Bra att du tänker lägga upp en plan! Jag var där vid Millennieskiftet utan att ha en riktig plan. Vi åkte upp från Washington DC där jag bodde några dagar tidigare och hade aldrig varit på Times Square vid nyår förut. De som jag sa till att vi tänkte åka dit var inte så imponerade. Det gick så här:
Strax efter tio på förmiddagen kom vi in till Manhattan med buss från vårt hotell ute i New Jersey. Vi gick direkt till Times Square för att kolla läget. Då vi kom fram hade polisen börjat dela in området i ganska små fållor med staket runt. Utan att först förstå vad som hände blev vi och många andra runt oss infösta i en fålla. Den var mellan 43:e och 44:e gatan, dvs långt framme på Times Square och vi fick verkligen titta upp på kulan som skulle åka ner vid tolvslaget. Alltså det lokala tolvslaget. Inte det vi firade några minuter efter vi kom dit, för det var Filippinernas ...
Efter det insåg vi att här kan vi ju inte stå i 13 timmar till. Åtminstone inte utan mat. Så vi snackade med en av vakterna och han lovade att släppa in en av oss igen. Så min kompis stack och köpte lite mat medan jag bekantade mig med våra grannar. En av dem var överlycklig för hans bästa plats någonsin. Han var utrustad med dunjacka, kängor, termos och campingstol. Jag hade jeans, tunna skor och vanlig jacka men som tur var mössa och vantar. Det var två plusgrader.
Timmarna gick och varje timma var det ett nytt tolvslag någonstans på jorden. Stämningen var hög varje gång. Vi blev överösta med ballonger, peruker och annat krimskrams då och då. Dame Edna vinkade från tv-studion rakt framför oss och Boris Jeltsin avgick. En del i vår gav upp och gick iväg. Man kunde nästan se vilka som var på väg att ge upp. De som satte sig ned gav alltid upp en stund senare.
Vakterna blev hårdare och hårdare på att inte släppa in folk i fållan. Toalett fanns det ingen där inne och det började bli ett bekymmer för min kompis. Vid fyratiden gick han iväg och lyckades efter en ganska lång stund snacka sig in igen. Vi hittade en pappbit att stå på. Skönt att slippa kylan från asfalten.
Klockan 18 firade vi Sverige och fick se kungen på storbildsskärm. Det klockslaget var viktigt för sen gick resten enklare. Även om vi frös och var hungriga.
Sista timmen var magisk! Trycket var enormt, musik dånade, strålkastare svepte och helikoptrar cirklade över oss. Dagens sista nedräkning då miljontals människor skrek i takt var något helt otroligt. Jag minns fortfarande känslan och har aldrig upplevt något liknande. Konfetti yrde i luften och alla var tokiga. Halv ett åkte vi hem och däckade på vårt hotellrum ...