Inledning
Som en del i vår resa med BA/AA till Maui påsken 2014 så ville vi (alltså jag
prova American Airlines nya A321 Transcontinental. Detta är en nysatsning hos American som säkerligen är ämnad att ta en stor del av premium-marknaden. Med 10 förstaklass-stolar, 20 businessklass-stolar, och endast 36 platser i ekonomi plus och ekonomi vardera så är det tydligt att man inte bryr sig om att konkurrera med lågprisbolagen. Bara 102 stolar i en A321 är nog nytt rekord (jämför tex med SAS som har 198 stolar!).
Disclaimer: Bilderna är tagna med min smartphone, jag inser att man behöver bättre saker för att kunna skriva bra reserapporter.
Incheckning
Efter en god natts sömn på Radisson LAX begav vi oss mot terminal 4 för morgonavgången till JFK. Eftersom vi redan hade boardingkort och vårt bagage var incheckat från Maui så kunde vi gå direkt till säkerhetskontrollen. Eftersom businesskonceptet verkar vara ett ganska nytt grepp hos AA så finns bara incheckningsområden för First och Main cabin. Hade vi behövt checka in så hade vi säkert fått använda First-delen.Vi gick direkt till priority-säkerhetskontrollen som gick snabbt och effektivt (så effektiva som TSA nu kan vara). Vid gaten stog vårt nya flygplan, N113AN, och väntade på oss. Denna maskin leverades den 28 Mars, dvs för mindre än en månad sedan!
Ombordstigningen gick effektivt, man boardade först First, följt av business class, passagerare med statuskort, samt därefter passagerare som behöver assistans och sist ekonomiklass.
Det första som slår en är hur fräscht allting är ombord, "nytt flygplan"-känslan är verkligen märkbar!
Väl ombord hann jag ta en snabb titt på förstaklassdelen som såg ganska imponerande ut med sin 1-1 konfiguration. Detta ger så stor avskildhet som man kan åstadkomma på ett kommersiellt flygplan och kommer säkerligen bli en favorit för alla de "kändisar" som säkert ofta flyger mellan dessa städer och önskar få sitta ifred.
Framme i businessklassdelen var det dags att installera oss på rad 6, som är första raden. Det är också den enda raden där man har en hyfsad utsikt framför vingen så det var en del av anledningen att välja den, trots att den är "gulmarkerad" i seatguru. Detta var mest på grund av närheten till toaletterna, något som ändå inte kändes märkbart störande under flygningen.
Som bilden ovan visar så är stolarna snett vinklade inåt, vilket är en intressant konfiguration. Den ger bättre utrymme och mer avskildhet för den som sitter i gångraden, samtidigt som det blir lättare för den som sitter vid fönstret att komma till och från sin plats.
Stolskontrollerna sitter i konsolen bredvid bordet i mitten och matbrickan fälls upp från facket under bordet. TV-skärmen sitter fast monterad i konsolen framför stolen. USB och AC-uttag sitter snett bakom stolen, vilket gör att dessa är svåra att komma åt när man sitter i stolen. Antingen får man vara vig och vrida överkroppen 90 grader eller ställa sig upp och vända sig mot stolen för att plugga i/ur något. Det är inte helt optimalt men jag förmodar att detta var den bästa placeringen ut åtkomlighetssynpunkt.
Ett par hörlurar av Bose QC15-typ ingår också, dock tydligt märkta med "property of American Airlines" så att ingen ska råka tro att de går att ta med sig hem.
Skärmen för underhållningssystemet är 15.4" stor och i HD, och styrs helt via touchkontroll. Interfacet är inte blixtrande snabbt men ändå tillräckligt responsivt. Förutom skärmen så kan man styra underhållningssystemet med en handenhet som sitter i stolens mittkonsol. Denna fick jag inte att fungera riktigt lika bra, ofta fastnade den på texten som "loading". Här finns säkerligen en del buggar kvar i mjukvaran som behöver rättas till, så det slutade med att jag bara använde den stora skärmen.
Så var det då dags att lyfta mot JFK. I stort sett på tidtabell rullade vi ut på startbanan och lyfte västerut med fin utsikt över beacherna. Jag är ofta förvånad hur effektivt LAX lyckas operera trots den stora trafiken. Det verkar sällan vara längre fördröjningar jämfört med vad man kan uppleva på t.ex. Heathrow eller Kennedy.
Efter takeoff så var det dags för frukost. Eftersom det var en morgonflygning så avstod jag alkoholen denna gång och höll mig till juice som drink innan maten.
När vi gick ombord så låg det matsedlar på våra platser som presenterade något som liknade en middagsmeny. När jag frågade flygvärdinnan om detta var dagens meny så tittade hon på den och sa att det var fel, dessa var från gårdagen och skulle inte användas på morgonflighten. Tydligen har man inte riktigt trimmat in alla detaljer i servicekonceptet än här. Det fanns inte heller några frukostmenyer för business ombord, utan istället fick vi låna en meny från förstaklass och välja från. Det var ju ändå inte så illa att få samma mat som de där framme.
Valet stod mellan rökt lax med en varm bagel eller en spenatquiche. Vi valde en av vardera och bägge var utmärkta och mer än väl tillräckligt för en stabil frukost.
Därefter var det dags att smälta frukosten genom att prova lie-flat sätet. Med hjälp av den väl tilltagna kudden och filten som låg på våra platser så var det inga problem att sträcka ut sig och få några timmars extra sömn under flighten, som är cirka 5 timmar lång. Detta var definitivt en av de skönaste stolarna jag suttit i business class, även på interkontinentala rutter.
Den enda anmärkningen är egentligen placeringen av stolskontrollerna. Det finns ett armstöd på mittkonsolen, men då man sitter upp i stolen hamnar då handleden mitt på kontrollerna, vilket gör att man lätt kommer åt dessa oavsiktligt. Det var lite svårt att hitta en bekväm position som samtidigt inte riskerar att man oavsiktligt trycker på kontrollerna.
Efter några timmar ostörd sömn så började vi närma oss slutmålet och efter att ha vaknat upp blev vi erbjudna ett mellanmål bestående av en sorbet och en varm cookie. Glassorben var dock inget att jämföra med den sundae som man serverar i första klass, men ändå en trevlig avrundning på flygningen. Igen, ingen alkohol utan jag nöjde mig med en kopp kaffe.
Några ord om underhållningsystemet också, den stora skärmen är verkligen en ny och fräsch upplevelse efter alla suddiga 8"-skärmar man varit med om genom åren. Det fanns ett stort utbud av filmer, ett antal tv-serier och dokumentärer, allt i HD. Man får bläddra med touchskärmen för att hitta rätt, vilket inte har helt lätt. Kartan är av 3D-typ, samma som finns i A380 exempelvis. De tekniska buggarna och det något hackiga interfacet drar dock ner helhetsintrycket.
Wifi är även tillgängligt ombord, dock kostar det (ca $10 för en timme) så jag provade inte den funktionen.
Så också den obligatoriska bilden på fotutrymmet, som kändes tillräckligt. Den lilla hyllan längst ner blir en del av fotstödet då man fäller mer sätet i lie-flat läget.
Till slut var det dags att gå ner mot JFK-flygplatsen. Vädret i New York var inte det bästa och vi fick avbryta landningen en gång för att gå runt igen till en annan landningsbana. Detta hade dock fördelen att jag fick en bra vy av Manhattan under regnmolnen på högersidan, innan vi vände tillbaka mot flygplatsen
Slutsats
En mycket trevlig flygning i ett härligt flygplan och troligen ett av de mest komfortabla sätten att flyga transkontinentalt just nu. Jag har inte nämnt så mycket om servicen ombord, kanske just för att den inte märktes så mycket. Inte på ett negativt sätt, den var diskret och effektiv och med trevliga flygvärdinnor som faktiskt verkade intresserade av att säkerställa att vi skulle trivas ombord. Eftersom detta är AA:s främsta premiumprodukt på inrikes så hoppas jag att man fortsätter att anstränga sig för att den mjuka delen ska matcha den fantastiska hårdvaran.
Som en del i vår resa med BA/AA till Maui påsken 2014 så ville vi (alltså jag
prova American Airlines nya A321 Transcontinental. Detta är en nysatsning hos American som säkerligen är ämnad att ta en stor del av premium-marknaden. Med 10 förstaklass-stolar, 20 businessklass-stolar, och endast 36 platser i ekonomi plus och ekonomi vardera så är det tydligt att man inte bryr sig om att konkurrera med lågprisbolagen. Bara 102 stolar i en A321 är nog nytt rekord (jämför tex med SAS som har 198 stolar!).Disclaimer: Bilderna är tagna med min smartphone, jag inser att man behöver bättre saker för att kunna skriva bra reserapporter.
Incheckning
Efter en god natts sömn på Radisson LAX begav vi oss mot terminal 4 för morgonavgången till JFK. Eftersom vi redan hade boardingkort och vårt bagage var incheckat från Maui så kunde vi gå direkt till säkerhetskontrollen. Eftersom businesskonceptet verkar vara ett ganska nytt grepp hos AA så finns bara incheckningsområden för First och Main cabin. Hade vi behövt checka in så hade vi säkert fått använda First-delen.Vi gick direkt till priority-säkerhetskontrollen som gick snabbt och effektivt (så effektiva som TSA nu kan vara). Vid gaten stog vårt nya flygplan, N113AN, och väntade på oss. Denna maskin leverades den 28 Mars, dvs för mindre än en månad sedan!
Ombordstigningen gick effektivt, man boardade först First, följt av business class, passagerare med statuskort, samt därefter passagerare som behöver assistans och sist ekonomiklass.
Det första som slår en är hur fräscht allting är ombord, "nytt flygplan"-känslan är verkligen märkbar!
Väl ombord hann jag ta en snabb titt på förstaklassdelen som såg ganska imponerande ut med sin 1-1 konfiguration. Detta ger så stor avskildhet som man kan åstadkomma på ett kommersiellt flygplan och kommer säkerligen bli en favorit för alla de "kändisar" som säkert ofta flyger mellan dessa städer och önskar få sitta ifred.
Framme i businessklassdelen var det dags att installera oss på rad 6, som är första raden. Det är också den enda raden där man har en hyfsad utsikt framför vingen så det var en del av anledningen att välja den, trots att den är "gulmarkerad" i seatguru. Detta var mest på grund av närheten till toaletterna, något som ändå inte kändes märkbart störande under flygningen.
Som bilden ovan visar så är stolarna snett vinklade inåt, vilket är en intressant konfiguration. Den ger bättre utrymme och mer avskildhet för den som sitter i gångraden, samtidigt som det blir lättare för den som sitter vid fönstret att komma till och från sin plats.
Stolskontrollerna sitter i konsolen bredvid bordet i mitten och matbrickan fälls upp från facket under bordet. TV-skärmen sitter fast monterad i konsolen framför stolen. USB och AC-uttag sitter snett bakom stolen, vilket gör att dessa är svåra att komma åt när man sitter i stolen. Antingen får man vara vig och vrida överkroppen 90 grader eller ställa sig upp och vända sig mot stolen för att plugga i/ur något. Det är inte helt optimalt men jag förmodar att detta var den bästa placeringen ut åtkomlighetssynpunkt.
Ett par hörlurar av Bose QC15-typ ingår också, dock tydligt märkta med "property of American Airlines" så att ingen ska råka tro att de går att ta med sig hem.
Skärmen för underhållningssystemet är 15.4" stor och i HD, och styrs helt via touchkontroll. Interfacet är inte blixtrande snabbt men ändå tillräckligt responsivt. Förutom skärmen så kan man styra underhållningssystemet med en handenhet som sitter i stolens mittkonsol. Denna fick jag inte att fungera riktigt lika bra, ofta fastnade den på texten som "loading". Här finns säkerligen en del buggar kvar i mjukvaran som behöver rättas till, så det slutade med att jag bara använde den stora skärmen.
Så var det då dags att lyfta mot JFK. I stort sett på tidtabell rullade vi ut på startbanan och lyfte västerut med fin utsikt över beacherna. Jag är ofta förvånad hur effektivt LAX lyckas operera trots den stora trafiken. Det verkar sällan vara längre fördröjningar jämfört med vad man kan uppleva på t.ex. Heathrow eller Kennedy.
Efter takeoff så var det dags för frukost. Eftersom det var en morgonflygning så avstod jag alkoholen denna gång och höll mig till juice som drink innan maten.
När vi gick ombord så låg det matsedlar på våra platser som presenterade något som liknade en middagsmeny. När jag frågade flygvärdinnan om detta var dagens meny så tittade hon på den och sa att det var fel, dessa var från gårdagen och skulle inte användas på morgonflighten. Tydligen har man inte riktigt trimmat in alla detaljer i servicekonceptet än här. Det fanns inte heller några frukostmenyer för business ombord, utan istället fick vi låna en meny från förstaklass och välja från. Det var ju ändå inte så illa att få samma mat som de där framme.
Valet stod mellan rökt lax med en varm bagel eller en spenatquiche. Vi valde en av vardera och bägge var utmärkta och mer än väl tillräckligt för en stabil frukost.
Därefter var det dags att smälta frukosten genom att prova lie-flat sätet. Med hjälp av den väl tilltagna kudden och filten som låg på våra platser så var det inga problem att sträcka ut sig och få några timmars extra sömn under flighten, som är cirka 5 timmar lång. Detta var definitivt en av de skönaste stolarna jag suttit i business class, även på interkontinentala rutter.
Den enda anmärkningen är egentligen placeringen av stolskontrollerna. Det finns ett armstöd på mittkonsolen, men då man sitter upp i stolen hamnar då handleden mitt på kontrollerna, vilket gör att man lätt kommer åt dessa oavsiktligt. Det var lite svårt att hitta en bekväm position som samtidigt inte riskerar att man oavsiktligt trycker på kontrollerna.
Efter några timmar ostörd sömn så började vi närma oss slutmålet och efter att ha vaknat upp blev vi erbjudna ett mellanmål bestående av en sorbet och en varm cookie. Glassorben var dock inget att jämföra med den sundae som man serverar i första klass, men ändå en trevlig avrundning på flygningen. Igen, ingen alkohol utan jag nöjde mig med en kopp kaffe.
Några ord om underhållningsystemet också, den stora skärmen är verkligen en ny och fräsch upplevelse efter alla suddiga 8"-skärmar man varit med om genom åren. Det fanns ett stort utbud av filmer, ett antal tv-serier och dokumentärer, allt i HD. Man får bläddra med touchskärmen för att hitta rätt, vilket inte har helt lätt. Kartan är av 3D-typ, samma som finns i A380 exempelvis. De tekniska buggarna och det något hackiga interfacet drar dock ner helhetsintrycket.
Wifi är även tillgängligt ombord, dock kostar det (ca $10 för en timme) så jag provade inte den funktionen.
Så också den obligatoriska bilden på fotutrymmet, som kändes tillräckligt. Den lilla hyllan längst ner blir en del av fotstödet då man fäller mer sätet i lie-flat läget.
Till slut var det dags att gå ner mot JFK-flygplatsen. Vädret i New York var inte det bästa och vi fick avbryta landningen en gång för att gå runt igen till en annan landningsbana. Detta hade dock fördelen att jag fick en bra vy av Manhattan under regnmolnen på högersidan, innan vi vände tillbaka mot flygplatsen
Slutsats
En mycket trevlig flygning i ett härligt flygplan och troligen ett av de mest komfortabla sätten att flyga transkontinentalt just nu. Jag har inte nämnt så mycket om servicen ombord, kanske just för att den inte märktes så mycket. Inte på ett negativt sätt, den var diskret och effektiv och med trevliga flygvärdinnor som faktiskt verkade intresserade av att säkerställa att vi skulle trivas ombord. Eftersom detta är AA:s främsta premiumprodukt på inrikes så hoppas jag att man fortsätter att anstränga sig för att den mjuka delen ska matcha den fantastiska hårdvaran.
