Jonas C
Medlem
Introduktion
Det hela började på ett flygplatsgolv på Maltas Internationella flygplats. Det var den 6 Augusti 2015, jag hade precis klivit av SAS morgonflygning från Arlanda för en 3 nätters weekend på den varma medelhavsön, när jag noterade att det började skrivas hejvilt om en oplanerad ”rea” hos British Airways. Baserat på min tidigare erfarenhet så gäller det att vara snabb på bokingsknappen för att inte gå miste om priset. Innan jag ens hunnit tänka mig för så var en resa bokad i British Airways Club World från Oslo till San Francisco över jul och nyårshelgen, för det facila priset av 5100 Norska kronor. Kort efteråt bestämde sig @bnr för att haka på resan och boka in sig på samma flyg som jag. Även @Gustav Jonsson slog + mor till på erbjudandet och bokade in sig på samma flyg, fast med utresa två dagar senare. Positioneringsflyg från Arlanda till Oslo med SAS bokades ett par veckor senare under ”now or never” kampanjen för 758kr.
Hotellpriserna i San Francisco har en tendens att bli hutlöst dyra under jul och nyårshelgen, så vi passade på att boka hotellet tidigt för att säkra oss mot eventuella prishöjningar. Valen av hotell stod mellan Hilton Union Square som låg på $1390 för en 9 nätters vistelse, eller The Kimpton Buchanan för $1099. @bnr ville givetvis bo på Hilton för att nyttja sina Guldförmåner och dra in en massa HHonors poäng, medan jag hellre ville hålla kostnaderna nere. Det visade sig dock att Hilton Union Square inte bjöd på några bättre förmåner, då Guld sällan fick någon upgrade till bättre rum och frukosten endast bestod av en kaffe och bulle från Starbucks. Kimpton däremot erbjöd många trevliga förmåner till alla sina gäster så som wine hour varje kväll, och fria lånecyklar. Efter viss övertalan gick @bnr slutligen med på att boka Kimpton, vilket visade sig vara ett bra val.
Onsdag 23 December 2015
Dagen började som vilken annan dag som helst. Frukost, städa lägenheten, packa väskan och gå ner mot centralstationen för att hoppa på flygbussen till Arlanda. Bussresan med Nettbuss var bekväm och tog en timme och tjugo minuter. Ankomst till Arlanda skedde strax efter klockan ett på eftermiddagen, och trots faktumet att den 23:e December sägs vara årets mest hektiska resdag så var det förvånansvärt lugnt på Arlanda.
I loungen var det tomt och lugnt, och då det vid dagen till ära serverades riktig mat så passade jag på att skippa lunchen hemma och äta den i loungen istället. Under julveckorna byttes standardutbudet av oätliga pastafjärilar och kyckling ut mot ett enklare julbord bestående av julskinka, gravlax med hovmästarsås, köttbullar, sill och ris à la mandel. För att vara en SAS lounge så var kvalitén på maten förvånansvärt bra, och laxen samt köttbullarna smakade mycket gott!
Gravad lax med hovmästarsås och köttbullar till lunch. Mums!
Måltiden rundades av med lite fika, dvs julfika och inte spritfika i form av lussekatter och pepparkakor + en kopp svenskt kaffe. @bnr dyker upp i loungen ett par timmar senare, och vi intar en av soffgrupperna i loungen. Klockan 17 lämnar vi loungen och beger oss till gaten mot Oslo. Boardingkön var lång som vanligt och priority boarding kunde man bara fetglömma. Flygningen var i övrigt ganska händelselös och ankomst i Oslo skedde enligt tidtabell.
Serveringen ombord bestod av ett glas vatten som serverades utan käbbel, och en banan. Ni kanske kan lista ut var den kom från.
I Oslo spenderades natten på Radisson Blu Gardemoen, där jag som Club Carlson Gold fick min andra uppgradering någonsin till Svit. Jag hade ursprungligen bokat ett twin-room som jag hellre hade velat ha, men fick nu en juniorsvit. Problematiken i detta var att Sviten endast hade en dubbelsäng, och då jag ogärna ville dela sängen med @bnr så ordnade personalen så att jag kunde sova på bäddsoffan. Inte lika skönt som att sova i en riktig säng, men det funkade.
På hotellet dog vi hotelldöden ett par timmar innan vi sprang bort till terminalen för att hitta något ätbart. Överraskande nog var priserna på Gardemoens restauranger och kiosker betydligt lägre än man får betala på Arlanda, och valet av middag denna kväll föll på en baguett med räkor för 59kr. På Arlanda hade man förmodligen tvingats ta ut ett andra huslån för att ha råd med samma sak.
Torsdag 24 December 2015
Morgonen inleddes med en långpromenad runt flygplatsen och närliggande områden, medan @bnr fortfarande låg och sov. Jag har som rutin att alltid gå 10 kilometer om dagen, och då denna dag till största del skulle spenderas på flygplan så ville jag ha några kilometer avklarade innan resan påbörjades. Efter promenaden åt vi frukost i hotellrestaurangen. Frukostbuffén var något sämre än den man brukar få på Radisson hotellen i Sverige, i synnerhet då det saknades pannkakor och kallrökt/gravad lax på buffén. Jag nöjde mig med en tallrik yoghurt och müsli, lite kallskuret och två koppar kaffe.
Terminalen låg som nämnt endast ett stenkast bort från hotellet, och efter att notan var betald gick vi bort till incheckningsdiskarna för British Airways. Då vi bara reste med handbagage så var vi främst ute efter att få våra boardingkort utskrivna då risken finns att batterierna tar slut på mobiltelefonen. Kön till Club Europe disken var kort och på nolltid fick vi våra boardingkort utskrivna, och vi kunde sätta fart mot säkerhetskontrollen.
Mycket märklig skulptur i avgångshallen på Gardemoen.
Arlanda har mycket att lära av Oslo när det kommer till FastTrack. Här finns en centraliserad FastTrack som används av flesta flygbolag som trafikerar flygplatsen. Köerna var obefintliga och personalen mycket trevlig. British Airways använder sig av tredjepartsloungen OSL Lounge på Gardemoen. I mitt tycke var detta en mycket trevlig lounge med sköna soffor och bra utbud. Det fanns enligt uppgift en speciell Business Class avdelning i loungen som vi totalt missade denna gång, kanske för att vi var där på morgonen. Frukostutbudet såg väldigt generöst ut med diverse kallskuret, färskt bröd, yoghurt och kaffe. Då jag redan ätit frukost på hotellet så nöjde jag mig med lite glögg och pepparkaka.
Vi lämnade loungen en kvart innan boarding för att hinna med passkontrollen, som visade sig vara en långsam process. Då resan skedde på julafton så hade passkontrollanterna tagit ledigt, vilket var fullt förståeligt, men detta resulterade i att endast två bås utan separation för EU/EES medborgare var öppna. Då British Airways flighten avgick samtidigt som en av Turkish Airlines avgångar till Istanbul, så gick kön väldigt segt.
British Airways flight BA763 Oslo Gardemoen – London Heathrow Terminal 5
Vi anländer till gaten i lagom tid till boarding. Priority boarding är något som British Airways sköter bra och vi var bland de första att stiga ombord på flygplanet. Väl ombord hälsas vi välkomna av besättningen, som på denna kortdistansflygning är en mixed-fleet besättning. För er som ej är bekanta med dessa benämningar så kan de i korthet beskrivas som olika anställningsavtal. De mer seniora besättningarna på British Airways går under benämningen Worldwide och arbetar främst på långdistansflyg, har en högre lön och bättre förmåner. Alla nyanställda besättningar går under mixed-fleet vilket innebär att de jobbar på kort och långdistansflyg, tjänar mindre pengar och har något sämre förmåner. Skillnaden i service mellan dessa två besättningar upplevde jag som markant, då man tydligt märker hur mixed-fleet besättningarna var mer entusiastiska i sina jobb.
Flygplanet denna morgon var en fabriksny Airbus A320 med Sharklets och den nya interiören med mood lightning och läderstolar. Trots många klagomål så var mina intryck av kabinen klart positiva. Benutrymmet på rad 2 var något trångt för Europa Business Class, men tillräckligt för att kunna sträcka ut benen ordentligt. Stolsryggarna var högre än normalt vilket gav en förbättrad avskildhet och avlastningsbordet på mittensätet var mycket praktiskt för att lägga ifrån sig mobiltelefon och hörlurar. Överlag var kabinen väldigt stilfull och klart mycket bättre än många andra Europeiska flygbolag.
Mycket trevlig och stilfull kabin på British Airways Airbus A320.
Avgång skedde enligt tidtabell och beläggningen i Business Class var full, så när som på ett par två-tre stolar. Serveringen påbörjades kort efter att marschhöjd nåtts och då avgångstiden skedde innan tolv så är det ”extended breakfast” som gäller. Ordinariemåltiden bestod av en charcuterietallrik med skinkor och ostar. Då jag varken äter fläsk eller laktos, så hade jag förbeställt en specialmåltid som visade sig vara mer lunchaktig än charcuterietallriken.
Lunch i Club Europe bestående av kycklingfilé med ris och diverse grönsaker.
Valet av dryck föll givetvis på Champagne.
Maten smakade överlag bra, med undantag för den något torra och smaklösa kycklingen. Champagnen som British Airways serverar inom Europa är Charles Heidsieck Blue Top Monopole, som även den smakade någorlunda acceptabelt då den serverades väl kyld, tillskillnad från Turkish Airlines som serverar samma Champagne avslagen och ljummen.
Vacker utsikt över Nordsjön.
Resterande del av flygningen passerade händelselöst, och vår ankomst till London skedde en kvart innan ordinarie tidtabell, vilket kan anses som positivt då det gav oss mer tid för vår transfer i London.
British Airways Concorde Room London Heathrow Terminal 5
När jag bokade resan så valde jag korta anslutningar i London, då de ordinarie Galleries Loungerna för Business Class passagerare inte tycks vara mycket att hänga upp i julgranen. Men ett par veckor innan resan bestämmer sig @bnr för att uppgradera sitt London – San Francisco ben till First Class vilket innebar tillgång till Concorde Room för oss båda. Med två timmars byte så gav det oss drygt en timme att spendera i loungen, så vi passade på att skynda oss genom transfer security för att få ut det mesta av vår tid i loungen. Securityn var som vanligt kaotisk, men vi infinner oss tillslut framför den mytomspunna vita dörren, även känd som ”The Millionaires Door”. Bouncern tar en snabb titt på @bnr ’s boardingkort innan vi båda vinkas in.
British Airways flaggskeppslounge Concord Room på London Heathrow Terminal 5.
Som namnet antyder är Concorde Room enbart ett stort ”rum” med indelat i olika sektioner för dining, lounge, terrass och bar. Loungen i sig var inte mer märkvärdig än en bättre Business Class lounge, men den genomsyrades av en känsla av exklusivitet och lugn.
Utan att låta någon tid gå tillspillo satte vi oss i baren och beställde varsitt glas Laurent Perrier Grand Siècle Champagne, samma Champagne som serveras ombord i First Class. Trots faktumet att denna Champagne har fått bättre omdömen i blindtester så föredrar jag hellre smaken hos Dom Perignon, men men…
Flera glas Champagne hann konsumeras under vår timme i loungen.
Servicen i Concorde Room upplevdes som något stel, i synnerhet från bartendern som till en början vägrade ta min beställning. Han blev tack och lov desto vänligare efter ett par påfyllningar av glaset, och vi passade även på att beställa in en varsin Salted Beef Bagel att tugga på till Champagnen. Ett glas Taittinger Rosé hann provas innan det var dags för den långa färden till vår A380 som stod parkerad på C-Piren av terminalen. @bnr hann få i sig en Espresso Martini som han ansåg vara väldigt god.
British Airways flight BA287 London Heathrow Terminal 5 – San Francisco
Både jag och @bnr var exalterade över att flyga världens största passagerarflygplan Airbus A380 för första gången. Med 469 passagerare på en fullsatt A380 så var det mycket folk som stod och trängdes vid gaten, men British Airways lyckades åter igen genomföra en utmärkt priority boarding. Större delen av passagerarna framför mig i bryggan var barnfamiljer och äldre, så det gick väldigt långsamt innan man slutligen kunde komma ombord på flygplanet. Väl ombord hälsades jag välkommen av besättningen som på denna flygningen var en äldre Worldwide besättning. Jag infann mig snart på Seat 57A som var en fönsterplats på övervåningen.
Den bakre Club World kabinen i övervåningen på British Airways A380.
British Airways har tre Club World sektioner på sin Airbus A380, två på övervåningen och en på nedervåningen med sammanlagt 96 stolar. Fönsterplatserna på övervåningen tenderar att vara väldigt eftertraktade och jag hade turen nog att knipa en fönsterplats i den bakre sektionen på övervåningen vid incheckningen. Detta innebar att den berömda vänstersvängen uteblev.
Club World stolen.
Mycket bra benutrymme i Club World.
British Airways är tämligen unika med att erbjuda en 2-3-2 / 2-4-2 konfiguration i Business Class vilket är mycket ovanligt bland flygbolag idag då allt fler har börjat gå över till konfigurationer där alla passagerare får tillgång till mittgången. Trots faktumet att man sitter sju i bredd så är stolsbredden inget problem och jag upplevde faktiskt stolen som något bredare än många nyare reverse-herringbone stolar.
Stolsdynan var väldigt mjuk och jag upplevde att man satt väldigt nedsjunken i den upprätta positionen, vilket i min mening endast kan ses som positivt. En skön lounge position är något som jag värderar högt i Business Class stolar, något som denna stol lyckades väldigt bra med. I lounge-positionen justeras fotstödet så att det vinklas uppåt i en 30-gradig vinkel, vilket ger en bra avlastning för rygg och ben när man vill slappna av med en film. I sängläget fälls stolen platt till en 180 centimeter lång säng, och även här ligger man väldigt bra, med undantag för den tregradiga lutningen (för att kompensera för flygplanets trim-vinkel vid cruise) på stolen som förstärks i samband med att man flyger baklänges.
Med undantag för laptop lådan på golvet så har stolen i normala fall begränsat med utrymme för förvaring. Sitter man vid en fönsterplats på övervåningen av en Boeing 747 eller Airbus A380 så har man två stora förvaringslådor under fönstret till sitt förfogande, och dessa passade utmärkt till att förvara filtar och kuddar som inte användes under flygningen. Lådorna agerar även som avlastningsbord om man skulle behöva lägga ifrån sig Champagneglas eller hörlurar under flygningen.
Kort efter att jag gjort mig bekväm i stolen så serveras välkomstdrinkar, där valet givetvis föll på ett glas Taittinger Champagne. Menyer och amenity kits delades även ut. Kittet i sig var ganska omärkvärdigt då det endast bestod av en skopåse med diverse Hudprodukter och ett par strumpor.
Ett glas väl kyld Taittinger innan start.
Avgång skedde en halvtimme efter tidtabell, men vi var snabbt upp i luften när det väl var dags. Storleken på Airbus A380 märks verkligen av vid takeoff, i synnerhet de enorma vingarna som nästan flaxade när vi sakta men säkert tog oss upp på höjd.
Vacker solnedgång efter takeoff från Heathrow.
Trots faktumet att detta var en västlig dagsflygning så skedde större delen av flygningen i mörker. Detta berodde främst på de nordliga breddgraderna som passeras påväg mot Kalifornien, samt tiden på året då det sällan är ljust där uppe. Solen gick ner en timme efter takeoff och den senare halvan av flygningen skedde i en konstant gryning vilket var väldigt vackert att se.
Utan att låta någon tid gå tillspillo så byter jag om till pyjamasbyxor på toaletten innan jag sätter igång underhållningssystemet. British Airways erbjuder ett 50-tal filmer ombord på sina långdistansflygningar och jag hade redan i förväg valt ut vilka filmer jag ville se med hjälp av deras praktiska entertainment planner.
Det dröjer en lång stund innan serveringen påbörjas och överlag upplevde jag serveringstiden på denna flygning som mycket långsam. En timme in i flygningen serveras fördrinkar och nötter, där valet föll på ett glas Castelnau 2004.
Middagen påbörjas med ett glas Champagne och lite nötter.
Champagnen serverades väl kyld och påfyllningarna skedde ofta, vilket är betydligt bättre än hos ett visst turkiskt flygbolag som aldrig tycks lyckas med detta. Jag började dock bli väldigt hungrig vid laget då förrätten kom.
Förrätt bestående av pilgrimsmussla med blomkål, confiterade russin och Osetra Caviar.
Förrätten var väl presenterad och smakade mycket gott, i synnerhet pilgrimsmusslan som var mjuk till konsistensen. Sötheten från russinen skapade en bra avvägning till sältan hos kaviaren och pilgrimsmusslan, och överlag var detta en mycket god förrätt. Att få Caviar serverat i Business Class hade jag aldrig förväntat mig, i synnerhet inte på ett flygbolag som British Airways som inte ens serverar det i First, men det var helt klart uppskattat.
Till sidan om förrätten serverades en grönsallad bestående av bladspenat, frissé, daikon och gröna bönor. Även denna var god.
Varmrätt bestående av Engelsk Julkalkon med tranbärsfyllning, madeirasås, fingerlingpotatis och brysselkål.
Kalkonen var det självklara valet då jag trots att flög på julafton och även denna smakade mycket gott. Köttet var mört och saftigt, grönsakerna lagom tillagade och såsen smakrik och god. Mitt enda klagomål med varmrätten var portionsstorleken som var på tok för liten. Även upplägget kunde ha varit bättre.
Osttallrik bestående av Somerset Brie, Cheddarost och äppelcidergelé.
British Airways är i normala fall väldigt kinkiga med att inte erbjuda både osttallrik och efterrätt, utan bara ett val. Då jag satt långt bak i kabinen så hade jag dock turen att få en av varje, vilket var bra då jag fortfarande inte var helt mätt från middagen. Osten serverades i perfekt temperatur och applecidergelén var ett något udda med gott tillbehör än den ordinarie fikonpastan.
Dessert bestående av Engelsk jultartlett med tranbär, russin, mandlar och valnötter, serverad med en klick Mascarpone.
Jag ber om ursäkt för bilden där jag redan hunnit ta en liten tugga av desserten, men denna smakade åter igen väldigt gott. Den var något söt och klibbig, men tack och lov fanns kaffet till hands för att tona ner på sötheten vid varje tugga. Kaffet var däremot något för svagt för mitt tycke och likaså erbjuder British Airways inte espresso i Club World vilket kan ses som negativt.
Hela serveringen tog tre och en halv timme vilket i min mening är på tok för långsamt och helt oacceptabelt. Med tanke på att kabinen bara var halvfull, samt att rätterna redan är upplagda på tallrikar så bör man ha kunnat avklara det på halva tiden. Likaså var besättningen frånvarande från kabinen under resterande del av flygningen, där call button totalt ignorerades och där en påfyllning av kaffekoppen tog tjugo minuter. Bemötandet från besättningen upplevdes mer som det man kan vänta sig i Economy Class, opersonligt och sterilt. Det märks ganska tydligt hur Worldwide besättningarna inte är lika motiverade i sina jobb.
En timme efter avklarad måltidsservering kommer @bnr iklädd First pyjamas upp till mig på övervåningen. Han hade pratat med besättningen i First Class och fått tillåtelse att bjuda ner mig på ett besök i Sviten, vilket var en väntad men trevlig överraskning. Jag slogs över hur rymlig First Class stolen på A380 var, då den ordinarie First Class stolen hos British Airways inte är mer än en glorifierad Business Class stol. På buddy seat fanns det gott om utrymme att sitta, och vi beställer in varsitt glas Johnnie Walker Blue och lite kaffe/the.
Lite digestifs efter maten i British Airways First Class.
Trots faktumet att jag tidigare druckit Johnnie Walker Blue Label i First Class på Cathay Pacific (en liten skvätt över mycket is) så inser jag snabbt att jag inte tycket om Whiskey. Endast en sip var nog för att ge min kväljningar och jag höll mig istället till kaffet, som även i First var svagt och vattnigt. Besättningen i First var dock betydligt trevligare och var ivriga med att erbjuda ett glas Champagne, vilket jag snällt tackade nej till då dagens alkoholkvot redan var uppnådd. Efter 20 minuter på nedervåningen gick jag tillbaka upp till Club World som nu kändes som rena boskapsklassen.
Stolen försattes i den sköna Z-positionen och jag kunde med lätthet beta av två filmer från min Entertainment Plan. Mellan filmerna gjorde jag ett besök till Club Kitchen där jag plockade åt mig lite smörgåsar, en fruktskål och glass. Tillräckligt för att stilla hungern.
Flygningen passerar i ett lugnt tempo och när man sitter bekvämt flyger timmarna förbi. Enligt menyn ska det serveras en varm måltid innan landning och jag började mot slutet av flygningen bli väldigt hungrig. Måltiden serverades tillslut, men då återstod det bara en timme kvar av flygningen och jag hann knappt äta upp allt innan besättningen tog brickan ifrån mig. Åter igen var detta oacceptabel service i Business Class, i synnerhet då jag gärna hade sett att man serverade måltiden 90 minuter innan landning så att man i lugn och ro hinner äta upp sin mat.
Förrätt bestående av Abborre-timbal med tomat och avokado.
Varmrätt bestående av Kycklingfilé med rödvinssås, edamamebönor och pumpamos.
Förrätten lät märkligt beskriven i menyn, men på det stora hela smakade det som tonfisk i burk vilket i sig inte var något fel. Varmrätten visade sig däremot vara riktigt god, med en väl tilltagen portion saftig kycklingfilé och en lagom smakrik sås. Pumpamoset var ett intressant alternativ till potatismos, och bortsett från faktumet att besättningen stressade mig att äta upp maten så smakade allting väldigt gott. Frukttallriken hann jag inte äta upp innan brickan plockades bort.
I samband med att jag förberedde mig för landning, så kom en av flygvärdinnorna från First Class upp till min stol och bjöd ner mig till First under landning. Anledningen till detta var då jag och @bnr annars skulle ha separerats vid ankomst, då vi gärna ville gå igenom passkontrollen tillsammans. Jag plockar snabbt ihop mina saker innan jag rusar ner för trappan till Seat 3K i First Class. Bortsett från allt extra utrymme så var stolen bara marginellt mer bekväm än i Club World, men det var väldigt trevligt att få spendera flygningens sista minuter i en trevlig First Class kabin.
Efter landning i San Francisco parkerar vi på Gate A6 som är British Airways dedicerade gate på flygplatsen, och vi är först av från flygplanet där vi möts av en tom passkontroll. Både jag och @bnr hade förväntat oss käbbel från CBP agenterna, men det tog bara en minut innan vi båda stämplades in i landet. Efter ankomst hoppade vi snabbt på BART tåget in till San Francisco och därefter en Uber till hotellet. En timme från flygplansdörr till hotell kan nog ses som ganska imponerande.
9 Dagar i San Francisco
Här följer lite höjdpunkter från vår vistelse i San Francisco och närliggande områden i Kalifornien.
Vackra gator i staden.
Pier 39 där alla sjölejon bor.
Lombard Street.
Hotellet bjöd som nämnt på vin, sake eller varmchoklad med Amaretto varje kväll. Mycket trevligt!
Breakfast Tacos med äggröra, flankstek och svarta bönor till frukost. Vi hittade ett trevligt frukostställe på Fillmore Street där vi åt frukost i princip varje dag under resan.
Golden Gate bron… Vi hade bra tur med vädret under resan. Sol och klar himmel under alla dagar förutom två.
Yours Truly.
En klassisk Amerikansk Corned Beef and Hash till frukost. Kaloribomb som heter duga!
Beef Chilli med cheddarost i en skål av surdegsbröd till lunch på det berömda Boudin Bakery i San Francisco. I normala fall ska man äta Chowder, men jag skippade det med tanke på laktoshalten.
Alltid en trevlig överraskning att få en Tesla Model S som Uber. Fantastisk bil!
The Painted Ladies.
Vi hyrde en Audi A4 från Silvercar under två dagar. Mycket trevlig bil där wifi och GPS var inkluderat i hyran för cirka $233 inklusive alla försäkringar i två dagar.
Roadtrip längs Highway One.
Det åts mycket mexikansk mat på denna resa. Väldigt gott, men magen fick ta stor skada.
Då hotellet låg i Japantown, så fanns det gott om sushirestauranger i närheten. San Francisco har en stor japansk befolkning, och föga förvånande så höll sashimin nästan samma klass som den i Tokyo.
Granola är Amerikanernas variant på en ”nyttig” frukost. Även denna en sockerbomb, men gott var det.
Nästa roadtrip tog oss norrut mot vingårdarna i Napa Valley.
Det blev ett besök på Robert Mondavi Winery i Napa Valley där det dracks vin och åts ost.
French Toast med hallon och lönnsirap till frukost. Gott men knappast bra för figuren.
På en regnig dag passade det bra med ett besök i Chinatown och lite Dumplings till lunch.
Något som jag verkligen uppskattade med San Francisco var hur promenadvänlig staden är. Jag lyckades snitta 17-20 kilometer om dagen vilket är bra när man vill förbränna frukosten.
Vacker dag i The Castro.
Kullarna ger en bra utsikt över staden, oavsett var man är.
Nyårsmiddagen intogs på det berömda House of Prime Rib. Monsterportioner kan tyckas, men jag blev inte riktigt mätt efter min biff. Monumentalt gott var det däremot!
Det nya året firades in med en god brunch på The Grove bestående av Eggs Benedict med rökt lax.
Vi tog en tur på The Cable Car under vår sista dag i San Francisco. I mitt tycke en överprisad turistfälla, som duger bättre att kolla på än att faktiskt åka med.
Det blev även ett besök till Mikkeller i San Francisco. Något sämre än deras bar i Bangkok, både när det kommer till utbud av öl, samt atmosfär. Jag avstod från öl den dagen, och nöjde mig med fika i form av brödpudding.
Avslutningsvis lite Panoramabilder från vår resa!
The Kimpton Buchanan Hotel San Francisco
Kimpton Hotels är en tämligen udda hotellkedja som fokuserar på självständigt ägda och drivna Boutiquehotell. Prisbilden tenderar ofta att vara högre än kedjehotell så som Hilton, Sheraton och Hyatt, men i detta fall visade det sig att The Buchanan var betydligt billigare. San Francisco har länge varit den största marknaden för Kimpton där de fram till 2014 hade nio hotell i staden, men många hotell lämnade kedjan i samband med en fackuppgörelse som trädde i kraft samma år. Idag finns det endast två Kimpton hotell kvar i staden, The Buchanan och Sir Francis Drake som är ett betydligt dyrare hotell.
The Buchanan ligger beläget mellan stadsdelarna Japantown och Pacific Heights, som i mitt tycke är betydligt lugnare och trevligare områden än Downtown där de flesta hotell ligger. I närheten fanns det många trevliga caféer och restauranger, i synnerhet på det trendiga Fillmore Street som låg ett stenkast bort.
Hotellrummen är minimalistiskt inredda med ljusa färger på väggar och i badrum, och på väggarna hänger tavlor från lokala konstnärer. I rummet fanns en 40 tums LED-TV, en stor garderob där vi kunde lägga våra kläder, samt en Kreuig kaffekapselmaskin. Kaffemaskinen uppskattades starkt av mig då den hade Hawaiianskt kaffe, något som jag drack mycket av i Tokyo. Lakan och handdukar byttes varje dag, vilket många hotell brukar snåla med vid längre vistelser och för den som tycker om yoga så fanns en yogamatta på rummet. Överlag var vi mycket nöjda med hotellet, och förutsatt att priset är detsamma så återvänder jag gärna dit vid nästa besök i San Francisco.
Vårt Queen Queen Room på The Kimpton Buchanan.
Lördag 2 Januari 2016
Efter nio fantastiska dagar i San Francisco är det tyvärr dags att påbörja den långa resan hem. Morgonen börjades som vanligt med en långpromenad runt Pacific Heights medan @bnr fortfarande låg och sov. Därefter begav vi oss till The Grove on Fillmore Street för en sista frukost innan det var dags för hemfärd.
Valet av frukost föll på Mexican Scramble Special bestående av äggröra, nachos, guacamole, cheddarost, jalapenos och hash browns.
Efter en stunds slappande på hotellsängen för att smälta frukosten, packar vi ihop det sista innan vi beger oss ner till receptionen för utcheckning. Valet av transport till flygplatsen föll idag på en Uber Black, som snabbt plockade upp oss utanför hotellet. Resan till flygplatsen tog drygt tjugo minuter, och när vi kom fram visade det sig att British Airways incheckningsdiskar inte hade öppnat, detta trots att det på hemsidan stod att de skulle öppna kl 12. @bnr och jag som inte hade bagage att checka in begav oss direkt till säkerhetskontrollen, medan resten fick vänta kvar en timme.
Trots många skräckhistorier om hur TSA behandlar resenärer så upplevde vi inget käbbel i säkerhetskontrollen. Det var snarare tvärt om, då kontrollanterna var mycket trevliga och tillmötesgående. Köerna var relativt lugna och det tog oss inte mer än fem minuter innan vi båda hade passerat.
På San Franciscos Internationella Flygplats finns det tre Oneworld Lounge att välja mellan, Cathay Pacifics Lounge, British Airways Terraces Lounge och Japan Airlines Sakura Lounge. Då vi var tidiga till flygplatsen så var endast den förstnämnda öppen, så vi valde att gå dit först. Väl i loungen visar det sig att utbudet var kraftigt begränsat för att motsvara standarden hos en US Domestic Lounge. Detta gjordes av anledningen att Alaska Airlines använde loungen för sina domestic pax, och att Cathay formellt inte öppnar loungen igen förrän klockan 15. Jag som hade sett fram emot lite lunch kände mig något besviken, och nöjde mig med det enda ätbara som var en banan.
När klockan blivit ett så rörde vi oss vidare till Gate A6 där British Airways Terraces Lounge låg. Loungen ligger en våning ner på samma nivå som gaten, då det visade sig att boarding för flygningen sker direkt från loungen. Mycket bekvämt! Jag passade även på att få mitt mobila boardingkort utskrivet till ett riktigt i pappersformat.
Boardingkort för Seat 64A på Upper Deck, den bästa stolen i Club World kabinen.
Utbudet av mat i loungen där dock betydligt mer begränsat än jag hade förväntat mig från en British Airways Lounge då det enda tillgängliga i matväg trekantsmackor och grönsakspinnar. Jag hade förväntat mig någon form av varm mat eller dylikt, och den utlovade Champagnen lyste med sin frånvaro.
Trekantsmackor med kalkon och cheddarost, samt ett glas vin. Gott men inte mättande.
Tre timmar i loungen började kännas lite långtråkigt, så jag bestämde mig för att gå ut i terminalen igen för att titta på flygplanen och kolla igenom några butiker. Väl tillbaka i loungen passar jag på att byta om till pyjamasbyxor på handikapptoaletten som hade en läderpall för detta ändamål, så att man slipper krångla med det ombord.
British Airways flight BA284 San Francisco – London Heathrow Terminal 5
Att boarda ett flygplan direkt från loungen är en ny upplevelse för mig, något som jag länge har varit nyfiken på att göra. Självaste boardingprocessen var mycket civiliserad där boarding först ropades ut för First Class passagerarna i First Class delen av loungen. 11 personer passerar förbi och går ombord, innan boarding ropas upp för resterande Club World passagerare. Ingen stress och inget käbbel, bara en lugn och sansad process.
I jetbryggan får @bnr ett samtal från @011430121 som precis har landat med SAS från Köpenhamn. Tyvärr blev det något för sent för en BC-träff, men vi passade åtminstone på att hälsa över telefon. Vid dörren hälsas vi välkomna av CSD:n, som möter oss med de magiska orden ”up the stairs please”. Väl uppe inspekteras boardingkortet ytterligare en gång, innan jag tillbes lägga min kabinväska i skåpet bakom galley. Mitt försök att ta en bild av upper-deck kabinen möts av ett bryskt ”no pictures please” och jag infinner mig strax på Seat 64A.
Seat 64A i övervåningen på British Airways Boeing 747-400.
Gott om benutrymme då detta i vanliga fall är ett bassinet seat.
Att flyga på övervåningen av en Boeing 747 har länge varit en dröm hos mig, och att äntligen få göra det kändes kul. Vid bokningen var alla stolarna på övervåningen upptagna, men ett par dagar innan avgång öppnades gångplatsen 64B upp som @bnr knep och vid incheckning lyckades jag välja 64A som annars är reserverad för barnfamiljer. Övervåningen består endast av 20 Club World stolar i en 2-2 konfiguration utspridda på 5 rader. Övervåningen är som väntat väldigt intim och det känns nästan som att man sitter i ett eget flygplan, utan att ens tänka på de övriga 325 passagerare på huvudvåningen.
Alltid skönt med tre fönster helt åt sig själv.
Club World stolen är en äldre version av den som finns på Airbus A380 vilket dels märks på färgerna, den äldre underhållningsskärmen, samt att stolen skakar till när bakomvarande passagerare fäller ner sitt fotstöd. Den nyare stolen på A380 har förstärkningar i sig som gör att den skakar mindre när andra passagerare rör på sig. I likhet med övervåningen på A380 så fanns det en förvaringslåda vid fönstret där jag lade ner våra jackor, samt kuddar och täcken.
Denna Boeing 747-400 levererades år 1994 och har hög densitets konfigurationen med 52 stolar i Club World. Som ett resultat ligger World Traveler Plus framför Club World vilket kan kännas märkligt, men lyckligtvis är denna konfiguration påväg att försvinna. Som ett resultat var kabinen i ett ganska slitet men fungerande skick, vilket märktes på bordet som var trögt att dra ut, samt videoskärmen som satt löst.
Välkomstdrinkar bestående av Champagne, vatten och apelsinjuice serverades, följt av menyer och amenity kits. Mitt val av dryck föll på Champagne, medan @bnr valde vatten då han har blivit kräsen och vägrar dricka Business Class Champagne.
Ett glas Taittinger Champagne innan start.
Avgång sker enligt tidtabell och kaptenen hälsar oss välkomna ombord på PA-systemet. Till min stora besvikelse annonseras flygtiden till 9 timmar och 30 minuter vilket sker som en följd av de starka jetströmmarna under den här tiden av året. Takeoff skedde från samma bana som Asiana flight 214 kraschlandade på två och ett halvt år tidigare. Hur @bnr kan ha lyckats missa detta är ett mysterium i sig.
Snart dags för takeoff från San Francisco International Airport.
Vacker solnedgång påväg mot vår marschhöjd.
Tillskillnad från utresan så går serveringen betydligt fortare på denna flygning, förmodligen för att det endast finns 20 platser på övervåningen som betjänas av två flygvärdinnor. En halvtimme in i flygningen påbörjas dryckesserveringen, och måltidsbeställningar tas. Då jag vid det här laget har tröttnat på Champagne, så valde jag prova en Kir Royal: En cocktail bestående av Champagne och Créme de Cassis. @bnr tog ett glas av det spanska vita vinet, som han ansåg vara gott.
En Kir Royal, ett glas vatten och en påse nötter inleder middagen.
British Airways är åter igen duktiga på att servera dricka, och en påfyllning av glaset hanns med innan förrätten serverades. Två val av förrätt fanns tillgängliga, rökt skotsk lax med färskost eller en Pad Thai nudelsallad. Jag valde laxen, medan @bnr valde nudlarna. Förrätten serverades tillsammans med en salladsskål bestående av bladspenat, gurka och morötter.
Förrätt: Rökt lax från Skottland med färskost. Så enkelt men så gott!
Tallrikarna från förrätten plockades snabbt bort efter att vi var klara, och Champagnedrinken byttes mot ett glas Saint Emilion från Bordeaux. Valet av varmrätt föll idag på köttalternativet. Kött är något man i normala fall inte ska beställa på British Airways, då det finns en överhängande risk att bli serverad skosula. Idag rörde det sig om bräserade oxkinder med potatismos, engelsk senap och grönkål, vilket kändes som ett säkrare val. Oxkinder har tendensen att vara möra, och bräserat kött brukar sällan vara segt.
Varmrätt: Bräserade oxkinder med potatismos, engelsk senap och grönkål.
Köttet var som väntat väldigt mört och gott, med en god mängd fett. Potatismoset var smakrikt och klumpigt, som kompletterades väl av senapen. Godast av allt var dock grönkålen som hade tillagats i safterna från köttet. Bordeaux vinet passade utmärkt till köttet, och pluspoäng för upplägget där maten serverades på en riktig tallrik snarare än i en ugnsform.
Portionerna var åter igen för små för att man skulle bli riktigt mätt, och även denna gång bad jag om att få både ost och dessert, vilket inte var några problem alls.
Osttallrik bestående av tryffelcheddarost och brieost med örter, samt fikonpasta. Efterrätten bestod av en körsbärs och mandelskiva med Sauce Anglaise.
Osten smakade åter igen utmärkt, och den kompletterades väl av ett glas portvin. Detsamma kan sägas om efterrätten, som lämnade mig mätt och belåten. Efter avslutad middagsservering släcktes kabinen ner och jag intog den sköna Z-positionen för lite filmtittande. Jag hann se The Martian och Woody Allen’s senaste film Irrational Man innan stolen försattes i sängläge. Att somna var svårt, och jag spenderade närmare en timme åt att titta på norrskenet från fönstret innan jag slutligen lyckades somna. Jag hoppade över frukosten ombord tillförmån för sömn, och med 20 minuter kvar innan landning bytte jag om till civila kläder.
Inflygning över ett regnigt London…
Det råder ingen tvekan om vem som är Kung på Heathrow.
Ankomst skedde en kvart före tidtabell och vi skyndade oss snabbt igenom terminalen till transfer security, som åter igen var en enda stor röra…
British Airways Concorde Room London Heathrow Terminal 5
Tre månader innan resan gjorde jag en förfrågan i Lounge Meetings tråden på British Airways forumet på Flyertalk angående en inbjudan till Galleries First eller Concorde Room för två personer. Detta var ganska långsökt från min sida, men till min stora förvåning blir jag erbjuden att bli gästad till Concorde Room av en trevlig herre med fru, bägge resandes i First Class till Toronto. Vi möts upp av herren utanför den vita dörren och vi välkomnas in i loungen av den trevliga personalen. Jag och @bnr tackar herren för inbjudan innan vi beger oss till Concorde Dining för en efterlängtad CCR-frukost.
Privata och trevliga bås i Concorde Dining.
Vi hälsas snabbt välkomna av en servitris som tilldelar oss ett bås. Då vi redan visste vad vi ville ha till frukost så tog hon vår beställning direkt, för att inte låta vår korta och dyrbara tid i loungen få tillspillo. Eggs Benedict och Champagne var det självklara valet!
Breakfast of Champions i Concorde Room. Eggs Benedict med rökt lax och ett glas Laurent Perrier Grand Siècle Champagne.
Resan kunde inte ha fått ett bättre avslut än detta, och vi skålar vår Champagne för en lyckad och rolig resa som förhoppningsvis inte blir vår sista. Efter frukost förflyttar vi oss till Terrassen för ytterligare ett glas Champagne, innan det var dags att röra sig till gate A18 för den sista flygningen till Oslo.
British Airways flight BA766 London Heathrow Terminal 5 – Oslo Gardemoen
Den sista flygningen på en resa ser jag alltid som ett antiklimax och detta gällde för BA766 till Oslo. Ombord hälsas jag välkommen av den trevliga mixed-fleet besättningen innan jag intar plats 1A. Denna plats visar sig åter igen vara väldigt trång, och jag förflyttar mig till 3A efter att ombordstigningen blev klar. Sömnbristen börjar göra sig påmind och jag slumrar till innan start och vaknar först igen när serveringen påbörjats. Då denna flygning avgick efter kl 12 så serverades det en lunch ombord. Valen stod mellan en sallad med grillade tigerräkor eller en kycklinggryta med bok choi och brunris. Valet föll på kycklingen, som serverades med ett färskt bröd och ett glas isvatten. På brickan fanns även en efterrätt bestående av en citronpudding med hallonsås.
Lunch i Club Europe.
Måltiden i sig var ganska omärkvärdig, om än för faktumet att den smakade som en färdigrätt uppvärmd i mikrovågsugn. Flygningen bjöd på en vacker solnedgång över Nordsjön och jag passade även på att fråga besättningen om en porslinskopp att ta med till min vän som samlar på dem. Den yngre manlige stewarden tyckte att det var väldigt kul att höra om koppsamlingen, och han insisterade även att bjuda på en flaska Champagne innan landning, vilket annars hade varit oartigt att tacka nej till.
Landning i ett snöigt Oslo skedde enligt tidtabell och även denna gång landade vi samtidigt som en Turkish Airlines flygning som skulle skapa långa köer i passkontrollen. Lyckligtvis nog fanns det självbetjänings automater i passkontrollen och på bara några sekunder var jag insläppt i landet.
Efter transfer securityn går vi bort till SAS Gold Lounge. Vi var ursprungligen bokade på den sena 21.25 avgången från Oslo till Arlanda, men då vi var väldigt trötta så ville vi prova lyckan att bli flyttade till en tidigare avgång. @bnr hade uppgraderat sig till PLUS, så för honom var det inga konstigheter att bli flyttad till 17.20 avgången. Jag var däremot bokad i GO på SAS Ungdom och förväntade mig inte att bli flyttad, men när jag påtalade om min anslutningsbuss till Västerås som eventuellt kunde komma att missas med tanke på förseningarna under dagen, så gick den snälla gate agenten med om att flytta mig till 17.20 avgången. Detta visade sig vara en väldig tur då det ursprungliga flyget blev försenat, och hade jag varit kvar på det så hade jag förmodligen tvingats spendera natten på Arlanda. Tusen tack SAS, ni är bäst!
På Arlanda säger jag adjö till @bnr innan jag hoppar på Swebus hem till Västerås för en natts välbehövlig sömn.
Tack för att ni läste, och jag hoppas att ni har uppskattat reserapporten!
Hälsningar
Jonas
Det hela började på ett flygplatsgolv på Maltas Internationella flygplats. Det var den 6 Augusti 2015, jag hade precis klivit av SAS morgonflygning från Arlanda för en 3 nätters weekend på den varma medelhavsön, när jag noterade att det började skrivas hejvilt om en oplanerad ”rea” hos British Airways. Baserat på min tidigare erfarenhet så gäller det att vara snabb på bokingsknappen för att inte gå miste om priset. Innan jag ens hunnit tänka mig för så var en resa bokad i British Airways Club World från Oslo till San Francisco över jul och nyårshelgen, för det facila priset av 5100 Norska kronor. Kort efteråt bestämde sig @bnr för att haka på resan och boka in sig på samma flyg som jag. Även @Gustav Jonsson slog + mor till på erbjudandet och bokade in sig på samma flyg, fast med utresa två dagar senare. Positioneringsflyg från Arlanda till Oslo med SAS bokades ett par veckor senare under ”now or never” kampanjen för 758kr.
Hotellpriserna i San Francisco har en tendens att bli hutlöst dyra under jul och nyårshelgen, så vi passade på att boka hotellet tidigt för att säkra oss mot eventuella prishöjningar. Valen av hotell stod mellan Hilton Union Square som låg på $1390 för en 9 nätters vistelse, eller The Kimpton Buchanan för $1099. @bnr ville givetvis bo på Hilton för att nyttja sina Guldförmåner och dra in en massa HHonors poäng, medan jag hellre ville hålla kostnaderna nere. Det visade sig dock att Hilton Union Square inte bjöd på några bättre förmåner, då Guld sällan fick någon upgrade till bättre rum och frukosten endast bestod av en kaffe och bulle från Starbucks. Kimpton däremot erbjöd många trevliga förmåner till alla sina gäster så som wine hour varje kväll, och fria lånecyklar. Efter viss övertalan gick @bnr slutligen med på att boka Kimpton, vilket visade sig vara ett bra val.
Onsdag 23 December 2015
Dagen började som vilken annan dag som helst. Frukost, städa lägenheten, packa väskan och gå ner mot centralstationen för att hoppa på flygbussen till Arlanda. Bussresan med Nettbuss var bekväm och tog en timme och tjugo minuter. Ankomst till Arlanda skedde strax efter klockan ett på eftermiddagen, och trots faktumet att den 23:e December sägs vara årets mest hektiska resdag så var det förvånansvärt lugnt på Arlanda.
I loungen var det tomt och lugnt, och då det vid dagen till ära serverades riktig mat så passade jag på att skippa lunchen hemma och äta den i loungen istället. Under julveckorna byttes standardutbudet av oätliga pastafjärilar och kyckling ut mot ett enklare julbord bestående av julskinka, gravlax med hovmästarsås, köttbullar, sill och ris à la mandel. För att vara en SAS lounge så var kvalitén på maten förvånansvärt bra, och laxen samt köttbullarna smakade mycket gott!
Gravad lax med hovmästarsås och köttbullar till lunch. Mums!
Måltiden rundades av med lite fika, dvs julfika och inte spritfika i form av lussekatter och pepparkakor + en kopp svenskt kaffe. @bnr dyker upp i loungen ett par timmar senare, och vi intar en av soffgrupperna i loungen. Klockan 17 lämnar vi loungen och beger oss till gaten mot Oslo. Boardingkön var lång som vanligt och priority boarding kunde man bara fetglömma. Flygningen var i övrigt ganska händelselös och ankomst i Oslo skedde enligt tidtabell.
Serveringen ombord bestod av ett glas vatten som serverades utan käbbel, och en banan. Ni kanske kan lista ut var den kom från.
I Oslo spenderades natten på Radisson Blu Gardemoen, där jag som Club Carlson Gold fick min andra uppgradering någonsin till Svit. Jag hade ursprungligen bokat ett twin-room som jag hellre hade velat ha, men fick nu en juniorsvit. Problematiken i detta var att Sviten endast hade en dubbelsäng, och då jag ogärna ville dela sängen med @bnr så ordnade personalen så att jag kunde sova på bäddsoffan. Inte lika skönt som att sova i en riktig säng, men det funkade.
På hotellet dog vi hotelldöden ett par timmar innan vi sprang bort till terminalen för att hitta något ätbart. Överraskande nog var priserna på Gardemoens restauranger och kiosker betydligt lägre än man får betala på Arlanda, och valet av middag denna kväll föll på en baguett med räkor för 59kr. På Arlanda hade man förmodligen tvingats ta ut ett andra huslån för att ha råd med samma sak.
Torsdag 24 December 2015
Morgonen inleddes med en långpromenad runt flygplatsen och närliggande områden, medan @bnr fortfarande låg och sov. Jag har som rutin att alltid gå 10 kilometer om dagen, och då denna dag till största del skulle spenderas på flygplan så ville jag ha några kilometer avklarade innan resan påbörjades. Efter promenaden åt vi frukost i hotellrestaurangen. Frukostbuffén var något sämre än den man brukar få på Radisson hotellen i Sverige, i synnerhet då det saknades pannkakor och kallrökt/gravad lax på buffén. Jag nöjde mig med en tallrik yoghurt och müsli, lite kallskuret och två koppar kaffe.
Terminalen låg som nämnt endast ett stenkast bort från hotellet, och efter att notan var betald gick vi bort till incheckningsdiskarna för British Airways. Då vi bara reste med handbagage så var vi främst ute efter att få våra boardingkort utskrivna då risken finns att batterierna tar slut på mobiltelefonen. Kön till Club Europe disken var kort och på nolltid fick vi våra boardingkort utskrivna, och vi kunde sätta fart mot säkerhetskontrollen.
Mycket märklig skulptur i avgångshallen på Gardemoen.
Arlanda har mycket att lära av Oslo när det kommer till FastTrack. Här finns en centraliserad FastTrack som används av flesta flygbolag som trafikerar flygplatsen. Köerna var obefintliga och personalen mycket trevlig. British Airways använder sig av tredjepartsloungen OSL Lounge på Gardemoen. I mitt tycke var detta en mycket trevlig lounge med sköna soffor och bra utbud. Det fanns enligt uppgift en speciell Business Class avdelning i loungen som vi totalt missade denna gång, kanske för att vi var där på morgonen. Frukostutbudet såg väldigt generöst ut med diverse kallskuret, färskt bröd, yoghurt och kaffe. Då jag redan ätit frukost på hotellet så nöjde jag mig med lite glögg och pepparkaka.
Vi lämnade loungen en kvart innan boarding för att hinna med passkontrollen, som visade sig vara en långsam process. Då resan skedde på julafton så hade passkontrollanterna tagit ledigt, vilket var fullt förståeligt, men detta resulterade i att endast två bås utan separation för EU/EES medborgare var öppna. Då British Airways flighten avgick samtidigt som en av Turkish Airlines avgångar till Istanbul, så gick kön väldigt segt.
British Airways flight BA763 Oslo Gardemoen – London Heathrow Terminal 5
Vi anländer till gaten i lagom tid till boarding. Priority boarding är något som British Airways sköter bra och vi var bland de första att stiga ombord på flygplanet. Väl ombord hälsas vi välkomna av besättningen, som på denna kortdistansflygning är en mixed-fleet besättning. För er som ej är bekanta med dessa benämningar så kan de i korthet beskrivas som olika anställningsavtal. De mer seniora besättningarna på British Airways går under benämningen Worldwide och arbetar främst på långdistansflyg, har en högre lön och bättre förmåner. Alla nyanställda besättningar går under mixed-fleet vilket innebär att de jobbar på kort och långdistansflyg, tjänar mindre pengar och har något sämre förmåner. Skillnaden i service mellan dessa två besättningar upplevde jag som markant, då man tydligt märker hur mixed-fleet besättningarna var mer entusiastiska i sina jobb.
Flygplanet denna morgon var en fabriksny Airbus A320 med Sharklets och den nya interiören med mood lightning och läderstolar. Trots många klagomål så var mina intryck av kabinen klart positiva. Benutrymmet på rad 2 var något trångt för Europa Business Class, men tillräckligt för att kunna sträcka ut benen ordentligt. Stolsryggarna var högre än normalt vilket gav en förbättrad avskildhet och avlastningsbordet på mittensätet var mycket praktiskt för att lägga ifrån sig mobiltelefon och hörlurar. Överlag var kabinen väldigt stilfull och klart mycket bättre än många andra Europeiska flygbolag.
Mycket trevlig och stilfull kabin på British Airways Airbus A320.
Avgång skedde enligt tidtabell och beläggningen i Business Class var full, så när som på ett par två-tre stolar. Serveringen påbörjades kort efter att marschhöjd nåtts och då avgångstiden skedde innan tolv så är det ”extended breakfast” som gäller. Ordinariemåltiden bestod av en charcuterietallrik med skinkor och ostar. Då jag varken äter fläsk eller laktos, så hade jag förbeställt en specialmåltid som visade sig vara mer lunchaktig än charcuterietallriken.
Lunch i Club Europe bestående av kycklingfilé med ris och diverse grönsaker.
Valet av dryck föll givetvis på Champagne.
Maten smakade överlag bra, med undantag för den något torra och smaklösa kycklingen. Champagnen som British Airways serverar inom Europa är Charles Heidsieck Blue Top Monopole, som även den smakade någorlunda acceptabelt då den serverades väl kyld, tillskillnad från Turkish Airlines som serverar samma Champagne avslagen och ljummen.
Vacker utsikt över Nordsjön.
Resterande del av flygningen passerade händelselöst, och vår ankomst till London skedde en kvart innan ordinarie tidtabell, vilket kan anses som positivt då det gav oss mer tid för vår transfer i London.
British Airways Concorde Room London Heathrow Terminal 5
När jag bokade resan så valde jag korta anslutningar i London, då de ordinarie Galleries Loungerna för Business Class passagerare inte tycks vara mycket att hänga upp i julgranen. Men ett par veckor innan resan bestämmer sig @bnr för att uppgradera sitt London – San Francisco ben till First Class vilket innebar tillgång till Concorde Room för oss båda. Med två timmars byte så gav det oss drygt en timme att spendera i loungen, så vi passade på att skynda oss genom transfer security för att få ut det mesta av vår tid i loungen. Securityn var som vanligt kaotisk, men vi infinner oss tillslut framför den mytomspunna vita dörren, även känd som ”The Millionaires Door”. Bouncern tar en snabb titt på @bnr ’s boardingkort innan vi båda vinkas in.
British Airways flaggskeppslounge Concord Room på London Heathrow Terminal 5.
Som namnet antyder är Concorde Room enbart ett stort ”rum” med indelat i olika sektioner för dining, lounge, terrass och bar. Loungen i sig var inte mer märkvärdig än en bättre Business Class lounge, men den genomsyrades av en känsla av exklusivitet och lugn.
Utan att låta någon tid gå tillspillo satte vi oss i baren och beställde varsitt glas Laurent Perrier Grand Siècle Champagne, samma Champagne som serveras ombord i First Class. Trots faktumet att denna Champagne har fått bättre omdömen i blindtester så föredrar jag hellre smaken hos Dom Perignon, men men…
Flera glas Champagne hann konsumeras under vår timme i loungen.
Servicen i Concorde Room upplevdes som något stel, i synnerhet från bartendern som till en början vägrade ta min beställning. Han blev tack och lov desto vänligare efter ett par påfyllningar av glaset, och vi passade även på att beställa in en varsin Salted Beef Bagel att tugga på till Champagnen. Ett glas Taittinger Rosé hann provas innan det var dags för den långa färden till vår A380 som stod parkerad på C-Piren av terminalen. @bnr hann få i sig en Espresso Martini som han ansåg vara väldigt god.
British Airways flight BA287 London Heathrow Terminal 5 – San Francisco
Både jag och @bnr var exalterade över att flyga världens största passagerarflygplan Airbus A380 för första gången. Med 469 passagerare på en fullsatt A380 så var det mycket folk som stod och trängdes vid gaten, men British Airways lyckades åter igen genomföra en utmärkt priority boarding. Större delen av passagerarna framför mig i bryggan var barnfamiljer och äldre, så det gick väldigt långsamt innan man slutligen kunde komma ombord på flygplanet. Väl ombord hälsades jag välkommen av besättningen som på denna flygningen var en äldre Worldwide besättning. Jag infann mig snart på Seat 57A som var en fönsterplats på övervåningen.
Den bakre Club World kabinen i övervåningen på British Airways A380.
British Airways har tre Club World sektioner på sin Airbus A380, två på övervåningen och en på nedervåningen med sammanlagt 96 stolar. Fönsterplatserna på övervåningen tenderar att vara väldigt eftertraktade och jag hade turen nog att knipa en fönsterplats i den bakre sektionen på övervåningen vid incheckningen. Detta innebar att den berömda vänstersvängen uteblev.
Club World stolen.
Mycket bra benutrymme i Club World.
British Airways är tämligen unika med att erbjuda en 2-3-2 / 2-4-2 konfiguration i Business Class vilket är mycket ovanligt bland flygbolag idag då allt fler har börjat gå över till konfigurationer där alla passagerare får tillgång till mittgången. Trots faktumet att man sitter sju i bredd så är stolsbredden inget problem och jag upplevde faktiskt stolen som något bredare än många nyare reverse-herringbone stolar.
Stolsdynan var väldigt mjuk och jag upplevde att man satt väldigt nedsjunken i den upprätta positionen, vilket i min mening endast kan ses som positivt. En skön lounge position är något som jag värderar högt i Business Class stolar, något som denna stol lyckades väldigt bra med. I lounge-positionen justeras fotstödet så att det vinklas uppåt i en 30-gradig vinkel, vilket ger en bra avlastning för rygg och ben när man vill slappna av med en film. I sängläget fälls stolen platt till en 180 centimeter lång säng, och även här ligger man väldigt bra, med undantag för den tregradiga lutningen (för att kompensera för flygplanets trim-vinkel vid cruise) på stolen som förstärks i samband med att man flyger baklänges.
Med undantag för laptop lådan på golvet så har stolen i normala fall begränsat med utrymme för förvaring. Sitter man vid en fönsterplats på övervåningen av en Boeing 747 eller Airbus A380 så har man två stora förvaringslådor under fönstret till sitt förfogande, och dessa passade utmärkt till att förvara filtar och kuddar som inte användes under flygningen. Lådorna agerar även som avlastningsbord om man skulle behöva lägga ifrån sig Champagneglas eller hörlurar under flygningen.
Kort efter att jag gjort mig bekväm i stolen så serveras välkomstdrinkar, där valet givetvis föll på ett glas Taittinger Champagne. Menyer och amenity kits delades även ut. Kittet i sig var ganska omärkvärdigt då det endast bestod av en skopåse med diverse Hudprodukter och ett par strumpor.
Ett glas väl kyld Taittinger innan start.
Avgång skedde en halvtimme efter tidtabell, men vi var snabbt upp i luften när det väl var dags. Storleken på Airbus A380 märks verkligen av vid takeoff, i synnerhet de enorma vingarna som nästan flaxade när vi sakta men säkert tog oss upp på höjd.
Vacker solnedgång efter takeoff från Heathrow.
Trots faktumet att detta var en västlig dagsflygning så skedde större delen av flygningen i mörker. Detta berodde främst på de nordliga breddgraderna som passeras påväg mot Kalifornien, samt tiden på året då det sällan är ljust där uppe. Solen gick ner en timme efter takeoff och den senare halvan av flygningen skedde i en konstant gryning vilket var väldigt vackert att se.
Utan att låta någon tid gå tillspillo så byter jag om till pyjamasbyxor på toaletten innan jag sätter igång underhållningssystemet. British Airways erbjuder ett 50-tal filmer ombord på sina långdistansflygningar och jag hade redan i förväg valt ut vilka filmer jag ville se med hjälp av deras praktiska entertainment planner.
Det dröjer en lång stund innan serveringen påbörjas och överlag upplevde jag serveringstiden på denna flygning som mycket långsam. En timme in i flygningen serveras fördrinkar och nötter, där valet föll på ett glas Castelnau 2004.
Middagen påbörjas med ett glas Champagne och lite nötter.
Champagnen serverades väl kyld och påfyllningarna skedde ofta, vilket är betydligt bättre än hos ett visst turkiskt flygbolag som aldrig tycks lyckas med detta. Jag började dock bli väldigt hungrig vid laget då förrätten kom.
Förrätt bestående av pilgrimsmussla med blomkål, confiterade russin och Osetra Caviar.
Förrätten var väl presenterad och smakade mycket gott, i synnerhet pilgrimsmusslan som var mjuk till konsistensen. Sötheten från russinen skapade en bra avvägning till sältan hos kaviaren och pilgrimsmusslan, och överlag var detta en mycket god förrätt. Att få Caviar serverat i Business Class hade jag aldrig förväntat mig, i synnerhet inte på ett flygbolag som British Airways som inte ens serverar det i First, men det var helt klart uppskattat.
Till sidan om förrätten serverades en grönsallad bestående av bladspenat, frissé, daikon och gröna bönor. Även denna var god.
Varmrätt bestående av Engelsk Julkalkon med tranbärsfyllning, madeirasås, fingerlingpotatis och brysselkål.
Kalkonen var det självklara valet då jag trots att flög på julafton och även denna smakade mycket gott. Köttet var mört och saftigt, grönsakerna lagom tillagade och såsen smakrik och god. Mitt enda klagomål med varmrätten var portionsstorleken som var på tok för liten. Även upplägget kunde ha varit bättre.
Osttallrik bestående av Somerset Brie, Cheddarost och äppelcidergelé.
British Airways är i normala fall väldigt kinkiga med att inte erbjuda både osttallrik och efterrätt, utan bara ett val. Då jag satt långt bak i kabinen så hade jag dock turen att få en av varje, vilket var bra då jag fortfarande inte var helt mätt från middagen. Osten serverades i perfekt temperatur och applecidergelén var ett något udda med gott tillbehör än den ordinarie fikonpastan.
Dessert bestående av Engelsk jultartlett med tranbär, russin, mandlar och valnötter, serverad med en klick Mascarpone.
Jag ber om ursäkt för bilden där jag redan hunnit ta en liten tugga av desserten, men denna smakade åter igen väldigt gott. Den var något söt och klibbig, men tack och lov fanns kaffet till hands för att tona ner på sötheten vid varje tugga. Kaffet var däremot något för svagt för mitt tycke och likaså erbjuder British Airways inte espresso i Club World vilket kan ses som negativt.
Hela serveringen tog tre och en halv timme vilket i min mening är på tok för långsamt och helt oacceptabelt. Med tanke på att kabinen bara var halvfull, samt att rätterna redan är upplagda på tallrikar så bör man ha kunnat avklara det på halva tiden. Likaså var besättningen frånvarande från kabinen under resterande del av flygningen, där call button totalt ignorerades och där en påfyllning av kaffekoppen tog tjugo minuter. Bemötandet från besättningen upplevdes mer som det man kan vänta sig i Economy Class, opersonligt och sterilt. Det märks ganska tydligt hur Worldwide besättningarna inte är lika motiverade i sina jobb.
En timme efter avklarad måltidsservering kommer @bnr iklädd First pyjamas upp till mig på övervåningen. Han hade pratat med besättningen i First Class och fått tillåtelse att bjuda ner mig på ett besök i Sviten, vilket var en väntad men trevlig överraskning. Jag slogs över hur rymlig First Class stolen på A380 var, då den ordinarie First Class stolen hos British Airways inte är mer än en glorifierad Business Class stol. På buddy seat fanns det gott om utrymme att sitta, och vi beställer in varsitt glas Johnnie Walker Blue och lite kaffe/the.
Lite digestifs efter maten i British Airways First Class.
Trots faktumet att jag tidigare druckit Johnnie Walker Blue Label i First Class på Cathay Pacific (en liten skvätt över mycket is) så inser jag snabbt att jag inte tycket om Whiskey. Endast en sip var nog för att ge min kväljningar och jag höll mig istället till kaffet, som även i First var svagt och vattnigt. Besättningen i First var dock betydligt trevligare och var ivriga med att erbjuda ett glas Champagne, vilket jag snällt tackade nej till då dagens alkoholkvot redan var uppnådd. Efter 20 minuter på nedervåningen gick jag tillbaka upp till Club World som nu kändes som rena boskapsklassen.
Stolen försattes i den sköna Z-positionen och jag kunde med lätthet beta av två filmer från min Entertainment Plan. Mellan filmerna gjorde jag ett besök till Club Kitchen där jag plockade åt mig lite smörgåsar, en fruktskål och glass. Tillräckligt för att stilla hungern.
Flygningen passerar i ett lugnt tempo och när man sitter bekvämt flyger timmarna förbi. Enligt menyn ska det serveras en varm måltid innan landning och jag började mot slutet av flygningen bli väldigt hungrig. Måltiden serverades tillslut, men då återstod det bara en timme kvar av flygningen och jag hann knappt äta upp allt innan besättningen tog brickan ifrån mig. Åter igen var detta oacceptabel service i Business Class, i synnerhet då jag gärna hade sett att man serverade måltiden 90 minuter innan landning så att man i lugn och ro hinner äta upp sin mat.
Förrätt bestående av Abborre-timbal med tomat och avokado.
Varmrätt bestående av Kycklingfilé med rödvinssås, edamamebönor och pumpamos.
Förrätten lät märkligt beskriven i menyn, men på det stora hela smakade det som tonfisk i burk vilket i sig inte var något fel. Varmrätten visade sig däremot vara riktigt god, med en väl tilltagen portion saftig kycklingfilé och en lagom smakrik sås. Pumpamoset var ett intressant alternativ till potatismos, och bortsett från faktumet att besättningen stressade mig att äta upp maten så smakade allting väldigt gott. Frukttallriken hann jag inte äta upp innan brickan plockades bort.
I samband med att jag förberedde mig för landning, så kom en av flygvärdinnorna från First Class upp till min stol och bjöd ner mig till First under landning. Anledningen till detta var då jag och @bnr annars skulle ha separerats vid ankomst, då vi gärna ville gå igenom passkontrollen tillsammans. Jag plockar snabbt ihop mina saker innan jag rusar ner för trappan till Seat 3K i First Class. Bortsett från allt extra utrymme så var stolen bara marginellt mer bekväm än i Club World, men det var väldigt trevligt att få spendera flygningens sista minuter i en trevlig First Class kabin.
Efter landning i San Francisco parkerar vi på Gate A6 som är British Airways dedicerade gate på flygplatsen, och vi är först av från flygplanet där vi möts av en tom passkontroll. Både jag och @bnr hade förväntat oss käbbel från CBP agenterna, men det tog bara en minut innan vi båda stämplades in i landet. Efter ankomst hoppade vi snabbt på BART tåget in till San Francisco och därefter en Uber till hotellet. En timme från flygplansdörr till hotell kan nog ses som ganska imponerande.
9 Dagar i San Francisco
Här följer lite höjdpunkter från vår vistelse i San Francisco och närliggande områden i Kalifornien.
Vackra gator i staden.
Pier 39 där alla sjölejon bor.
Lombard Street.
Hotellet bjöd som nämnt på vin, sake eller varmchoklad med Amaretto varje kväll. Mycket trevligt!
Breakfast Tacos med äggröra, flankstek och svarta bönor till frukost. Vi hittade ett trevligt frukostställe på Fillmore Street där vi åt frukost i princip varje dag under resan.
Golden Gate bron… Vi hade bra tur med vädret under resan. Sol och klar himmel under alla dagar förutom två.
Yours Truly.
En klassisk Amerikansk Corned Beef and Hash till frukost. Kaloribomb som heter duga!
Beef Chilli med cheddarost i en skål av surdegsbröd till lunch på det berömda Boudin Bakery i San Francisco. I normala fall ska man äta Chowder, men jag skippade det med tanke på laktoshalten.
Alltid en trevlig överraskning att få en Tesla Model S som Uber. Fantastisk bil!
The Painted Ladies.
Vi hyrde en Audi A4 från Silvercar under två dagar. Mycket trevlig bil där wifi och GPS var inkluderat i hyran för cirka $233 inklusive alla försäkringar i två dagar.
Roadtrip längs Highway One.
Det åts mycket mexikansk mat på denna resa. Väldigt gott, men magen fick ta stor skada.
Då hotellet låg i Japantown, så fanns det gott om sushirestauranger i närheten. San Francisco har en stor japansk befolkning, och föga förvånande så höll sashimin nästan samma klass som den i Tokyo.
Granola är Amerikanernas variant på en ”nyttig” frukost. Även denna en sockerbomb, men gott var det.
Nästa roadtrip tog oss norrut mot vingårdarna i Napa Valley.
Det blev ett besök på Robert Mondavi Winery i Napa Valley där det dracks vin och åts ost.
French Toast med hallon och lönnsirap till frukost. Gott men knappast bra för figuren.
På en regnig dag passade det bra med ett besök i Chinatown och lite Dumplings till lunch.
Något som jag verkligen uppskattade med San Francisco var hur promenadvänlig staden är. Jag lyckades snitta 17-20 kilometer om dagen vilket är bra när man vill förbränna frukosten.
Vacker dag i The Castro.
Kullarna ger en bra utsikt över staden, oavsett var man är.
Nyårsmiddagen intogs på det berömda House of Prime Rib. Monsterportioner kan tyckas, men jag blev inte riktigt mätt efter min biff. Monumentalt gott var det däremot!
Det nya året firades in med en god brunch på The Grove bestående av Eggs Benedict med rökt lax.
Vi tog en tur på The Cable Car under vår sista dag i San Francisco. I mitt tycke en överprisad turistfälla, som duger bättre att kolla på än att faktiskt åka med.
Det blev även ett besök till Mikkeller i San Francisco. Något sämre än deras bar i Bangkok, både när det kommer till utbud av öl, samt atmosfär. Jag avstod från öl den dagen, och nöjde mig med fika i form av brödpudding.
Avslutningsvis lite Panoramabilder från vår resa!
The Kimpton Buchanan Hotel San Francisco
Kimpton Hotels är en tämligen udda hotellkedja som fokuserar på självständigt ägda och drivna Boutiquehotell. Prisbilden tenderar ofta att vara högre än kedjehotell så som Hilton, Sheraton och Hyatt, men i detta fall visade det sig att The Buchanan var betydligt billigare. San Francisco har länge varit den största marknaden för Kimpton där de fram till 2014 hade nio hotell i staden, men många hotell lämnade kedjan i samband med en fackuppgörelse som trädde i kraft samma år. Idag finns det endast två Kimpton hotell kvar i staden, The Buchanan och Sir Francis Drake som är ett betydligt dyrare hotell.
The Buchanan ligger beläget mellan stadsdelarna Japantown och Pacific Heights, som i mitt tycke är betydligt lugnare och trevligare områden än Downtown där de flesta hotell ligger. I närheten fanns det många trevliga caféer och restauranger, i synnerhet på det trendiga Fillmore Street som låg ett stenkast bort.
Hotellrummen är minimalistiskt inredda med ljusa färger på väggar och i badrum, och på väggarna hänger tavlor från lokala konstnärer. I rummet fanns en 40 tums LED-TV, en stor garderob där vi kunde lägga våra kläder, samt en Kreuig kaffekapselmaskin. Kaffemaskinen uppskattades starkt av mig då den hade Hawaiianskt kaffe, något som jag drack mycket av i Tokyo. Lakan och handdukar byttes varje dag, vilket många hotell brukar snåla med vid längre vistelser och för den som tycker om yoga så fanns en yogamatta på rummet. Överlag var vi mycket nöjda med hotellet, och förutsatt att priset är detsamma så återvänder jag gärna dit vid nästa besök i San Francisco.
Vårt Queen Queen Room på The Kimpton Buchanan.
Lördag 2 Januari 2016
Efter nio fantastiska dagar i San Francisco är det tyvärr dags att påbörja den långa resan hem. Morgonen börjades som vanligt med en långpromenad runt Pacific Heights medan @bnr fortfarande låg och sov. Därefter begav vi oss till The Grove on Fillmore Street för en sista frukost innan det var dags för hemfärd.
Valet av frukost föll på Mexican Scramble Special bestående av äggröra, nachos, guacamole, cheddarost, jalapenos och hash browns.
Efter en stunds slappande på hotellsängen för att smälta frukosten, packar vi ihop det sista innan vi beger oss ner till receptionen för utcheckning. Valet av transport till flygplatsen föll idag på en Uber Black, som snabbt plockade upp oss utanför hotellet. Resan till flygplatsen tog drygt tjugo minuter, och när vi kom fram visade det sig att British Airways incheckningsdiskar inte hade öppnat, detta trots att det på hemsidan stod att de skulle öppna kl 12. @bnr och jag som inte hade bagage att checka in begav oss direkt till säkerhetskontrollen, medan resten fick vänta kvar en timme.
Trots många skräckhistorier om hur TSA behandlar resenärer så upplevde vi inget käbbel i säkerhetskontrollen. Det var snarare tvärt om, då kontrollanterna var mycket trevliga och tillmötesgående. Köerna var relativt lugna och det tog oss inte mer än fem minuter innan vi båda hade passerat.
På San Franciscos Internationella Flygplats finns det tre Oneworld Lounge att välja mellan, Cathay Pacifics Lounge, British Airways Terraces Lounge och Japan Airlines Sakura Lounge. Då vi var tidiga till flygplatsen så var endast den förstnämnda öppen, så vi valde att gå dit först. Väl i loungen visar det sig att utbudet var kraftigt begränsat för att motsvara standarden hos en US Domestic Lounge. Detta gjordes av anledningen att Alaska Airlines använde loungen för sina domestic pax, och att Cathay formellt inte öppnar loungen igen förrän klockan 15. Jag som hade sett fram emot lite lunch kände mig något besviken, och nöjde mig med det enda ätbara som var en banan.
När klockan blivit ett så rörde vi oss vidare till Gate A6 där British Airways Terraces Lounge låg. Loungen ligger en våning ner på samma nivå som gaten, då det visade sig att boarding för flygningen sker direkt från loungen. Mycket bekvämt! Jag passade även på att få mitt mobila boardingkort utskrivet till ett riktigt i pappersformat.
Boardingkort för Seat 64A på Upper Deck, den bästa stolen i Club World kabinen.
Utbudet av mat i loungen där dock betydligt mer begränsat än jag hade förväntat mig från en British Airways Lounge då det enda tillgängliga i matväg trekantsmackor och grönsakspinnar. Jag hade förväntat mig någon form av varm mat eller dylikt, och den utlovade Champagnen lyste med sin frånvaro.
Trekantsmackor med kalkon och cheddarost, samt ett glas vin. Gott men inte mättande.
Tre timmar i loungen började kännas lite långtråkigt, så jag bestämde mig för att gå ut i terminalen igen för att titta på flygplanen och kolla igenom några butiker. Väl tillbaka i loungen passar jag på att byta om till pyjamasbyxor på handikapptoaletten som hade en läderpall för detta ändamål, så att man slipper krångla med det ombord.
British Airways flight BA284 San Francisco – London Heathrow Terminal 5
Att boarda ett flygplan direkt från loungen är en ny upplevelse för mig, något som jag länge har varit nyfiken på att göra. Självaste boardingprocessen var mycket civiliserad där boarding först ropades ut för First Class passagerarna i First Class delen av loungen. 11 personer passerar förbi och går ombord, innan boarding ropas upp för resterande Club World passagerare. Ingen stress och inget käbbel, bara en lugn och sansad process.
I jetbryggan får @bnr ett samtal från @011430121 som precis har landat med SAS från Köpenhamn. Tyvärr blev det något för sent för en BC-träff, men vi passade åtminstone på att hälsa över telefon. Vid dörren hälsas vi välkomna av CSD:n, som möter oss med de magiska orden ”up the stairs please”. Väl uppe inspekteras boardingkortet ytterligare en gång, innan jag tillbes lägga min kabinväska i skåpet bakom galley. Mitt försök att ta en bild av upper-deck kabinen möts av ett bryskt ”no pictures please” och jag infinner mig strax på Seat 64A.
Seat 64A i övervåningen på British Airways Boeing 747-400.
Gott om benutrymme då detta i vanliga fall är ett bassinet seat.
Att flyga på övervåningen av en Boeing 747 har länge varit en dröm hos mig, och att äntligen få göra det kändes kul. Vid bokningen var alla stolarna på övervåningen upptagna, men ett par dagar innan avgång öppnades gångplatsen 64B upp som @bnr knep och vid incheckning lyckades jag välja 64A som annars är reserverad för barnfamiljer. Övervåningen består endast av 20 Club World stolar i en 2-2 konfiguration utspridda på 5 rader. Övervåningen är som väntat väldigt intim och det känns nästan som att man sitter i ett eget flygplan, utan att ens tänka på de övriga 325 passagerare på huvudvåningen.
Alltid skönt med tre fönster helt åt sig själv.
Club World stolen är en äldre version av den som finns på Airbus A380 vilket dels märks på färgerna, den äldre underhållningsskärmen, samt att stolen skakar till när bakomvarande passagerare fäller ner sitt fotstöd. Den nyare stolen på A380 har förstärkningar i sig som gör att den skakar mindre när andra passagerare rör på sig. I likhet med övervåningen på A380 så fanns det en förvaringslåda vid fönstret där jag lade ner våra jackor, samt kuddar och täcken.
Denna Boeing 747-400 levererades år 1994 och har hög densitets konfigurationen med 52 stolar i Club World. Som ett resultat ligger World Traveler Plus framför Club World vilket kan kännas märkligt, men lyckligtvis är denna konfiguration påväg att försvinna. Som ett resultat var kabinen i ett ganska slitet men fungerande skick, vilket märktes på bordet som var trögt att dra ut, samt videoskärmen som satt löst.
Välkomstdrinkar bestående av Champagne, vatten och apelsinjuice serverades, följt av menyer och amenity kits. Mitt val av dryck föll på Champagne, medan @bnr valde vatten då han har blivit kräsen och vägrar dricka Business Class Champagne.
Ett glas Taittinger Champagne innan start.
Avgång sker enligt tidtabell och kaptenen hälsar oss välkomna ombord på PA-systemet. Till min stora besvikelse annonseras flygtiden till 9 timmar och 30 minuter vilket sker som en följd av de starka jetströmmarna under den här tiden av året. Takeoff skedde från samma bana som Asiana flight 214 kraschlandade på två och ett halvt år tidigare. Hur @bnr kan ha lyckats missa detta är ett mysterium i sig.
Snart dags för takeoff från San Francisco International Airport.
Vacker solnedgång påväg mot vår marschhöjd.
Tillskillnad från utresan så går serveringen betydligt fortare på denna flygning, förmodligen för att det endast finns 20 platser på övervåningen som betjänas av två flygvärdinnor. En halvtimme in i flygningen påbörjas dryckesserveringen, och måltidsbeställningar tas. Då jag vid det här laget har tröttnat på Champagne, så valde jag prova en Kir Royal: En cocktail bestående av Champagne och Créme de Cassis. @bnr tog ett glas av det spanska vita vinet, som han ansåg vara gott.
En Kir Royal, ett glas vatten och en påse nötter inleder middagen.
British Airways är åter igen duktiga på att servera dricka, och en påfyllning av glaset hanns med innan förrätten serverades. Två val av förrätt fanns tillgängliga, rökt skotsk lax med färskost eller en Pad Thai nudelsallad. Jag valde laxen, medan @bnr valde nudlarna. Förrätten serverades tillsammans med en salladsskål bestående av bladspenat, gurka och morötter.
Förrätt: Rökt lax från Skottland med färskost. Så enkelt men så gott!
Tallrikarna från förrätten plockades snabbt bort efter att vi var klara, och Champagnedrinken byttes mot ett glas Saint Emilion från Bordeaux. Valet av varmrätt föll idag på köttalternativet. Kött är något man i normala fall inte ska beställa på British Airways, då det finns en överhängande risk att bli serverad skosula. Idag rörde det sig om bräserade oxkinder med potatismos, engelsk senap och grönkål, vilket kändes som ett säkrare val. Oxkinder har tendensen att vara möra, och bräserat kött brukar sällan vara segt.
Varmrätt: Bräserade oxkinder med potatismos, engelsk senap och grönkål.
Köttet var som väntat väldigt mört och gott, med en god mängd fett. Potatismoset var smakrikt och klumpigt, som kompletterades väl av senapen. Godast av allt var dock grönkålen som hade tillagats i safterna från köttet. Bordeaux vinet passade utmärkt till köttet, och pluspoäng för upplägget där maten serverades på en riktig tallrik snarare än i en ugnsform.
Portionerna var åter igen för små för att man skulle bli riktigt mätt, och även denna gång bad jag om att få både ost och dessert, vilket inte var några problem alls.
Osttallrik bestående av tryffelcheddarost och brieost med örter, samt fikonpasta. Efterrätten bestod av en körsbärs och mandelskiva med Sauce Anglaise.
Osten smakade åter igen utmärkt, och den kompletterades väl av ett glas portvin. Detsamma kan sägas om efterrätten, som lämnade mig mätt och belåten. Efter avslutad middagsservering släcktes kabinen ner och jag intog den sköna Z-positionen för lite filmtittande. Jag hann se The Martian och Woody Allen’s senaste film Irrational Man innan stolen försattes i sängläge. Att somna var svårt, och jag spenderade närmare en timme åt att titta på norrskenet från fönstret innan jag slutligen lyckades somna. Jag hoppade över frukosten ombord tillförmån för sömn, och med 20 minuter kvar innan landning bytte jag om till civila kläder.
Inflygning över ett regnigt London…
Det råder ingen tvekan om vem som är Kung på Heathrow.
Ankomst skedde en kvart före tidtabell och vi skyndade oss snabbt igenom terminalen till transfer security, som åter igen var en enda stor röra…
British Airways Concorde Room London Heathrow Terminal 5
Tre månader innan resan gjorde jag en förfrågan i Lounge Meetings tråden på British Airways forumet på Flyertalk angående en inbjudan till Galleries First eller Concorde Room för två personer. Detta var ganska långsökt från min sida, men till min stora förvåning blir jag erbjuden att bli gästad till Concorde Room av en trevlig herre med fru, bägge resandes i First Class till Toronto. Vi möts upp av herren utanför den vita dörren och vi välkomnas in i loungen av den trevliga personalen. Jag och @bnr tackar herren för inbjudan innan vi beger oss till Concorde Dining för en efterlängtad CCR-frukost.
Privata och trevliga bås i Concorde Dining.
Vi hälsas snabbt välkomna av en servitris som tilldelar oss ett bås. Då vi redan visste vad vi ville ha till frukost så tog hon vår beställning direkt, för att inte låta vår korta och dyrbara tid i loungen få tillspillo. Eggs Benedict och Champagne var det självklara valet!
Breakfast of Champions i Concorde Room. Eggs Benedict med rökt lax och ett glas Laurent Perrier Grand Siècle Champagne.
Resan kunde inte ha fått ett bättre avslut än detta, och vi skålar vår Champagne för en lyckad och rolig resa som förhoppningsvis inte blir vår sista. Efter frukost förflyttar vi oss till Terrassen för ytterligare ett glas Champagne, innan det var dags att röra sig till gate A18 för den sista flygningen till Oslo.
British Airways flight BA766 London Heathrow Terminal 5 – Oslo Gardemoen
Den sista flygningen på en resa ser jag alltid som ett antiklimax och detta gällde för BA766 till Oslo. Ombord hälsas jag välkommen av den trevliga mixed-fleet besättningen innan jag intar plats 1A. Denna plats visar sig åter igen vara väldigt trång, och jag förflyttar mig till 3A efter att ombordstigningen blev klar. Sömnbristen börjar göra sig påmind och jag slumrar till innan start och vaknar först igen när serveringen påbörjats. Då denna flygning avgick efter kl 12 så serverades det en lunch ombord. Valen stod mellan en sallad med grillade tigerräkor eller en kycklinggryta med bok choi och brunris. Valet föll på kycklingen, som serverades med ett färskt bröd och ett glas isvatten. På brickan fanns även en efterrätt bestående av en citronpudding med hallonsås.
Lunch i Club Europe.
Måltiden i sig var ganska omärkvärdig, om än för faktumet att den smakade som en färdigrätt uppvärmd i mikrovågsugn. Flygningen bjöd på en vacker solnedgång över Nordsjön och jag passade även på att fråga besättningen om en porslinskopp att ta med till min vän som samlar på dem. Den yngre manlige stewarden tyckte att det var väldigt kul att höra om koppsamlingen, och han insisterade även att bjuda på en flaska Champagne innan landning, vilket annars hade varit oartigt att tacka nej till.
Landning i ett snöigt Oslo skedde enligt tidtabell och även denna gång landade vi samtidigt som en Turkish Airlines flygning som skulle skapa långa köer i passkontrollen. Lyckligtvis nog fanns det självbetjänings automater i passkontrollen och på bara några sekunder var jag insläppt i landet.
Efter transfer securityn går vi bort till SAS Gold Lounge. Vi var ursprungligen bokade på den sena 21.25 avgången från Oslo till Arlanda, men då vi var väldigt trötta så ville vi prova lyckan att bli flyttade till en tidigare avgång. @bnr hade uppgraderat sig till PLUS, så för honom var det inga konstigheter att bli flyttad till 17.20 avgången. Jag var däremot bokad i GO på SAS Ungdom och förväntade mig inte att bli flyttad, men när jag påtalade om min anslutningsbuss till Västerås som eventuellt kunde komma att missas med tanke på förseningarna under dagen, så gick den snälla gate agenten med om att flytta mig till 17.20 avgången. Detta visade sig vara en väldig tur då det ursprungliga flyget blev försenat, och hade jag varit kvar på det så hade jag förmodligen tvingats spendera natten på Arlanda. Tusen tack SAS, ni är bäst!
På Arlanda säger jag adjö till @bnr innan jag hoppar på Swebus hem till Västerås för en natts välbehövlig sömn.
Tack för att ni läste, och jag hoppas att ni har uppskattat reserapporten!
Hälsningar
Jonas
Last edited:
