Senaste nytt

En timme i en helt vanlig rödvitrandig gardins liv

Agö

Medlem
Hör nu på go’ vänner så ska jag för er berätta,
Om en vanlig timme det är nu länge sen.
Men nog lever minnet kvar i Kastrups mörka hangar,
SAS, Igulfast Viking det var mitt enkla hem.
Hujeda mig sånt liv jag har, ej värre tänkas kan och
nu när mörkret fallit har, jag inte mera kan.


Jag är en helt vanlig rödvitrandig gardin. Ja, ni vet - en sån där som hänger och slänger uti en maskin. Mitt liv är enformigt. Kanske som många av de resenärer jag dagligen beskådar. Det försöker jag i vart fall inbilla mig. Jag ska berätta för er om en timme i mitt liv, om hur förbisedd jag är. Möjligtvis kränkt. Häng med på en resa sedd från min plats, mellan galley och kabin, hederssätet.

Kort om mig: jag har tjänstgjort på vackra Igulfast Viking, OY-KAS för den hängivne flightspottern, sedan januari 2014. Jag kan inte minnas när jag tvättade mig sist. Det gör inte så mycket, jag är ju bara en funktion. Något att rycka i, knuffa till, klämmas åt. Men jag är rödvitrandig. Och stolt. Jag gör skillnad. För resenärerna. Och för mina uppdragsgivare, kabinbesättningen. Min funktion ja. Somliga uppdragsgivare anser att jag ska förbli utdragen, som en rullgardin till skydd för - ja vad egentligen? Andra uppdragsgivare är mer flexibla, låter mig vid behov vaja för vinden, men alltsom oftast får jag göra det jag älskar mest, vara fastknuten i väggen. Kardborrbanden sticks en aning men det kan jag leva med. Där kan jag vila mot Igulfasts trygga vägg och småflukta på den febrila aktivitet som råder i galley. Jag njuter av att se en samspelt besättning smörja de lojala kunderna i tider av oro. Jag är passiv, tillbakadragen, inlyssnande.

Ikväll flög min gode vän Igulfast Viking tur och retur Stockholm. Och jag joinade förstås, som kidsen säger, om inte annat så för att jag inte fick tjänstledigt. Kanske skulle man göra som uppdragsgivarna gör någon gång emellan, gå ut i vild strejk. Min vän Affärsklassgardinen fick dock gå över dagen, och jag är ju rädd om mitt jobb. Om turen till Stockholm finns inget att förtälja. Vad som därefter hände, det övergår - hujeda mej - mitt förstånd. Och häng med nu, för det går fort och det går i punktform.
  • Schemalagd avgångstid var 20:45. Vi kom dock sent in och kunde inte lämna Stockholm förrän 21:22. Jag är fri som en fågel och gör det jag gillar mest, vilar mot väggen.
  • Klockan har blivit 21:29, det bekanta plinget! Åh jag längtar så efter att få iaktta mina uppdragsgivare i högform. Det är glest i kabinen, fem resenärer i SAS Plus och långt, långt där bak skådar jag en samling Goresenärer. Jag filosoferar om vad mannen på 1D ska välja idag från vårt läckra cafésortiment - är han en Ramlösa/Smoothietyp eller går han på spriten (oj, jag glömde ju att vi flög intra-Skandinavien, premiumvinet ska det vara)?
  • Mitt i filosoferandet avbryts jag av ett ryck. Kardborrbanden slits bryskt bort och jag faller som ett höstlöv, ner över den till synes trötte mannen på 1D och svävar långsamt mot den ensamme mannen på 1C. En minut, en minut fick jag vara ifred.
  • Jag är nu utdragen, som ett dragspel. Jag kan se aktiviteten i galley, höra utropet om servicekonceptet, jag vet att ingen kommer att betala muffins med Eurobonuspoäng idag heller så sluta tjata, vet jag.
  • 21:33. Aj, serveringsvagnen kör rakt in i mig, bakifrån. Nähä, idag var uppdragsgivarna omilda i sin behandling av mig. Men vänta, ska de inte låta mig vila under serveringen?
  • En minut senare: jag är halvt utdragen, som en dörr på lite mindre än vid gavel. Serveringen är i full gång. Uppdragsgivarna kör vagnen trots att det bara är fem lojala kvällsflygningsentusiaster i Plus. Äsch, det är väl reko att låta kunderna se alla valmöjligheter från första parkett. En show av sällan skådat slag.
  • 30 sekunder senare: serveringen är överstökad. Det blev en Ramlösa till 1D, serverad i plastglas och med en vit servett prydd av reklam för ett ökänt kreditkort som vi inte har här i Danmark - kun Dankort. Herren på 1C, ja han unnade sig visst en röd Cola. Sockerivrig som få, kan tänkas.
  • 21:38: jag blir ånyo påkörd av serveringsvagnen, denna gång framifrån. Att dom aldrig kan ta det försiktigt! Ouch, där rycktes jag nästan isär. Nu är jag utfläkt, som en picknickfilt på en grön och skön sommaräng. Jag undrar varför jag inte får göra det jag är bäst lämpad till.
  • Tolv minuter senare: dags för avdukning. I hederlig SAS-anda blir jag ännu en gång påkörd, för varför korsfästa mig mot väggen? Jag hör hjulen på vagnen rulla genom den tomma Plusdelen av kabinen. Enklare hade kanske varit att duka av medelst bricka. Men vad vet jag, jag är ju bara en dum rödvitrandig gardin som fyller en funktion. Två minuter i allt, sedan får jag mig en, måhända välförtjänt, ordentlig knuff av plåtskrället.
  • 21:53: aj, jag får dörren till crewväskutrymmet (om det finns ett ord har jag redan glömt det) på mig. Det rotas febrilt i skåpet, en av uppdragsgivarna är i färd med något synnerligen viktigt, förmodligen påkallat av särskilt goda skäl.
  • En minut senare: en av uppdragsgivarna upptäcker att jag inte skiljer av galley från kabinen till hundra procent. Det åtgärdas med ett snärtigt ryck.
  • 21:56 och 21:58: en av uppdragsgivarna beger sig ut på en spatsertur i kabinen, ärende oklart, och väljer att låta mig hänga utdragen, uttittad.
  • Tre minuter senare: meddelande från kapten: "vi beräknar att landa om ca. 15 minuter". Jag pustar ut, det är jobbigt att jobba. Jag har ju bara haft sju minuters rast i allt.
  • 22:02: två bryska händer över min sträva lekamen, och så kardborrbanden. Pang på, nu är det rast och ro.
  • 22:14: vi landar, jag sveps med i den tämligen hårda dunsen. Mannen på 1D ser medlidsamt på mig. Kanske föreställer han sig hur det är att vara en rödvitrandig gardin. Men vad vet väl jag, jag är ju bara en funktion.
Sing dudel dej sing dudel dej sing dudel dudel dej.
Sing dudel dej Sing dudel dej hujeda jeda mig.


PS. mannen på 1D tog en bild av mig. Här är jag, utsträckt som bara en rödvitrandig gardin i prima form kan vara. Bilden gör mig inte rättvisa, det måste vara en usel fotograf. Ds.

IMG_4042.JPG
 

twiggs

Medlem
Min fru har på en flygning (så sent som för någon vecka sedan) när vi satt på 1D/F konstaterat att draperiet var fruktansvärt nopprigt och undrade om SAS var överdrivet noggranna när det gällde tvättningen av det samma. "Det skulle förvåna mig oerhört, det är snarare för att det slits något vansinnigt i det där tygstycket" sa jag och fortsatte läsa.
Värdinnan som var off-duty och satt på 1C gav oss lite märkliga blickar efter det replikskiftet…
 
Toppen