Stockholmer
Medlem
Förra månaden begav jag mig på en resa till Asien. Efter att ankommit med ett anslutningsflyg från Stockholm, gick jag snabbt till utgången för flyget till Abu Dhabi, vilket för övrigt var gaten bredvid mitt ankommande flyg.
När jag räckte fram mitt boardingkort så blippade det till och kvinnan vid gaten tog fram sin penna och noterade något på kortet.
”Nu flyger ni i business, Herr Stockholmer”
Eftersom det här var en red-eye flygning så var jag evigt tacksam, även om den totala flygtiden ligger på sex timmar. Då klockan var rätt mycket vid ombordstigningen (21:30) och jag hade haft en heldag i Stockholm innerstad bakom mig så var jag tröttare än Trötter i Snövit och de sju dvärgarna.
Så ser ett trevligt boardingkort ut, köpt economy men gratis uppgraderad till business.
Eftersom de ordinarie business-passagerarna redan gått ombord så blev jag snabbt omhändertagen av flygvärdarna. De kom ut med en bricka med apelsinjuice och Champagne. Jag valde Champagnen, en Louis d’Or. En krispig dryck som snabbt gick ner med ett leende på mina läppar.
Därefter kom de fram och frågade om jag önskade några av tidningarna och tidskrifterna som de räknade upp. Av gammal vana tog jag Stern och Der Spiegel. Jag kan inte minnas att de erbjöd mig några engelskspråkiga tidningar/tidskrifter, men de borde haft några sådana alternativ på flyget. Times har de iallafall i deras vänthall i Düsseldorf.
Flyget lyfte för övrigt på utsatt tid.
Vattenflaskan fanns redan vid min stol när jag kom dit. Nötterna kom efter Champagnen.
Efter att ha ätit en sen lunchbuffé och även fått i mig lite i matväg innan flyget från Stockholm var jag inte direkt hungrig i några större format, men den här maten var verkligen god! Denna förrätt bestod av tilapia (en abborrart) och morotssallad.
Som huvudrätt valde jag oxfilé tillsammans med en kantarellrisotto. Köttet var otroligt mör och risotton perfekt avvägd. Den här huvudrätten var en av de bästa, om inte den bästa, maträtterna jag ätit i luften.
Efterrätten bestod av en ost-tallrik med en Gouda med valnötter i och camembert med olika kryddor, och till det ett portvin. Ostarna var riktigt goda, men portvinet övertygade inte.
När flygvärdinnan kom med efterrätten berättade hon att om jag ville, kunde jag gärna ta om eller välja till den andra efterrätten (äppelkaka). En snabb blick över den mörklagda kabinen förklarade denna generositet, över hälften av de andra business-passagerarna hade redan fått besök av John Blund.
Utöver fisken som jag valde till förrätt, kunde man även välja på en kycklingrullad.
Som huvudrätt fanns även alternativen kyckling, räkor eller pasta.
Efterrätter och snacks. Jag var visserligen i den främre galley tre gånger av andra anledningar, men jag kunde inte se någonting framställt av det som stod i snackslistan. Förmodligen var man tvungen att uttryckligen fråga efter dessa.
Dryckeslistan är visserligen omfångsrik, men bjuder knappast på några överraskningar. Snarare tvärtom, de erbjöd ingen ginger ale, min favoritdryck på flygningar.
Amenity kitet bestod av sovmask, ihopsättningsbar tandborste, öronproppar, enklare stödstrumpor, läppbalsam och fuktighetskräm. Vid stolen fanns även ett par enklare tofflor som väl passade fötter i storlek 43.
19 säten i business class.
Jag kände mig inte helt bekväm med att sitta i en parkonfiguration så nära grannen. Det är visserligen sant att avståndet är lika stort i economy, men med dessa säten så sitter man nästan som i ett bås. Jag hade önskat mig att kunna fälla upp en skiva att fälla upp mellan oss. En bra funktion för flygvärdarna vid start och landning, när stolen är fullt uppfälld så lyser den lilla lampan grönt.
Min personliga åsikt är att det här sätet är klart bekvämare än Lufthansas nya stolar i business class, även när de är nedfällda till sängposition.
Sängposition
Sängposition
185 cm räckte utrymmet finfint, och säkerligen för någon med ståtliga 190 cm. Är man längre än så blir det till att hitta en kompromisslösning.
Den mekaniska omställningen från en position till en annan gick föredömligt mjukt och friktionsfritt. Däremot var massagefunktionen en katastrof. För att beskriva känslan: Tänk dig att någon sitter bakom dig och sparkar mot ditt ryggstöd.
En ovanligt avskalad fjärrkontroll. För att styrka markören på bildskärmen för man ett finger över fyrkanten.
Bildskärmen är på 15 tum. Filmutbudet var riktigt skralt även om filmerna var rätt nya.
Armstödsbord
Dryckeshållare med sidofack
Uttag för hörlurar och USB.
Nedre bakre tidningsbehållare
Nedre främre tidningsbehållare
Vattenflaska, plastglas, våtservetter, desinficeringsspray, flytande tvål och handkräm. Jag saknade däremot små flaskor med munvatten.
Det här är ett foto jag aldrig trodde jag skulle ta – någonsin. Men toalettpappret var verkligen premium. Helt klart bättre känsla än det som erbjuds på Lufthansas business. Precis som man ibland kan få för sig i en restaurant att fråga kocken efter receptet så funderade jag på att fråga vilken tillverkare som låg bakom dessa toarullar, men jag avstod.
Airbus 330-200 med totalt 298 sittplatser varav 19 stycken i business class. Fotot tog jag efter landningen i Abu Dhabi. Vi passagerare i business fick åka med en separat buss till terminalen. Den bussen var lika stor som de för economy, så sardinburkskänslan uteblev.
När jag räckte fram mitt boardingkort så blippade det till och kvinnan vid gaten tog fram sin penna och noterade något på kortet.
”Nu flyger ni i business, Herr Stockholmer”
Eftersom det här var en red-eye flygning så var jag evigt tacksam, även om den totala flygtiden ligger på sex timmar. Då klockan var rätt mycket vid ombordstigningen (21:30) och jag hade haft en heldag i Stockholm innerstad bakom mig så var jag tröttare än Trötter i Snövit och de sju dvärgarna.
Så ser ett trevligt boardingkort ut, köpt economy men gratis uppgraderad till business.
Eftersom de ordinarie business-passagerarna redan gått ombord så blev jag snabbt omhändertagen av flygvärdarna. De kom ut med en bricka med apelsinjuice och Champagne. Jag valde Champagnen, en Louis d’Or. En krispig dryck som snabbt gick ner med ett leende på mina läppar.
Därefter kom de fram och frågade om jag önskade några av tidningarna och tidskrifterna som de räknade upp. Av gammal vana tog jag Stern och Der Spiegel. Jag kan inte minnas att de erbjöd mig några engelskspråkiga tidningar/tidskrifter, men de borde haft några sådana alternativ på flyget. Times har de iallafall i deras vänthall i Düsseldorf.
Flyget lyfte för övrigt på utsatt tid.
Vattenflaskan fanns redan vid min stol när jag kom dit. Nötterna kom efter Champagnen.
Efter att ha ätit en sen lunchbuffé och även fått i mig lite i matväg innan flyget från Stockholm var jag inte direkt hungrig i några större format, men den här maten var verkligen god! Denna förrätt bestod av tilapia (en abborrart) och morotssallad.
Som huvudrätt valde jag oxfilé tillsammans med en kantarellrisotto. Köttet var otroligt mör och risotton perfekt avvägd. Den här huvudrätten var en av de bästa, om inte den bästa, maträtterna jag ätit i luften.
Efterrätten bestod av en ost-tallrik med en Gouda med valnötter i och camembert med olika kryddor, och till det ett portvin. Ostarna var riktigt goda, men portvinet övertygade inte.
När flygvärdinnan kom med efterrätten berättade hon att om jag ville, kunde jag gärna ta om eller välja till den andra efterrätten (äppelkaka). En snabb blick över den mörklagda kabinen förklarade denna generositet, över hälften av de andra business-passagerarna hade redan fått besök av John Blund.
Utöver fisken som jag valde till förrätt, kunde man även välja på en kycklingrullad.
Som huvudrätt fanns även alternativen kyckling, räkor eller pasta.
Efterrätter och snacks. Jag var visserligen i den främre galley tre gånger av andra anledningar, men jag kunde inte se någonting framställt av det som stod i snackslistan. Förmodligen var man tvungen att uttryckligen fråga efter dessa.
Dryckeslistan är visserligen omfångsrik, men bjuder knappast på några överraskningar. Snarare tvärtom, de erbjöd ingen ginger ale, min favoritdryck på flygningar.
Amenity kitet bestod av sovmask, ihopsättningsbar tandborste, öronproppar, enklare stödstrumpor, läppbalsam och fuktighetskräm. Vid stolen fanns även ett par enklare tofflor som väl passade fötter i storlek 43.
19 säten i business class.
Jag kände mig inte helt bekväm med att sitta i en parkonfiguration så nära grannen. Det är visserligen sant att avståndet är lika stort i economy, men med dessa säten så sitter man nästan som i ett bås. Jag hade önskat mig att kunna fälla upp en skiva att fälla upp mellan oss. En bra funktion för flygvärdarna vid start och landning, när stolen är fullt uppfälld så lyser den lilla lampan grönt.
Min personliga åsikt är att det här sätet är klart bekvämare än Lufthansas nya stolar i business class, även när de är nedfällda till sängposition.
Sängposition
Sängposition
185 cm räckte utrymmet finfint, och säkerligen för någon med ståtliga 190 cm. Är man längre än så blir det till att hitta en kompromisslösning.
Den mekaniska omställningen från en position till en annan gick föredömligt mjukt och friktionsfritt. Däremot var massagefunktionen en katastrof. För att beskriva känslan: Tänk dig att någon sitter bakom dig och sparkar mot ditt ryggstöd.
En ovanligt avskalad fjärrkontroll. För att styrka markören på bildskärmen för man ett finger över fyrkanten.
Bildskärmen är på 15 tum. Filmutbudet var riktigt skralt även om filmerna var rätt nya.
Armstödsbord
Dryckeshållare med sidofack
Uttag för hörlurar och USB.
Nedre bakre tidningsbehållare
Nedre främre tidningsbehållare
Vattenflaska, plastglas, våtservetter, desinficeringsspray, flytande tvål och handkräm. Jag saknade däremot små flaskor med munvatten.
Det här är ett foto jag aldrig trodde jag skulle ta – någonsin. Men toalettpappret var verkligen premium. Helt klart bättre känsla än det som erbjuds på Lufthansas business. Precis som man ibland kan få för sig i en restaurant att fråga kocken efter receptet så funderade jag på att fråga vilken tillverkare som låg bakom dessa toarullar, men jag avstod.
Airbus 330-200 med totalt 298 sittplatser varav 19 stycken i business class. Fotot tog jag efter landningen i Abu Dhabi. Vi passagerare i business fick åka med en separat buss till terminalen. Den bussen var lika stor som de för economy, så sardinburkskänslan uteblev.