flybob
Medlem
Här kommer lite rapporter från resan vi precis avslutat (kom hem för en knapp timme sedan). Det kommer att handla om Qatar, Cathay, Emirates samt en del SPG-hotell. Bilderna är inte av superhög kvalité.
Bolag: Qatar Airways
Sträcka: ARN-DOH
Efter en kort med kaotisk flight mellan Göteborg och Stockholm, präglad av sällan-flygande semesterfirare och skrikande barn så skulle vi äntligen få påbörja sommarens första resa på allvar.
Vi landade ca fyra timmar innan vårt första ben mellan ARN och DOH skulle avgå och gick till gaten för att droppa vår väska.
Stängt. Ingen information. Även Qatar service desk var stängt men på disken stod åtminstone en skylt som skvallrade om att de öppnade först 13.05, vilket betydde exakt tre timmar före "vår" Dreamliner skulle lyfta.
Vi drog slutsatsen att detsamma förmodligen även gällde bag drop. Vi vandrade - något molokna skall erkännas - tillbaka till Sky City för att ta en kaffe, köpa en bok och vänta. Vänta på att få vänta, men åtminstone i en lounge.
Tiden flög inte, men när klockan slog 13.05 stod vi åter vid incheckningen. Denna gång var det lång kö vid Qatars diskar och personalen skulle precis öppna. Business check-in ekade dock tom sånär som på ett äldre par, och två diskar var öppna, så det var bara att kliva fram.
Tjejen som checkade in oss plockade fram en lapp som skulle förklara varför vi inte skulle få loungeaccess i Doha, trots att vi var betalande business class-resenärer med QR. Som on det inte var nog olustigt att bli nekad loungeaccess via en lapp som personalen inte ens hade koll på vad den innehöll, så möttes vi av en frågande blick när jag ställde frågan om status i OneWorld skulle göra någon skillnad.
-OneWorld?
-Ja, den allians som Qatar ingår i?
-Hmm, låt mig ta fram en lapp och se.
Här letar hon lite i lådorna och får fram en laminerad lista.
-Vilken status har du?
-Sapphire.
- Är det gold eller?
- (Du har ju listan framför dig?) Ja, det motsvarar Gold i Privilege Club.
- Vänta så ska jag fråga.
Hon frågar tre kollegor och ingen har en aning men en säger att jag borde komma in. Jag, men inte mitt sällskap.
Jag säger att vi kikar i Doha istället, eftersom de uppenbarligen inte har en susning.
Lappen som vi fick vid incheckning
Vi lämnar incheckningen något snopna. Veporna skriker "5 star airline", men det känns mer som att vi checkat in i economy-kön hos DY.
Vi promenerar till säkerhetskontrollen och styr kosan mot fast track. Tillåtna resenärer är de med status eller biljetter hos diverse bolag i Star Alliance eller hos Emirates. Kan det vara riktigt? Inget OneWorld?
Jag frågar och mycket riktigt, vi måste ställa oss i kö med de mindre frekventa resenärerna utan status (läs: myntskramlande, oförberedda amatörerna som både vi och agehall avskyr så mycket) och snällt vänta på vår tur.
Vi tar oss till slut igenom säkerhetskontrollen efter att ha stått bakom en kille som tyckte att mynt kvalificerar som fickludd och att både jacka och kavaj borde vara ok att passera bågen med.
Vi strosar mot Menzies loungen och väl där möts vi av en välkomstdisk som inte alls säger välkommen, den är nämligen tom. Vi väntar en stund och kolllar runt lite, men ingen personal i sikte. Efter en stund går vi in och sätter oss istället och efter ytterligare någon minut uppenbarar sig en kvinna och kollar lite sökande på oss. Jag reser mig och hon scannar våra boardingkort.
-Åker hon i ekonomi? (Hon pekar mot mitt sällskap)
-Nej, varför tror du det?
- Låt mig scanna hennes boardingkort igen.
-Okej?
-Ja, det ser ju rätt ut. Välkomna.
Vid det här laget känns resan med Qatar något avslagen för att vara ärlig.
Vi äter lite från den skrala salladsbuffén och skrattar gott åt tidnigen Fokus val att inleda en artikel med första bokstaven i storlek 32 och resten av ordet (och meningen) i storlek 12, något som i detta fall blir något lustigt.
Meningen inleds med ordet "Banala" och innehåller även ordet "blödande problem".
Banala [......] blödande problem...
Vi är inte mer än 8 personer i loungen och det börjar bli dags att gå mot gate F66.
Väl där möts vi av halva Pingstkyrkan som även de skall med planet till Doha.
En kortare gruppbön (30+ personer) samt "ja må han leva" får vi uppleva innan det är dags för boarding.
Redan i dörren till Dreamlinern är våra tvivel om Qatar som bortblåsta. Vi blir visade till våra platser av varsin person och får direkt frågan om vi önskar något att dricka.
Champagne! ÄNTLIGEN!
Lanson Gold Label 1999 eller Taittinger Prestige Rosé?
Nu trivs vi - och hon hinner fylla på innan det är dags att lyfta.
I kabinen som tar 26 är vi totalt 6 personer.
Precis innan avfärd hämtar en av flygvärdinnorna champagneglasen, ber så hemskt mycket om ursäkt för det samt lovar att hon skall fylla oss med så mycket champagne vi orkar innan vi landar i Doha.
Asiaten (60+ japan) i sätet till vänster om mig halsar innehållet i sitt glas - trots försäkran från från flygvärdinnan att nytt är att vänta så fort vi lyft - för att inte låta något gå till spillo. Vi applåderar tyst i våra huvuden.
"I have plenty of bottles in the back. Don't you worry."
Vid det här laget känns det som att midsommar skall spenderas i luften, gärna på en QR Dreamliner, riktning österut.
IFE och stol är mycket trevliga.
Så snart säkerhetsbältesskylten släckts tas middagsbeställningar och en midsommarflört till amuse bouche serveras i form av sill på rågbröd med rödbets- och pepparrotskräm. Utsökt.
Middagsvalet faller tråkigt nog (för er och bildmässigt) för oss båda på Arabic Mezze till förrätt samt Arabic spicy shank of lamb till varmrätt.
Men om man flyger med arabiskt flygbolag så äter man arabisk mat, eller?
Mezze
Varmrätt
Vi hoppade över efterrätten men fick ett par Godiva-praliner samt en kopp espresso. Pralinerna höll på sin höjd Alladin-klass och espresson smakade som en medioker kopp svenskt kaffe.
Helnöjda med middag och med tre-fyra glas champagne innanför västen slocknade vi båda som kronljus i kuling.
Vi vaknade en dryg timma senare och satte fart för att ta igen förlorad dryckestid.
I den bakre delen av kabinen fanns en bardisk med en flaska Taittinger Rosé som snabbt tömdes men inte lika snabbt fylldes på (fylldes faktiskt inte alls) trots att jag duktigt vände den uppochner i hinken. Det fanns även lite choklad, nötter och frukt.
Därmed fortsatte vi med glas på beställning och dessa innehöll den mer angenäma Lanson.
Mot slutet av flygningen kom en av flygvärdinnorna och frågade om vi hade trivts och undrade om vi ville ha mer champagne innan landning (40 min kvar).
Det sista glaset led av motsatt Turkish-problem (ljummen) och var istället så kall att det blev slushie.
Överlag en mycket angenäm flygning i en luftig och fräsch kabin med trevliga och glada flygvärdinnor.
Efter tre flaskor Lanson och en flaska Taittinger Rosé klampade vi - något runda under fötterna - ut till "premiumbussen" som skulle ta oss till den nya flygplatsen i Doha.
Det första intrycket när vi kommit in i terminalen är att allt är rörigt, väldigt rörigt.
Liten nalle-lampa
Man har försökt avhjälpa detta genom att fylla flygplatsen med personal. Överallt är det personal. Vart du än vänder dig finns någon att fråga.
Det var hur som helst inga problem att komma in i loungen, men det var otroligt fullt. 23.20 och alla platser upptagna. Verkligen ALLA. Maten var under all kritik men det serverades åtminstone champagne (samma Lanson som på planet).
Extra champagne-suddiga bilder.
Maten som fanns utöver bröd och grönsaker som kan skymtas till höger
Vi drack ett glas och bestämde oss för att se vad lappen vi fick i Sverige skulle resultera i.
När vi kom fram till kassan vid en av de temporära service desksen fick vi snabbt 600 Qatar riyal (ca 1100 SEK) att använda på flygplatsen fram till 31/12-2014. Hon nämnde inget om 10k Qmiles och vi brydde oss inte om att fråga heller.
De 600 QAR vi fick visade sig räcka till en flaska Krug i duty free shop! Jag tar gärna en flaska Krug över en full lounge, varje gång.
Efter detta gick vi till gaten där flygningen till BKK skulle avgå. Vid gaten upplevde vi det som att det saknades eller var otroligt dålig AC i väntsalen. I tillägg saknades toaletter, vilket hade kunnat bli ett bekymmer om det varit lång väntan.
Återkommer senare med ytterligare detaljer från resan.
Bolag: Qatar Airways
Sträcka: ARN-DOH
Efter en kort med kaotisk flight mellan Göteborg och Stockholm, präglad av sällan-flygande semesterfirare och skrikande barn så skulle vi äntligen få påbörja sommarens första resa på allvar.
Vi landade ca fyra timmar innan vårt första ben mellan ARN och DOH skulle avgå och gick till gaten för att droppa vår väska.
Stängt. Ingen information. Även Qatar service desk var stängt men på disken stod åtminstone en skylt som skvallrade om att de öppnade först 13.05, vilket betydde exakt tre timmar före "vår" Dreamliner skulle lyfta.
Vi drog slutsatsen att detsamma förmodligen även gällde bag drop. Vi vandrade - något molokna skall erkännas - tillbaka till Sky City för att ta en kaffe, köpa en bok och vänta. Vänta på att få vänta, men åtminstone i en lounge.
Tiden flög inte, men när klockan slog 13.05 stod vi åter vid incheckningen. Denna gång var det lång kö vid Qatars diskar och personalen skulle precis öppna. Business check-in ekade dock tom sånär som på ett äldre par, och två diskar var öppna, så det var bara att kliva fram.
Tjejen som checkade in oss plockade fram en lapp som skulle förklara varför vi inte skulle få loungeaccess i Doha, trots att vi var betalande business class-resenärer med QR. Som on det inte var nog olustigt att bli nekad loungeaccess via en lapp som personalen inte ens hade koll på vad den innehöll, så möttes vi av en frågande blick när jag ställde frågan om status i OneWorld skulle göra någon skillnad.
-OneWorld?
-Ja, den allians som Qatar ingår i?
-Hmm, låt mig ta fram en lapp och se.
Här letar hon lite i lådorna och får fram en laminerad lista.
-Vilken status har du?
-Sapphire.
- Är det gold eller?
- (Du har ju listan framför dig?) Ja, det motsvarar Gold i Privilege Club.
- Vänta så ska jag fråga.
Hon frågar tre kollegor och ingen har en aning men en säger att jag borde komma in. Jag, men inte mitt sällskap.
Jag säger att vi kikar i Doha istället, eftersom de uppenbarligen inte har en susning.
Lappen som vi fick vid incheckning
Vi lämnar incheckningen något snopna. Veporna skriker "5 star airline", men det känns mer som att vi checkat in i economy-kön hos DY.
Vi promenerar till säkerhetskontrollen och styr kosan mot fast track. Tillåtna resenärer är de med status eller biljetter hos diverse bolag i Star Alliance eller hos Emirates. Kan det vara riktigt? Inget OneWorld?
Jag frågar och mycket riktigt, vi måste ställa oss i kö med de mindre frekventa resenärerna utan status (läs: myntskramlande, oförberedda amatörerna som både vi och agehall avskyr så mycket) och snällt vänta på vår tur.
Vi tar oss till slut igenom säkerhetskontrollen efter att ha stått bakom en kille som tyckte att mynt kvalificerar som fickludd och att både jacka och kavaj borde vara ok att passera bågen med.
Vi strosar mot Menzies loungen och väl där möts vi av en välkomstdisk som inte alls säger välkommen, den är nämligen tom. Vi väntar en stund och kolllar runt lite, men ingen personal i sikte. Efter en stund går vi in och sätter oss istället och efter ytterligare någon minut uppenbarar sig en kvinna och kollar lite sökande på oss. Jag reser mig och hon scannar våra boardingkort.
-Åker hon i ekonomi? (Hon pekar mot mitt sällskap)
-Nej, varför tror du det?
- Låt mig scanna hennes boardingkort igen.
-Okej?
-Ja, det ser ju rätt ut. Välkomna.
Vid det här laget känns resan med Qatar något avslagen för att vara ärlig.
Vi äter lite från den skrala salladsbuffén och skrattar gott åt tidnigen Fokus val att inleda en artikel med första bokstaven i storlek 32 och resten av ordet (och meningen) i storlek 12, något som i detta fall blir något lustigt.
Meningen inleds med ordet "Banala" och innehåller även ordet "blödande problem".
Banala [......] blödande problem...
Vi är inte mer än 8 personer i loungen och det börjar bli dags att gå mot gate F66.
Väl där möts vi av halva Pingstkyrkan som även de skall med planet till Doha.
En kortare gruppbön (30+ personer) samt "ja må han leva" får vi uppleva innan det är dags för boarding.
Redan i dörren till Dreamlinern är våra tvivel om Qatar som bortblåsta. Vi blir visade till våra platser av varsin person och får direkt frågan om vi önskar något att dricka.
Champagne! ÄNTLIGEN!
Lanson Gold Label 1999 eller Taittinger Prestige Rosé?
Nu trivs vi - och hon hinner fylla på innan det är dags att lyfta.
I kabinen som tar 26 är vi totalt 6 personer.
Precis innan avfärd hämtar en av flygvärdinnorna champagneglasen, ber så hemskt mycket om ursäkt för det samt lovar att hon skall fylla oss med så mycket champagne vi orkar innan vi landar i Doha.
Asiaten (60+ japan) i sätet till vänster om mig halsar innehållet i sitt glas - trots försäkran från från flygvärdinnan att nytt är att vänta så fort vi lyft - för att inte låta något gå till spillo. Vi applåderar tyst i våra huvuden.
"I have plenty of bottles in the back. Don't you worry."
Vid det här laget känns det som att midsommar skall spenderas i luften, gärna på en QR Dreamliner, riktning österut.
IFE och stol är mycket trevliga.
Så snart säkerhetsbältesskylten släckts tas middagsbeställningar och en midsommarflört till amuse bouche serveras i form av sill på rågbröd med rödbets- och pepparrotskräm. Utsökt.
Middagsvalet faller tråkigt nog (för er och bildmässigt) för oss båda på Arabic Mezze till förrätt samt Arabic spicy shank of lamb till varmrätt.
Men om man flyger med arabiskt flygbolag så äter man arabisk mat, eller?
Mezze
Varmrätt
Vi hoppade över efterrätten men fick ett par Godiva-praliner samt en kopp espresso. Pralinerna höll på sin höjd Alladin-klass och espresson smakade som en medioker kopp svenskt kaffe.
Helnöjda med middag och med tre-fyra glas champagne innanför västen slocknade vi båda som kronljus i kuling.
Vi vaknade en dryg timma senare och satte fart för att ta igen förlorad dryckestid.
I den bakre delen av kabinen fanns en bardisk med en flaska Taittinger Rosé som snabbt tömdes men inte lika snabbt fylldes på (fylldes faktiskt inte alls) trots att jag duktigt vände den uppochner i hinken. Det fanns även lite choklad, nötter och frukt.
Därmed fortsatte vi med glas på beställning och dessa innehöll den mer angenäma Lanson.
Mot slutet av flygningen kom en av flygvärdinnorna och frågade om vi hade trivts och undrade om vi ville ha mer champagne innan landning (40 min kvar).
Det sista glaset led av motsatt Turkish-problem (ljummen) och var istället så kall att det blev slushie.
Överlag en mycket angenäm flygning i en luftig och fräsch kabin med trevliga och glada flygvärdinnor.
Efter tre flaskor Lanson och en flaska Taittinger Rosé klampade vi - något runda under fötterna - ut till "premiumbussen" som skulle ta oss till den nya flygplatsen i Doha.
Det första intrycket när vi kommit in i terminalen är att allt är rörigt, väldigt rörigt.
Liten nalle-lampa
Man har försökt avhjälpa detta genom att fylla flygplatsen med personal. Överallt är det personal. Vart du än vänder dig finns någon att fråga.
Det var hur som helst inga problem att komma in i loungen, men det var otroligt fullt. 23.20 och alla platser upptagna. Verkligen ALLA. Maten var under all kritik men det serverades åtminstone champagne (samma Lanson som på planet).
Extra champagne-suddiga bilder.
Maten som fanns utöver bröd och grönsaker som kan skymtas till höger
Vi drack ett glas och bestämde oss för att se vad lappen vi fick i Sverige skulle resultera i.
När vi kom fram till kassan vid en av de temporära service desksen fick vi snabbt 600 Qatar riyal (ca 1100 SEK) att använda på flygplatsen fram till 31/12-2014. Hon nämnde inget om 10k Qmiles och vi brydde oss inte om att fråga heller.
De 600 QAR vi fick visade sig räcka till en flaska Krug i duty free shop! Jag tar gärna en flaska Krug över en full lounge, varje gång.
Efter detta gick vi till gaten där flygningen till BKK skulle avgå. Vid gaten upplevde vi det som att det saknades eller var otroligt dålig AC i väntsalen. I tillägg saknades toaletter, vilket hade kunnat bli ett bekymmer om det varit lång väntan.
Återkommer senare med ytterligare detaljer från resan.