Jonas C
Medlem
”-Singapore Airlines: Flygbolaget vars service är så legendarisk att andra flygbolag talar om den.”
Introduktion
Singapore Airlines har sedan årtionden tillbaka titulerat sig själva som världens bästa flygbolag, en titel som trots 2010-talets skeva och korrupta Skytrax utmärkelser tycks ha stått kvar. Denna titel är inget som fås över en natt, utan det krävs många år av innovativt tänkande och hårt arbete för att nå denna evangeliska position i kundens medvetande. Innovation är en stark del av flygbolagets historia, och Singapore Airlines har under åren satt nya standarder inom flygbranschen, saker som vi idag tar för givet när vi sätter oss ombord på ett bättre flygbolag. Singapore Airlines var bland annat först ut med individuella underhållningssystem, måltidsbeställning i First och Business Class samt en stolskonfiguration som ger alla passagerare i Business Class direkt tillgång till mittgången, för att bara nämna några få. Men det är vid de små detaljerna som flygbolaget urskiljer sig som stakats från sina konkurrenter. Vilket annat flygbolag erbjuder ett urval av exklusiva gourmet kaffesorter som Blue Mountain Java eller Kopi Luwak till sina premiumpassagerare? För det är trots allt de små detaljerna som bygger upp den stora helhetsbilden.
Jag fick i Januari 2014 möjligheten att ta reda på om Singapore Airlines verkligen lever upp till denna ”hype” som de har skapat runt sig. Följ med på min resa…
12 Januari 2014
Klockan har hunnit passera nio på kvällen när jag kliver av pendeltåget på Tokyos internationella flygplats Haneda. Öm i benen efter en lång dag bland söndagsmarknaderna i Asakusa, staplar jag mig till inchecknings område C där Singapore Airlines håller hus.
Avgångshallen Haneda.
Bakom disken står en ung kvinnlig ANA agent som hälsar mig välkommen innan hon prydligt tar emot mina resedokument. Efter någon minuts knappande stannar hon upp och frågar mig ängsligt:
”-Sir, it appears that you have ordered a special meal, is that correct?”
Innan jag hunnit svara på frågan räcker hon mig en lapp med namnet på mina två Book The Cook måltider. Jag försöker förklara till henne att dessa inte är specialmåltider i bemärkelsen av dietära eller religiösa skäl, men den unga kvinnan verkar trots detta vara helt omedveten måltidskonceptet som Singapore Airlines erbjuder till sina Business Class passagerare. I slutändan nickar jag artigt och försäkrar henne att allting är korrekt. Hon springer därefter bort tillkollegan för att hämta två blåa boardingkort som med lite ansträngning förs in i skrivaren.
Med incheckningen klar beger jag mig till pass och säkerhetskontroll. I likhet med många andra asiatiska flygplatser erbjuds ingen fasttrack på Haneda, men då folkmassorna är små vid denna tid av dygnet tog jag mig igenom inom loppet av tio minuter.
ANA Lounge Tokyo Haneda
Star Alliance passagerare på Haneda hänvisas till ANA:s lounger som ligger belägna på övervåningen av Gate 110. Första Klass passagerare hänvisas till den mindre Suite delen med plats för 42 besökare, medan Business Class passagerare och Star Alliance Guldmedlemmar hänvisas till den större huvuddelen med plats för 250 besökare.
Loungen öppnades 2010 och är i likhet med flygbolagets övriga lounger minimalistiskt inredd i elfenbensvita, svarta och gråa färgtoner. Loungen är uppdelad i två sittsektioner, en större och en mindre. Den mindre sektionen är dedicerad för Diamond medlemmar i ANA Mileage Club.
Loungens större huvudsektion.
En restaurangsektion finns tillgänglig, där gästerna kan plocka åt sig från en buffé med varma och kalla rätter, såväl som ett urval av drycker. I andra ändan av loungen finns en mindre dryckessektion där man även kan plocka åt sig lättare tilltugg så som sushibitar, onigiri och sallader. För den som är sugen på en äkta japansk Ramen finns en nudelbar, där gästerna kan välja mellan ett urval av nudelsorter som tillagas på beställning.
Den större restaurangsektionen.
…Och den mindre.
Då en middag väntar på planet, nöjer jag mig med en kopp grönt te.
Haneda har under de senaste åren sett en tillväxt i antalet internationella avgångar, främst tack vare flygplatsens gynnsamma läge från Tokyos stadskärna men även då anslutningar från inrikesflyg är underlättade. Övervägande delen av avgångarna till Nordamerika och Sydostasien är schemalagda vid midnatt och loungen blev allt fullare i takt med att avgångstiderna närmade sig.
Efter en lång och tröttsam dag i Tokyo var jag i behov av en skön och avslappnande dusch, så jag passade på att fråga en av värdinnorna ifall några duschar fanns lediga.
Servicen i denna lounge är olik något annat jag har upplevt. En strid armada av unga värdinnor stod uppradade längs korridoren och jag hann inte gå mer än ett par steg innan jag blev tillfrågad om hjälp. Mitt önskemål om en dusch bemöttes med ”-Please sit down”, innan värdinnan diskret viskade i sin öronsnäcka till kollegan i receptionen.
”-There are eight people in line for the showers. Please accept this beeper in exchange for your boarding pass. It will notify you when your shower is ready.”
Servicen i loungen var ett praktexempel på japansk perfektionism. Värdinnorna uppmärksammade sig ständigt på tomma tallrikar och glas, samtidigt som påfyllning av dryck och mitt önskemål av en el-adapter snabbt erbjöds vid fåtöljen. Japanerna besitter en stark förkärlek till bekvämlighet och service som denna är lätt att göra sig van vid. Jag behövde således aldrig lämna min fåtölj och riskera att bli av med min plats vilket kan ses som praktiskt under rusningskvällar som denna.
Min dosa börjar så småningom vibrera och jag beger mig till receptionen för att hämta ut min duschnyckel.
Duschrummen i ANA Lounge.
Loungen har sammanlagt sex duschrum inredda i stenklinkers och grå kalksten. Rummen är stora och innehåller förutom en inglasad regndusch, toalett, handfat med spegel, läderpall för väskan, golvfläkt, hårtork, handdukar och allehanda badrumsartiklar i engångsförpackning. Tandborste, rakhyvel och kam finns även att tillgå för den som glömt att ta med sin egen. Nyduschad och fräsch lämnar jag loungen och beger mig till gate 107 som ligger en kort promenad bort.
Singapore Airlines flight SQ633 Tokyo Haneda – Singapore Changi
Avgångstid: 00.30
Ankomsttid: 07.00
Varaktighet: 7h 30m
Datum: 13 Januari 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300
Sittplats & Klass: 15K Business Class
Klockan har precis hunnit passera tolvslaget när jag ankommer till gaten. Kvällens flygning är fullsatt i alla kabiner och en stor kö för ekonomiklass slingrar sig längs den högra sidan av podiet. Singapore Airlines är ett av få flygbolag som ej tillåter statuspassagerare att använda den prioriterade ombordstigningen och som resultat står endast en handfull personer bakom den vänstra sidan av podiet. De färgstarka boardingkorten gör det lätt för personalen att skilja ut premiumpassagerare från ekonomi och vid synen av mitt blåa boardingkort vinkas jag genast fram.
Trots att hela Business Class kabinen på denna Boeing 777-300 ligger bakom dörr 2L tillåts alla premiumpassagerare att stiga ombord från dörr 1L då jetbryggan skiljs åt av en glasvägg. Vid dörren hälsas jag välkommen av den manlige pursern från Första Klass.
”-Welcome onboard Mr. El Said. Your seat is 15K which is on the second aisle to your right and straight down. My colleagues will assist you further, thank you.”
Första Klass passagerarna hade redan stigit ombord, iklädda sina Givenchy pyjamas med ett glas Dom Pérignon i handen. Jag fortsätter vidare till dörr 2R där min ”Singapore Girl” Julie genast hälsar mig välkommen och eskorterar mig till min sittplats.
”-Good evening Mr. El Said, follow me this way please.”
Tillskillnad från den nyare -300ER varianten, är denna Boeing 777 utrustad med de enklare regionala Business Class stolarna i en 2-2-2 konfiguration. Även om dessa enbart används regionalt, så motsvarar de stolsvarianten som många andra flygbolag (bland annat Air France, Lufthansa, SAS och Emirates) använder på långdistans. Stolarna dög således väl för denna sjutimmars flygning.
Business Class kabinen på Singapore Airlines 777-300.
Stolarna är klädda i beige läder, vilket skapar en elegant men subtil lyxkänsla. Gott om förvaringsutrymme erbjuds och jag lyckas snabbt stuva undan mina Bose hörlurar och mobiltelefon i lämpliga fack. Innan jag hunnit göra mig hemstad kommer den yngre manlige pursern förbi med välkomstdrinkar.
”-Mr. El Said, may I offer you a drink? We have Champagne, orange juice and water.”
Jag kunde inte undgå att fascineras över hur han och övriga besättningsmedlemmar lyckats memorera namnet på mig och 49 andra passagerare i kabinen, då varken fusklapp eller manifest syntes till. Utan att låta tankarna fara iväg allt för långt, föll valet av dryck på det självklaraste av dem alla: Champagne.
Charles Heidsieck Brut Réserve serverades denna afton.
Det dröjer inte länge innan jag får sällskap av min stolsgranne; En pratglad japansk herre i 60 årsåldern. Mannen jobbar för ett vattenföretag med uppdrag i Indonesien och flyger denna rutt på veckobasis, vilket även innebar att han var medlem i Singapore Airlines exklusiva PPS Club. Detta märktes i synnerhet på servicen då han fick en japansk talande flygvärdinna dedicerad åt honom under hela flygningen.
Trots att ombordstigningen är i full gång fortsätter vi vår konversation i lugn och ro över ett par glas Champagne. Den strida strömmen av ekonomipassagerare hindrade inte besättningen från att komma förbi med påfyllningar.
Klockan har strax hunnit passera halv ett när ombordstigningen slutförts och dörrarna stängts. Det dröjer cirka femton minuter innan vi når startbanan för vår sju timmar långa flygning till Singapore. Kabinbelysningen hålls nedsläckt från start till landning då övervägande delen av passagerarna vill maximera sömnen ombord, inklusive min stolsgranne som beställer en dubbel Chivas Regal innan han somnar in som ett barn.
För de som väljer att trotsa sömnen på denna okristliga dygnstid, erbjuds en lättare måltidsservering i form av en varmrätt. Varken förrätt, osttallrik eller dessert erbjuds vilket var något av en besvikelse då jag avstod från att äta i loungen tillförmån för en god och stadig middag ombord. Det nedbantade måltidsutbudet må visserligen vara motiverbart då denna avgång är populär bland affärsresenärer, men jag tycker fortfarande att ett flygbolag som Singapore Airlines borde kunna erbjuda bättre valmöjligheter till sina kunder.
Måltidsserveringen inleds med ett glas Champagne och en skål nötter.
Tre val av varmrätt fanns tillgängliga på denna flygning. En Singaporeansk biffnudelsoppa, en västerländsk kycklingsmörgås eller den japanska Bentolådan. Både min stolsgranne och flygvärdinnan Julie rekommenderade Bentolådan tidigare när vi stod på marken. Dumt nog ändrade jag mig i sista sekund och valde min förbokade Book The Cook måltid.
Chicken stuffed with prosciutto. Kycklinglårfilé inlindad i prosciutto, serverad med rostad potatis, champinjoner, lök, ångkokt spenat och pinjenötter.
Jag är i normala fall väldigt förtjust i kyckling och hade förväntat mig en gedigen bröstfilé fylld med smakrik prosciutto. Detta visade sig inte vara fallet då det var lårfilén som användes. Låret tenderar i normala fall att vara mer smakrikt än bröstet, men denna visade sig vara både seg, överkokt och allt för fet. Prosciutton var smaklös och tycktes endast ha använts i dekorativt syfte, snarare än att utgöra ett smakelement i rätten. Potatisen och löken var underkokta, men spenaten och champinjonerna smakade bra. Överlag var rätten en besvikelse och jag övervägde starkt att skicka tillbaka den.
Jag tillkallade Julie i hopp om att få rätten utbytt mot något annat, men detta visade sig vara mycket svårt då både den singaporeanska och japanska rätten var slut. Det enda alternativ som fanns kvar var kycklingsmörgåsen, men att äta en smörgås på en sju timmars långflygning i Business Class kändes inte okej. Jag bad henne istället om det var möjligt att få en varmrätt från Ekonomiklass, men då Singapore Airlines har väldigt strikta regler kring vilken mat som serveras i de respektive kabinerna så var detta inte möjligt. Då hungern fortfarande var påtaglig blev jag tillslut tvungen att nöja mig med smörgåsen.
Smörgås med kycklingfilé, rostad paprika, chilisås, sallad och varm tomat.
Smörgåsen visade sig inte heller vara någon större kulinarisk fröjd då brödet var vitt, tort och översockrat. Kycklingfilén var mager, mör och god, men att servera den på varm (eller rättare sagt ljummen) sallad var ingen större hit. Jag äter upp halva smörgåsen innan jag får nog. Fruktskålen visade sig vara den enda form av dessert som erbjuds, och varken chokladpraliner eller glass erbjöds.
I takt med att klockan hunnit passera två på natten, så började tröttheten bli allt mer påtaglig. Jag bestämmer mig för att byta om till pyjamas på toaletten innan det var dags för läggning. Trots faktumet att stolen inte fälls helt horisontellt mot golvet, visade den sig vara mycket bekväm i sängläget. Jag sov oavbrutet i fem timmar innan Julie väckte mig, en halvtimme innan landning.
Jag var långt ifrån den ende passageraren i behov av ett ombyte denna morgon och som ett resultat var alla toaletterna i Business Class upptagna. I samma ögonblick som jag skulle vända mig om och gå tillbaka till min sittplats, dyker pursern från First Class upp bakom gardinen.
”-Follow me this way Mr. El Said.”
Likt ett väl koreograferat skådespeleri leder han mig in i First Class kabinen till en av toaletterna. Hur han lyckats komma ihåg mitt namn är ännu ett mysterium med tanke på att han inte jobbade i min kabin, om ännu märkligare hur på ett nästan omänskligt vis lyckats dyka upp på precis rätt tillfälle. Toaletterna i First var snäppet trevligare än de i Business, då det fanns både munskölj och tandborstar. Men trevligast av allt var badrumsartiklarna och parfymerna från Salvatore Ferragamo, som kom väl till hands för att fräscha upp mig.
På inflygning till Singapore Changi.
Efter en silkesmjuk landning i gryningen parkerar vi vid gaten på Terminal 2. Haneda flygen avgår normalt från Terminal 3, men då denna 777:a fortsätter sin resa till Jakarta senare under morgonen så skedde ankomsten till Terminal 2. Jag hälsar min stolsgranne adjö innan det var dags att lämna flygplanet. Avstigningen skedde från dörr 1L vilket jag mig en möjlighet att ta en ytterligare titt på First Class kabinen.
Business Class stolen på Singapore Airlines 777-300.
First Class kabinen på Singapore Airlines 777-300.
Då varken frukost eller ordentlig middag erbjöds på flygningen, beger jag mig genast till SilverKris Loungen för en väl behövlig frukost.
Singapore Airlines SilverKris Lounge Terminal 2 Changi
I entrén hälsas jag välkommen av en medelålders värdinna som manuellt inspekterar mitt boardingkort innan jag hänvisas till Business Class delen. Tillskillnad från lounger jag tidigare har besökt används inga scanners eller dylikt och man behöver således inte uppsöka någon reception.
Då Singapore Airlines har valt att hålla sina lounger exklusiva, så är endast Business Class passagerare eller PPS Club medlemmar är välkomna att använda SilverKris Loungerna på flygbolagets hemmabas. Detta medför att loungen sällan blir överbefolkad och stämningen kan hållas lugn och sansad, med en känsla av exklusivitet. Jag är personligen för denna typ av indelning, då diverse statuskort ibland vattnar ur värdet av att resa i premiumkabin.
Loungen som helt och hållet saknar naturligt dagsljus är inredd i mörka färgtoner, med inslag av mahogany, brunt läder och beige marmor.
Huvudsektionen av loungen.
Loungens mat och dryckessektion.
Efter en lång nattflygning känns det inte speciellt skönt att spendera morgonen i ett mörkt rum, så jag beger mig genast till restaurangdelen för en lättare frukost. Ett urval av västerländska och asiatiska frukosträtter fanns att välja bland, kalla såväl som varma. I hopp om att få fylla magen med god hawker food senare under dagen, väljer jag att enbart äta en lättare frukost. Valet föll på färsk frukt och brödpudding, som båda smakade utmärkt.
Mätt och belåten lämnar jag loungen och drar mig vidare mot passkontrollen. Köerna var obefintliga och jag finner snabbt en bankomat i ankomsthallen, innan jag lämnar väskan hos bagageförvaringen.
Tolv timmar i Singapore
Min tid i Singapore från ankomst till avgång var schemalagd till tolv timmar och femtiofem minuter, tillräckligt för att hinna med ett besök hos min gode vän Daniel som jag besökte i somras. MRT:n är det snabbaste, enklaste och billigaste sättet att nå hans lägenhet. Två Singapore Dollar och en timme senare knackar jag på dörren till lägenheten i Jurong West. Daniel är något överraskad hur jag lyckats komma ihåg vägen, men utan att låta någon tid gå till spillo beger vi oss ut på äventyr.
Först på agendan är ett besök hos frisören för en välbehövlig klippning. Därefter hoppar vi in i bilen och kör ut till landsbygden. Landsbygd är sällan något man förknippar med denna tätbebyggda önation, men faktum är att en ganska stor del av Singapore består av tomma grönområden.
De slingriga landsvägarna för tankarna till ett varmt sommar Sverige.
Efter en tjugo minuters bilfärd längs smala och slingriga landsvägar når vi Hayes Farm, en av Singapores främsta producenter av getmjölk. Besök på en getfarm är sällan något man hittar i turistguiderna och det är tack vare min goda vänskap med en lokalbo som jag har lyckats få detta unika men udda perspektiv av Singapore.
Getternas bokvarter på Hayes Farm.
Då besöket hos frisören drog ut på tiden, missade vi mjölkningen av getterna, men vi kunde nöja oss med att smaka på mjölken. Är man som jag förtjust i getost så kommer man garanterat att tycka om getmjölk.
Klockan har nu passerat lunchtid och det börjar kurra i magarna. Daniel och jag sätter kurs mot centrala Singapore i jakt på god Hawker Food. En av Daniels vänner driver ett pajstånd vid Old Airport Road Food center, så vi bestämmer oss för att äta lunch där.
Singapores nationalrätt Chicken&Rice. Utsökt! [paj åt vi till efterrätt]
Tiden går fort när man har kul, och klockan har redan passerat tre på eftermiddagen vilket innebar att det var dags att bege sig tillbaka till flygplatsen. Daniel skjutsar mig till ankomsthallen i Terminal 2 där jag hämtar ut min väska, innan vi säger adjö till varann.
Singapore Airlines SilverKris Lounge Terminal 3 Changi
Jag anländer till loungen strax efter klockan fyra på eftermiddagen. Efter ett roligt men allt för kort besök i Singapore känns det tråkigt att sätta sig i en steril lounge när man kunde ha spenderat ett par ytterligare timmar i stan. SilverKris Loungen i Terminal 3 är Singapore Airlines flaggskeppslounge för Business Class passagerare, loungen är större, luftigare och mer dekorativt inredd än den i Terminal 2 men bägge lounger lider av samma avsaknad på dagsljus.
Loungen består av en stor huvudsektion och ett mindre annex.
Huvudsektionen är även indelad i mindre delsektioner, vilket tillför extra avskildhet till gästerna.
Annexet.
En restaurangsektion såväl som en dryckessektion fanns även tillgängliga, men då jag inte var speciellt hungrig efter min utsökta Chicken&Rice höll jag mig till dryckessektionen. I denna fanns ett brett urval av drycker, däribland Champagne av producenten Delamotte.
Restaurangsektionen.
Dryckessektionen.
Jag nöjde mig med ett pas glas Champagne och lite nötter.
Med undantag för ett högljutt sällskap från Tyskland, hölls stämningen i loungen lugn och behaglig innan det var dags att röra sig mot gaten, efter tre timmar i loungen.
Singapore Airlines flight SQ868 Singapore Changi – Hong Kong
Avgångstid: 19.50
Ankomsttid: 23.45
Varaktighet: 3h 55m
Datum: 13 Januari 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-200
Sittplats & Klass: 14A Business Class
Jag når gaten i samma ögonblick som ombordstigningen ropas ut. Ekonomipassagerare med eller utan guldkort får snällt ställa sig åt sidan medan Business Class passagerare och PPS Club medlemmar kliver på. Två jetbryggor användes för denna flygning och då jag satt i den främre sektionen kunde jag kliva ombord genom dörr 1L. Vid dörren hälsas jag välkommen av vår purser Sarah, som efter en snabb inspektion av boardingkortet leder mig till min sittplats.
”-Welcome onboard Mr. El Said. Allow me to show you to your seat.”
Den främre Business Class kabinen på Singapore Airlines 777-200.
Mitt hem under de kommande fyra timmarna.
Business Class var fylld till hälften denna afton vilket medförde en lugn och sansad ombordstigning. Besättningen på denna flygning kändes något mer steril och opersonlig än den tidigare flygningen, men trots detta var servicen uppmärksam och jag tilltalades alltid vid namn. En bricka med välkomstdrycker erbjuds kort efter att jag gjort mig hemstad.
Ett glas Bollinger Champagne fick det bli denna afton.
Vinlistan på denna flygning skiljer sig något från den på föregående flygningen. Champagnen är exempelvis utbytt, men jag var dock lite besviken över att inte se någon Sauternes på listan då jag hade sett fram emot att få smaka på denna.
Måltidsserveringen påbörjas tjugo minuter efter start med dryckesbeställningar. Då jag konsumerat en hel flaska Champagne i loungen så valde jag att avstå från mer, tillförmån för ett glas Perrier. Varken nötter, Satay eller andra tilltugg serverades innan maten.
Ett glas vatten innan maten för att hålla uppe vätskebalansen.
Ett par minuter senare placeras bordsdukar på borden innan förrätten serveras.
Förrätt bestående av Cesarsallad med tigerräkor.
Förrätten var vackert presenterad och mycket god. Tigerräkorna var perfekt tillagade utan att ha den där sega konsistensen som skaldjur ofta får när de blir överkokta. Salladen var färsk, knaprig och lagom till mängden. Dressingen kompletterade rätten utmärkt och bidrog den lätta syrlighet som ibland kan vara önskvärd med skaldjursrätter. Allt som allt en mycket god förrätt.
Kort därefter serveras varmrätten. Valet föll även denna gång för Book The Cook och jag bestämde mig för att testa Singapore Airlines signaturrätt Lobster Thermidor. Sarah kommer fram och dubbelkollar att min beställning är rätt, innan jag serveras detta:
Min Lobster Thermidor till varmrätt.
Efter gårdagens fiasko lyckas Singapore Airlines gottgöra sig med maten. Denna hummer var bland det godaste jag har ätit ombord på ett flygplan. Rätten består av en perfekt tillagad hummerstjärt i en sås av konjak, smör och Dijonsenap, garnerad med smält riven ost och champinjoner. Saffransris, tomat och Haricot Vérts serveras vid sidan om.
Hummerbitarna var generöst proportionerade och såsen var smakrik utan att kännas mastig. Riset hade en god och tydlig saffransdoft som inte ”smittade av sig” till övriga delar av rätten. Tomaten var däremot ljummen och bönorna hårda till konsistensen, men överlag var detta en mycket god rätt. Ett glas eller två av det tyska Riesling vinet dracks till rätten. Vinet var ungt, fruktigt och mycket smakrikt utan den där dominerande sötheten som ofta är vanlig bland tyska viner. Hade detta vin upptäckts tidigare så hade jag gladeligen avstått från all Champagne i loungen.
Jag var vid det här laget proppmätt och avstod från ostbrickan tillförmån för efterrätten.
Efterrätt bestående av Chokladtryffel tårta med Coulisse De Chocolate Blanc.
Efterrätter på flygplan är sällan något jag har höga förväntningar över, men denna chokladtårta visade sig vara makalöst god då den innehöll inslag av både körsbär och jordgubb. Jag rundar av måltiden med en koffeinfri espresso och lite praliner, innan det var dags att inta ett skönt lounge läge för lite film och avslappning.
Espresso och lite praliner.
Jag noterar vid det här laget att bägge eluttag i mitt stolspar inte fungerar och kallar genast på Sarah för att försöka lösa situationen. Det visar sig vara ett glapp i uttaget för europeiska kontakter, men Sarah löser situationen med att jag får låna hennes personliga reseadapter. Detta är ett praktexempel på hur Singapore Airlines besättningar alltid är villiga att ta det extra steget för att hålla kunderna nöjda. Bra jobbat!
Resterande tid av flygningen ägnades åt sömn innan det vad dags för landning på Hong Kongs internationella flygplats.
Slutsatser
Singapore Airlines levererade en upplevelse som överlag uppfyllde mina förväntningar. Lie-flat stolarna var mycket bekväma för en nattflygning och med undantag för den obefintliga måltidsserveringen på ”sleeper service” höll maten en godtagbar standard.
Flygbolagets största styrka är självfallet besättningen, och mina Singapore Girls Julie och Sarah levererade en uppmärksam och professionell service genom bägge flygningar. Alla tilltal skedde vid namn, och de var mer än villiga att gå det extra steget för att tillgodose mina önskemål. Även om servicen må ha varit bra så upplevde jag den i vissa fall som aningen stel och formell trots att besättningsmedlemmarna i sig var mycket trevliga och tillmötesgående.
I slutändan tycker jag att Singapore Airlines har lyckats leva upp till den hype som de skapat runt sig, även om vissa aspekt kring upplevelsen inte kändes hundraprocentigt perfekta, och det finns definitivt rum för förbättringspotential på vissa plan.
Bonusbilder från Hong Kong
Tack för att ni läste och jag hoppas att ni uppskattade läsningen. Har ni några frågor så får ni gärna ställa dem i tråden.
Hälsningar
Jonas
Introduktion
Singapore Airlines har sedan årtionden tillbaka titulerat sig själva som världens bästa flygbolag, en titel som trots 2010-talets skeva och korrupta Skytrax utmärkelser tycks ha stått kvar. Denna titel är inget som fås över en natt, utan det krävs många år av innovativt tänkande och hårt arbete för att nå denna evangeliska position i kundens medvetande. Innovation är en stark del av flygbolagets historia, och Singapore Airlines har under åren satt nya standarder inom flygbranschen, saker som vi idag tar för givet när vi sätter oss ombord på ett bättre flygbolag. Singapore Airlines var bland annat först ut med individuella underhållningssystem, måltidsbeställning i First och Business Class samt en stolskonfiguration som ger alla passagerare i Business Class direkt tillgång till mittgången, för att bara nämna några få. Men det är vid de små detaljerna som flygbolaget urskiljer sig som stakats från sina konkurrenter. Vilket annat flygbolag erbjuder ett urval av exklusiva gourmet kaffesorter som Blue Mountain Java eller Kopi Luwak till sina premiumpassagerare? För det är trots allt de små detaljerna som bygger upp den stora helhetsbilden.
Jag fick i Januari 2014 möjligheten att ta reda på om Singapore Airlines verkligen lever upp till denna ”hype” som de har skapat runt sig. Följ med på min resa…
12 Januari 2014
Klockan har hunnit passera nio på kvällen när jag kliver av pendeltåget på Tokyos internationella flygplats Haneda. Öm i benen efter en lång dag bland söndagsmarknaderna i Asakusa, staplar jag mig till inchecknings område C där Singapore Airlines håller hus.
Avgångshallen Haneda.
Bakom disken står en ung kvinnlig ANA agent som hälsar mig välkommen innan hon prydligt tar emot mina resedokument. Efter någon minuts knappande stannar hon upp och frågar mig ängsligt:
”-Sir, it appears that you have ordered a special meal, is that correct?”
Innan jag hunnit svara på frågan räcker hon mig en lapp med namnet på mina två Book The Cook måltider. Jag försöker förklara till henne att dessa inte är specialmåltider i bemärkelsen av dietära eller religiösa skäl, men den unga kvinnan verkar trots detta vara helt omedveten måltidskonceptet som Singapore Airlines erbjuder till sina Business Class passagerare. I slutändan nickar jag artigt och försäkrar henne att allting är korrekt. Hon springer därefter bort tillkollegan för att hämta två blåa boardingkort som med lite ansträngning förs in i skrivaren.
Med incheckningen klar beger jag mig till pass och säkerhetskontroll. I likhet med många andra asiatiska flygplatser erbjuds ingen fasttrack på Haneda, men då folkmassorna är små vid denna tid av dygnet tog jag mig igenom inom loppet av tio minuter.
ANA Lounge Tokyo Haneda
Star Alliance passagerare på Haneda hänvisas till ANA:s lounger som ligger belägna på övervåningen av Gate 110. Första Klass passagerare hänvisas till den mindre Suite delen med plats för 42 besökare, medan Business Class passagerare och Star Alliance Guldmedlemmar hänvisas till den större huvuddelen med plats för 250 besökare.
Loungen öppnades 2010 och är i likhet med flygbolagets övriga lounger minimalistiskt inredd i elfenbensvita, svarta och gråa färgtoner. Loungen är uppdelad i två sittsektioner, en större och en mindre. Den mindre sektionen är dedicerad för Diamond medlemmar i ANA Mileage Club.
Loungens större huvudsektion.
En restaurangsektion finns tillgänglig, där gästerna kan plocka åt sig från en buffé med varma och kalla rätter, såväl som ett urval av drycker. I andra ändan av loungen finns en mindre dryckessektion där man även kan plocka åt sig lättare tilltugg så som sushibitar, onigiri och sallader. För den som är sugen på en äkta japansk Ramen finns en nudelbar, där gästerna kan välja mellan ett urval av nudelsorter som tillagas på beställning.
Den större restaurangsektionen.
…Och den mindre.
Då en middag väntar på planet, nöjer jag mig med en kopp grönt te.
Haneda har under de senaste åren sett en tillväxt i antalet internationella avgångar, främst tack vare flygplatsens gynnsamma läge från Tokyos stadskärna men även då anslutningar från inrikesflyg är underlättade. Övervägande delen av avgångarna till Nordamerika och Sydostasien är schemalagda vid midnatt och loungen blev allt fullare i takt med att avgångstiderna närmade sig.
Efter en lång och tröttsam dag i Tokyo var jag i behov av en skön och avslappnande dusch, så jag passade på att fråga en av värdinnorna ifall några duschar fanns lediga.
Servicen i denna lounge är olik något annat jag har upplevt. En strid armada av unga värdinnor stod uppradade längs korridoren och jag hann inte gå mer än ett par steg innan jag blev tillfrågad om hjälp. Mitt önskemål om en dusch bemöttes med ”-Please sit down”, innan värdinnan diskret viskade i sin öronsnäcka till kollegan i receptionen.
”-There are eight people in line for the showers. Please accept this beeper in exchange for your boarding pass. It will notify you when your shower is ready.”
Servicen i loungen var ett praktexempel på japansk perfektionism. Värdinnorna uppmärksammade sig ständigt på tomma tallrikar och glas, samtidigt som påfyllning av dryck och mitt önskemål av en el-adapter snabbt erbjöds vid fåtöljen. Japanerna besitter en stark förkärlek till bekvämlighet och service som denna är lätt att göra sig van vid. Jag behövde således aldrig lämna min fåtölj och riskera att bli av med min plats vilket kan ses som praktiskt under rusningskvällar som denna.
Min dosa börjar så småningom vibrera och jag beger mig till receptionen för att hämta ut min duschnyckel.
Duschrummen i ANA Lounge.
Loungen har sammanlagt sex duschrum inredda i stenklinkers och grå kalksten. Rummen är stora och innehåller förutom en inglasad regndusch, toalett, handfat med spegel, läderpall för väskan, golvfläkt, hårtork, handdukar och allehanda badrumsartiklar i engångsförpackning. Tandborste, rakhyvel och kam finns även att tillgå för den som glömt att ta med sin egen. Nyduschad och fräsch lämnar jag loungen och beger mig till gate 107 som ligger en kort promenad bort.
Singapore Airlines flight SQ633 Tokyo Haneda – Singapore Changi
Avgångstid: 00.30
Ankomsttid: 07.00
Varaktighet: 7h 30m
Datum: 13 Januari 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-300
Sittplats & Klass: 15K Business Class
Klockan har precis hunnit passera tolvslaget när jag ankommer till gaten. Kvällens flygning är fullsatt i alla kabiner och en stor kö för ekonomiklass slingrar sig längs den högra sidan av podiet. Singapore Airlines är ett av få flygbolag som ej tillåter statuspassagerare att använda den prioriterade ombordstigningen och som resultat står endast en handfull personer bakom den vänstra sidan av podiet. De färgstarka boardingkorten gör det lätt för personalen att skilja ut premiumpassagerare från ekonomi och vid synen av mitt blåa boardingkort vinkas jag genast fram.
Trots att hela Business Class kabinen på denna Boeing 777-300 ligger bakom dörr 2L tillåts alla premiumpassagerare att stiga ombord från dörr 1L då jetbryggan skiljs åt av en glasvägg. Vid dörren hälsas jag välkommen av den manlige pursern från Första Klass.
”-Welcome onboard Mr. El Said. Your seat is 15K which is on the second aisle to your right and straight down. My colleagues will assist you further, thank you.”
Första Klass passagerarna hade redan stigit ombord, iklädda sina Givenchy pyjamas med ett glas Dom Pérignon i handen. Jag fortsätter vidare till dörr 2R där min ”Singapore Girl” Julie genast hälsar mig välkommen och eskorterar mig till min sittplats.
”-Good evening Mr. El Said, follow me this way please.”
Tillskillnad från den nyare -300ER varianten, är denna Boeing 777 utrustad med de enklare regionala Business Class stolarna i en 2-2-2 konfiguration. Även om dessa enbart används regionalt, så motsvarar de stolsvarianten som många andra flygbolag (bland annat Air France, Lufthansa, SAS och Emirates) använder på långdistans. Stolarna dög således väl för denna sjutimmars flygning.
Business Class kabinen på Singapore Airlines 777-300.
Stolarna är klädda i beige läder, vilket skapar en elegant men subtil lyxkänsla. Gott om förvaringsutrymme erbjuds och jag lyckas snabbt stuva undan mina Bose hörlurar och mobiltelefon i lämpliga fack. Innan jag hunnit göra mig hemstad kommer den yngre manlige pursern förbi med välkomstdrinkar.
”-Mr. El Said, may I offer you a drink? We have Champagne, orange juice and water.”
Jag kunde inte undgå att fascineras över hur han och övriga besättningsmedlemmar lyckats memorera namnet på mig och 49 andra passagerare i kabinen, då varken fusklapp eller manifest syntes till. Utan att låta tankarna fara iväg allt för långt, föll valet av dryck på det självklaraste av dem alla: Champagne.
Charles Heidsieck Brut Réserve serverades denna afton.
Det dröjer inte länge innan jag får sällskap av min stolsgranne; En pratglad japansk herre i 60 årsåldern. Mannen jobbar för ett vattenföretag med uppdrag i Indonesien och flyger denna rutt på veckobasis, vilket även innebar att han var medlem i Singapore Airlines exklusiva PPS Club. Detta märktes i synnerhet på servicen då han fick en japansk talande flygvärdinna dedicerad åt honom under hela flygningen.
Trots att ombordstigningen är i full gång fortsätter vi vår konversation i lugn och ro över ett par glas Champagne. Den strida strömmen av ekonomipassagerare hindrade inte besättningen från att komma förbi med påfyllningar.
Klockan har strax hunnit passera halv ett när ombordstigningen slutförts och dörrarna stängts. Det dröjer cirka femton minuter innan vi når startbanan för vår sju timmar långa flygning till Singapore. Kabinbelysningen hålls nedsläckt från start till landning då övervägande delen av passagerarna vill maximera sömnen ombord, inklusive min stolsgranne som beställer en dubbel Chivas Regal innan han somnar in som ett barn.
För de som väljer att trotsa sömnen på denna okristliga dygnstid, erbjuds en lättare måltidsservering i form av en varmrätt. Varken förrätt, osttallrik eller dessert erbjuds vilket var något av en besvikelse då jag avstod från att äta i loungen tillförmån för en god och stadig middag ombord. Det nedbantade måltidsutbudet må visserligen vara motiverbart då denna avgång är populär bland affärsresenärer, men jag tycker fortfarande att ett flygbolag som Singapore Airlines borde kunna erbjuda bättre valmöjligheter till sina kunder.
Måltidsserveringen inleds med ett glas Champagne och en skål nötter.
Tre val av varmrätt fanns tillgängliga på denna flygning. En Singaporeansk biffnudelsoppa, en västerländsk kycklingsmörgås eller den japanska Bentolådan. Både min stolsgranne och flygvärdinnan Julie rekommenderade Bentolådan tidigare när vi stod på marken. Dumt nog ändrade jag mig i sista sekund och valde min förbokade Book The Cook måltid.
Chicken stuffed with prosciutto. Kycklinglårfilé inlindad i prosciutto, serverad med rostad potatis, champinjoner, lök, ångkokt spenat och pinjenötter.
Jag är i normala fall väldigt förtjust i kyckling och hade förväntat mig en gedigen bröstfilé fylld med smakrik prosciutto. Detta visade sig inte vara fallet då det var lårfilén som användes. Låret tenderar i normala fall att vara mer smakrikt än bröstet, men denna visade sig vara både seg, överkokt och allt för fet. Prosciutton var smaklös och tycktes endast ha använts i dekorativt syfte, snarare än att utgöra ett smakelement i rätten. Potatisen och löken var underkokta, men spenaten och champinjonerna smakade bra. Överlag var rätten en besvikelse och jag övervägde starkt att skicka tillbaka den.
Jag tillkallade Julie i hopp om att få rätten utbytt mot något annat, men detta visade sig vara mycket svårt då både den singaporeanska och japanska rätten var slut. Det enda alternativ som fanns kvar var kycklingsmörgåsen, men att äta en smörgås på en sju timmars långflygning i Business Class kändes inte okej. Jag bad henne istället om det var möjligt att få en varmrätt från Ekonomiklass, men då Singapore Airlines har väldigt strikta regler kring vilken mat som serveras i de respektive kabinerna så var detta inte möjligt. Då hungern fortfarande var påtaglig blev jag tillslut tvungen att nöja mig med smörgåsen.
Smörgås med kycklingfilé, rostad paprika, chilisås, sallad och varm tomat.
Smörgåsen visade sig inte heller vara någon större kulinarisk fröjd då brödet var vitt, tort och översockrat. Kycklingfilén var mager, mör och god, men att servera den på varm (eller rättare sagt ljummen) sallad var ingen större hit. Jag äter upp halva smörgåsen innan jag får nog. Fruktskålen visade sig vara den enda form av dessert som erbjuds, och varken chokladpraliner eller glass erbjöds.
I takt med att klockan hunnit passera två på natten, så började tröttheten bli allt mer påtaglig. Jag bestämmer mig för att byta om till pyjamas på toaletten innan det var dags för läggning. Trots faktumet att stolen inte fälls helt horisontellt mot golvet, visade den sig vara mycket bekväm i sängläget. Jag sov oavbrutet i fem timmar innan Julie väckte mig, en halvtimme innan landning.
Jag var långt ifrån den ende passageraren i behov av ett ombyte denna morgon och som ett resultat var alla toaletterna i Business Class upptagna. I samma ögonblick som jag skulle vända mig om och gå tillbaka till min sittplats, dyker pursern från First Class upp bakom gardinen.
”-Follow me this way Mr. El Said.”
Likt ett väl koreograferat skådespeleri leder han mig in i First Class kabinen till en av toaletterna. Hur han lyckats komma ihåg mitt namn är ännu ett mysterium med tanke på att han inte jobbade i min kabin, om ännu märkligare hur på ett nästan omänskligt vis lyckats dyka upp på precis rätt tillfälle. Toaletterna i First var snäppet trevligare än de i Business, då det fanns både munskölj och tandborstar. Men trevligast av allt var badrumsartiklarna och parfymerna från Salvatore Ferragamo, som kom väl till hands för att fräscha upp mig.
På inflygning till Singapore Changi.
Efter en silkesmjuk landning i gryningen parkerar vi vid gaten på Terminal 2. Haneda flygen avgår normalt från Terminal 3, men då denna 777:a fortsätter sin resa till Jakarta senare under morgonen så skedde ankomsten till Terminal 2. Jag hälsar min stolsgranne adjö innan det var dags att lämna flygplanet. Avstigningen skedde från dörr 1L vilket jag mig en möjlighet att ta en ytterligare titt på First Class kabinen.
Business Class stolen på Singapore Airlines 777-300.
First Class kabinen på Singapore Airlines 777-300.
Då varken frukost eller ordentlig middag erbjöds på flygningen, beger jag mig genast till SilverKris Loungen för en väl behövlig frukost.
Singapore Airlines SilverKris Lounge Terminal 2 Changi
I entrén hälsas jag välkommen av en medelålders värdinna som manuellt inspekterar mitt boardingkort innan jag hänvisas till Business Class delen. Tillskillnad från lounger jag tidigare har besökt används inga scanners eller dylikt och man behöver således inte uppsöka någon reception.
Då Singapore Airlines har valt att hålla sina lounger exklusiva, så är endast Business Class passagerare eller PPS Club medlemmar är välkomna att använda SilverKris Loungerna på flygbolagets hemmabas. Detta medför att loungen sällan blir överbefolkad och stämningen kan hållas lugn och sansad, med en känsla av exklusivitet. Jag är personligen för denna typ av indelning, då diverse statuskort ibland vattnar ur värdet av att resa i premiumkabin.
Loungen som helt och hållet saknar naturligt dagsljus är inredd i mörka färgtoner, med inslag av mahogany, brunt läder och beige marmor.
Huvudsektionen av loungen.
Loungens mat och dryckessektion.
Efter en lång nattflygning känns det inte speciellt skönt att spendera morgonen i ett mörkt rum, så jag beger mig genast till restaurangdelen för en lättare frukost. Ett urval av västerländska och asiatiska frukosträtter fanns att välja bland, kalla såväl som varma. I hopp om att få fylla magen med god hawker food senare under dagen, väljer jag att enbart äta en lättare frukost. Valet föll på färsk frukt och brödpudding, som båda smakade utmärkt.
Mätt och belåten lämnar jag loungen och drar mig vidare mot passkontrollen. Köerna var obefintliga och jag finner snabbt en bankomat i ankomsthallen, innan jag lämnar väskan hos bagageförvaringen.
Tolv timmar i Singapore
Min tid i Singapore från ankomst till avgång var schemalagd till tolv timmar och femtiofem minuter, tillräckligt för att hinna med ett besök hos min gode vän Daniel som jag besökte i somras. MRT:n är det snabbaste, enklaste och billigaste sättet att nå hans lägenhet. Två Singapore Dollar och en timme senare knackar jag på dörren till lägenheten i Jurong West. Daniel är något överraskad hur jag lyckats komma ihåg vägen, men utan att låta någon tid gå till spillo beger vi oss ut på äventyr.
Först på agendan är ett besök hos frisören för en välbehövlig klippning. Därefter hoppar vi in i bilen och kör ut till landsbygden. Landsbygd är sällan något man förknippar med denna tätbebyggda önation, men faktum är att en ganska stor del av Singapore består av tomma grönområden.
De slingriga landsvägarna för tankarna till ett varmt sommar Sverige.
Efter en tjugo minuters bilfärd längs smala och slingriga landsvägar når vi Hayes Farm, en av Singapores främsta producenter av getmjölk. Besök på en getfarm är sällan något man hittar i turistguiderna och det är tack vare min goda vänskap med en lokalbo som jag har lyckats få detta unika men udda perspektiv av Singapore.
Getternas bokvarter på Hayes Farm.
Då besöket hos frisören drog ut på tiden, missade vi mjölkningen av getterna, men vi kunde nöja oss med att smaka på mjölken. Är man som jag förtjust i getost så kommer man garanterat att tycka om getmjölk.
Klockan har nu passerat lunchtid och det börjar kurra i magarna. Daniel och jag sätter kurs mot centrala Singapore i jakt på god Hawker Food. En av Daniels vänner driver ett pajstånd vid Old Airport Road Food center, så vi bestämmer oss för att äta lunch där.
Singapores nationalrätt Chicken&Rice. Utsökt! [paj åt vi till efterrätt]
Tiden går fort när man har kul, och klockan har redan passerat tre på eftermiddagen vilket innebar att det var dags att bege sig tillbaka till flygplatsen. Daniel skjutsar mig till ankomsthallen i Terminal 2 där jag hämtar ut min väska, innan vi säger adjö till varann.
Singapore Airlines SilverKris Lounge Terminal 3 Changi
Jag anländer till loungen strax efter klockan fyra på eftermiddagen. Efter ett roligt men allt för kort besök i Singapore känns det tråkigt att sätta sig i en steril lounge när man kunde ha spenderat ett par ytterligare timmar i stan. SilverKris Loungen i Terminal 3 är Singapore Airlines flaggskeppslounge för Business Class passagerare, loungen är större, luftigare och mer dekorativt inredd än den i Terminal 2 men bägge lounger lider av samma avsaknad på dagsljus.
Loungen består av en stor huvudsektion och ett mindre annex.
Huvudsektionen är även indelad i mindre delsektioner, vilket tillför extra avskildhet till gästerna.
Annexet.
En restaurangsektion såväl som en dryckessektion fanns även tillgängliga, men då jag inte var speciellt hungrig efter min utsökta Chicken&Rice höll jag mig till dryckessektionen. I denna fanns ett brett urval av drycker, däribland Champagne av producenten Delamotte.
Restaurangsektionen.
Dryckessektionen.
Jag nöjde mig med ett pas glas Champagne och lite nötter.
Med undantag för ett högljutt sällskap från Tyskland, hölls stämningen i loungen lugn och behaglig innan det var dags att röra sig mot gaten, efter tre timmar i loungen.
Singapore Airlines flight SQ868 Singapore Changi – Hong Kong
Avgångstid: 19.50
Ankomsttid: 23.45
Varaktighet: 3h 55m
Datum: 13 Januari 2014
Flygplanstyp: Boeing 777-200
Sittplats & Klass: 14A Business Class
Jag når gaten i samma ögonblick som ombordstigningen ropas ut. Ekonomipassagerare med eller utan guldkort får snällt ställa sig åt sidan medan Business Class passagerare och PPS Club medlemmar kliver på. Två jetbryggor användes för denna flygning och då jag satt i den främre sektionen kunde jag kliva ombord genom dörr 1L. Vid dörren hälsas jag välkommen av vår purser Sarah, som efter en snabb inspektion av boardingkortet leder mig till min sittplats.
”-Welcome onboard Mr. El Said. Allow me to show you to your seat.”
Den främre Business Class kabinen på Singapore Airlines 777-200.
Mitt hem under de kommande fyra timmarna.
Business Class var fylld till hälften denna afton vilket medförde en lugn och sansad ombordstigning. Besättningen på denna flygning kändes något mer steril och opersonlig än den tidigare flygningen, men trots detta var servicen uppmärksam och jag tilltalades alltid vid namn. En bricka med välkomstdrycker erbjuds kort efter att jag gjort mig hemstad.
Ett glas Bollinger Champagne fick det bli denna afton.
Vinlistan på denna flygning skiljer sig något från den på föregående flygningen. Champagnen är exempelvis utbytt, men jag var dock lite besviken över att inte se någon Sauternes på listan då jag hade sett fram emot att få smaka på denna.
Måltidsserveringen påbörjas tjugo minuter efter start med dryckesbeställningar. Då jag konsumerat en hel flaska Champagne i loungen så valde jag att avstå från mer, tillförmån för ett glas Perrier. Varken nötter, Satay eller andra tilltugg serverades innan maten.
Ett glas vatten innan maten för att hålla uppe vätskebalansen.
Ett par minuter senare placeras bordsdukar på borden innan förrätten serveras.
Förrätt bestående av Cesarsallad med tigerräkor.
Förrätten var vackert presenterad och mycket god. Tigerräkorna var perfekt tillagade utan att ha den där sega konsistensen som skaldjur ofta får när de blir överkokta. Salladen var färsk, knaprig och lagom till mängden. Dressingen kompletterade rätten utmärkt och bidrog den lätta syrlighet som ibland kan vara önskvärd med skaldjursrätter. Allt som allt en mycket god förrätt.
Kort därefter serveras varmrätten. Valet föll även denna gång för Book The Cook och jag bestämde mig för att testa Singapore Airlines signaturrätt Lobster Thermidor. Sarah kommer fram och dubbelkollar att min beställning är rätt, innan jag serveras detta:
Min Lobster Thermidor till varmrätt.
Efter gårdagens fiasko lyckas Singapore Airlines gottgöra sig med maten. Denna hummer var bland det godaste jag har ätit ombord på ett flygplan. Rätten består av en perfekt tillagad hummerstjärt i en sås av konjak, smör och Dijonsenap, garnerad med smält riven ost och champinjoner. Saffransris, tomat och Haricot Vérts serveras vid sidan om.
Hummerbitarna var generöst proportionerade och såsen var smakrik utan att kännas mastig. Riset hade en god och tydlig saffransdoft som inte ”smittade av sig” till övriga delar av rätten. Tomaten var däremot ljummen och bönorna hårda till konsistensen, men överlag var detta en mycket god rätt. Ett glas eller två av det tyska Riesling vinet dracks till rätten. Vinet var ungt, fruktigt och mycket smakrikt utan den där dominerande sötheten som ofta är vanlig bland tyska viner. Hade detta vin upptäckts tidigare så hade jag gladeligen avstått från all Champagne i loungen.
Jag var vid det här laget proppmätt och avstod från ostbrickan tillförmån för efterrätten.
Efterrätt bestående av Chokladtryffel tårta med Coulisse De Chocolate Blanc.
Efterrätter på flygplan är sällan något jag har höga förväntningar över, men denna chokladtårta visade sig vara makalöst god då den innehöll inslag av både körsbär och jordgubb. Jag rundar av måltiden med en koffeinfri espresso och lite praliner, innan det var dags att inta ett skönt lounge läge för lite film och avslappning.
Espresso och lite praliner.
Jag noterar vid det här laget att bägge eluttag i mitt stolspar inte fungerar och kallar genast på Sarah för att försöka lösa situationen. Det visar sig vara ett glapp i uttaget för europeiska kontakter, men Sarah löser situationen med att jag får låna hennes personliga reseadapter. Detta är ett praktexempel på hur Singapore Airlines besättningar alltid är villiga att ta det extra steget för att hålla kunderna nöjda. Bra jobbat!
Resterande tid av flygningen ägnades åt sömn innan det vad dags för landning på Hong Kongs internationella flygplats.
Slutsatser
Singapore Airlines levererade en upplevelse som överlag uppfyllde mina förväntningar. Lie-flat stolarna var mycket bekväma för en nattflygning och med undantag för den obefintliga måltidsserveringen på ”sleeper service” höll maten en godtagbar standard.
Flygbolagets största styrka är självfallet besättningen, och mina Singapore Girls Julie och Sarah levererade en uppmärksam och professionell service genom bägge flygningar. Alla tilltal skedde vid namn, och de var mer än villiga att gå det extra steget för att tillgodose mina önskemål. Även om servicen må ha varit bra så upplevde jag den i vissa fall som aningen stel och formell trots att besättningsmedlemmarna i sig var mycket trevliga och tillmötesgående.
I slutändan tycker jag att Singapore Airlines har lyckats leva upp till den hype som de skapat runt sig, även om vissa aspekt kring upplevelsen inte kändes hundraprocentigt perfekta, och det finns definitivt rum för förbättringspotential på vissa plan.
Bonusbilder från Hong Kong
Tack för att ni läste och jag hoppas att ni uppskattade läsningen. Har ni några frågor så får ni gärna ställa dem i tråden.
Hälsningar
Jonas
