Senaste nytt

Min första Businessclass-resa. Thailand-Filippinerna-Indonesien.

Impendill

Medlem
Hej

Efter att ha fått blodad tand gällande reserapportering har jag beslutat för att sammanfatta mina senare års resor i forumet. Det var egentligen här allting började, åtminstone vad gäller min första kontakt med en premiumklass-kabin. Jag hade aldrig tidigare haft chansen att få resa i en sådan utan hade fått nöja mig med att lägga till lite extra pengar för att få sitta vid nödutgången eller liknande. Det är ju allmän kännedom att man får betala minst 5 gånger biljettpriset mot en ekonomi-biljett för att få resa i businessclass... eller? Det var i alla fall vad jag trodde och kunde aldrig tänka mig att lägga så mycket pengar på en biljett i businessclass även om resorna många gånger blev ett rent plågande av att sitta på en trång stol i 10-12h.

Denna rapport kommer troligtvis att bli en ganska så omfattande med en hel del bilder, men först till lite bakgrundsinformation.

Det hela började våren 2013. Jag var relativt nybliven singel och ville komma iväg på en resa. Jag har en kompis som inte varit ute och rest så mycket men som är otroligt lättpåverkad vad gäller ny idéer och som gärna slipper december månad i Sverige. Min taktik var att först ringa honom och berätta om min idé för att få med honom på tåget och sedan ringa mina andra två vänner och berätta att vi planerar en resa. Planen verkställdes och min bror var inte sen med att haka på. Han reser gärna överallt i ett bagageutrymme om så krävs. Han är av typen att inga resor är jobbiga och tar en GT och drar en filt över huvudet och sover tills det är dags att stiga av.

Min bästa vän som också han var nybliven singel som precis hade fått boka av en jordenrunt-biljett pga omständigheterna nappade också på idén men ville avvakta innan han bokade.

Vi letade billiga biljetter till Bangkok för att senare boka på biljetter intra asien. Jag hittade flygstolar för 3500 kr och bokade dem. Det skulle bli premiär för oss med Turkish Airlines från Stockholm via Istanbul till Bangkok. Priset var bra och vi bokade. Alla utom min bästa vän som avvaktade.
Detta var i April 2013 och det dröjde enda till Juni innan han fick tummen ur och hoppade på tåget.

Flyget skulle lämna den 9:e december och vi skulle vara åter den 16:e januari.
Jag tjatade länge på att han var tvungen att skynda sig då priserna antagligen skulle gå upp och när han väl hade bokat så fick han betala 10.000 kr.!!

"-Vad var det jag sa? Du skulle inte väntat!"
"-Jag vet, men jag har bokat businessclass."
Det kan inte stämma sa jag, de kostar minst 25.000 kr!

Efter att ha studerat hans biljett så insåg jag att det var en biljett i C han hade fått tag på.
Nu började kampen för mig att boka om min biljett för att också få testa C för allra första gången!
Jag ringde resebyrån och fick där svaret att jag skulle ringa till Turkish Airlines vilket jag gjorde åtskilliga gånger men fick hela tiden till svar att det skulle kosta 20.000 kr extra för att få uppgradera.

Jag frågade om priserna skulle gå ner igen till det priset min bästa vän fått betala men det skulle det inte svarade de.

Jag gav mig inte och till slut fick jag tag i en biljett och kunde uppgradera genom att lägga till drygt 7000 kr. Lyckan var total! Vi var otroligt förväntansfulla och jag gick igenom hela youtube för att se hur vi skulle resa, ringde in och bokade platser när avresan närmade sig.

Under året hade vi också bokat till nästan alla biljetter inom Asien.

Resan skulle gå så här:

Skärmavbild 2016-01-17 kl. 10.02.06.png


GOT-ARN, DY, Y
ARN-IST, TK, C
IST-BKK, TK, C
BKK-KBV, AK, Y
KBV-KUL, AK, Y
KUL-MNL, PR, C
MNL-PPS, TT, Y
PPS-MNL, TT, Y
MNL-KUL, PR, C
KUL-JOG, AK, Y
MLG-DPS, IW, Y (detta var den enda sträckan vi inte bokat i förväg. Kommer till det senare.)
DPS-SIN, JQ, Y
SIN-BKK, JQ, Y
BKK-IST, TK, C
IST-ARN, TK, C
ARN-GOT, DY, Y

När det dags för avresa fick vi (som vanligt) skjuts av farsan ut till Landvetter tidigt på morgonen!
Det var den första avgången med Norwegian vi hade bokat, allt för att inte riskera att missa något byte då vi hade separata biljetter. Klockan ringde redan vid 03:00 och det blev ett varv runt stan för att hämta upp alla. När vi väl kom fram hade vi gott om tid och som alltid hade min bror glömt något hemma så farsan fick köra fram och tillbaka ytterligare en gång.

Vi checkade in och tog en kaffe vid pressbyrån på inrikesterminalen. När vi kom till Arlanda var vi så tidiga att incheckningen inte hade öppnat. Vi väntade på en bänk vid incheckningsdisken och när de öppnade var vi först på plats. Vi var ensamma och promenerade fram mot den röda mattan vid businessclass-disken.

Incheckningen gick snabbt och smidigt och vi fick veta att vi hade lounge-tillgång.
IMG_0477.JPG


Jag och min bästa vän begav oss till SAS lounge medan min bror betalade sig in i Menzies lounge med sitt Amex-premium. Vi träffades en stund senare och gick till gaten. Det blev lite meck på resan då vi var två som flög i C vissa flyg och två som inte gjorde det. Även om vi fick fast-track m.m väntade vi alltid in varandra så klart. I vissa lounger fick vi faktiskt ta med vårt resesällskap in gratis men inte på TK's flygningar.

Jag minns inte säkert men jag har för mig att det var en B737-800 med tre säten på var sida gången och blockerat mittsäte på flighten till Istanbul.

ARN-IST, TK 1794, C, SEAT 2C
Vi steg ombord först och intog våra platser. Jag på 2C och min vän på 2A. Jag måste medge att jag blev lite besviken då det såg ut som att platserna var desamma som i ekonomi. Men det ändrades fort då serveringen började.

Skål i alkoholfritt
IMG_0483.JPG


Vår egna "flying-chef".
IMG_0484.JPG



IMG_0485.JPG
IMG_0486.JPG
IMG_0487.JPG


Maten smakade väldigt bra! Med betoning på smakade då jag numera är vegetarian.
Men hittills är det nog ingen mat som slått det Turkish har serverat.
IMG_0488.JPG
IMG_0489.JPG


Framme i Istanbul nästan sprang vi till CIP-loungen då vi hade hört att den skulle vara bra.

Vi sa hejdå till vårt sällskap för en stund och njöt av vad loungen hade att erbjuda.
Som de glada amatörer vi var visste vi inte var vi skulle börja. Men jag minns att vi öste på mat och dryck och var som små barn på julafton.

Detta var under tiden de byggde om så det förekom en del oväsen från byggnationen.
IMG_0492.JPG
IMG_0493.JPG
IMG_0495.JPG


En massageterapeut som masserade folks axlar i loungen.
Vad kostar inte det tänkte vi..
IMG_0496.JPG


Efter att ha njutit av vad som erbjöds i loungen tog vi en lång promenad till gaten innan det var dags för boarding. Där mötte vi våra vänner och berättade om loungen. Båda två hade uppfattningen att det inte var värt att betala extra för de bekvämligheterna:)


IST-BKK, TK 64, C, SEAT 4B
Om jag minns rätt så var det en A340-300 som tog oss till Bangkok. Jag visste ju ingenting om flygplan på den tiden men jag minns hur överväldigade vi var och satte oss i stolarna och lekte med knapparna. Upp och ner, fram och tillbaka. Vi var så lyckliga över att få åka så bekvämt.

Min vän på 4A
IMG_1683.JPG


Kabinen sett från mitt säte
IMG_1685.JPG


IMG_1686.JPG
IMG_1687.JPG
IMG_1689.JPG


IMG_1690.JPG


Jätte bekväma stolar!
IMG_1694.JPG
IMG_1695.JPG
IMG_1696.JPG
IMG_1697.JPG
IMG_1699.JPG
IMG_1703.JPG
IMG_1704.JPG
IMG_1705.JPG
IMG_1706.JPG
IMG_1707.JPG
IMG_1708.JPG


Kolla in dessertvagnen!
IMG_1709.JPG
IMG_1710.JPG
IMG_1711.JPG


Vi var så nöjda med flighten! Det blev många glas champagne och maten smakade ypperligt bra!
Premiären för oss i business-class hade börjat på bästa möjliga sätt!
 

Impendill

Medlem
När vi hade landat i Bangkok fick vi som bilden ovan visar en biljett för att kunna komma igenom passkontrollen fort. Den gjorde varken till eller från då den ordinarie kön var kort och alla vi fyra i sällskapet tog oss in i landet tillsammans.

Här väntar vi på väskorna medan min bror dricker "smuggelvin" från planet.
IMG_1712.JPG
IMG_1713.JPG


Vi tog sedan en taxi till Bangkoks andra flygplats Don Muang Airport för att senare på dagen passa eftermiddagsflyget till Krabi.
Vårt första mål på resan var Railey Beach utanför Krabi som jag varit på tidigare med min bror och en av vännerna. Det skulle med andra ord bli premiär för min bästa vän och vi alla var glada och förväntansfulla. Jag gillade stället och när vi var där för 5 år sedan träffade vi några Thailändare som ägde en bar där. Vi bytte då en tröja mot en gratis barrunda och sen dess har ägaren haft på sig tröjan varje gång vi kommit på besök.
Varför han ville ha just min brors gamla H&M-tröja med en svart örn på vet jag inte men dealen var bra:)

Men innan vi skulle få komma ombord på Air Asia-planet hade vi 6 timmar att slå ihjäl på flygplatsen. Vi tog i ordentligt med tid för att inte riskera att missa något byte.


Min bror passar på att göra lite sjukgymnastik emellan öldrickandet och efter en stund var bordet fullt av tomburkar.
IMG_0536.JPG
IMG_0539.JPG


På flygplatsen mötte ytterligare en vän från Göteborg upp. Det blev ett kärt återbesök och han hängde på oss ner till Krabi och Railey Beach.
Han skulle semestra ensam i några veckor i Asien och anslöt med oss i 5 dagar. Vi hade otroligt kul tillsammans alla 5!


När bussen från Krabis flygplats skulle avgå var min bror inte ombord. Vi blev irriterade på honom eftersom att vi alltid får vänta på honom överallt.
Denna gång blev han förlåten fort då han kom ombord med 2 kassar med öl till oss alla:)
IMG_0540.JPG


Det blev en tur ner till hamnen där båten skulle avgå från Ao nang. Vi hade betalat allt och hade både bussresa och båtresa på vår biljett, trodde vi...
Men som vanligt i Thailand så försöker man lura oss på ett eller annat sätt. Denna gången gav de inte med sig utan krävde mer pengar för båtresan och hävdade att den inte alls ingick. Vi dividerade en stund och insåg sedan att det nog inte fanns något annat alternativ än att simma.... så det gjorde vi!

Nej, skämt å sido vi gick på niten och betalade mer pengar och surade en stund men när vi väl kom fram och klev av på stranden så var humöret på topp igen. Någon dricks blev det däremot inte!

Kvällsdrinken satt precis där den skulle
IMG_0541.JPG


Vi hade promenerat runt mellan olika hotell då vi inte hade något rum för natten och sagt nej till en väldigt simpel bungalow utan AC och den var dessutom ganska skabbig.

När vi kom till nästa hotell och frågade om det fanns lediga rum frågade de om vi ville se rummet först. Ja sa vi.
Vi gick tillsammans med Thailändaren och han låste upp dörren för oss. Min vän gick med raska steg rakt igenom rummet in till badrummet och vi undrade vad han höll på med. Han ställde sig i duschen och låtsasduschade samtidigt som han sjöng någonting väldigt högljutt. 5 sekunder senare kom han ut och sa "OK, we take it, it's good enough for me". Både jag och Thailändaren tittade på varandra och skrattade, han skrattade nästan så att han grät.


Frukost dagen efter.
IMG_0543.JPG



Dagen efter valde vi att byta hotell trots att det var helt ok. Min bror som valde den simpla bungalowen ville även han flytta till ett nytt rum med oss.
De andra två vännerna bodde kvar på sitt hotell medan vi flyttade till västsidan på halvön.

Där tog vi in på samma hotell och faktiskt exakt samma bungalow som vi bott på första gången vi var här med min mor 5 år tidigare.
Jag minns inte vad hotellet hette men det var nytt och fräscht och vi hade en utomhusjacuzzi som vi badade i varje kväll.

IMG_0570.JPG


IMG_0574.JPG



Så här såg det ut på den östra sidan när turisterna blev hämtade från longtailbåtarna vid lågvatten.
IMG_0547.JPG



På väg till Phra Nang Beach som är vald till Travelers Choice av tripadvisor.

IMG_0549.JPG
IMG_0552.JPG


Min bror på ett kvällsdopp
IMG_0556.JPG




Efter frukosten ena morgonen gick vi ner på stranden för att kasta frisbee. Vi ställde oss långt i från varandra på en nästan folktom strand. Jag fick till ett ordentligt kast och såg frisbeen segla långt över huvudet på min vän som inte kunde fånga den. Den fortsatte minst dubbelt så långt till och där nere på stranden kom ett par gåendes. Jag ropade för allt jag kunde och det skulle jag inte ha gjort. Mannen vände sig då mot mig och fick frisbeen rakt över näsbenet. Han bokstavligen stupade rakt ner i sanden och blödde ganska mycket. Jag sprang dit samtidigt som min vän sprang därifrån (tack för den). Jag var orolig för hur det var med honom och det visade sig ganska snabbt att han var ok men blödde från näsbenet. Frisbeen hade träffat hans glasögon som gjort ett märke i näsan på honom. Jag skämdes så otroligt mycket och följde med honom och hans fru för att uppsöka vård så att han kunde bli omplåstrad. Det visade sig att de var svenskar och jag erbjöd att bjuda dem på middag som ursäkt vilket de uppskattade. Frisbeen åkte sedan ner i väskan tills dess att vi kom till Filippinerna.

Utsikt från frukosten.
IMG_0599.JPG


Lågvatten på östra stranden när vi skulle åka därifrån
IMG_0600.JPG


Railey East sett från båten
IMG_0603.JPG
IMG_0604.JPG


Vi skulle flyga vidare till Kuala Lumpur efter några fantastiskt roliga dagar på Railey beach (bortsett från incidenten med frisbeen). Natten innan avfärd blev en av oss magsjuka och det ville sig inte bättre än att ytterligare än ur vårt sällskap blev sjuk ett dygn senare. Jag och min bror klarade oss som tur var. Vi sa hejdå till kompisen som hade anslutit då han beslutade sig för att åka till Phi Phi Island och semestra vidare på egen hand.
IMG_0605.JPG




IMG_0607.JPG



Utsikt från hotellet en bit ifrån Kuala Lumpurs flygplats. Vi valde att bo nära flygplatsen eftersom att vi ankom på eftermiddagen och skulle vidare tidigt morgonen efter. Min bror däremot skulle prompt in till stan för att se Batu Caves. Han är envis och fick som han ville trots att det kändes lite olustigt att lämna honom. Han dök dock upp vid incheckningen morgonen efter.
IMG_0636.JPG


Ankomst med taxin till KUL
IMG_0643.JPG


Tåg till terminalen
IMG_0656.JPG


Då vi skulle flyga vidare med Philippine Airlines fick vi tillgång till lounge här där vi kunde gästa in min bror och vår vän.
Vi var nu återigen fyra stycken på vår fortsatta resa.
IMG_0658.JPG



Det var en trevlig liten och nästan folktom lounge.
IMG_0659.JPG
IMG_0661.JPG



KUL-MNL, PR, C, SEAT 1A
Jag har för mig att det var en A319 med två rader i Business class. Flighten kännetecknades av en trevlig personal, bra service, god champagne och bekväma stolar samt god mat. Samma erfarenhet hade vi vid tillbaka resan. Jag skulle välja Philippine Airlines igen om jag kunde.

När vi skulle lyfta och efter att piloten sagt åt kabinpersonalen att inta sina platser så stod flygvärdinnan fortfarande upp och serverade oss champagne. Jag frågade min kompis om hon inte skulle sätta sig snart och han svarade att hon nog visste att vi höll på att starta. Efter att halva startbanan hade passerats sprang hon tillbaka till sitt säte och spände fast sig. Vi tittade på varandra och log samtidigt som vi skålade i vår champagne :)

IMG_0664.JPG
IMG_0665.JPG
IMG_0666.JPG
IMG_0667.JPG
IMG_0668.JPG
IMG_0670.JPG
IMG_0671.JPG
 

LarsCph

Medlem
Rigtig fin rapport - tak for det - og ser frem til fortsættelsen. Interesssant at se en rapport fra Turkish Airlines - det ser helt OK ud! :)
 

Impendill

Medlem
När vi landade i Manilla så skulle vi spendera natten där då nästa flight skulle avgå morgonen efter. Vi landade på eftermiddagen och hade inte bokat något hotell, så efter att vi hämtat väskorna hoppade vi in i en taxi som skulle köra oss till ett hostel som min bror hade kollat upp. Han älskar att bo på hostel medan vi var skeptiska till det och gärna la lite extra pengar för att få ett hyfsat hotell/rum. Taxichauffören körde oss genom staden och genom en beväpnad vägspärr in i en stadsdel som jag inte vet namnet på. Vi hittade aldrig till hostelet som tur var så vi åkte tillbaka till flygplatsen och ett hotell som låg alldeles intill inrikesterminalen.

Hotellet var av undermålig karaktär men dög fint åt oss för en natt. Vi alla fyra delade rum vilket innebar att en av oss fick sova på golvet på en madrass. Jag var snabb med att inta en enkelsäng så det blev min bror som fick ligga på golvet. Som jag skrev tidigare har han noll krav på nästan allt så han var helt ok med det även fast det sprang kackerlackor över golvet på natten brydde han sig inte.

På kvällen gick vi i kvarteret för att hitta någonstans att äta. Det fanns inte jättemycket att välja på men en Mc Donalds och ett par restauranger gjorde att vi ändå hade några alternativ.


En vakt med shotgun utanför Mc Donalds.
IMG_0676.JPG


Innan middag
IMG_0677.JPG
IMG_0679.JPG


Det blev ett enklare hak och av allt det som vi beställde in var ingenting rätt.
Det kom in allt möjligt. Friterade kycklingfötter, marinerade räkor som smakade svamp osv. Inte mycket av det var ätbart.
Vi påpekade att vi fått fel mat men fick ingen respons. Dock var det så jäkla billigt att vi struntade i att tjafsa. Det kostade knappt någonting.

På vägen tillbaka till hotellet smet vi in på Mc Donalds och köpte vars en hamburgare:)

På morgonen fick vi transfer till flygplatsen även om det bara var rakt över gatan, men trafiken gjorde det omöjligt att promenera dit.
Terminalen var en skräck, den var liten och med obekväma bänkar. Det fanns knappt något att äta och värst av allt var att vår flight var två timmar försenad.

IMG_0680.JPG


Vi skulle flyga till ön Palawan och landa i staden Puerto Princessa för att senare ta oss norrupp mot vårt första stopp där.


Ankomsthallen i Puerto Princessa.
IMG_0687.JPG


Vi tog oss ut och hämtade lite pengar på bankomaten innan vi fick tag i en minibuss som skulle köra oss upp till staden Taytay. Därifrån skulle vi få tag i en båt som skulle köra oss ut en timme från kusten till en liten ö vid namn "magbautoc island".


5 timmar i en minibussen på vägarna från helvetet! Det var det värsta jag varit med om och har nog aldrig varit en så nära döden upplevelse förr.
Jag är dock glad att jag har gjort den eftersom att det var så vackert men det är inget jag gör om!
IMG_0688.JPG
IMG_0693.JPG


När vi kom fram till Taytay letade vi upp ett hotel som hade samarbete med hotellet ute på ön. De blev förvånade av att se fyra grabbar på väg ut till hotellet. Vi tänkte inte så mycket på det men fick en välkomstdrink medan de ordnade med transport vilket visade sig inte var helt enkelt.
Det blev en "Bonka", en enskrovig gammal fiskebåt typ med två pontoner på sidorna.
IMG_0694.JPG


Vi köpte in lite öl så att vi skulle ha något att göra på båtresan. Det gick ganska ordentlig sjögång och varje gång det kom en stor våg så saktade vår skeppare in. Vi bara satt och skrattade och tänkte tillbaka på när vi var yngre och själva var ute och jagade vågor med våra båtar. Vi är nämligen uppväxta i skärgården utan Göteborg och det här var vi ju vana vid. Då besättningen märkte att vi tyckte det var kul gasade de på och skrattade med oss:)
IMG_0696.JPG


När vi kom fram till ön strax innan midnatt möttes vi av personalen där som stod och väntade på oss. Här började vårt äventyr och vi visste inte riktigt vart vi hade hamnat någonstans.

Jag måste berätta lite bakgrunds om hur vi hamnade där:

Alla fick i uppdrag innan resan att leta hotell vi skulle kunna tänka oss att bo på under semestern. Vi valde alla vars ett. Ingen av oss hade tidigare varit i Filippinerna och därför ville vi besöka El Nido på Palawan där Robinson spelades in en säsong. Jag hade en vän vars pappa varit mycket i El Nido och även byggt en båt där tillsammans med några vänner till honom från en lokal resebyrå. Båten gick på Island hoping-charter ute bland öarna.
Ytterligare en vän hade tidigare varit i Filippinerna och tipsat om just Palawan därav valet.

Av en ren slump hittade min bästa vän just detta hotellet på ön som marknadsfördes under namnet "Noa Noa private island estate".
Det visade sig senare att Brad Pit och Angelina Jolie hade varit där på semester.
Vi hade haft mailkontakt med en mycket trevlig man vid namn Andy innan avresa från Sverige och han hade förklarat att det skulle kosta ca 450 kr per dygn utöver kostnaden för rummet för att få helpension vad gällde måltider. Eftersom att ingen av oss riktigt reflekterat över vad för ställe det var innan vi kom det blev vi ganska så förvånade när vi ankom. Likaså blev hotellets personal tillsammans med Andy och hans fru.

Det var nämligen en helt privat ö som vi hade hittat till!!

502794_14093014040022498316.jpg
helipad-in-the-philippines-palawan-noanoa-island-920.jpg
top-04.jpg




Anledningen till att de var så förvånade över att se oss, fyra grabbar var av den enkla anledningen att det var mest enstaka par som besökte ön på bröllopssemester eller liknande.

Andy tog som sagt emot oss med sin fru samt hela öns personal. Vi blev visade till rummen och han påtalade att vi kunde komma bort till restaurangen för där väntade vår kvällsmiddag på oss.

Vi slängde snabbt in väskorna och fick en WOW-upplevelse när vi gick igenom rummen som hastigast! Det var ju rena lyxhotellet vi hade hamnat på!

Vi tog oss bort mot restaurangen som den kallades även om det egentligen inte var någon restaurang utan mer som ett middagsställe. Det blir svårt att beskriva allt så jag får försöka lägga upp bilder som visar hur det såg ut.

I den här byggnaden serverades all mat till oss. Frukost, lunch, middag och kvällsmat. Och däremellan även fika. Det fanns också en liten bar.

IMG_0712.JPG



När vi kom dit på natten satt Andy och hans Filippinska fru och åt. Vi slog oss ner med dem. Vi hade så många frågor om ön och han berättade att han hade köpt den ett antal år tillbaka då landet befann sig i en depression. Han själv hade blivit rik på kosttillskottsbranchen och var från USA. Han hade tittat på ställen i söderhavet för att flytta till men efter att ha besökt Filippinerna valde han att bosätta sig där. Han berättade att han varit gift tidigare i USA och hade barn där sen långt tillbaka men att han numera bodde här med sin fru Cheri.

Till en början var det bara tänkt att han och frugan skulle bo där men efter ett tag insåg de att det blev väldigt ensamt och långtråkigt. Vänner kom på besök i bland men inte alls i den utsträckning de hoppats på. Frun hade då som förslag att de skulle hyra ut huset nere vid vattnet och dela upp det i fyra hotellrum. Eftersom att vi var ensamma på ön så fick vi sviten på hela översta våningen till mig och min bror och våra kompisar fick sviten under som var lite mindre.

Vägen från vårt rum till stranden.
IMG_1792.JPG
IMG_1794.JPG


Utsikt över stranden
IMG_1795.JPG


Varje morgon kom en liten båt med förnödenheter och varor till ön. Var det något man ville ha kunde man bara säga till dagen innan.
IMG_1797.JPG


Frukost
IMG_1798.JPG


Andy med husdjuret "Ollie", en färskvattensutter som hade kommit på villospår som de tagit hand om sedan några år tillbaka. Riktigt kelig fast hon bet hårt och stal våra skor en natt och simmade på dem innan hon dränkte dem i en damm..
IMG_1801.JPG
IMG_1803.JPG


Utsikt från vårt rum
IMG_1815.JPG


Terassen som löpte runt hela vår svit. Nedanför fanns en liten hamn med 3 speedboats som Andy hade. Transporten till och från fastlandet kostade 800 kr, därav föll vårt val på den billigare varianten "bokna-båten" som vi även tog tillbaka.
IMG_1816.JPG


Terassen i panorama
IMG_1817.JPG


Polen i "the main house". Här bodde Andy och Cheri. Huset var gigantiskt och vi blev bjudna upp till dem på tequila-kväll.
IMG_1818.JPG
IMG_1819.JPG


"Ollie"
IMG_1820.JPG


Har man en egen ö så har man också en egen helikopterplatta.
Någon helikopter såg vi dock inte till.
IMG_1821.JPG


Varje morgon tog Cheri en löptur med tjejerna från restaurangen. Jag hängde på en morgon men värmen gjorde det nästan omöjligt att löpa.
Det tog ca 20 minuter att promenera runt hela ön och högst upp fanns ett spa med en fantastisk vacker utsikt.
De frågade oss nästan varje dag om vi ville prova massagen, men vi drack mest öl. Näst sista dagen bjöd de oss alla på en massage då de ville att tjejerna skulle hålla igång då de nyss lärt sig massera av Cheri.
IMG_1822.JPG
IMG_1823.JPG


Runt ön fanns ett korallrev som var fridlyst vilket innebar att inget fiske fick pågå där. Vi simmade en tur med Andy och snorklade i revet och det var helt fantastiskt. Han gick igenom alla fisksorter med oss innan och sen hakade vi på honom runt ön. På nätterna vaktades revet av hans egna vakter för att inga fiskare skulle komma ditt och spränga med undervattensbomber efter fisk. På en del ställen såg man att korallerna hade dött pga av det.

IMG_0749.JPG


Pokerkväll med mannen från USA som aldrig spelat Texas hold em. Han satte aldrig ön på spel som vi föreslog.

IMG_0760.JPG


Priset per natt var ca 800 kr och då tillkom en avgift på drygt 400 kr för mat och dryck.
Det märktes tydligt att deras avsikt aldrig var att driva ett vinstdrivande hotell med tanke på vad som ingick i priset. De ville helt enkelt ha sällskap. Vi var så jäkla nöjda över att av en slump hittat dit!

Elektrisiteten på ön drevs med hjälp av solpanel som laddade batterier. När det var mulet fanns tre dieselgeneratorer som producerade el. Det fanns ingen AC i rummen vilket gjorde det svårt att sova men han hade åtta stycken invertrar ståendes i kartonger men berättade att han inte visste hur det skulle gå att strömförsörja dem.

Vi spenderade 4 dagar på ön innan det var dags att dra sig vidare mot El Nido. Vi hade fått en utmärkt start på semestern och ville egentligen stanna några nätter till. Men ön var liten och det fanns inte så mycket att göra på dagarna. Det fanns 3G wifi på ön som paret själva hade i sitt hus men de lånade gärna ut det till oss och de var jätte trevliga hela tiden och väldigt gästvänliga! Varje morgon krattades sanden utanför restaurangen och personalen monterade upp så att man kunde spela krocket. Vi kastade frisbee istället:)

Det fanns inte en enda mygga på ön (i alla fall inte vad vi märkte). Varje morgon och kväll gick man nämligen runt och sprutade något konstigt vitlöksextrakt som gjorde att myggen höll sig borta. På vissa ställen luktade det i stället en himla massa vitlök.

När vi skulle checka ut så visade det sig att de ville ha betalt för alkoholen vi druckit, vilket i och för sig var ganska rimligt med tanke på att vi drack ganska mycket. Det som serverades till maten ingick dock och när vi fick notan för allt vi druckit däremellan insåg vi att vi hade fått en kraftig rabatt!
Inte ens hälften av allt var med och här märktes återigen att det inte drivdes ur någon vinstsyfte utan det var till självkostnadspris.

Vi ville betala mer men fick inte det för Andy:) En liten pinsamhet som uppstod var när vi skulle betala för rummen, maten och transfern kontant och insåg att vi inte hade pengar nog för att täcka allt då vi trodde att det gick att betala med kort. Allt löstes med en dålig internetuppkoppling och Paypal:)

Det finns säkert mycket mer att berätta om vistelsen på Noa Noa så jag föreslår att ni frågar om det är någon som vill veta mer.
Jag hade hoppats på att inte behöva avslöja mitt absoluta smultronställe på jorden men jag är ju tvungen nu.

Är det någon här på forumet som varit där kanske? Jag vågar nog tro att det inte är det...:p eller?

BEHÖVER JAG SÄGA ATT VI ÄLSKADE NOA NOA?
 

Attachments

  • IMG_1793.JPG
    IMG_1793.JPG
    76,1 KB · Visningar: 401
  • IMG_1799.JPG
    IMG_1799.JPG
    93,9 KB · Visningar: 472
  • IMG_1800.JPG
    IMG_1800.JPG
    99,1 KB · Visningar: 447
Toppen