


31.1 stängd dörr.jpg

Do not disturb


32 mittstol.jpg

Mittstolarna

Ombord serveras vi fem resenärer Champagne – Bollinger Grand Anné 2005 – och dadlar. Innan take off kommer den trevliga brittiska kocken ombord och berättar om Etihads service ombord denna nattflygning. Precis som på utresan i Business Class är det beställ vad du vill när du vill som gäller, men då de flesta vill maxa sömnen är menyn begränsad. Till mat finns två varmrätter att välja på, kött eller kyckling – vegetarianer göre sig icke besvär – med ett antal tillbehör att välja på. Dessutom finns små snacks typ mackor, och en rejäl frukostmeny.

40 vin.jpg


41 mat.jpg

Då flygtiden (tyvärr bara) är beräknad till drygt 6 timmar väljer jag konceptet middag -> sömn -> minimal frukost, för att hinna sova några timmar i alla fall. Beställer således en köttbit, medium, tillsammans med rödvin. Till frukost nöjer jag mig med en smoothie, och ber att få bli väckt så sent som möjligt innan landning. Innan start delas också amenty kit och pyjamas ut, ”-You will need large size Sir, since you are very tall”, (182 cm).

33 kit.jpg


34 kit open.jpg


35 welcome.jpg


36 stol bubbel.jpg


37 selfie.jpg


38 rosé.jpg

Hann också med ett glas Rosé

Pushback sker planenligt 02:35 lokal tid, jag lägger märket till att motorljudet i kabinen hörs betydligt mer i Dreamlinern är i Airbus 380, trots att jag nu sitter framför motorerna, detta arkiveras mentalt under avdelningen små problem. Efter en kort stund i luften dukas bordet upp för middag, med underbar precision. Köttet som serveras är faktiskt lite rosa, om än kanske inte så rosa som en medium biff serveras på land. Hur som helst är smaken ljuvlig och konsistensen väldigt mör och bra. Det hela serveras med ett bastant glas vin från vänstra stranden – uppskattningsvis en tredjedels flaska, vilket uppskattas. Vinet är 2011 La Criox de Beaucaillou, andravin från Château Ducru-Beaucaillou (vars årgång 2009 fick 100 poäng av Parker), och smakar perfekt till maten. Alla mina fyra medresenärer sover vid det här laget.

42 dukat.jpg


43 kött.jpg

När jag är klar med maten får jag frågan om de ska bädda upp sängen, jag ber dem bädda upp grannsängen 2G så jag slipper stuva undan alla grejer, vilket de gladeligen ställer upp på. Byter om till pyjamas så länge på en av de två toaletterna längst fram, vilken är större än en genomsnittstoalett så gott om plats.

Sängen bäddas genom att sätet fälla hela vägen tillbaks och ned, vilket gör att fotpallen blir en förlängning av sätet. Därefter läggs en tunn madrass ovanpå sätet för att förbättra komforten. Resultatet blir en säng som är hyfsat bekväm, även här tycker jag Lufthansa säng var något skönare att sova i. Det kan kanske också bero på att kabinen på denna flygning är väldigt varm, och gör det svårt att få riktigt bra sömn. Fyra timmars dålig sömn senare är det dags att hoppa upp för en ny dag klockan 05 lokal tid. Vaknar av mig själv, och då står smoothien serverad på min plats. Innan vi landar frågar jag Cabin Manager ombord om jag kan få hälsa på framme i flight deck när vi landat, och får till svar att hon ska kolla när vi landat.

När vi landat sitter jag snällt kvar i min stol och ber en flight attendant kolla om det gick att få besök flight deck eller inte. Hon går fram och kollar men kommer besviken tillbaks och säger att de tyvärr inte öppnat dörren än så det går inte. Jag samlar istället ihop mina saker och vandrar av planet. Vid dörren står den seniora Cabin Manager och tar farväl, och frågar mig, hur gick det med flight deck besöket? Jag svarar att tyvärr, de hade inte öppnat dörren så det blev inget. Nej men det duger inte, det här ska vi fixa säger hon och ber mig hänga på framåt i planet. Hon knackar på dörren och förklarar läget för piloterna, som gladeligen öppnar dörren för en flygentusiast.

De visar sig vara tre personer på flight deck denna flygning, två piloter och en tredje som verkar vara någon slags supervisor el. motsvarande för kontinuerlig träning ”-I’m here to give these guys a hard time...”. Speciellt denna tredje, som jag uppfattade det mest seniora, pilot var väldigt stolt över sin Dreamliner, och visade alla häftiga funktioner. Jag slogs först av hur stora fönsterna är, betydligt större än i andra kabinen jag tittat in i, och bredare åt sidorna. Något piloterna uppskattade var den högre luftfuktigheten i denna modell jämfört med andra plan, de visade också vart detta justerades, med en enkel knapp i takpanelen - humid: on/off. De visade också den nödutrymningslucka i taket av kabinen som piloterna ska använda sig av i nödfall, bakom den bakersta stolen ungefär i huvudhöjd finns en liten fotfäste som kan fällas ned vid nödfall, som då agerar som stege för att klättra upp genom luckan.

44 piloter.jpg

Efter en bra stunds snack och fotograferande knackar Cabin Manager åter igen på dörren, ”Sir, everyone else has de-boarded the airplane, and the ground crew would like to close the gate...”. Dags att tacka för mig alltså!

Kapitel fyra, Zürich-Stockholm och summering: ”Yeah and it’s over before you know it. It all goes by so fast. Yeah the bad nights take forever, and the good nights don’t ever seem to last.”

Med cirka sex timmars väntan i Zürich gavs gott om tid till reflektion. Passkontroll, väskhämtning och check in för sista flighten med SWISS (operated by Edelweiss) flöt på utan anmärkning. Huvuddelen av förmiddagen spenderades i SWISS Senator Lounge, och inleddes med en välbehövlig dusch. Därefter frukost, och börja författa denna reserapport.

1 tåg.jpg

Alla andra verkar ha tagit ett tidigare tåg

2 checkin.jpg

Check in

3 flygplats.jpg


4 lounge.jpg

Gott om plats i SWISS Senator Lounge

5 frukost.jpg


6 bar.jpg

Gott om plats även i baren

7 lunch utsikt.jpg

Lunchutsikt

8 lunch.jpg


9plan.jpg

edelwiess mot Stockholm

Sista flyget i ekonomiklass ett par timmar senare bjöd inte på några upplevelser att anmärka på, och jag sov till och från större delen av tiden.

10 kabin.jpg


11 stol.jpg

Utmärkt botemedel mot First Class syndrome

Reflektioner kring hela resan då. Då Etihad inte hade någon tillgänglighet i The Apartment ombord på A380 de datumen jag behövde åka valde jag det bästa tillgängliga alternativet, nämligen Business Class i A380 ena vägen, och Etihads näst bästa First Class produkt i B787 andra hållet. Ingen av de flighterna gjorde mig besviken, tvärtom med loungerna inräknat levererade Etihad över mina högt ställda förväntningar. Business Classkabinen och servicen var toppen, enda lilla klagomålet var att matserveringen tog lite väl lång tid. Men med ett påfyllt glas Champagne går det sällan nöd på passagerarna. Matkonceptet ”ät vad du vill när du vill” känns innovativt och uppskattas av mig, att själv kunna kombinera och välja det som låter godast på menyn. Servering av Champagne från flaska vid stolen är också en detalj jag uppskattar.

Jämförelsen med First Class blir inte riktigt rättvis, då det var en nattflight i F vs. en dagflight i C. Matserveringen går därför inte att jämföra rakt av, även om köttet som serverades i första klass var toppen, och vinet och Champagnen perfekt, bättre än Business Class. Det moment som kan förbättras av Etihad är First Class är boardingen - en knökfull buss är ingen bra start på resan, hur fina naglar man än har.

Min generella reflektion kring en sån här upplevelse är att det är ett underbart privilegium att kunna resa så här ibland. Med tanke på hur situationen ser ut för många i världen just nu kan jag inte känna annat än stor ödmjukhet och tacksamhet att ha finansiell möjlighet till denna typ av resor. Med det i åtanke bleknar givetvis alla små problem som upplevs kan som stora i stunden, som att att maten tar lite länge tiden än väntat, att kabinen håller några grader för hög temperatur osv. Det jag tar med mig allra mest är en känsla av tacksamhet.

Fick jag då svar på mina frågor? Ja, det skulle jag nog säga.
  • Nej, snön ställde inte till det för SAS på väg till London - som tur var.
  • Mat serverades det gott om ombord, så de verkar ha ökat mängden de lastar ombord – eller så ville Etihad bara jävlas med Ben...
  • Flying reimagined då? Stora ord såklart, men jag skulle nog säga att Etihad med sin innovativa matservering ombord och utmärkta lounger höjer ribban ett par snäpp, speciellt för resande i Business Class.
Tack för mig, jag svarar gärna på frågor kring flygningarna.
Ta hand om er och flyg försiktigt!
 
Last edited:

Resenären

Medlem
Tack för en superb rapport! Utförlig text och fina bilder.
Minns när jag bodde på ett hotell vid flygplatsen i Zurich och en hel "armada" av personal från Etihad stod uppställda för avfärd. Stiligt.
 
Toppen