Här är mina tankar kring Shangri-La at the Shard.
Läge kan man förstås diskutera, bra för vissa, sämre för andra. Det är åtminstone mycket enkelt att komma dit med offentlig transport. Jag kom från London City, bytte från DLR vid Canning Town och tog Jubilee till London Bridge. Allt i allt ca. 20 minuter från LCY. Sedan kan man i princip gå torrskodd hela vägen upp till rummet.
Incheckning sker på våning 35 (hiss direkt från botten). Alltid lika fascinerande att komma till dessa asiatiska kedjor. Lugnt och fridfullt (till skillnad från tuben i rusning om man så säger). "Min" värdinna följde mig upp till rummet. Överraskningsmomentet var förstås att de elektriska fönstergardinerna var neddragna och att hon körde upp dom med utsikten i bilden ovan som följd.
Rummet, på våning 45, var så där härligt Shangri-Laiskt hightech-aktigt. Golvvärme i badrum, asiatisk toalett, inbyggd TV i spegeln, dubbla handfat, badkar, separat himmelsdusch, utmärkta produkter från Occitane. Sängen synnerligen skön, ball att kunna vakna till utsikten över hela London.
Jag käkade inte på hotellet denna gång och använde inte heller övriga faciliteter (som poolen vid top floor). Service vänlig.
Det är förstås skapligt dyrt även med London-mått mätt, de priskonkurrerar ju inte direkt. Å andra sidan har jag aldrig bott så bra i London tidigare så det är ju en avvägning man får göra. Bara att slippa det där eviga draget från fönstren är värt en slant extra...