Senaste nytt

Jorden Runt på 14 Dagar: Del 1 – Turkish Airlines Business Class

Jonas C

Medlem
Här följer en lång reserapport på min sommarresa till New York och London. Rapporten är uppdelad i tre delar:
1. Utresan med Turkish Airlines i Business Class.
2. Min vistelse i New York och en dagstur till Washington DC med US Airways.
3. Hemresa med EVA Air i Royal Laurel Class + lite bitar från London och ett antiklimax i SAS GO.

Jag hoppas att ni uppskattar läsningen!




Introduktion



Sommarresa är ett begrepp som i medelsvenssons ögon likställs med den årliga charterresan till Spanien. Att bo på svenskhotell, äta köttbullar och dricka sig redlös fjorton dagar i sträck betraktas som normen för den typiske charterresenären.

I likhet med de flesta här på BusinessClass.se är charter något jag skyr som pesten och bara tanken att ge sig iväg på en chartersemester ses som högst motbjudande. Denna sommar var det istället dags att vända blickarna västerut med en resa till USA, ett land som jag inte tidigare besökt. Kalifornien stod högt upp på min lista och planen var från början att boka en enkelresa i Turkish Airlines Business Class till Los Angeles med mina Miles&Smiles poäng. Dessvärre visade sig tillgängligheten vara i det närmaste obefintlig, så jag bestämde mig istället för New York dit det fanns ett par enstaka bonusplatser under Juni månad. En enkelresa i Business Class bokades för 35000 miles och 1679 SEK i skatter och avgifter, ett kanonpris med tanke på den kommande devalveringen av bonustabellen.

Hemresan bokades med LifeMiles och här fanns det rum för en hel del kreativitet. Ursprungstanken med denna resa var att flyga ett varv runt jorden och flygbolaget EVA Air visade sig ha både tillgänglighet och tidtabell som möjliggjorde en hemresa via Asien. Enkelresa i Royal Laurel Class till London via Taipei bokades med LifeMiles, cash och $2,50 i skatter.

En liten avstickare med US Airways till Washington DC bokades med lite Avios som låg på min systers konto och ”skräpade”, närmare bestämt 3600 Avios, 100kr + $2,50 i skatter. Sist men inte minst behövde jag ta mig hem från London, så det fick bli en gammal hederlig ungdomsbiljett i SAS GO för 700kr.

När allt var bokat och klart såg resplanen ut som följande:



Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper


Resan spände sig ett varv runt jordklotet med en sammanlagd distans på 23000 miles (eller 37000 kilometer för icke-skadade) på fyra olika flygbolag i Business Class på alla segment förutom de två kortaste.


I New York föll valet av boende på AirBnb, främst då hotellpriserna under sommaren tenderar att vara svindyra. Hamnade i en trevlig lägenhet i Battery Park City för en bråkdel av vad ett hotellrum hade kostat. I London pågick Wimbledon turneringen och av naturliga skäl var alla hotellrum utsålda, så jag blev tvungen att bränna lite Carlson poäng för 3 nätter på Park Inn By Radisson Harlow som ligger 30 kilometer från centrum. Kanske inte det bästa läget, men det var tyvärr det enda rimliga alternativet som fanns.



Fredag den 13 Juni 2014



Det är en regnig fredagsmorgon när jag lämnar huset utanför Västerås. Med kabinväskan packad och klar går jag den korta promenaden till tågstationen innan jag sätter mig på SJ tåget till Bålsta, för byte till SL Buss på sista sträckan mot Arlanda. Resan skedde för ovanlighetens skull i First Class och till viss överraskning hade SJ gjort en equipment change till ett long haul tåg med riktiga stolar i First. Passande med tanke på vad som komma skall.


14544825365_1df4faace1_z.jpg


Behaglig tågresa i First Class med SJ


Ankomst till Arlanda sker kl 9.16 och jag beger mig genast till Turkish Airlines incheckningsdiskar som ligger raka vägen från busshållplatsen. Business Class kön var som vanligt tom och jag blir genast hälsad genast välkommen av den kvinnliga incheckningsagenten. Efter lite knappande på datorn blir jag tilldelad mina boardingkort för bägge flygen och en fasttrack voucher till passkontrollen i Istanbul.

Den södra säkerhetskontrollen ligger ett stenkast bort från check-in och även här var köerna obefintliga. Efter en smärtfri säkerhetsprocedur vandrar jag raskt bort till SAS Gold Lounge för att möta upp Christian R som hade vägarna förbi under morgonen.


SAS Gold Lounge Arlanda


SAS genomförde nyligen en välbehövlig renovering av loungerna på hemmabasen Arlanda, ett projekt som har pågått under drygt ett års tid mellan Mars 2013 och April 2014. Den nya inredningen erbjuder en markant förbättring mot tidigare, då SAS har valt att släppa de färgglada IKEA möblerna till förmån för ett mörkare och mer elegant stiltema. De gamla tygfåtöljerna har ersatts med ett mer heterogent sittarrangemang, bestående av wingback chairs, kompakta fåtöljer och pinnstolshybrider. Likaså har parkettgolvet i annexet bytts ut mot en grå ullmatta och de slitna soffborden i har bytts ut mot robustare marmorbord. Den vackert inredda kökssektionen med körsbärsträ och marmorbänkskiva har tack och lov lämnats orörd.


14528845442_936af98ca1_c.jpg


Receptionen i SAS Lounge.


14549974133_1b33cbc863_c.jpg


En av sittsektionerna i loungen som tydligt visar den heterogena blandningen av stolstyper.


14343220130_13443dba4c_c.jpg


BusinessClass.se hörnan har flyttats till det motsatta hörnet av ”rummet”.


14343215990_e321eeb566_c.jpg


Annexet, som troligtvis har genomgått den största omvandlingen.


14528399884_a04d8f729b_c.jpg


De nygamla långborden känner vi igen från tidigare. Inte de trevligaste i min mening.


14506751296_f52debf9d4_c.jpg


Kökssektionen som även råkar vara min favoritdel av loungen har tack och lov lämnats orörd.


14343284218_840d010fa9_c.jpg


Idag bjöds det på kycklingspett med couscous sallad och grönsaker.


Jag plockar ihop en lätt frukost från buffén innan jag sätter mig i BC hörnan och det dröjer inte lång tid innan Christian kommer förbi.


14358243268_3a2cb14293_c.jpg


Börjar dagen med lite filmjölk, muesli och apelsinjuice.


Vi hade loungen nästan helt för oss själva och det var en mycket trevlig förmiddag med intressanta konversationer. Vid 11-tiden var det dags att lämna loungen och gå skilda vägar. Christian tog Arlanda Express in till centrala Stockholm, medan jag traskade bort till passkontrollen och gate 18.



Turkish Airlines flight TK1794 Stockholm Arlanda – Istanbul


Avgångstid: 11.45
Ankomsttid: 16.20
Varaktighet: 3h 35m
Datum: 13 Juni 2014
Flygplanstyp: Airbus A320-200
Sittplats & Klass: 2A Business Class



Efter tre månaders uppehåll är det äntligen dags att sätta sig ombord ett Turkish Airlines plan igen. Gaten visade sig vara fullsatt denna förmiddag och alla boardingkorten scannades innan man kom in till själva gate området. Flygningen var enligt ExpertFlyer nollad i alla bokningsklasser och som ett resultat hördes minst ett dussintal röda lampor i gaten. I Business kabinen fanns från början fem bokade passagerare och väl ombord hade resterande platser tagits upp av op-ups, som till en övervägande del bestod av statuslösa passagerare (en barnfamilj på tre och två killar om undrade vart mittensätet hade tagit vägen).

Som vanligt på Turkish var ombordstigningen ett smärre kaos, men pluspoäng till gatepersonalen som såg till att vända bort passagerare i fel grupp/klass. Väl ombord hälsades jag välkommen av den trevliga besättningen och till min stora överraskning var A320:n utrustad med reclinerstolar i Business Class. Dessa var av en äldre variant, men helt klart bekvämare än den ordinarie 3-3 konfigurationen.


14529853955_27001dfc0f_c.jpg


Mycket generöst benutrymme i dessa stolar.


Kort efter att ombordstigningen slutförts serveras välkomstdrinkar följt av menyer. Det blev som vanligt en strawberry soda att smutta på medan vi körde ut till startbanan. Maten på Turkish må vara fantastisk men något som jag stör mig på är den dåliga variationen av rätter, då menyn visade sig vara densamma som jag har fått på två tidigare flygningar.

I den främre kabinen jobbar två besättningsmän, en manlig och en kvinnlig bägge i sena 20-årsåldern. Värdinnan tog hand om kabinen medan den manliga kollegan stod i köket då ingen kock fanns ombord. Måltidsserveringen påbörjades drygt en halvtimme efter start med dryckesbeställningar. Valet föll på Champagne som även denna gång serverades varm. Som en nödlösning bad jag att få ett par isbitar i Champagnen, för man dricker den hellre lite utspädd än helt ljummen. Brickor med förrätt delades kort därefter ut.


14528403894_1c565aebf3_c.jpg


Förrätt bestående av Aubergineröra med kycklingfilé, sallad och körsbärstomat. Supergott!


Tre val av varmrätt fanns att välja på. Shish kebab, tigerräkor i tomatsås eller Pasta Rigatoni. I normala fall brukar jag undvika pastarätter på flygplan då pastan alltför ofta tenderar att vara smaklös och överkokt. Men då jag än så länge inte haft tillfälle att pröva en pastarätt från Do&Co så bestämde jag mig för att ge dem en chans.


14343252439_8309f5a43c_c.jpg


Varmrätt bestående av vegetarisk Pasta Rigatoni i en rik sås av parmesanost, plommontomat och pinjenötter.


Pastan var överlägset den bästa jag ätit på ett flygplan och kanske till och med bättre än många pastarätter jag har ätit på marken. Pastan var tillagad till perfektion, med en något underkokt konsistens vilket är vad som efterfrågas när man talar om al dente. Såsen var krämig med en stark smak av parmesanost och tomaterna var varma nog för att bli mjuka men inte för varma så att de tappar konsistensen och man bränner sig. Rätten var kanske inte helt mättande, vilket förvisso var tanken då jag även ville spara rum för middagen på anslutningsflyget.

Efter att brickorna plockats ihop erbjuds en traditionell turkisk teservering från vagnen, där det även stod en flaska Cognac, Whiskey och Bailey’s.


14526468281_e04d7b756c_c.jpg


Dessert bestående av profiteroles täckt med choklad, en kopp turkiskt te och en Bailey’s on the rocks.


Resterande del av flygningen ägnades åt tömning av Champagneflaskor, en tupplur och lite musik genom Bose hörlurarna. Denna tretimmarsflygning passerade fort och efter ett snabbt toabesök var det dags för inflygning till Istanbul.


14343289078_af315fccf0_c.jpg


Business Class kabinen på denna Airbus A320.


Inflygningen tog oss rakt över centrala Istanbul och erbjöd spektakulära vyer över denna stad som lätt kan klassas som en av Europas vackraste. Jag ville från en början boka in ett stopover i Istanbul, men på grund av married segment regeln visade sig detta bli knepigt. Efter landning parkerade planet vid en buss gate och en separat buss fanns tillgänglig för Business Class passagerare. Dessvärre satte sig många Economy passagerare i bussen då det inte gjordes någon kontroll av boardingkort. Väl inne i terminalen behövde jag inte passera någon transfer security och jag kunde direkt sätta fart mot loungen.



Turkish Airlines CIP Lounge Istanbul


Turkish Airlines lounge på hemmabasen i Istanbul har av många prisats som en av de bästa Business Class loungerna i världen. Innan öppningen av den nya förlängningen var jag inte alls förtjust i loungen främst på grund av den stora mängden besökare vid rusningstid. Tack och lov har den nya undervåningen löst kapacitetsproblemet och faktum är att större delen av besökarna fortfarande håller sig till övervåningen, vilket ger en väldigt lugn och tyst atmosfär där nere.

Loungen har ett väldigt omfattande utbud av mat och dryck, men då jag endast hade en halvtimme att spendera så fick det bli ett par flaskor vatten för att hålla uppe vätskebalansen.


14343412717_d5dde93870_c.jpg


Det spektakulära atriumet, som ska föreställa Turkish Airlines logotyp i ett massivt format.


14529858795_ffe8cef4b5_c.jpg


En av de två matsektionerna i loungen, där kocken serverar turkiska tortellinis och hemmagjord Ayran.


14343291728_c17467bb91_c.jpg


Det finns gott om plats för alla i soffsektionerna.


14343292608_5721c0590a_c.jpg


Tesalongen där en barista finns till hands, såväl som ett stort urval av desserter. Sachertårta, Apfelstrudel eller Baklava någon?


14528855212_ca1c521019_c.jpg


Teträdgården där man kan avnjuta en kopp turkiskt te eller en simit (turkisk bagel med sesamfrön)


Jag hade verkligen stannat i loungen längre om inte det vore för grundliga säkerhetskontrollen som krävs innan man får stiga ombord ett USA flyg. Besöket hann knappt överskrida en halvtimme innan jag av rekommendation från personalen ombads bege mig till gaten i god tid.

Väl vid gaten har de satt upp en checkpoint för kontroll av visum/ESTA och bakom denna hade det bildats en lång kö. Jag fick syn på en skylt för ”priority passengers” så jag passerar förbi kön och ställer mig vid podiumet, vilket givetvis inte uppskattades av folket i kön som ropade efter mig. Agenten var precis påväg att skicka undan mig innan han fick syn på boardingkortet, varvid han bad om ursäkt och genast började knappa på datorn.

Som vanligt i samband med USA flyg tvingades jag utstå utfrågningen om bagaget. De ville även se min returbiljett från landet, samt en utskrift av min ESTA. Någon utskrift behöver man i vanliga fall inte ha med sig, så jag bad agenten söka upp ansökan med hjälp av passdetaljerna vilket fungerade. Utfrågningen pågick en stund och det var först när jag sneglade ner mot boardingkortet som jag insåg varför. Fyra mikroskopiska S stod utskrivna i ett obskyrt hörn, något som jag inte hade förväntat mig av ett icke-amerikanskt flygbolag. F*€#%!!! Säkerhetskontrollen var tack och lov inte lika tuff som på Shannon, och efter att mitt pass och boardingkort kladdats ner med diverse stämplar, krusiduller och klisterlappar fick jag äntligen sätta mig ner i gaten.



Turkish Airlines flight TK11 Istanbul – New York JFK


Avgångstid: 18.20
Ankomsttid: 21.55
Varaktighet: 10h 35m
Datum: 13 Juni 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300ER
Sittplats & Klass: 3K Business Class



Gaten hade vid det här laget redan hunnit bli full och vid podiet fanns fyra separate boarding lanes indelade efter boarding grupp. För ett dysfunktionellt flygbolag som Turkish Airlines kan jag ännu en gång inte undgå att imponeras över att de faktiskt gör något att få bukt med de kaosartade ombordstigningarna. Passagerare ombads ställa sig i sin respektive fålla och invänta upprop för sin grupp, ett system som faktiskt fungerade ordentligt. Business Class och Star Alliance Guldkort placerades i grupp A som släpptes ombord först.

Ombordstigning skedde från dörr 2L där jag hälsades välkommen av den trevliga besättningen, som idag enbart bestod av kvinnor i 25-årsåldern, kocken inkluderad. Med ett stort leende och vänstersväng leds jag till min sittplats 3K.


14506764836_b74339da6c_c.jpg


Kabinen under ombordstigningen.


Business Class kabinen på Turkish Airlines är tämligen liten med endast 28 säten på fyra rader i en 2-3-2 konfiguration i flygplanets främre del. Istanbul–New York är flygbolagets flaggskeppsrutt med tre dagliga flygningar på Airbus A330 och Boeing 777. Efterfrågan på premiumstolar är stor och som jag tidigare förväntat mig var Business kabinen full till sista stol.


14528855832_96475cdeec_c.jpg


Mycket generöst benutrymme i Business Class


Det har talats mycket gott om den ”nya” Business Class produkten hos Turkish Airlines, och även om den må vara bättre än den äldre produkten så vill jag nog ärligt inte kalla den spektakulär på något sätt. Stolen är aningen hård och obekväm i det upprätta läget. Antalet inställningsmöjligheter är mycket begränsade och det är väldigt svårt att hitta en bekväm lounge position. I sovläget var stolen desto bekvämare och jag vill även ge pluspoäng för de nya ”Sky Illusion bed sets” som inkluderar en madrass, täcke och ordentlig kudde. Förvaringsmöjligheterna var inte de bästa, då utrymmet under fotpallen togs up av bäddsättet. Överlag skulle jag nog betrakta stolen som fullt acceptabel, men det finns definitivt bättre stolar på marknaden.


14343417747_4c1534175e_c.jpg


Den högupplösta underhållningsskärmen.


Detta flygplan var utrustat med den senaste varianten av underhållningssystemet Planet IFE, som inkluderade ett hundratal filmer, TV serier, musikalbum och spel. På Boeing 777-300ER fanns även fritt wifi och live TV vilket var helt fantastiskt då jag kunde följa fotbolls VM ombord. Internetuppkopplingen fungerade smärtfritt under större delen av flygningen och tillskillnad från många andra flygbolag så är tjänsten helt gratis hos Turkish Airlines.

Det dröjer inte länge innan jag får sällskap av min stolskamrat, en pratglad amerikansk herre i 70-årsåldern. Mannen visade sig vara en högt uppsatt advokat påväg hem från en tjänsteresa i Israel. Vi delade många intressanta konversationer under flygningen och efter ankomst i New York erbjöd han skjuts till Manhattan i town car, något som uppskattades starkt då jag inte var speciellt sugen på att ta tåget mitt i natten.

Medan vi bekantade oss serverades välkomstdrinkar, samt utdelning av menyer och amenity kits från Porsche Design. Jag hann knappt läsa igenom den omfattande menyn innan det var dags för takeoff. Trippel-7:an är ett monster vid start och det tog inte mer än 20 minuter innan vi nådde marschhöjd.


14506766716_cc48ce7f8a_c.jpg


Marschhöjd nås kort efter takeoff.


14343419597_b3ce5943a8_c.jpg


Kabinen strax efter takeoff.


Kort efter att skylten för säkerhetsbältet släckts vaknar besättningen till liv för att ta emot mat och dryckesbeställningar. Det blev som vanligt ett glas Champagne innan maten och därefter lite fransk Chablis. Precis som tidigare långflygningar serveras Champagnen Gosset Grand Reserve. Något torr för mina smaklökar men helt drickbar. Min stolsgranne hade en något udda preferens av dryck. En dubbel Absolut Vodka, ett glas is och två glas vatten.


14528859752_45973ec7f9_c.jpg


Servicen inleds med Champagne, ett glas vatten, varma nötter och kanapéer.


Champagnen serverades även denna gång ljummen, och jag kanske skulle bett om ett glas is som min stolsgranne gjorde. Att servera både nötter och kanapéer är lite overkill i min mening, men bägge visade sig vara väldigt goda. Nötterna bestod av mandlar, pistaschnötter, cashewnötter och hasselnötter. Kanapéerna bestod av en friterad räka i filodeg, grönsakssalsa i smördeg och en lammköttbulle. Den sistnämnda var makalöst god och min stolsgranne insisterade i att beställa in en tallrik med enbart köttbullar.

Kort efter att glasen plockas bort dukas borden upp. Då denna flygning sker under dagstid så erbjuds den fullständiga måltidsservicen där all uppläggning och servering (förutom varmrätten) sker från vagnarna.


14526479051_2c0ed4c29d_c.jpg


Mycket elegant bordsuppsättning i Business Class.


Det dröjer en bra stund innan förrätterna serveras och vi nöjer oss under tiden att smaska på kanapé köttbullarna. Vagnen rullas så småningom fram och ett stort urval av förrätter fanns att välja bland. Jag ber kocken plocka ihop lite av varje och resultatet blir detta:


14343264639_2c1f95304b_c.jpg


Förrätter bestående av räkcocktail, Caesarsallad med kyckling, salmon tartar, fylld zucchini och en turkisk specialitet i form av en fylld köttbulle.


Utan att gå till allt för stor överdrift vill jag nog säga att ord knappt kan beskriva hur goda dessa förrätter var, och jag ångrar verkligen att jag inte bad om en större portion. Både laxen och räkorna smakade mycket färskt, zucchinin kände jag igen från tidigare och fyllningen av ris har en ljuvlig smak av dragon. Caesarsalladen var en något de-konstruerad version där varje komponent lade upp separat. Dressingen var mycket god!

Det dröjer en liten stund innan tallrikarna plockas undan för att göra plats åt nästa rätt på menyn, nämligen soppan.


14506769306_09c291b732_c.jpg


Krämig potatissoppa med dill, saffran och krutonger.


Ännu en gång en makalöst god soppa. Mjuk och krämig i konsistensen utan att vara allt för rik vilket ofta är fallet bland vissa gräddbaserade soppor. Saffranet gav soppan en vackert gul färg, men tillförde inte speciellt mycket i smak och doft.

Näst på tur kom varmrätten. Fyra val av varmrätt fanns tillgängliga, två kötträtter, en fiskrätt och en pastarätt. Då jag sedan en tid tillbaka har slutat beställa rött kött ombord på flygplan så blev fisken det naturliga valet. Varmrätterna tillreddes i köket och serverades individuellt till varje passagerare, snarare än från vagnen.


14549994443_337ca5fb54_c.jpg


Varmrätt bestående av sjötunge rulader med fingerling potatis och sauterad zucchini.


Kockarna på Do&Co lyckades ännu en gång få till en god fiskrätt. Sjötungan var saftig, smakrik och mjuk i konsistensen. Grönsakerna var något kalla men perfekt tillagade, och likaså potatisarna. Den största nackdelen var den minimala portionsstorleken som inte riktigt lämnade mig mätt. Grannens lammkotletter såg ut att vara mer generösa till storleken. Allt om allt en mycket god varmrätt, som garanterat levde upp till samma standard som hos en bättre restaurang.

Mitt största klagomål med måltidsserveringen var tempot, som var allt för lågt. Hela serveringen tog drygt tre timmar och påfyllning av dryck var något som jag ständigt blev tvungen att påminna personalen om. Påfyllning av Champagne och vin erbjöds knappt och det slutade med att jag mestadels drack vatten under måltidsserveringen. Personalen var mycket trevliga och tillmötesgående, men servicen upplevdes som något oslipad vilket hör till vanligheterna hos Turkish Airlines.

I höjd att vi passerade Göteborg var det äntligen dags för efterrätt och den berömda dessertvagnen rullades ut. På vagnen fanns ett stort urval av sötsaker, bland annat turkisk Baklava, chokladmousse, frukt och glass, såväl som ett urval av ostar.


14343236840_7a3388779b_c.jpg


Turkisk Baklava, vaniljglass och chokladmousse till efterrätt.


14526483011_d5ef2c248a_c.jpg


En teservering följde kort därefter.


Måltidsserveringen avslutades drygt tre timmar in i flygningen och vi hade nu passerat det norska västlandet. Vi ombads dra ner fönsterskydden för att låta övriga passagerare sova. Med lite drygt sju timmar kvar av flygningen satte jag igång IFE systemet med filmen The Secret Life of Walter Mitty, ganska passande film med tanke på att vi passerade Island och Grönland. Efter filmen satte jag stolen i sovläge för en väl behövlig tupplur. Jag fick tre timmars sömn vilket bör anses som acceptabelt för en dagsflygning.


14506770696_24036b1019_c.jpg


Cruise över Atlanten.


Två timmar innan landning genomfördes den andra måltidsserveringen. Denna är identisk men vad som serveras i Business Class inom Europa. En förrätt bestående av mozzarellaost, tomat, pesto och ruccolasallad serverades, följt av en varmrätt bestående av kycklingfilé med risotto. Förrätten smakade väldigt bra men varmrätten var ingen höjdare. Kycklingen var seg och överkokt medan riset i risotton var hårt och underkokt. Jag orkade bara med halva rätten då jag fortfarande var ganska mätt efter middagen. Jag passade på att koppla upp mig mot wifi-nätverket under den sista timmen av flygningen, tills dess att uppkopplingen försvann när vi sjönk ner under 10 000 fot. Landing på JFK skedde enligt tidtabell men vi blev stående på plattan en stund då ett försenat Lufthansa flygplan tog upp vår gate.

Köerna i passkontrollen var överraskande korta denna kväll. Då min stolsgranne hade Global Entry kunde kan snabbt passera igenom den dedicerade passkontrollen, medan jag fick ställa mig i den ordinarie kön. Ännu en gång spökade SSSS förbannelsen och jag blev tvungen att lämna några extra detaljer om min vistelse inne på kontoret, innan jag blev insläppt i landet. Tydligen hade min 6-timmars vistelse i landet fyra månader tidigare triggat en del varningsflaggor. Vid bagagebandet möter jag upp min stolsgranne och efter dess att väskorna kommit ut beger vi oss till ankomsthallen där chauffören möter upp oss. Trött men belåten anländer jag till lägenheten i Battery Park City strax efter midnatt.



Slutsatser Turkish Airlines


Att Turkish Airlines är mitt favoritbolag är ingen myt. De må inte vara det bästa flygbolaget på marknaden, i synnerhet med tanke på den inkonsekventa servicenivån och kompetensen hos personalen. Men på en högt profilerad rutt som denna var servicen helt acceptabel och jag upplevde flygvärdinnorna som trevliga, tillmötesgående och inte minst attraktiva. Som jag tidigare nämnde var servicen något oslipad då påfyllningar av dryck erbjöds icke-frekvent och att vänta 15 minuter på en påfyllning av tekoppen ses inte som acceptabelt i mina ögon. Jag förväntar mig sällan någon superservice hos Turkish men på vissa flygningar har de en tendens att överraska.

Business Class stolen på B777-300ER och A330-300 var bekväm men lång ifrån en höjdarstol. Avsaknaden av inställningsmöjligheter och bekvämt loungeläge utgjorde en stor nackdel på en dagsflygning som denna och här vill jag till och med påstå att SAS gamla Business stol är bekvämare. I sovläget var stolen desto bättre då den erbjöd tillräckligt med utrymme för en normallång person att sträcka ut sig. Då fötterna vilar på fotpallen behöver man inte oroa sig om begränsat fotutrymme vilket är fallet i Lufthansa och SWISS Business stolar, och likaså erbjöd de nya bäddsätten en god sovkomfort. Jag upplevde inte heller några problem med att kliva ut från sätet när stolsgrannen sov, och överlag vill jag nog påstå att denna stol lämpar sig bäst för nattflygningar.

Maten är som många tidigare påpekat Turkish Airlines största styrka och även denna gång lyckades de leverera en middagsservering utöver det vanliga. Smak, kvalité och presentation av maten motsvarade vad man kunde förvänta sig hos en bättre restaurang, något som både jag och min stolskamrat var ense om. Den enda nackdelen jag kunde se bortsett från dryckerna var tiden. Hela serveringen tog mer än tre timmar att genomföra och för de som vill maximera tiden ombord åt vila eller arbete finns det för närvarande inget expressalternativ.

Trots de många bristerna anser jag att Turkish Airlines erbjuder en värdeproposition som få flygbolag kan matcha: Stort ruttnät med många frekvenser, bra ombordprodukt och lounge, samt ett generöst bonusprogram till priser som ligger en bra bit under konkurrenternas. Tillräckliga skäl för att vinna min lojalitet.


Tack för att ni läste! Kommentera gärna ifall ni har några frågor eller synpunkter, och håll er uppdaterade inför nästkommande delar.


Hälsningar
Jonas

Nästa del: 9 dagar i New York och en dagstur till Washington DC
 

flybob

Medlem
Riktigt trevlig rapport som vanligt. Blir sugen på att testa Turkish samt besöka loungen i Istanbul.


För en okunnig, vad står SSSS för?
 

karho

Medlem
Kanonrapport so far, ser fram emot resten! Stämmer väl med mina erfarenheter från Turkish, både i luften och på marken.

(...men all Chablis är väl från Frankrike?)
/messerschmitt
 

Palazzi

Medlem
Bilderna är som alltid av yppersta klass, och texterna är fantastiska! Du är verkligen bra på att förmedla känslor i text :)
 

Harnos

Medlem
Alltid ett nöje att läsa dina rapporter och mycket bra bilder som försärker upplevelsen, hatten av!
Ser fram emot nästa del...
 
Toppen