ACervin
Medlem
Auckland-Brisbane med Emirates A380 i business eller varför varje flyg behöver en bar
Efter ett arbetsmöte i Auckland tog jag helgen ledigt för lite sightseeing. Tyvärr så dök svansen på den tropiska cyklonen Louie upp. Inte värre än vanligt höstrusk hemma men regningt, mulet och blåsigt. Men Auckland är en fin stad med vackra omgivningar och de är några rackare på att fixa gott kaffe. Förvånande många fransktalande som antingen besöker eller jobbar på något café. Kan det vara närheten till New Caledonia, eller är det friluftslivet som lockar precis som i Patagonien där franska backpackers var i majoritet? Enda orosmomentet var att jag som ofta blivit förväxlad med skådisen Ed Harris (ni anar hur jag ser ut) numera blir associerad med att se ut som Vladimir Putin. En olycklig utveckling. Om någon har några tips för att vända trenden, tar jag tacksamt emot. Vi får hoppas att Krimkrisen får ett lyckligt slut annars får man väl hålla sig inomhus närmsta året.
Aucklands flygplats ligger 20 km väster om CBD och det kostar ca 100 NZD med taxi och 16 med flygbussen som tar 50 minuter. Emirates hade en väldig massa incheckningsdiskar öppna. Jag förstod senare när jag småpratade med loungevärdinnan att de har 3 st A380 som avgår inom loppet av 35 minuter. Jag var där tidigt så det gick snabbt. Pre-clearing görs till vänster om business incheckningen och ger en egen kö till passkontrollen. Taxfree området var förvånansvärt omfattande. 2L Bombay Sapphire för 69 NZD, en Sony RX-100-II, minfavorit kompaktkamera för 750 NZD inkluderande extra batteri och fodral var kanske inte så dumt. Till höger och uppför rulltrappan följ skyltarna till Premium lounges, så kommer du till en ganska stor Emirates lounge. Lite brunmurrig, som landstingsgrått, fast Emirates brunt. Men ett bra utbud av både varma och kalla rätter, restaurangdel där man kan sitta rakryggad att äta, fast man får hämta själv. Maten var riktigt god, Nya Zealändska och franska viner, Veuve Cliqout bubbelvatten.
Delar av loungen i Auckland som inte var så dum. Bra mat och internet.
Första prioritet var en dusch. Klädbytet var lite begränsat efter 5 dagar på handbagage. Men som vi lärde oss i lumpen. En kub har tre sidor, men kalsonger fyra. Framsida, baksida, insida, utsida. Nåväl skönt att huden i alla fall luktar bra.
Trots att jag borde jobba på att behålla mitt Qantas gold så valde jag att boka via Emirates denna gång (finns förstås även med QF nummer), främst för att flyga A380 men också för att göra av med lite skvalpande Emiratespoäng på uppgraderingar. Lärde mig också av loungevärdinnan att codeshare med Qantas har gjort att Emirates har fått bättre kabinfaktor. Vilket en del kritiker av Qantas-Emirates samarbetet har befarat, att QF skall tappa kunder. Inte konstigt, folk väljer hellre en 380 framför 737 eller 767. Av tradition har man från Australien använt inrikesflyg för transtasmanska rutter. Flygningen tar knapp 3 h i östlig riktning och drygt 3 h västerut. Men nu fortsätter Emirates med A380 både från Melbourne, Sydney och Brisbane till Auckland. Perth och Adelaide vänder tillbaks till Dubai direkt.
The Big Bird i Auckland
Ombordstigning gick smidigt. Väl omhändertagen, kavajen undanhängd, Moet et Chandon, Brut Imperial. Jag har bara avnjutit Emirates 777 i C men det här är något betydligt bättre. Sitter på 11K väl inkapslad med fast fotstöd som jag är väldigt förtjust i samt en gigantisk skärm, 19 tum minst. Tre möjligheter att styra underhållningen. Direkt på skärmen, eller på på den löstagbara 9 tumsskärmen, eller via den vanliga skärmförsedda fjärrkontrollen. Puh! En flygvärd går runt och tar polaroidfoton på den som önskar och jag blir inbjuden till baren efter take off. Där rök den arbetskvällen.
Utmärkt stol och bildskärm samt förvaringsutrymme för filt kudde och allt annat. Bra!
Väl i luften tar jag mig bak till baren. Den bakre business sektionen är helt tom så beläggningen är ca 50%. Full fräs i baren dock. Provade en Johnnie Walker Double Black. CC kom förbi och frågade om jag ville se 1 class suites. Varför inte? Rundvisning i första klass med speciell demonstration av dusch kabinen. Rejäl storlek på den. Tillbaks till baren för en tonsfisk avocadoshot med en skvätt av chili. Mums. I stället för att sitta fast i stolen leder barhänget till mer interaktivitet mellan passagerare och personal. En trevlig upplevelse och tiden går fort. Tillbaks till stolen för lite mat.
Er vän Putin i baren.
Serveringen är mycket uppmärksam. Men maten lämnar lite att önska. Först en lufttorkad skinka med parmesan, pesto och citronstrimlor. Kombinationen utmärkt men skinkskivorna är rejält tjocka, vilket gör att de lätt växer i munnen. Undrar hur många som åt upp den förrätten och jag är en ganska van köttätare. Valde sedan en lax som var väl som vilken ungsbakad lax som helst. Vinerna utmärkta. Ostbrickan på Emirates brukar var bra och den såg elegant ut här också, serverad på träbricka, men tyvärr smaklös. Inget ovanligt på södra hemissfären. Goda ostar verkar vara en Europeisk grej. Inga problem att få en dessert efter osten. Banana cheesecake som var helt ok. Kaffe med nötsmak. Avstår från avec, måndag i morgon, eller skall man ta en sväng ner till baren?
Även vattnet håller hög kvalitet. Men ack så grova skivor av lufttorkat kött.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig besättning och Emirates A380 businesskabin är väldigt bra. Den största bildskärm jag sett ombord, förutom i suites då. Baren adderar lyx och med lite tur trevligt umgänge, dessutom kommer man upp och får röra på sig. Kan inte underskattas. Borde finnas på alla flyg.
Som slutkläm. Blev en sväng till baren. Språkade med ett trevligt par från England som var på väg hem. En liten Double Black till. Ganska rökig i smaken.
Efter ett arbetsmöte i Auckland tog jag helgen ledigt för lite sightseeing. Tyvärr så dök svansen på den tropiska cyklonen Louie upp. Inte värre än vanligt höstrusk hemma men regningt, mulet och blåsigt. Men Auckland är en fin stad med vackra omgivningar och de är några rackare på att fixa gott kaffe. Förvånande många fransktalande som antingen besöker eller jobbar på något café. Kan det vara närheten till New Caledonia, eller är det friluftslivet som lockar precis som i Patagonien där franska backpackers var i majoritet? Enda orosmomentet var att jag som ofta blivit förväxlad med skådisen Ed Harris (ni anar hur jag ser ut) numera blir associerad med att se ut som Vladimir Putin. En olycklig utveckling. Om någon har några tips för att vända trenden, tar jag tacksamt emot. Vi får hoppas att Krimkrisen får ett lyckligt slut annars får man väl hålla sig inomhus närmsta året.
Aucklands flygplats ligger 20 km väster om CBD och det kostar ca 100 NZD med taxi och 16 med flygbussen som tar 50 minuter. Emirates hade en väldig massa incheckningsdiskar öppna. Jag förstod senare när jag småpratade med loungevärdinnan att de har 3 st A380 som avgår inom loppet av 35 minuter. Jag var där tidigt så det gick snabbt. Pre-clearing görs till vänster om business incheckningen och ger en egen kö till passkontrollen. Taxfree området var förvånansvärt omfattande. 2L Bombay Sapphire för 69 NZD, en Sony RX-100-II, minfavorit kompaktkamera för 750 NZD inkluderande extra batteri och fodral var kanske inte så dumt. Till höger och uppför rulltrappan följ skyltarna till Premium lounges, så kommer du till en ganska stor Emirates lounge. Lite brunmurrig, som landstingsgrått, fast Emirates brunt. Men ett bra utbud av både varma och kalla rätter, restaurangdel där man kan sitta rakryggad att äta, fast man får hämta själv. Maten var riktigt god, Nya Zealändska och franska viner, Veuve Cliqout bubbelvatten.
Delar av loungen i Auckland som inte var så dum. Bra mat och internet.
Första prioritet var en dusch. Klädbytet var lite begränsat efter 5 dagar på handbagage. Men som vi lärde oss i lumpen. En kub har tre sidor, men kalsonger fyra. Framsida, baksida, insida, utsida. Nåväl skönt att huden i alla fall luktar bra.
Trots att jag borde jobba på att behålla mitt Qantas gold så valde jag att boka via Emirates denna gång (finns förstås även med QF nummer), främst för att flyga A380 men också för att göra av med lite skvalpande Emiratespoäng på uppgraderingar. Lärde mig också av loungevärdinnan att codeshare med Qantas har gjort att Emirates har fått bättre kabinfaktor. Vilket en del kritiker av Qantas-Emirates samarbetet har befarat, att QF skall tappa kunder. Inte konstigt, folk väljer hellre en 380 framför 737 eller 767. Av tradition har man från Australien använt inrikesflyg för transtasmanska rutter. Flygningen tar knapp 3 h i östlig riktning och drygt 3 h västerut. Men nu fortsätter Emirates med A380 både från Melbourne, Sydney och Brisbane till Auckland. Perth och Adelaide vänder tillbaks till Dubai direkt.
The Big Bird i Auckland
Ombordstigning gick smidigt. Väl omhändertagen, kavajen undanhängd, Moet et Chandon, Brut Imperial. Jag har bara avnjutit Emirates 777 i C men det här är något betydligt bättre. Sitter på 11K väl inkapslad med fast fotstöd som jag är väldigt förtjust i samt en gigantisk skärm, 19 tum minst. Tre möjligheter att styra underhållningen. Direkt på skärmen, eller på på den löstagbara 9 tumsskärmen, eller via den vanliga skärmförsedda fjärrkontrollen. Puh! En flygvärd går runt och tar polaroidfoton på den som önskar och jag blir inbjuden till baren efter take off. Där rök den arbetskvällen.
Utmärkt stol och bildskärm samt förvaringsutrymme för filt kudde och allt annat. Bra!
Väl i luften tar jag mig bak till baren. Den bakre business sektionen är helt tom så beläggningen är ca 50%. Full fräs i baren dock. Provade en Johnnie Walker Double Black. CC kom förbi och frågade om jag ville se 1 class suites. Varför inte? Rundvisning i första klass med speciell demonstration av dusch kabinen. Rejäl storlek på den. Tillbaks till baren för en tonsfisk avocadoshot med en skvätt av chili. Mums. I stället för att sitta fast i stolen leder barhänget till mer interaktivitet mellan passagerare och personal. En trevlig upplevelse och tiden går fort. Tillbaks till stolen för lite mat.
Er vän Putin i baren.
Serveringen är mycket uppmärksam. Men maten lämnar lite att önska. Först en lufttorkad skinka med parmesan, pesto och citronstrimlor. Kombinationen utmärkt men skinkskivorna är rejält tjocka, vilket gör att de lätt växer i munnen. Undrar hur många som åt upp den förrätten och jag är en ganska van köttätare. Valde sedan en lax som var väl som vilken ungsbakad lax som helst. Vinerna utmärkta. Ostbrickan på Emirates brukar var bra och den såg elegant ut här också, serverad på träbricka, men tyvärr smaklös. Inget ovanligt på södra hemissfären. Goda ostar verkar vara en Europeisk grej. Inga problem att få en dessert efter osten. Banana cheesecake som var helt ok. Kaffe med nötsmak. Avstår från avec, måndag i morgon, eller skall man ta en sväng ner till baren?
Även vattnet håller hög kvalitet. Men ack så grova skivor av lufttorkat kött.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig besättning och Emirates A380 businesskabin är väldigt bra. Den största bildskärm jag sett ombord, förutom i suites då. Baren adderar lyx och med lite tur trevligt umgänge, dessutom kommer man upp och får röra på sig. Kan inte underskattas. Borde finnas på alla flyg.
Som slutkläm. Blev en sväng till baren. Språkade med ett trevligt par från England som var på väg hem. En liten Double Black till. Ganska rökig i smaken.
