sembl
Medlem
Detta utspelar sig på flight SK 405 ARN-CPH igår den 29e augusti:
Sätter mig i säte 3C och en kille i likvärdig ålder sätter sig på 3A, sätter i mig mina lurar och lyssnar på musik och spelar ett bilspel på paddan. Vi är försenade pga tekniskt strul då de fick bocka av oss manuellt men sådant som händer. Noterar att mannen på 3A vid pushback snabbt stänger sin "blind" och den framför och den bakom honom lite snabbt. Tänkte inte så mycket mer på det. Vi taxar ut mot 08/26 för avgång österut. 3A fipplar med sin tablet medan jag byter låt. Planet gasar på och så fort vi lyfter så noterar jag massar rörelser från 3A där han håller i sätet och vrider sig, tittar ut genom att lyfta "blinden" stänga osv men inte så man lyfter på ögonbrynen. Jag klarar ännu en bana och han har nu plockat fram sin padda.
Servering påbörjas och det är inget att skriva hem om och snart är det dags för nedstigning. Dagens bana såg ut att bli 22L då jag tittar upp mot videoskärmen som precis slog över till kameran framåt. Ny bana, ny utmaning för mig och reflekterar inte mer än det förrän ca 2 min senare när jag känner hur motorn spinner, ner, upp, ner, upp och planet beter sig lite lustigt. 3A tar tag i stolen framför och inser att något inte stämmer, han tar tag i stolen bredvid och jag slänger mig ur lurar och padda på sätet bredvid och frågar hur det står till. Mannen i fråga är lamslagen och börjar hyperventilera och vill ställa sig upp. Jag tar tag i hans arm och ber han sätta sig ner och titta på mig. Ger honom påsen i fickan och ber honom andas i den, stackaren klarar knappt av att hålla den mot munnen och jag hjälper honom och försöker förklara att det förmodligen är en go around. Men han säger att något är fel och att vi kommer att dö, jag säger att detta är en fult normal procedur och man gör detta för våran säkerhet. Fortfarande tyst från cockpit när vi passerar över 22L med inte speciellt mycket pådrag men det är lite gubbigt. Jag pratar igenom situationen, och förklarar mer om ljud etc på flygplan och till sist så lugnar han ner sig och då har vi gjort en vänstersväng och kaptenen berättar att det verkar som att ATC var otydliga i situationen så då tog kaptenen det säkra före det osäkra och avbröt landningen.
Vi gör ett nytt försök och jag pratar med min nu lugna danske stolsgranne Torbjörn som visar sig jobba på Nordea etc. Jag håller honom igång så han slipper tänka på själva landningen på nytt och när vi gör tocuhdown märkte han det knappt.
Vi pratar på väg ut ut planet och säger att blev flygrädd och fick panikångest när han blev runt 32 från att aldrig haft några problem alls tidigare. Utan att vara Dr så sa jag till honom att han bör söka upp en flygrädsle kurs eller ev träffa en psykolog för att råda bot på det hela. Han tackade för tipset och var skakade min hand väldigt länge innan vi sa hej då.
Summa summarum: Hjälp dina medpassagerare, förklara, ta hand om dem. Jag har aldrig stött på någon som varit så flygrädd någonsin med den paniken och hur hela hans kropp slogs ut av en panikattack.
Sätter mig i säte 3C och en kille i likvärdig ålder sätter sig på 3A, sätter i mig mina lurar och lyssnar på musik och spelar ett bilspel på paddan. Vi är försenade pga tekniskt strul då de fick bocka av oss manuellt men sådant som händer. Noterar att mannen på 3A vid pushback snabbt stänger sin "blind" och den framför och den bakom honom lite snabbt. Tänkte inte så mycket mer på det. Vi taxar ut mot 08/26 för avgång österut. 3A fipplar med sin tablet medan jag byter låt. Planet gasar på och så fort vi lyfter så noterar jag massar rörelser från 3A där han håller i sätet och vrider sig, tittar ut genom att lyfta "blinden" stänga osv men inte så man lyfter på ögonbrynen. Jag klarar ännu en bana och han har nu plockat fram sin padda.
Servering påbörjas och det är inget att skriva hem om och snart är det dags för nedstigning. Dagens bana såg ut att bli 22L då jag tittar upp mot videoskärmen som precis slog över till kameran framåt. Ny bana, ny utmaning för mig och reflekterar inte mer än det förrän ca 2 min senare när jag känner hur motorn spinner, ner, upp, ner, upp och planet beter sig lite lustigt. 3A tar tag i stolen framför och inser att något inte stämmer, han tar tag i stolen bredvid och jag slänger mig ur lurar och padda på sätet bredvid och frågar hur det står till. Mannen i fråga är lamslagen och börjar hyperventilera och vill ställa sig upp. Jag tar tag i hans arm och ber han sätta sig ner och titta på mig. Ger honom påsen i fickan och ber honom andas i den, stackaren klarar knappt av att hålla den mot munnen och jag hjälper honom och försöker förklara att det förmodligen är en go around. Men han säger att något är fel och att vi kommer att dö, jag säger att detta är en fult normal procedur och man gör detta för våran säkerhet. Fortfarande tyst från cockpit när vi passerar över 22L med inte speciellt mycket pådrag men det är lite gubbigt. Jag pratar igenom situationen, och förklarar mer om ljud etc på flygplan och till sist så lugnar han ner sig och då har vi gjort en vänstersväng och kaptenen berättar att det verkar som att ATC var otydliga i situationen så då tog kaptenen det säkra före det osäkra och avbröt landningen.
Vi gör ett nytt försök och jag pratar med min nu lugna danske stolsgranne Torbjörn som visar sig jobba på Nordea etc. Jag håller honom igång så han slipper tänka på själva landningen på nytt och när vi gör tocuhdown märkte han det knappt.
Vi pratar på väg ut ut planet och säger att blev flygrädd och fick panikångest när han blev runt 32 från att aldrig haft några problem alls tidigare. Utan att vara Dr så sa jag till honom att han bör söka upp en flygrädsle kurs eller ev träffa en psykolog för att råda bot på det hela. Han tackade för tipset och var skakade min hand väldigt länge innan vi sa hej då.
Summa summarum: Hjälp dina medpassagerare, förklara, ta hand om dem. Jag har aldrig stött på någon som varit så flygrädd någonsin med den paniken och hur hela hans kropp slogs ut av en panikattack.