Senaste nytt

Jorden Runt på 14 Dagar: Del 2 – EVA Air Royal Laurel Class

Jonas C

Medlem
Här följer del två av min reserapport för årets stora sommarresa. För en som har missat den första delen, så finns den att läsa här:

http://www.businessclass.se/forum/r...ar-del-1-turkish-airlines-business-class.html



Söndag den 22 Juni 2014


Min sista dag i New York var något av ett antiklimax. Efter gårdagens långa resdag blev det en väl behövlig sovmorgon för att vara väl utvilad inför kvällens långa resa. Då mitt Metro Card hunnit gå ut ser jag ingen anledning att slösa pengar på enkelbiljetter, så jag bestämmer mig för att spendera dagen i närområdet runt Lower Manhattan. Som var borta under gårdags natten dyker upp under förmiddagen. Han har spenderat sin helg i The Bronx för att leta locations till sin kortfilm. Då mitt flyg avgår på kvällen är han snäll nog och låter mig stanna så länge jag önskar, mot villkoret att jag lämnar nyckeln på köksbänken innan jag sticker.

Jag avnjuter min sista Bagel frukost på Delin runt hörnet, innan det bar vidare mot Wall Street och The Esplanade. Eftermiddagen spenderas med långa promenader, en tupplur i solen och lite häng på Starbucks. Jag återvänder till lägenheten kl 17 för en dusch, klädombyte och packning, men jag blir sittandes en stund för att kolla på matchen mellan USA och Portugal.

Jag lämnar lägenheten kl 19 för en promenad till Fulton Street. Därifrån går det direkttåg till Howard Beach för byte till Air Train mot JFK. En timme och $9 senare ankommer jag till Terminal 1 på New York JFK International Airport. Klockan är nu 20 och incheckningsdiskarna har ännu ej öppnat. Då EVA Air inte tillåter egen utskrift av boardingkort för resor från USA tvingas jag spendera timmarna på Starbucks. Det känns ju lite synd då jag hellre hade suttit på Senator Loungen med ett glas Champagne, men men…

Klockan 21.45 öppnar äntligen incheckningen, cirka fyra timmar innan schemalagd avgång. EVA Air håller till vid incheckningsområde E, där totalt sju diskar användes. Två till Royal Laurel Class och Star Alliance Gold, en till Elite Class och resten till Economy. En kö hade redan bildats bakom Economy diskarna, men jag kunde glatt glida förbi till den tomma Royal Laurel disken.


14346642218_2a39aa605b_z.jpg


Business Class incheckningen för kvällens avgång till Taipei.


Incheckningen visar sig vara en smidig affär utan några större utfrågningar eller krångel. Agenten lyfter inte ett ögonbryn när jag anger min slutdestination som London, och efter lite knappande på datorn ges jag en tjock bunt med papper innehållandes boardingkorten för alla flygningar, samt inbjudningskort till loungen i New York, Taipei och Bangkok. Inget SSSS syntes till denna gång och jag kunde med lättnad gå mot säkerhetskontrollen.


14529935601_6f603105c6_z.jpg


Boardingkort och lounge inbjudan för hela resan. Varför ens envisas med inbjudningskort?


En separat fasttrack kö finns tillgänglig för resande i First och Business Class, som tillskillnad från Economy kön var näst intill folktom. TSA agenterna var trevliga vilket bidrog till en snabb och smärtfri säkerhetsprocedur. Utbudet av lounger på JFK Terminal 1 är tämligen skralt och då stängningstiden för Lufthansa Senator Lounge tyvärr passerat så hänvisas jag till EVA Airs tredjepartslounge.


Japan Airlines Sakura Lounge JFK


EVA Air använder sig av Japan Airlines lounge på JFK, främst med hänsyn till den sena avgångstiden. Loungen är indelad i en First och Business Class del, varvid undertecknad hänvisades till den sistnämnda. För att vara en lounge på en outstation var jag något överraskad av storleken på Business Class delen då den kunde rymma minst 100 besökare utan att det skulle kännas trångt. Den 80-tals inspirerade inredningen var dock inte den trevligaste då många av möblerna började visa stora tecken på slitage.


14526931681_5866d70136_c.jpg


Den rymliga Business Class delen av Japan Airlines Lounge på New York JFK.


Loungens matutbud består till största delen av lättare plockmat så som sallader, smörgåsar, wraps, parfaits och franska ostar. Dryckesutbudet var desto generösare då det fanns Champagne framställt, tack vare att Air France använder denna lounge då deras egen lounge genomgår en större renovering. Utöver skumpan av märket Duval Leroy (min favorit) fanns ett urval av starksprit, rött och vitt vin på flaska, två ölsorter, oolong te på burk, läsk, juice och kaffemaskin.


14530319345_09a0b67dd4_c.jpg


Mat och dryckessektionen i loungen.


Då jag inte hunnit äta någon middag plockar jag ut en sallad från kylen. Till denna blir det givetvis ett glas Champagne, men bara ett glas då jag ville spara mig för Dompan ombord. Måltiden avrundades med lite ost och en parfait som efterrätt.


14531915404_400242b569_z.jpg


Min lätta middag bestående av israelisk couscous sallad, Champagne och ost.


Totalt tre timmar spenderades i loungen innan det äntligen var dags att röra sig mot gaten. Klockan är nu ett på natten och terminalen (med undandag för den kraftigt försenade Norwegian flighten… Idioter lär sig aldrig) är i stort sett ödelagd. Vid gaten har en folkmassa hunnit bildas och vid podiet står en EVA Air representant med en skylt för Royal Laurel Class och Star Gold. Ett 40-tal personer bildade kö bakom herren, som även kontrollerade att folk stod i rätt kö. En kort stund senare välkomas vi att stiga ombord på flygplanet.


EVA Air flight BR31 New York JFK – Taipei


Avgångstid: 01.45
Ankomsttid: 05.15
Varaktighet: 15h 30m
Datum: 23 Juni 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300ER
Sittplats & Klass: 5K Royal Laurel Class / Business Class


EVA Air tog under maj månad leverans av två splitternya Boeing 777-300ER från fabrik. Tillskillnad från övriga 777 flottan är dessa flygplan utrustade med nya kabiner i Economy och Elite Class, samt en uppfräschad variant av Royal Laurel Class. Wifi och ett nytt Android baserat underhållningssystem återfinns även ombord. Dessa flygplan används exklusivt på ett fåtal utvalda avgångar till New York och Los Angeles och till min stora glädje användes ett av dessa plan till kvällens flygning. Vid dörren hälsas jag välkommen av yngre flygvärdinna som efter en noggrann inspektion av boardingkortet eskorterar mig till min sittplats 5K. Givetvis blev det en vänstersväng vilket vi alla tycker om. Väl ombord slås jag över hur rymlig och fräsch kabinen känns.


14530321925_8f57a300d2_c.jpg


Royal Laurel Class kabinen på EVA Airs Boeing 777-300ER.


Royal Laurel Class kabinen består av 39 stolar uppdelade på 10 rader i två sektioner. Stolarna är av reverse herringbone varianten som erbjuder direkt tillgång till mittgången för alla passagerare. Komfort och avskildhet som denna är något som tidigare endast erbjöds i First Class och i takt med att denna stolstyp börjar användas av allt fler flygbolag så uppstår frågan om det verkligen finns någon vits att ha kvar First.

Detta är utan tvekan den bästa Business Class jag har testat då komforten är mycket god i alla lägen. Förvaringsmöjligheterna är generösa då det finns gott om fack för att stuva undan eventuella tillhörigheter. Vid stolens nedre del fanns två större fack där jag med lätthet kunde få plats med både kameraväska och Bose hörlurar.


14343756748_126cf9062e_c.jpg


Den uppfräschade Royal Laurel Class stolen på EVA Air. Mitt hem under de kommande 16 timmarna.


Detta flygplan var utrustat med den senaste varianten av flygbolagets underhållningssystem Star Gallery. Ett 40-tal filmer av både västerländska och kinesiska titlar fanns att välja bland, detta i tilläg till ett 20-tal TV program samt en uppsjö av musikalbum. Underhållningssystemet är Android baserat och touch-screen kontrollen kan lätt förväxlas med en smartphone. Denna var för övrigt mycket användbar då man kunde följa flygplanets position på den lilla skärmen. Wifi och mobilnät från T-Mobile fans även tillgängligt ombord och passagerare i Royal Laurel Class fick en voucher för 15 minuters fri uppkoppling. För de som ville fortsätta använda tjänsten fanns möjligheten att köpa 24 timmars uppkoppling för $30.


14343875467_f1c55a9aaf_c.jpg


Den HD-upplösta underhållningsskärmen på 15 tum.


14526933541_0475f1fc70_c.jpg


Touch-screen kontroll till underhållningssystemet, eluttag och läslampa.


Kort efter att jag gjort mig hemstad i stolen hälsas jag välkommen av pursern som erbjuder välkomstdrinkar och menyer. Ingen Champagne serveras på marken och valen stod mellan apelsinjuice och vatten. Valet föll på det förstnämnda som serverades med en våt handduk. När ombordstigningen avslutats sker utdelning av pyjamas och RIMOWA amenity kits från en vagn, något som man normalt bara kan förvänta sig i First Class.


14343876857_00a6c73468_c.jpg


RIMOWA amenity kit i färgen Prosecco och pyjamas.


Då jag planerar att sova under större delen av flygningen springer jag snabbt in på toaletten för ett ombyte till pyjamas innan start.


14346758647_baed3578b7_z.jpg


Den obligatoriska pyjamas selfien…


Avgång sker enligt tidtabell och marschhöjden nås en halvtimme in i flygningen. Middagsserveringen påbörjas kort efter att skylten för säkerhetsbältet släckts och utan att låta någon tid gå tillspillo placerar flygvärdinnorna raskt ut bordsdukar på borden. Tilltal vid namn skedde under hela flygningen, men tillskillnad från Singapore Airlines och Cathay som kan detta med tilltal ordentligt, hade många av besättningsmedlemmarna problem att uttala mitt efternamn så jag fick nöja mig att bli tilltalad som ”Mr. Jonas”.

För att snabba på middagsserveringen sker ingen dryckesservering innan maten och brickorna med förrätt serveras först ut.


14343757398_a70bb31887_c.jpg


Förrätt bestående av laxtartar på gurka och ankbröst med aprikos i smördeg.


En stilfullt upplagd och mycket god förrätt. Laxtartaren var färsk och mycket rik på smak, garanterat bättre än den jag fick i SAS Business ett par månader tidigare. Vid sidan om fanns en majonäs av dijonsenap, samt färsk roman och rödsallad som bägge kompletterade laxen utmärkt. Ankbröstet var även det mycket mört och smakrikt, som i kombination med den söta aprikosen smakade makalöst gott. Då Champagnen fortfarande låg på kylning föll valet av dryck på det tyska Riesling vinet som visade sig vara mycket fruktigt och lättdrucket.

En stund senare var det dags för huvudmomentet. Champagnen var äntligen kyld till sin rätta temperatur och med ett stort leende kommer flygvärdinnan fram med en flaska Dom Perignon Vintage 2004. Denna exklusiva årgångs Champagne är något som normalt bara serveras i First Class och EVA Air är det enda flygbolaget som erbjuder denna ädla dryck till passagerare i Business Class.


14418240750_d2d8e0764b_c.jpg


En beskrivning av Champagnen i vinlistan.


14528870484_92ee1d4361_c.jpg


”The Dom and me. The Dom in I. I am ready to die.”


Jag må kanske inte vara någon finsmakare när det kommer till Champagne, men under åren har jag fått tillfälle att testa ett 20-tal olika Champagnesorter vilket bör betraktas som en någorlunda acceptabel referensram. Dom Perignon har en mycket komplex smak med tydliga fruktnyanser av honung och päron, såväl som en krispigt torr eftersmak. Den tydliga smaken av honung är kanske vad som urskiljer denna Champagne mest, då detta är ett karaktärsdrag som endast kan uppnås vid långa lagringsperioder. Överlag var detta en mycket lättdrucken och njutbar Champagne, men i ärlighetens namn vill jag nog påstå att en billigare Non-Vintage Champagne så som Duval Leroy Brut eller Lanson Black Label är minst lika god, i alla fall om man tycker om fruktiga Champagner. Men smaken är ju som sagt tvådelad…

Härnäst var det dags för varmrätt. I likhet med Singapore Airlines och Thai (First Class) erbjuder EVA Air förbokning av varmrätt till sina passagerare i Royal Laurel Class. Från New York fanns ett 10-tal rätter att välja bland och då jag tenderar att föredra fisk och skaldjursrätter ombord på flygplan blev Lobster Thermidor det självklara valet.


14529320722_398810d546_c.jpg


14550455953_98c217da1f_c.jpg


Lobster Thermidor av äkta Maine Lobster, serverad med saffransris, grön sparris och plommontomater.


Tillskillnad från Singapore Airlines som använder låtsashummer (Slipper Lobster) i Business Class, serverar EVA Air äkta hummer. Denna klassiska franska rätt består av en väl tilltagen hummerhalva tillagad i en rik sås av smör, senap, äggulor, cognac och champinjoner, serverad med en gedigen portion saffransris, ångkokt grön sparris och plommontomater.

Hummern visade sig tyvärr vara något seg och överkokt i smaken, men såsen bibehöll fortfarande en stor del av smaken som gick ihop utmärkt med det aromatiska saffransriset. Sparrisen var perfekt tillagade, och bortsett från den något sega hummern var detta en mycket god varmrätt. Dock inte lika god som den jag åt på Singapore Airlines ett halvår tidigare.


14529321362_c1e514bf9d_c.jpg


Bara för att bevisa att en äkta hummer användes till denna rätt. Take note Singapore Airlines!


Champagneglaset fylldes på konstant och i höjd med efterrätten hade många av mina medpassagerare redan gått till sängs. En dessertvagn rullades ut med ett urval av ostar, tårtbitar och frukt. Osten skippades tillförmån för lite frukt och dessert.


14343696440_fbbb74da31_c.jpg


Färsk papaya, kiwi och mango, samt en tårtbit till efterrätt.


Efterrätten var ingen höjdare och kort efter att bordet plockats undan springer jag in på toaletten för lite tandborstning innan det är dags att sova. Kabinen är nu helt mörklagd och i stort sett alla passagerare har gått och lagt sig. Jag plockar fram kudde och täcke från hatthyllan innan jag fäller ner stolen till sovläge. Att somna visar sig vara näst intill omöjligt då en kraftigt överviktig amerikan snarkar högt så att det låter i hela kabinen. Jag överväger för en sekund att hälla en flaska vatten på denne marodör, men bestämmer mig istället för att be om ett par öronproppar från galley. Öronpropparna hjälpte och ett par ögonblick senare slocknar jag som ett ljus.

Tack vare den mycket bekväma stolen lyckas jag sova ostört i åtta timmar och jag känner mig mycket fräsch och utvilad när jag vaknar. Detta är överlägset den bästa sömn jag har haft ombord på ett flygplan. Efter ett snabbt besök på toaletten för lite tandborstning erbjuds jag lite ”frukost” i form av ett mid-flight snack. Valen bestod antingen av en ost och lök quiche eller det kinesiska alternativet som var en stekt riskaka. Valet föll på bägge då jag var mycket hungrig efter sömnen.


14507227986_537cc92650_c.jpg


14343727059_bf09083873_c.jpg


Mid-flight snacks bestående av Quiche och kinesisk riskaka.


Med lite drygt sex timmar kvar av flygningen bestämmer jag mig för att utforska underhållningssystemet. En handfull nyutsläppta titlar fanns att välja bland och valen föll på The Grand Budapest och Her med Joaquin Phoenix och Scarlett Johanson. Den sistnämnda visade sig vara mycket bra och jag kände igen många av platserna i filmen då den delvis spelades in i Shanghai. Under filmen dracks det givetvis Champagne och flygvärdinnan såg till att glaset aldrig stod tomt. En helflaska Dompa gick åt under filmerna vilket bör anses som lagom, då jag tillskillnad från flybob och agehall inte besitter samma förmåga att tömma flaskor.


14530328785_71c9314b91_c.jpg


Filmmys med Champagne… Och lite apelsinjuice innan frukosten.


Tiden går fort när man har det skönt och det började redan bli dags för frukost när lite drygt 90 minuter återstod av flygningen. Frukostserveringen var väldigt omfattande och bestod av färsk frukt, yogurt, cornflakes, bröd, marmelad, gourmetsmör från Echiré. Därefter följde varmrätten där valen antingen stod mellan en omelette eller kinesisk congee. Tack och lov hade jag förbeställt Eggs Benedict som frukostvarmrätt, då ingen av de ordinarie alternativen lät lockande.


14529324882_752b07e630_c.jpg


Frukosten påbörjas med en tallrik färsk frukt, Danone yogurt, cornflakes med mjölk, wienerbröd, en kopp svart kaffe och apelsinjuice.


14343699850_c0570ea507_c.jpg


Frukostvarmrätt bestående av Eggs Benedict med körsbärstomat och spenat.


Frukosten var kanske en av de bättre jag har ätit ombord på ett flygplan och min eggs Benedict visade sig vara mycket god. Äggulorna var rinniga och kladdiga, som tillsammans med Hollandaise såsen sögs upp av brödet (english muffin). Kunde inte undgå att imponeras hur de lyckades få till rätten i luften då pocherade ägg kan vara knepigt att tillaga, i synnerhet för något som måste återuppvärmas ombord.

Mätt och belåten försätter jag stolen i ett bekvämt loungeläge och slumrar till en stund. Jag blir väckt av flygvärdinnan drygt 30 minuter innan landning och jag springer snabbt in på toaletten för att byta byxor till jeans. Denna långa flygning började lida mot sitt slut och trots att jag har spenderat 16 timmar inne i en flygkabin så kändes det snarare som en 7-timmars flygning. En av fördelarna med att flyga Business är ju att tiden går fortare än vad det känns, och att stiga av flygplanet utvilad, fräsch och fri från jetlag är kanske det främsta attributet med hela produkten. Motivation nog för att spendera lite extra pengar på sin flygresa, även om det rörde sig om en poängbiljett i mitt fall.


14343729599_b9562f1026_c.jpg


Redo för landning i Taipei.


Landning på Taipeis internationella flygplats sker i gryningen och vid ankomst får passagerarna i Economy och Elite Class snällt vänta tills dess att Royal Laurel passagerarna har lämnat flygplanet. Transferpassagerare ombeds passera en säkerhetskontroll innan tillträde ges till terminalen och en kilometerlång kö har hunnit bildas bakom denna. Vid transferdisken möter jag upp en manlig EVA Air representant som efter en kontroll av boardingkortet eskorterar mig förbi hela kön till den dedicerade säkerhetskontrollen för Business Class. Med säkerhetsformaliteterna avklarade beger jag mig genast upp för trapporna till EVA Airs lounge komplex.


EVA Air The Infinity & The Star – Taipei


EVA Air driver fyra separata lounger på Taipeis internationella flygplats. The Infinity och The Star för passagerare i Business Class, Infinity Mileage Guld och Diamond medlemmar, och Star Alliance Gold. För Infinity Mileage Silvermedlemmar finns The Club tillgänglig. Terassloungen The Garden genomgick tyvärr en renovering, så ett besök till denna uteblev.

Då jag var i behov av en dusch och rakning efter min långa flygning går jag raka vägen till The Infinity.


14530332095_4e2ccaa4d6_c.jpg


Entrén till lounge komplexet för The Star och The Infinity.


Vid receptionen hälsas jag välkommen av en yngre dam som snabbt tar emot mitt inbjudningskort. Då jag även passade på att ställa mig i kö till duscharna fick jag en dosa i utbyte för mitt boardingkort. Väntetiden beräknades till en halvtimme och under tiden passade jag på att utforska loungen.


14528879554_ebb09a415b_c.jpg


14343733029_2b403bb592_c.jpg


14343891477_d048cc9d6a_c.jpg


Sittsektionerna i The Infinity.


Inredningen kan bäst beskrivas som tagen ur filmen TRON och att vistas i ett mörkt rum fyllt med färgglada LED dioder och neonlampor var långt ifrån det behagligaste klockan 6 på morgonen. Trots att loungen är relativt nybyggd så kändes många av sofforna som slitna, och lädersofforna vid väggen gav känslan av att sitta i en nattklubb.


14343732449_c905d31678_c.jpg


Mat och dryckessektionen. Denna utforskades inte i detalj då jag redan ätit frukost ombord.


Tack och lov dröjde det inte länge innan dosan vibrerade och jag begav mig snabbt till receptionen för att hämta ut min duschnyckel.


14343706170_e864fe0583_c.jpg


Ett av de fyra duschrummen i The Infinity.


Duschrummet var tillskillnad från resterande delen av loungen ganska spartanskt inrett och här fanns allt som behövdes för en välbehövlig morgondusch. Handdukar, hårtork, samt badrumsartiklar av märket Harnn. Efter en varm morgondusch och rakning var jag åter igen en människa.

Glad, pigg och fräsch förflyttar jag mig till The Star som visar sig vara desto trevligare. Loungen är ljus, luftig och erbjuder gott om sittplatsmöjligheter. Inredningen är något mer konventionellt med normala fåtöljer och belysning. I taket fanns en låtsashimmel som faktisk gav ett väldigt behagligt ljussken under morgontimmarna.


14507238696_440b0576b3_c.jpg


Huvudsektionen av The Star.


14529332732_6f8dc67509_c.jpg


Bordssektionen i ”annexet” där jag spenderade större delen av min tid.


14343736859_ffa51204c8_c.jpg


Mat och dryckessektionen där ett flertal varma frukosträtter stod framdukade.


14529334532_c301cb3ee3_c.jpg


…Mitt val av frukost föll på glassen.


Efter drygt två timmar i loungen beger jag mig ut i terminalen för att utforska butikerna innan jag rör mig vidare till gaten. Överlag var The Star den överlägset trevligaste av de fyra loungerna och för er som kommer ha vägarna till Taipei så rekommenderar jag starkt denna över The Infinity.



EVA Air flight BR67 Taipei – Bangkok


Avgångstid: 09.00
Ankomsttid: 11.25
Varaktighet: 3h 25m
Datum: 24 Juni 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300ER
Sittplats & Klass: 2K Royal Laurel Class / Business Class


Vid gaten står en stor folkmassa fastklistrade vid fönstret med sina kameramobiler. En snabb titt genom fönstret avslöjar att 777:an som trafikerar dagens flygning är målad i Hello Kitty livery. Ett färgschema som i min mening skändar den mäktiga 777:an, men det känns ju lite häftigt att ha flugit den då Hello Kitty konceptet är påväg bort från långdistansflottan.


14530340005_9d5d01643e_c.jpg


Boeing 777-300ER i Hello Kitty livery.


Ombordstigningen ropas så småningom ut och som vanligt är passagerare i Royal Laurel Class och Star Alliance Guldmedlemmar välkomna att stiga ombord först. Två jetbryggor är kopplade till flygplanet och till min besvikelse blir det ingen vänstersväng denna gång då ombordstigning sker från för 1L. Vid dörren hälsas jag åter igen välkommen ombord av flygvärdinnan som efter en snabb inspektion av boardingkortet eskorterar mig till min sittplats 2K.


14526954201_87a0748f48_c.jpg


Den något äldre Royal Laurel Class kabinen på B777-300ER.


Då detta är en äldre 777:a så är flygplanet utrustat med de gamla kabinerna i Economy och Elite Class, samt den första generationen av Royal Laurel Class. Ingen wifi finns ombord och underhållningssystemet Star Gallery är av en något äldre variant, men med samma utbud som tidigare.


14528887724_31613da7d3_c.jpg


Royal Laurel Class stolen.


Stolen är densamma som tidigare och med undantag för den mindre underhållningsskärmen är det endast några smärre kosmetiska detaljer så som nackstödet i läder som skiljer den ”nya” stolen från den gamla. Stolsdynan kändes aningen mer nedsutten än tidigare, bortsett från det var det inga som helst skillnader i komfort.


14526956651_3da9d5152f_c.jpg


Den äldre underhållningskontrollen, eluttag och läslampa.


Det dröjer inte länge innan flygvärdinnan hälsar mig välkommen ombord en ytterligare gång och erbjuder en bricka med välkomstdrinkar samt menyn för bägge flygningarna. Ingen Champagne fanns på brickan och valet föll även denna gång på apelsinjuice som serverades med en parfymerad våthandduk. Jag sätter nästan juicen i halsen när jag bläddrar igenom vinlistan och noterar att Dom Perignon är ersatt med Billecart-Salmon Brut 2000, men jag blir snart försäkrad om att Dompan är tillbaka på det långa segmentet mellan Bangkok och London.


14507243016_7b015700c5_c.jpg


Välkomstdryck bestående av apelsinjuice.


Avgång sker enligt tidtabell och drygt en halvtimme in i flygningen når vi vår marschhöjd på 42000 fot. På denna flygning sker en lunchservering och då flygningen sker på dagstid påbörjas lunchen med en dryckesservering. Valet föll naturligtvis på ett glas Champagne.


14607626122_336914db1f_c.jpg


Beskrivning av Billecart-Salmon Brut 2000 i vinlistan.


14529339242_f5814c728b_c.jpg


Serveringen inleds med ett glas Champagne, vatten och en påse rice crackers.


Då min kropp fortfarande gick på New York tid började klockan närma sig midnatt och smaklökarna var inte helt på topp. Champagnen smakade dock som förväntat inte lika bra som Dom Perignon då den trots sin imponerande ålder på 14 år saknade den där karaktäristiska honungssmaken. Trots den höga andelen Pinot Noir var upplevdes smaken som torr, men med vissa fruktiga inslag av citrus och stjärnfrukt. Kanske inte lika lättdrucken som Dompan, men helt klart en njutbar Champagne. Jag nöjde mig dock enbart med ett glas tillförmån för det franska vita vinet, som serverades i samband med förrätten.


14507245516_892c630eee_c.jpg


Förrätt bestående av Foie Gras och tigerräka med aprikos confit, paprika och sallad.


Foie Gras är åter igen något man sällan kan förvänta sig ombord på ett icke-franskt flygbolag och min enda tidigare erfarenhet av denna ädla råvara ombord på ett flygbolag var på EgyptAir mellan Paris och Kairo 18 månader tidigare, som inte smakade speciellt gott. Förväntningarna gällande saken var således lågt ställda.

Anklevern smakade dock bättre än väntat och den något saltiga smaken kompletterades utmärkt med de söta aprikoserna. Kombinationen tigerräka och Foie Gras var något märklig, men tigerräkan visade sig vara väl tillagad då den var mjuk och saftig till konsistensen. Räkan gick väl ihop med grönsakerna, och överlag var detta en mycket trevlig förrätt. Det enda som fattades var ett glas Sauternes, men jag fick nöja mig med det franska vita vinet som hade en mogen fruktighet i smaken.

Näst på tur stod varmrätten, som serverades från en bricka. Tre varmrätter fanns att välja bland, en kötträtt, en kinesisk kycklingrätt och en fiskrätt. Valet föll som vanligt på fisken som denna gång var en laxpasta.


14343779768_7779418b04_c.jpg


Varmrätt bestående av laxpasta med pilgrimsmusslor, och räkor i en krämig gräddsås.


Som jag tidigare nämnt är jag inget större fan av pastarätter ombord på flygplan och då detta inte var Turkish, så förväntade jag mig en geggig och överkokt spaghetti. Pastan som visserligen var aningen överkokt smakade bättre än väntat, då den innehöll väl tilltagna bitar av lax och pilgrimsmussla. Paprikan och sparrisen var något hårda, men överlag var detta en mycket god varmrätt.


14528892244_4b17acd300_c.jpg


Efterrätt bestående av jordgubbstårta och färsk frukt.


När det kommer till efterrätterna vill jag nog knappast påstå att EVA Air lägger sig i toppskiktet då efterrätterna endast tycks bestå av diverse översockrade tårtbitar. Denna jordgubbstårta smakade dock aningen bättre än tidigare, men jag vill nog ändå påstå att det var en högst ointressant dessert som jag inte gjorde mig besväret att äta upp. Frukten var dock desto bättre både när det kom till smak och upplägg.

Måltidsserveringen avslutas halvvägs in i flygningen och med drygt 90 minuter kvar innan landning fäller jag ner stolen i ett djupt lounge läge för en skön tupplur. Jag väcks åter igen av flygvärdinnan när en halvtimme återstod av flygningen och springer snabbt in på toaletten för att ta på mig jeansen igen. Ankomst till Bangkok sker enligt tidtabell och alla passagerare ombeds lämna flygplanet och gå igenom säkerhetskontrollen.

I jetbryggan möts vi upp av en EVA Air representant som förser mig med ett transit card och vägbeskrivningar till säkerhetskontroll och lounge. Då jag var bland de första att stiga av planet fanns det ingen kö i säkerhetskontrollen och jag kunde snabbt röra mig vidare till EVA Airs lounge på Bangkok.


EVA Air Lounge Bangkok


Trots den stora mångfalden av lounger på Bangkoks flygplats driver EVA Air i likhet med Star Alliance partnern Singapore Airlines sin egen lounge på flygplatsen. EVA Airs lounge ligger i nära anslutning till gaterna för Europaflygen och vid receptionen byts mitt inbjudningskort ut mot ett välkomnande från agenten.


14343718100_3d5382392d_c.jpg


Lounge receptionen i Bangkok.


Loungen är stor till ytan och erbjuder gott om sittplatser för minst ett 100-tal gäster. Då det enligt Dr. Miles ska finnas glass i loungen dumpar jag genast väskan vid ett tomt bord innan jag i rask fart vandrar bort mot mat och dryckessektionen.


14530346945_ee0e0d5228_c.jpg


Loungens huvudsektion.


14507249086_62899b171b_c.jpg


Mat och dryckessektionen.


På grund av den begränsade tiden hann jag inte utforska mat och dryckesutbudet i detalj, men som lovat fanns det en glassfrys uppställd på disken som genast fick min uppmärksamhet. Märket är tyvärr bytt från Häggen Dazs till Swensen’s och jag plockar genast åt mig en bägare sticky chocolate ice cream som jag smaskade på under mitt korta besök. Jag spenderar totalt en kvart i loungen innan det är dags att röra sig mot gaten för resans sista etapp till London.



EVA Air flight BR67 Bangkok – London Heathrow


Avgångstid: 12.50
Ankomsttid: 19.15
Varaktighet: 12h 25m
Datum: 24 Juni 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300ER
Sittplats & Klass: 2K Royal Laurel Class / Business Class



Ännu en gång stod en stor folkmassa samlad i gaten och merparten av passagerarna till London utgjordes av engelsmän och thailändare. I Business Class var det endast en handfull av passagerarna som reste hela vägen från Taipei. En separat boardingkö fanns tillgänglig för passagerare i Royal Laurel Class och Star Alliance Guldmedlemmar och även denna gång gick ombordstigningen lugnt och sansat till.

I Bangkok skedde ett besättningsbyte och väl ombord hälsas jag välkommen av en ny flygvärdinna vid dörr 1L. Ingen eskortering till sätet skedde denna gång och jag finner mig åter igen i Seat 2K som har varit mitt hem under lejonparten av dygnet. I samband med servering av välkomstdrycker erbjuds ett utval av tidningar, samt meny och vinlista för flygningen. Menyn är densamma men vinlistan inkluderar nu Dom Perignon Vintage 2004. Ordningen är återställd!


14526963201_d657c4e9ab_c.jpg


Valet av välkomstdryck föll på ett glas vatten för att hålla uppe vätskebalansen.


När ombordstigningen slutförts sker en utdelning av RIMOWA amenity kits och Fiji vatten. Då denna flygning utgick från Taipei är kitten i EVA Airs gröna signaturfärg. Jag föredrog visserligen Prosecco men det är visst trevligt att nu ha en av varje färg.


14343719690_109c935763_c.jpg


RIMOWA amenity kit och Fiji vatten.


Tillskillnad från de två tidigare flygningarna som var helt fullsatta var kabinen endast två tredjedelar full, vilket jag förmodar är på grund av den låga efterfrågan av premiumstolar från Bangkok. Economy och Elite Class var däremot fulla till sista stol. Avgång sker enligt tidtabell och drygt en timme in i flygningen påbörjas lunchserveringen. Dryckesbeställningar tas kort efter start och valet blev som vanligt Champagne.


14343720590_e219403c61_c.jpg


Lunchen inleds med lite Dom Perignon och rice crackers.


Dompan börjar bli lite tröttsam efter att ha konsumerat strax under två flaskor under det senaste dygnet och i höjd med att förrätten serveras övergår jag helt till det tyska Riesling vinet.


14507253226_f903538823_c.jpg


Förrätt bestående av pilgrimsmussla, tomat, grön sparris, roman och rödsallad, samt geléer av oidentifierbar sort.


Denna förrätt var mycket märklig och klart den minst aptitliga under denna resa. Förrätten bestod av en smaklös pilgrimsmussla på en bädd av röd gelé. Vid sidan om fanns en annan form av genomskinlig gelé med någon form av grönsak inbäddad. Geléerna var ätbara men något märkliga i både smak och textur. Grönsakerna var däremot goda och passade utmärkt med dressingen som låg fylld i den urgröpta körsbärstomaten. Näst på tur stod soppan.


14530352755_62a07d6f85_c.jpg


Potatis och purjolökssoppa.


Det var till viss överraskning som jag noterade att denna lunchservering skulle bestå av sex rätter, något som man sällan ser i Business Class. Soppan i sig var högst ordinär och långt ifrån samma smakmässiga kaliber som den hos Turkish Airlines. Näst på tur stod salladen.


14530353625_111d3e3aaf_c.jpg


Grönsallad med dressing av jordgubbar och balsamvinäger.


Grönsalladen var mycket färsk och serverades väl kyld, toppad med en generös mängd dressing. Två val av dressing fanns tillgängliga, den klassiska ranchdressingen eller den något mer udda varianten av jordgubbar och balsamvinäger. Då jag ej är speciellt förtjust i feta dressingar föll valet på den sistnämnda som visade sig ha en mycket märklig men intressant smak. Smaken hos jordgubbarna påminde lite smått om den hostmedicin man brukade få som barn och kombinationen med den syrliga balsamvinägern kändes bara konstig för mina smaklökar. Grönsakerna var det inga större fel på och salladen, samt tomaterna smakade utmärkt. Allt som allt uppskattade jag att det serverades en separat salladsrätt, men dressingen var tyvärr ingen höjdare.

Näst på tur stod varmrätten. Tre val fanns tillgängliga, thailändsk curry med räkor, oxfilé med portvinssås eller havsabborre med bläckfisk spaghetti. Firren blev även denna gång det självklara valet.


14529349962_5b9d1aac4e_c.jpg


Varmrätt bestående av havsabborre med ratatouille och bläckfisk spaghetti.


Havsabborre är en av mina favoritfiskar då den tenderar att vara väldigt fet vilket är ganska ovanligt bland vita fiskar. Denna havsabborre var inget undantag och den visade sig vara rik på både smak och fiskfett. Bläckfisk spaghettin var vackert svart till färgen och perfekt tillagad. Syrligheten från ratatouillen kompletterade fisken utmärkt och med undantag för den något höga fetthalten var detta en mycket god varmrätt som lämnade mig proppmätt.

Efter att brickorna plockats undan rullas en vagn med ost, tårtbitar och färsk frukt. Då jag praktiskt taget är proppmätt vid det här laget nöjer jag mig med några bitar frukt som är lenande för magen.


14343910917_284b692314_c.jpg


Frukttallrik bestående av grapefruit, drakfrukt och ananas.


I samband med att tallriken plockas undan får jag erbjudande om glass, vilket man naturligtvis inte tackar nej till. Mitt önskemål om en ”coffee and Baileys with ice” misstolkades som ”iced coffee with Baileys” som faktiskt visade sig vara en riktigt god kombination. En ny kaffedrink måntro?


14343911807_7da1862f44_c.jpg


Strawberry Häagen Dazs och ”iced coffee with Baileys” rundar av denna omfattande måltidsservering.


Måltidsserveringen avslutas drygt tre timmar in i flygningen och då min kropp fortfarande går på New York tid var min klocka 4 på morgonen. Kroppen suktade efter sömn och jag hinner knappt se klart på filmen innan jag slocknar som ett ljus. Jag vaknar upp sju timmar senare efter ännu en god natts sömn. Jag känner mig lite besviken över att ha sovit bort nästan hela flygningen, men å andra sidan är ju sömnen en del av tjusningen med att flyga i en premiumkabin. Med tre timmar kvar av flygningen beställer jag in en till bägare Häagen Dazs och ett glas iced coffee som avnjöts till filmen The Monument’s Men med George Clooney. En mycket underhållande film med en av mina favoritskådisar.

Trots att detta är en dagsflygning så serveras frukost innan ankomst vilket är lite märkligt då vi landar klockan sju på kvällen lokal tid i London. Precis som på den tidigare flygningen inleds frukostserveringen med en tallrik färsk frukt och bakverk, följt av en varmrätt.


14526969991_c7ccbaa927_c.jpg


Frukosten inleds med en frukttallrik, wienerbröd, ett glas apelsinjuice och en kopp svart kaffe.


14343913257_4360ba6785_c.jpg


Frukostvarmrätt bestående av spenatomelett med broccoli, tomatsås, hash brown och bacon.


Omeletter och flygplan är en kombination som i min värld sällan går ihop. Denna omelett var förvånansvärt smakrik för att serveras ombord på ett flygplan och syrligheten från tomatsåsen visar sig komplettera omeletten utmärkt då den tack vare sin rika mängd Umami tillför välbehövlig smak till omeletten. Potatiskakan var något mjölig i konsistensen och smakade mycket salt. Detsamma gällde för baconet som jag lämnade orört efter en liten tugga. Broccolin var aningen överkokt i konsistensen men fullt ätbar. Jag tenderar sällan att vara överentusiastisk över flygplansfrukostar och även frukost kan sammanfattas som ätbar och mättande men inte mer än så.

Fyrtiofem minuter av flygningen återstår när frukostsserveringen slutförts och i samband med att filmen tagit slut springer jag snabbt in på toaletten för att fräscha upp mig och byta om till jeans. Där inne hittar jag en kvarglömd tom RIMOWA necessär som av outgrundlig anledning råkade falla ner i väskan.


14343727080_0c499de83f_c.jpg


Redo för ankomst i London.


Efter att ha spenderat närmare två dygn på flygplatser och ombord på flygplan börjar denna långa resa äntligen närma sig sitt slut. Vår inflygning tar oss takt över centrala London och bjuder på spektakulära vyer över staden, som kort därefter följs av en landning och ankomst till Terminal 3.

Avstigning sker från dörr 2L och Royal Laurel passagerare ges tillträde att stiga av flygplanet först. Heathrow har under åren gjort sig ökänd för sina långa köer i passkontrollen och då en hel våg av långflygningar anlände samtidigt som oss promenerar jag i rask fart mot passkontrollen. Lyckligtvis nog fanns det self-service automater i passkontrollen och inom loppet av 5 sekunder är jag välkomnad åter till Europeisk mark. Det känns verkligen skönt att vara tillbaka i den civiliserade världen!

Utan att låta någon tid gå tillspillo beger jag mig till busstationen vid Heathrow Central för att hinna med min buss till Harlow. Efter ett biljettköp i en automat kliver jag ombord den tomma bussen som ska ta mig på en tre timmar lång bussfärd runt Londons dystra förorter och jag börjar redan ångra att jag inte bokade en hotellnatt på Heathrow.


Park Inn by Radisson Harlow –> De Rougemont Manor Brentwood


Efter en seg och tröttsam bussresa anländer jag till den avlägsna förorten Harlow, 80 kilometer från Heathrow i Essex County. Klockan har precis hunnit passera midnatt när jag kommer fram till receptionen. Lagom trött efter denna monsterresa vill jag inget mer än att krama kudden, men döm till min stora besvikelse när jag får höra att hotellet är överbokat och inget rum finns kvar till mig. Receptionisten erbjuder till en början att återbetala mina poäng och låta mig ordna nytt boende på egen hand, något som i mina öron lät totalt oacceptabelt i synnerhet då klockan redan passerat midnatt. Efter att ha tackat nej till detta absurda förslag ber hon mig vänta i lobbyn medan hon kontrollerar tillgängligheten hos närliggande hotell.

Det visar sig att varenda hotell i området är fullsatt och det tar mer än en timme innan hon hittar ett hotell med lediga rum för natten. En taxibil körs fram som ska ta mig till det nya hotellet som ligger beläget på okänd ort. En halvtimmeslång bilresa följer som tar mig långt ut i den engelska landsbygden längs mörka och slingriga landsvägar. Hotellet i fråga visar sig vara ett Country House beläget mitt ute i ingenstans och klockan är nu två på natten.

Stället kan bäst beskrivas som en blandning mellan The Addams House och Faulty Towers och de enda personerna i byggnaden var personalen. På receptionen ligger min rumsnyckel tillsammans med en lapp där mitt namn och rumsnummer stod uppskrivet. Väl inne på rummet dumpar jag väskan i garderoben innan jag lägger mig ner på sängen och somnar in.



Tre Dagar i London



Jag vaknar upp morgonen därpå efter en god natts sömn. Med morgonritualerna avklarade går jag ner till restaurangen för en stadig Full English Breakfast. Därefter springer jag upp på rummet, packar ihop väskan och hoppar in i den väntande taxin som ska ta mig tillbaka till hotellet i Harlow. Efter en halvtimmes bilresa är jag åter tillbaka på Park Inn by Radisson i Harlow där receptionisten ber om ursäkt för gårdagens händelse. Som plåster på såren får jag fri frukost under resterande delen av vistelsen, men märkligt nog ingen rumsuppgradering trots Club Carlson Gold.


14343793238_1f47a766d5_c.jpg


14526974151_5caec204b0_c.jpg


Mitt standardrum på Park Inn by Radisson Harlow.


14550490453_f95f139dde_c.jpg


Badrummet.


Hotellet är lika deprimerande som förorten det ligger i och när jag går längs korridoren inser jag snabbt att byggnaden tidigare måste ha varit ett sjukhus. Tanken att sova i ett gammalt sjukhusrum där folk förmodligen har dött var något avskräckande och skäl nog för att hålla sig borta från detta hotell framöver. Rummet i sig skiljde sig inte mycket från vad man normalt kan förvänta sig av ett Park Inn. Spartanskt inrett men med alla nödvändigheter man behöver för en 2-nätters vistelse. Renligheten i både rum och badrum var god och sängen var ganska bekväm. Allt som allt ett acceptabelt hotellrum, med undantag för byggnadens historia.

Klockan har strax hunnit passera två på eftermiddagen och krånglet med överbokningen gjorde att jag tappade en halv dag i London. Pendlingen mellan Harlow och London visade sig bli en dyr och tidsödande affär, då jag i snitt spenderade tre timmar om dagen på att ta mig fram och tillbaka mellan hotellet och centrala London.

I London möter jag upp en god vän som visade mig runt staden under mina två dagar. Här följer lite bilder från min vistelse:


14530361595_75a437bfd6_c.jpg


Londons Chinatown där vi avnjöt en god Dim Sum lunch.


14528909034_41692c22d7_c.jpg


Trafalgar Square.


14530362975_fdcd5b3605_c.jpg


The London Eye.


14343732700_336dda3c79_c.jpg


The Shard som är Londons nyaste och högsta skyskrapa.


14529360892_57e89b81f6_c.jpg


Piccadilly Circus.


14343800448_fbf3ac70f4_c.jpg


Buckingham Palace.


14529363022_9644291d2c_c.jpg


Klassikern Big Ben…


14528915164_3007482c04_c.jpg


14529365342_21752c9b19_c.jpg


Eftermiddagen spenderades med en flygning över Themsen med Emirates Air Line.


14530369595_a5b9598345_c.jpg


Och lite spotting på London City Airport. Någon BC:are ombord på BA003 måntro?


14343769439_b54d082663_c.jpg


The Tower of London.


14343740180_87e596b744_c.jpg


Tower Bridge.



Fredag 27 Juni 2014


Efter två veckor på resande fot är det tyvärr dags att börja dra sig hemåt. På grund av jetlag vaknar jag upp sent på förmiddagen och missar således frukosten. Efter flera obesvarade samtal till room service går jag ner till receptionen för att påpeka detta. Som kompensation bjuder hotellet på en hamburgare vilket kanske inte var den bästa frukosten men helt klart ätbar. Strax efter lunch packar jag ihop väskan och lämnar hotellet. Då resan till London beräknades ta minst två timmar såg jag ingen idé att spendera någon extra tid i staden och jag beger mig istället raka vägen till Heathrow. Tunnelbaneresan som tog mig tvärs över London var lång och tidsödande, men som tidsfördriv passade jag på att läsa några artiklar i Newsweek. Jag anländer till Heathrow Terminal 3 strax efter klockan fyra på eftermiddagen.

Bakom SAS incheckningsdiskar för PLUS och Guldkort hade en kö bildats men då det trots allt rör sig om rutinerade resenärer så rörde den sig i rask fart. Jag noterade kvällen innan att mitt bokade flyg SK534 var överbokat, vilket jag påpekade till incheckningsagenten i hopp om att bli flyttad till den tidigare avgången. Agenten går med på att flytta mig till den tidigare avgången och med ett stort leende på läpparna har jag ett boardingkort för SK1528 som avgår kl 19.00.

Strax bakom incheckningsdiskarna ligger rulltrappan som leder upp till säkerhetskontrollen. Som Star Gold får jag tillgång till fasttrack kanalen som visar sig vara väldigt seg på grund av en grupp Emirates passagerare. Agenten vinkar över mig till ordinarie fålla och inom tre minuter var jag påväg mot loungen.



Singapore Airlines SilverKris Lounge Heathrow Terminal 3


14556517723_6568c73171_c.jpg


Entrén till loungen.

Utbudet av Star Alliance lounger på Heathrow Terminal 3 är något begränsat då SAS Business lounge såg väldigt full ut bestämde jag mig för att använda Singapore Airlines lounge som låg ett par meter bort. Bemötandet i receptionen var långt ifrån det trevligaste då värdinnan inte gjorde sig besväret att hälsa mig välkommen. Jag räcker fram min iPhone och guldkort och efter en minut av knappande på datorn ges jag äntligen tillträde. Dom dock till min förskräckelse när jag märker att värdinnans lösnaglar har lämnat en stor repa på baksidan av min iPhone. F%#&@!!!


Loungen är i det närmaste folktom under mitt besök och som Star Gold ges jag tillgång till Business Class delen på övervåningen. Denna består av en enda stor sittsektion med plats nog för att rymma ett 50-tal gäster i bekväma läderfåtöljer. En mat och dryckessektion, samt bemannad bar finns även tillgänglig i loungen.


14528919634_500f7af1d8_c.jpg


Loungens huvudsektion.


14530374205_f1a62347d7_c.jpg


Mat och dryckessektionen.


14528920294_5bfae0340b_c.jpg


Den bemannade baren.


Matutbudet består av två varma rätter, diverse sallader, ostar och desserter. Idag bjöds det på Singaporean Curry eller Beef Goulash, varvid valet föll på det förstnämnda. Läskedrycker och vatten serverades ur små 15cl burkar som stod i kylskåpet, och att dricka till maten blev det lite Diet Coke och Ginger Ale. Efter maten avnjöts ett glas Baileys och en kopp kaffe.


14349761710_139876f64a_c.jpg


Sen lunch bestående av Singaporean Curry med kikärtor och stekta nudlar.


Jag spendera drygt nittio minuter i loungen innan jag rör mig vidare till SAS Business Lounge. Som vanligt i en SAS lounge räcker det med att snabbt dra boardingkortet under läsaren för att få tillträde och då loungen används av merparten av alla Star Alliance flygbolag som trafikerar Terminal 3 så var det naturligtvis fullt med folk. En snabb titt på avgångsskärmarna visar att SK1528 är en timme försenad, vilket innebär att jag missar den sista bussen hem till Västerås.

Jag går snabbt till receptionen och påpekar situationen, varvid värdinnan genast erbjuder att flytta mig till det tidigare flyget SK528 som redan var öppet för boarding. Efter ett par telefonsamtal och lite knappande på datorn får jag mitt nya boardingkort och springer genast iväg till gaten.



Scandinavian Airlines flight SK528 London Heathrow – Stockholm Arlanda


Avgångstid: 18.00
Ankomsttid: 21.25
Varaktighet: 2h 25m
Datum: 27 Juni 2014
Flygplanstyp: Boeing 737-600
Sittplats & Klass: 22A SAS GO


Timmarna på löpspåret kom äntligen till användning när gaten visade sig ligga i andra ändan av terminalen. Lagom svettig ankommer jag till gaten som en av de sista passagerarna. Min ursprungliga sittplats 4C visar sig inte vara PLUS och jag ber gate agenten att flytta mig till den sista lediga fönsterplatsen som visar sig vara 22A.

Vid gaten erbjuds prioriterad ombordstigning till SAS PLUS och Star Alliance Guldmedlemmar. Jag ser ett 50-tal personer börja gå mot gaten vilket antingen bör antyda att SAS verkligen har så många statusmedlemmar eller att de flesta helt enkelt ignorerade och gick på ändå. Jag stiger på som en av de första passagerarna och efter att ombordstigningen avslutats visar sig mittensätet förbli tomt. Tack för den SAS.


14510114336_3e9a9b7464_z.jpg


Hemresa i SAS GO. En reality check…


Efter mina tidigare extravaganser i Turkish Airlines Business och EVA Air Royal Laurel kändes denna flygning som ett stort antiklimax och en något förtjänad reality check. Flygningens höjdpunkt var den berömda kaffeserveringen där jag även noterar att SAS har bytt till nya papperskoppar som är lika stora som ett snapsglas. Stockholmsbesättningen var som vanligt supertrevlig och efter en behaglig flygning ankommer vi Arlanda enligt tidtabell. Totalt 14 dagar och 37000 kilometer senare är jag åter igen på svensk mark.



Slutsatser EVA Air


EVA Air imponerade stort med sin Royal Laurel Class som är den bästa Business Class jag har provat hittills. Reverse herringbone stolarna är kanske den bästa typen ab Business stol på marknaden och dessa erbjöd en komfort som lätt kan jämföras med vissa First Class produkter. Både sitt och sovkomfort var överlägset bäst bland de Business produkter jag tidigare har testat och aldrig tidigare har jag lyckats sova så gott på ett flygplan.

När det kommer till de mjuka aspekten har Royal Laurel Class potentialen att vara en av de bästa Business Class produkterna i världen då EVA Air är det enda flygbolag som serverar Dom Perignon utanför First Class. Likaså är RIMOWA amenity kitten och pyjamas detaljer som man normalt bara kan förvänta sig i First Class.

Maten var bättre än väntat och menyerna som erbjöds var både intressanta och välkomponerade. Kvalitén på maten var överlag bra, men vissa av rätterna kan nog bäst beskrivas som ordinära. Foie Gras och hummer är råvaror som sällan förekommer ombord på flygplan och det märks således att Royal Laurel Class är en väldigt påkostad produkt, i synnerhet med hänsyn till vinlistan som endast inkluderade årgångs Champagner.

Servicen höll inte samma toppklass som Singapore Airlines och Cathay Pacific men den var överlag mycket uppmärksam då Champagneglaset sällan stod tomt, och alla tilltal skedde vid namn. Man märker dock att de yngre flygvärdinnorna är mer bekväma att jobba med inhemska passagerare, medan de mer erfarna visade en hög grad av professionalism.

Allt som allt kan jag inget annat än att starkt rekommendera EVA Airs Royal Laurel Class för de som har vägarna till Asien. För de som planerar att boka med bonuspoäng kan jag med glädje meddela att flygbolaget är mycket generösa med antalet bonusplatser och bränsletilläggen är mycket låga jämfört med många europeiska flygbolag (JFK-TPE låg bränsletillägget på 860kr enligt ITA Matrix)



Tack för att ni läste och jag hoppas att ni uppskattade läsningen.

Kommentera gärna ifall ni har några frågor eller funderingar!

Hälsningar
Jonas
 

doc

Medlem
Tack för en väldigt trevlig rapport. Det verkar ha varit en fantastisk resa. Tack för att man fick följa med på vägen!
 

flapps

Medlem
Tack för ännu en trevlig och genomförd rapport ... Alltid kul att läsa om dina resor Tack !

/flapps
 

dino_81

Medlem
Återigen!

Vilka välskrivna resereporter du skriver! Och vilka bilder! Du har verkligen hittat en egen stil! :D

Kul att läsa ett reportage om EVA air på longhaul. Har åkt med dem på regionala flygningar ioch tycker att de levererar bra på dessa. Bolaget verkar vara ännu bättre interkontinentalt!

Är det vanligt att man som transferpassagerare som fortsätter med samma flyg blir tvungen att gå av och passera säkerhetskontroll? Det har jag inte varit med om. Eller är detta en produkt till resenärens fördel så att man slipper vänta i planet/gaten?
 

Agö

Medlem
Ännu ett bra reportage.

Fråga: vad är anledningen till att EVA inte serverar champagne före avgång?
 
Trevligt att läsa. Enda kritiken är stölden på toaletten, kändes onödig...

Sen en fråga, varför bo mitt ute i ingenstans istället för i London? Att lägga tre timmar på marktransporter per dag känns ju inte vidare medvetet?!
 

johhenrik

Medlem
Very nice! Gillar dina resereortage skarpt! Ang Champagne innan start, frågade du? Det kanske är som på TK att de bara har alkoholfritt på brickan, men om man ber om Champagne så serverar de det?
 
Toppen