David
Medlem
Var nere och kollade på Volvo Ocean Race i Sanya (vilket ligger på ön Hainan i södra Kina, även kallat Kinas Hawaii) och tänkte att det är ju lika bra att skriva lite när AHO nämnde just denna flygplats i sitt inlägg.
Vi flög ner på fredagen med Sichuan Airlines och då från den nya delen av CKG där vi kunde ta oss en fika på Starbucks innan avgång. Howard Johnson Resort i Sanya Bay ligger under en kvarts taxiresa från flygplatsen så taxikön tog längre tid än resan.
HOJO Resort är inget fantastiskt hotell men har vettiga rum, ett bra pool-område, närhet till strand och beachbar (där jag hellre sitter än i en solstol). Frukosten är dock lite darrig för att vara ett internationellt hotell. Rum kan fås för drygt 800kr plus surcharge och då inkl internet och frukost.
På lördagen tog vi oss bort till det temporära eventområde som satts upp för VOR och som var byggt på kajen till en av Sanyas småbåtshamnar. Det var rätt tydligt att det inte var så vanligt med fritidsbåtar för de flesta båtplatser såg helt oanvända ut – inga tampar eller liknande liggandes nånstans. Kan ju även varit en organiserad städning inför VOR men jag tror inte det.
Det fanns en referens till flygning och det var inne i Volvos monter där de visade upp en modell på A380 och dess motorer.
Efter en sightseeingförmiddag på söndagen tog vi oss till flygplatsen och det var bra att vi var lite tidiga för det var riktigt mycket folk. I Sanya har West Air som vi skulle flyga med inga egna incheckningsdiskar utan vi fick ställa oss i en av de 10-12 köer som gick till diskarna där 9 olika bolag hade sin incheckning. Detta tycker jag är lite konstigt då de är ägda av Hainan airlines och väl borde kunna få några av deras diskar att använda när vi ändå är på Hainan.
Det fanns gott om tungt lastade bagagevagnar och det tog en hiskelig tid att komma fram till incheckningen. Väl framme fanns endast 6 platser lediga men som tur var två av dem ”framför skynket” och vi blev satta på rad 3.
Vid boarding fanns där gott om carry on. Vi hade själva checkat in våra kabinväskor pga medhavna vätskor. När det var dags att gå ut till bussen som skulle ta oss till planet togs det fram en megafon och sen visste hela flygplatsen att det var dags att boarda till Chongqing. Vi som stod närmast var nära döva...
Framför skynket betyder ingenting i vårt fall. Vi hade köpt ekonomibiljetter och det var endast rad 1 som hade lite högre kabinklass och de fick en flaska vatten och lite mer uppassning. Benutrymmet var 29” men det kändes som bra mycket mindre än så kan jag som är 2m säga.
Till skillnad från förra gången jag reste med West Air då vi fick ett kakpaket…
…så fick vi denna gång en varm måltid. Något som mitt resesällskap tyckte var synd, han äter nämligen aldrig maten på inrikesflygen med undantag för kexpaketet mellan Qingdao och Chongqing i höstas vilket han tyckte var kanon! Maten smakade rätt ok kan jag som åt den säga.
Efter serveringen var det dags att läsa upp BOB-menyn och det skränades högt om klockor, parfymer och flygplansmodeller.
Hade en unge med någon form av bokstavskombination i stolen framför och det gjorde inte resan bekvämare med en stol som titt som tätt trycktes (ännu mer än den vanliga presspassningen) bakåt.
Landningen var en av de hårdaste jag varit med om och det tjöts till i hela kabinen när vi slog ned på CKG. Omedelbart efter vi kommit av landningsbanan började det klia i några medresenärers ben och de ställde sig upp varpå de genast blev ombedda att sätta sig ner igen, vilket de faktiskt också gjorde. Att köra de sista 20 metrarna innan vi parkerat gick ganska långsamt och det satt nog inte någon, förutom möjligtvis jag och polaren, kvar i stolen när planet till slut stannade helt.
Jag avslutar inlägget med en bild på ett gôtt gäng Kineser. Detta är ingen ovanlig syn i Sanya men känns inte helt bekant från andra delar av världen.
Vi flög ner på fredagen med Sichuan Airlines och då från den nya delen av CKG där vi kunde ta oss en fika på Starbucks innan avgång. Howard Johnson Resort i Sanya Bay ligger under en kvarts taxiresa från flygplatsen så taxikön tog längre tid än resan.
HOJO Resort är inget fantastiskt hotell men har vettiga rum, ett bra pool-område, närhet till strand och beachbar (där jag hellre sitter än i en solstol). Frukosten är dock lite darrig för att vara ett internationellt hotell. Rum kan fås för drygt 800kr plus surcharge och då inkl internet och frukost.
På lördagen tog vi oss bort till det temporära eventområde som satts upp för VOR och som var byggt på kajen till en av Sanyas småbåtshamnar. Det var rätt tydligt att det inte var så vanligt med fritidsbåtar för de flesta båtplatser såg helt oanvända ut – inga tampar eller liknande liggandes nånstans. Kan ju även varit en organiserad städning inför VOR men jag tror inte det.
Det fanns en referens till flygning och det var inne i Volvos monter där de visade upp en modell på A380 och dess motorer.
Efter en sightseeingförmiddag på söndagen tog vi oss till flygplatsen och det var bra att vi var lite tidiga för det var riktigt mycket folk. I Sanya har West Air som vi skulle flyga med inga egna incheckningsdiskar utan vi fick ställa oss i en av de 10-12 köer som gick till diskarna där 9 olika bolag hade sin incheckning. Detta tycker jag är lite konstigt då de är ägda av Hainan airlines och väl borde kunna få några av deras diskar att använda när vi ändå är på Hainan.
Det fanns gott om tungt lastade bagagevagnar och det tog en hiskelig tid att komma fram till incheckningen. Väl framme fanns endast 6 platser lediga men som tur var två av dem ”framför skynket” och vi blev satta på rad 3.
Vid boarding fanns där gott om carry on. Vi hade själva checkat in våra kabinväskor pga medhavna vätskor. När det var dags att gå ut till bussen som skulle ta oss till planet togs det fram en megafon och sen visste hela flygplatsen att det var dags att boarda till Chongqing. Vi som stod närmast var nära döva...
Framför skynket betyder ingenting i vårt fall. Vi hade köpt ekonomibiljetter och det var endast rad 1 som hade lite högre kabinklass och de fick en flaska vatten och lite mer uppassning. Benutrymmet var 29” men det kändes som bra mycket mindre än så kan jag som är 2m säga.
Till skillnad från förra gången jag reste med West Air då vi fick ett kakpaket…
…så fick vi denna gång en varm måltid. Något som mitt resesällskap tyckte var synd, han äter nämligen aldrig maten på inrikesflygen med undantag för kexpaketet mellan Qingdao och Chongqing i höstas vilket han tyckte var kanon! Maten smakade rätt ok kan jag som åt den säga.
Efter serveringen var det dags att läsa upp BOB-menyn och det skränades högt om klockor, parfymer och flygplansmodeller.
Hade en unge med någon form av bokstavskombination i stolen framför och det gjorde inte resan bekvämare med en stol som titt som tätt trycktes (ännu mer än den vanliga presspassningen) bakåt.
Landningen var en av de hårdaste jag varit med om och det tjöts till i hela kabinen när vi slog ned på CKG. Omedelbart efter vi kommit av landningsbanan började det klia i några medresenärers ben och de ställde sig upp varpå de genast blev ombedda att sätta sig ner igen, vilket de faktiskt också gjorde. Att köra de sista 20 metrarna innan vi parkerat gick ganska långsamt och det satt nog inte någon, förutom möjligtvis jag och polaren, kvar i stolen när planet till slut stannade helt.
Jag avslutar inlägget med en bild på ett gôtt gäng Kineser. Detta är ingen ovanlig syn i Sanya men känns inte helt bekant från andra delar av världen.