doc
Medlem
Efter en halv dag full med jobb var det så äntligen dags. Vid lunch tog jag av mig läkarpyjamasen, slängde på mig ytterkappan och tänkte att detta blir sitta gången jag behöver ytterrock på tre veckor. Med väskorna som packats dagen innan begav jag mig så till pendeltåget till Arlanda. Efter en halvtimma var jag framme på terminal 5 och begav mig till Qatar Airways incheckning. När jag kom fram såg jag att det fanns två diskar för Ekonomi, en för bagage drop och två för business. Det var ingen kö till business-disken varför jag snabbt kunde checka in. Mitt incheckade bagage taggades till Hong Kong med priotagg och handbagaget fick en tag för premium terminal, trots att jag skulle till nya Doha Hamad International Airport. En inbjudan till loungen på Arlanda skrevs för hand och jag fick boardingkort för hela resan. På Arlanda fanns ingen Fast track för Qatar Airways, varför jag fick köa med majoriteten denna fredag. Säkerhetskontrollen gick otroligt långsamt, men efter cirka 20 minuter var jag igenom och gick bort till passkontrollen. Efter en smidig passkontroll kikade jag så in i Stockholm Arlanda Lounge. Denna lounge används av Emirates och Qatar. Det var inte alls mycket folk i loungen när jag kom in och miljön kändes öppen och fräsch. Det bjöds på mackor och man kunde även grädda våfflor. Utbudet av dryck var dock något begränsat.
Efter en något försenad lätt lunch i loungen var det så dags för boarding. Gate F66 kändes som evigheter bort från loungen. Det gick väldigt smidigt att gå ombord då det fanns särskilda prioboardingköer så väl till gaten som till själva planet.
Boardingen på Qatars Boeing 787-8 skedde genom dörr 2L och jag blev personligen visad till min plats 2F och fick hjälp med bagaget. Då det inte fanns några bagagehyllor i mittsektionen hamnade mitt bagage vid plats 1K. Efter en kort stund fick jag frågan om vad jag önskade dricka samt om jag önskade en varm eller kall handduk. Dryckesvalet föll naturligtvis på champagne, något som vi i forumet tidigare konstaterat är bra för minnet.
Samtidigt som jag avnjöt mitt glas Billecart-Salmon reflekterade jag över hur öppen kabinen kändes. Det var ljust och väldigt bra utsikt genom de stora fönstren på båda sidor av planet även från det mittsätet jag valt. Kabinchefen kom och presenterade sig personligen, tilltalade mig med namn och titel samt berättade att flygtiden skulle bli fem timmar och 38 minuter. Menyer i läderfodral presenterades och beställningar för middagen togs upp.
Två glas kall och god champagne gjorde att mitt huvud lyfte lätt ovan molnen strax före avgångstid. Själva flygplanet gjorde dock en punktlig push-back och efter en kort taxi lyfte så också Dreamlinern från Arlanda. Utsikten var fantastisk och tystnaden slående, trots att motorerna arbetade för fullt. Så snart vi kommit upp på marschhöjd serverades en amuse bouche som bestod av inlagd sill med dill, gräslök och créme fraîche till. Jag var förvånad över den skandinaviska touchen, med tanke på att jag befann mig på ett flygbolag från Mellanöstern. Sältan gjorde gott på smaklökarna.
Det dröjde bara en kort stund efter att detta dukats bort innan min flygvärdinna kom och dukade upp samt lade en servett i mitt knä. Varmt bröd i en skål serverades och efter det en arabisk mezze-tallrik. Smakerna var väl avvägda och portionerna lagom stora.
Innan huvudrätten serverades fick jag först prova det vin jag beställt till huvudrätten. Det vita sauvignon blanc-vinet Babich från Marlborough var fantastiskt gott. Till huvudrätt hade jag valt en torskfilé med saffranssås, vitlöksstekta gnocchi och soltorkade tomater. De värmda gnocchi var lite sådär i konsistensen, men i övrigt var smakerna väl avvägda och passade bra med vinet.
Då jag tillhör de som gärna äter ost innan dessert följde så en ostbricka med en fantastiskt god ädelost och till det ett litet glas portvin.
Det skandinaviska temat fortsatte så med kladdkaka, körsbärscoulis och yoghurtglass. Till min halvungerska fullkomliga glädje serverades en 5 puttonyos Tokaijer till detta. I ärlighetens namn har jag aldrig ätit kladdkaka me Tokaijer förut, men det hela fungerade faktiskt bra ihop.
Efter middagen dukats bort erbjöds jag ånyo varm handduk och en liten chokladask. Jag justerade stolen i loungeläge och satte mig därefter för att reflektera lite mer över kabinen. Det fanns gott om utrymme kring stolen med flertalet små fack för skor med mera. IFE-skärmen var helt klart bland de större och skarpare jag sett, även om mina erfarenheter är något begränsade. Stolen var mycket skön och det var enkelt att hitta bekväma positioner och ställa in den precis så som jag önskade. När tre timmar återstod av flighten borstade jag tänderna på den fräscha toaletten, där tandborste och tandkräm fanns att tillgå och bäddade därefter ned mig. Mina 183 cm rymdes precis i stolen, men värmen gjorde att det var svårt att sova. Jag kikade lite på det amenity kit jag fått innehållande eau de toilette, handkräm och läppbalsam från Salvatore Ferragamo. Utöver detta fanns strumpor, öronproppar, ögonbindel och borste att tillgå.
Cirka 40 minuter före landning tändes lamporna och kabinen gjordes i ordning för ankomsten till Doha. Vi landade fem minuter före tidtabell. Till min förvåning parkerade vi på ett remote stand. En separat buss transporterade oss business class-passagerare till terminalen där en ny säkerhetskontroll väntade. Här fanns det dock fast track, så jag kom snabbt igenom. Så snart jag satte min fot i terminalen kände jag mig vilsen. Skyltar med pilar åt alla hål gjorde mig snarare mer förvirrad än gav mig någon vägledning om bur jag skulle hitta till loungen. En städare märkte att jag såg vilsen ut och frågade vart jag skulle varpå han visade mig rätt. Ni sitter jag i Al-Mourjan-loungen som känns stor, men ganska kall och fattig på innehåll. Här lämnar jag rapporten och återkommer.
Efter en något försenad lätt lunch i loungen var det så dags för boarding. Gate F66 kändes som evigheter bort från loungen. Det gick väldigt smidigt att gå ombord då det fanns särskilda prioboardingköer så väl till gaten som till själva planet.
Boardingen på Qatars Boeing 787-8 skedde genom dörr 2L och jag blev personligen visad till min plats 2F och fick hjälp med bagaget. Då det inte fanns några bagagehyllor i mittsektionen hamnade mitt bagage vid plats 1K. Efter en kort stund fick jag frågan om vad jag önskade dricka samt om jag önskade en varm eller kall handduk. Dryckesvalet föll naturligtvis på champagne, något som vi i forumet tidigare konstaterat är bra för minnet.
Samtidigt som jag avnjöt mitt glas Billecart-Salmon reflekterade jag över hur öppen kabinen kändes. Det var ljust och väldigt bra utsikt genom de stora fönstren på båda sidor av planet även från det mittsätet jag valt. Kabinchefen kom och presenterade sig personligen, tilltalade mig med namn och titel samt berättade att flygtiden skulle bli fem timmar och 38 minuter. Menyer i läderfodral presenterades och beställningar för middagen togs upp.
Två glas kall och god champagne gjorde att mitt huvud lyfte lätt ovan molnen strax före avgångstid. Själva flygplanet gjorde dock en punktlig push-back och efter en kort taxi lyfte så också Dreamlinern från Arlanda. Utsikten var fantastisk och tystnaden slående, trots att motorerna arbetade för fullt. Så snart vi kommit upp på marschhöjd serverades en amuse bouche som bestod av inlagd sill med dill, gräslök och créme fraîche till. Jag var förvånad över den skandinaviska touchen, med tanke på att jag befann mig på ett flygbolag från Mellanöstern. Sältan gjorde gott på smaklökarna.
Det dröjde bara en kort stund efter att detta dukats bort innan min flygvärdinna kom och dukade upp samt lade en servett i mitt knä. Varmt bröd i en skål serverades och efter det en arabisk mezze-tallrik. Smakerna var väl avvägda och portionerna lagom stora.
Innan huvudrätten serverades fick jag först prova det vin jag beställt till huvudrätten. Det vita sauvignon blanc-vinet Babich från Marlborough var fantastiskt gott. Till huvudrätt hade jag valt en torskfilé med saffranssås, vitlöksstekta gnocchi och soltorkade tomater. De värmda gnocchi var lite sådär i konsistensen, men i övrigt var smakerna väl avvägda och passade bra med vinet.
Då jag tillhör de som gärna äter ost innan dessert följde så en ostbricka med en fantastiskt god ädelost och till det ett litet glas portvin.
Det skandinaviska temat fortsatte så med kladdkaka, körsbärscoulis och yoghurtglass. Till min halvungerska fullkomliga glädje serverades en 5 puttonyos Tokaijer till detta. I ärlighetens namn har jag aldrig ätit kladdkaka me Tokaijer förut, men det hela fungerade faktiskt bra ihop.
Efter middagen dukats bort erbjöds jag ånyo varm handduk och en liten chokladask. Jag justerade stolen i loungeläge och satte mig därefter för att reflektera lite mer över kabinen. Det fanns gott om utrymme kring stolen med flertalet små fack för skor med mera. IFE-skärmen var helt klart bland de större och skarpare jag sett, även om mina erfarenheter är något begränsade. Stolen var mycket skön och det var enkelt att hitta bekväma positioner och ställa in den precis så som jag önskade. När tre timmar återstod av flighten borstade jag tänderna på den fräscha toaletten, där tandborste och tandkräm fanns att tillgå och bäddade därefter ned mig. Mina 183 cm rymdes precis i stolen, men värmen gjorde att det var svårt att sova. Jag kikade lite på det amenity kit jag fått innehållande eau de toilette, handkräm och läppbalsam från Salvatore Ferragamo. Utöver detta fanns strumpor, öronproppar, ögonbindel och borste att tillgå.
Cirka 40 minuter före landning tändes lamporna och kabinen gjordes i ordning för ankomsten till Doha. Vi landade fem minuter före tidtabell. Till min förvåning parkerade vi på ett remote stand. En separat buss transporterade oss business class-passagerare till terminalen där en ny säkerhetskontroll väntade. Här fanns det dock fast track, så jag kom snabbt igenom. Så snart jag satte min fot i terminalen kände jag mig vilsen. Skyltar med pilar åt alla hål gjorde mig snarare mer förvirrad än gav mig någon vägledning om bur jag skulle hitta till loungen. En städare märkte att jag såg vilsen ut och frågade vart jag skulle varpå han visade mig rätt. Ni sitter jag i Al-Mourjan-loungen som känns stor, men ganska kall och fattig på innehåll. Här lämnar jag rapporten och återkommer.
